Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Stockholms slott

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Stockholms slott kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Stockholms slott kronologisessa järjestyksessä

Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14. heinäkuuta 1871
Edelfelt har gått omkring i staden med Reinhold Fabritius: slottet var vackrare än han kunnat tro, Riddarholmskyrkan var inte så storartad som han hade väntat; bland statyerna tyckte han mest om statyn av Gustav III, de andra var något konventionella, med undantag för Carl XII; Johan Peter Molins bältespännare [staty] tyckte han mycket om.
Ångbåtsfärden från Norrtälje till Stockholm var vacker, i synnerhet Furuviken, Djurgården, vyn över tornspirorna i Stockholm stad och gamla slottet.
Gripsholm d. 26 Sept. 26. syyskuuta 1872
I tidningarna stod det om Carl XV:s liktåg, om dess ankomst till Stockholm och hur kistan bars upp till slottet; Edelfelt hoppas att också de finska tidningarna publicerade Talis Qualis [C. V. A. Strandberg] utomordentligt vackra poem ”Kung Carls Eriksgata”; begravningen hålls först om tre veckor då Edelfelt redan har rest, han tänker inte heller köa en hel dag för att se kungens lik på lit de parade.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1. lokakuuta 1891
Mamma har fått sin önskan uppfyld. I dag har jag varit hos kungen. Jag gick på visit till ryske ministern och redan samma dag var jag inskrifven på mottagningslistan. Jag skulle komma 1/21 i dag, och kung Oskar tyckes känna till Louis XVIs l'Exactitude est la politesse des rois, ty 5 minuter före 1/21 blef jag införd af en kammarherre genom 2 mycket vackra salar till en lite rund mottagningssalong från Gust. IIIs tid, der konungen, iklädd stor amirals uniform ensam stod och tog emot mig. Det var rigtigt roligt att göra Hr Edelfelts bekantskap, började han med – vi ha få många vackra saker att tacka Er för, och jag har i Så många är följd med Er." – Så blef det frågan om prins Eugen, och kungen frågade mig på själ och samvete om jag tyckte han egde verkligen konstnärlig begåfning – så talte han om den nya målarskolan (den otydliga) som han ej förstod sig på – så om Snoilsky och mitt arbete här,
och så tog han mig i handen och höll den länge och började tala om Finland, frågade och sade sig beundra det finska folket mera nu än någonsin, "Ett sådant lugn och en sådan försöstan!" sade han. "En nation adlas då den så genomgår sina kriser o.s.v. Han såg rigtigt innerlig ut då han talade om detta, allt under och han höll mig i handen. Så sade han att hans välgångsönskningar alltid skulle följa mig, likasom de alltid skulle följa Finland "det är ju allt hvad jag kan göra" Jag svarade med en tack sägelse, som jag tror det, ej var illa turnerad. *) Jag sade ungefär "Ers Mt kan aldrig tro huru innerligt godt det gör en finnes hjerta, när han att höra sitt land omtalas så af oläsligt Sveriges kung här i detta Stockholms slott – men jag sade det bättre och längre.
Jag var redan i en viss stämning genom att ha gått i dessa salar i Stockholms slott, der våra fäder och vara fäders konungar gått, hoppats och lidit. Slottet ger, eller gaf åtminstone mig ett Gustaf IIIs intryck, som just satte mig i stämning Redan trappan, med Bouchardons (jag tror det är hans) amoriner som uppbära kandelabrarne, så en stor bronsbyst af Carl XII i en gobelinprydd sal, och sist alla dessa gulblå officerare som stodo väntande i förrummen.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
I grunden är det tråkigt att i morgon gå och hänga på slottet hela förmiddagen. Men Leffler, Snoilsky, Rosen och andra hofmän mena att artigheten alls ej är densamma om den skjutes upp till en annan tisdag.
Sjelfva staden Stockholm är och förblir förtjusande vacker: slottet, Catrina och Södra bergen Strömmen – det är herrligt vackert nu med snö på taken och i det glittrande solskenet, ty vi ha haft herrligt solsken här. Jag har gått ensam och rotat i staden mellan broarna, i alla dessa af Bellman besjungna gränder, drömt vid de snirklade portalerna från 1500 och 1600 talen, och tänkt på mina fäder som traskat här.
Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Det skall bli utomordentligt roligt att med flickorna gå på Stockholmsutställningen. Visserligen blir det inga officiella emottagningar på slottet, men jag tänker väl att vi kunna få trefligt ändå.