Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Palais de Trocadéro

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Palais de Trocadéro kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Palais de Trocadéro kronologisessa järjestyksessä

Paris måndag – 17 dec. 77 17. joulukuuta 1877
Värlsdexpositionen [världsutställningen] tycks bli av; palatset vid Trocadero blir ståtligt och stort.
Paris d. 18 febr 78. 18. helmikuuta 1878
Var som helst utom i Paris skulle det verka omöjligt att kunna slutföra dessa enorma arbeten inom en och en halv månad; palatset på Trocadero är ännu inte inrett; från portiken i Trocaderopalatset har man en storartad vy över Paris; en ny järnbro ovanom Jenabron håller på att byggas.
Paris d. 29 april 78 29. huhtikuuta 1878
Då världsutställningen öppnas spelar alla musikkårer upp kunglig salut från Invalidhotellet och Mont-Valérien, alla de olika nationernas flaggor hissas upp, vattenkonsterna börjar spela och festkortegen sätter sig i rörelse; på kvällen är hela Paris illuminerat [upplyst]; utställare lär få tillträde på villkor att de håller sig i sina avdelningar; det blir roligt att ha varit med om en sådan dag som 1 maj 1878 i Paris; alla slåss om biljetter till tribunerna på Trocaderoterassen, men de utdelas bara av gunst och nåd genom styrelsen; mycket återstår att göra, men arbetena går raskt framåt; sedan föregående dag har den andra kupolen på Trocaderopalatset kommit till; Alexandra Edelfelt får en uppfattning om hur arbetet framskrider med tillräckligt många armar och mycket pengar.
Paris midsommardagen 1878. 24. kesäkuuta 1878
Det tar tid innan intrycken från världsutställningen sjunker in; utsikten över Paris från Trocaderopalatset är en av de mest storartade i världen; Edelfelt tror inte den slås av San Miniatio eller något annat.
la Vallée d’Aulnay (près Sceaux) d. 16 Juli 1878. 16. heinäkuuta 1878
Världsutställningen är så stor att man inte vet vad som pågår på alla håll; Pietro Krohn och Schou har lika lite reda på alla festligheter och konserter som ordnas på Marsfältet och Trocadero.
Paris d. 28 Juli 1878 28. heinäkuuta 1878
Som Alexandra Edelfelt kan se i urklippet från Figaro, var skandinaviska konserten en stor succé; då Jakob Axel Josefsons "Vårt land" stämdes upp fruktade Edelfelt att kören skulle vara för svag i den stora Trocaderosalen, men de sjöng upp sig och fyllde rummet bra; efter "Olof Trygvason" såg norrmännen ut att skörda det största bifallet, men upsalienserna kom med "cheval de guerre" och Neckens polska och segern var deras; August Södermans "Bondbröllop" gick också bra och slog an; det fanns cirka 1 000 skandinaver i salen, men bifallet var för allmänt för att bara komma från denna landsmannaklack.
Paris d 10 maj 85 10. toukokuuta 1885
Konserten med Christina Nilsson och Gounod inbringade 60000 franc för de blinda, den stora salen i Palais de Trocadéro var fullsatt.
Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28. maaliskuuta 1897
På Nansen festen var jag, d.v.s. på hans officiella reception på trocadero. Det var mycket storartadt, och han är en hjelte här. Han ser otroligt bussig ut – mycket lång och smärt och smidig och det ljusa håret, ljusare än hyn ger något egendomligt arktiskt åt hans utseende. Mme Eva var mycket elegant – (för elegant, tycka parisarne som väntat sig en Ibsenqvinna) der hon satt med Madame Félix Faure i fondlogen.
Paris 1 Maj 99 1. toukokuuta 1899
Arbetena för verldsutställningen äro långt framskridna redan. Det ser ut att bli mycket trångt både på marsfältet, Trocadero och Invalidesplanaden. Stora, många våningars hus äro redan uppförda – icke vackra tycker jag. Det är märkvärdigt hvad de hålla i med sin renaissance, de franska arkitekterna. Det är först här man ser hur mycken talent Boberg i Stockholm, Saarinen, Lindgren o.a hemma ha, huru mycket mera originalitet och mod. Då man ser Bouguereau m.fl. stofiler i Champs Elysées måste man beundra eller under öfver fransmännens kinesiska konservation. De radikalaste äro radikala mera i handtverket än i sjelfva saken. den fri Udstilling i Kbhvn hade mera nya uppslag och nya tankar än allt hvad jag ser här. Och så denna côté aimable och litet fläska ytlighet som ändå vidlåder den franska konsten, den har jag icke sett förr, men de plåga mig så mycket mera nu. Naturligtvis finnas stora undantag – men en sådan förlust som Puvis de Chavannes är ändå mycket märkbar.