Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Hôtel des Invalides

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Hôtel des Invalides kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Hôtel des Invalides kronologisessa järjestyksessä

Paris d. 29 april 78 29. huhtikuuta 1878
Då världsutställningen öppnas spelar alla musikkårer upp kunglig salut från Invalidhotellet och Mont-Valérien, alla de olika nationernas flaggor hissas upp, vattenkonsterna börjar spela och festkortegen sätter sig i rörelse; på kvällen är hela Paris illuminerat [upplyst]; utställare lär få tillträde på villkor att de håller sig i sina avdelningar; det blir roligt att ha varit med om en sådan dag som 1 maj 1878 i Paris; alla slåss om biljetter till tribunerna på Trocaderoterassen, men de utdelas bara av gunst och nåd genom styrelsen; mycket återstår att göra, men arbetena går raskt framåt; sedan föregående dag har den andra kupolen på Trocaderopalatset kommit till; Alexandra Edelfelt får en uppfattning om hur arbetet framskrider med tillräckligt många armar och mycket pengar.
Paris d. 18 Januari 1880 18. tammikuuta 1880
Mademoiselle Florence Koechlin sitter ofta och håller fadern sällskap; hon talar om konst, sin fästman och det förestående giftermålet; hon är mycket hygglig, men Edelfelt skulle inte kunna bli kär i henne; han har inte sett hennes "utkorade" ännu; de vill hyra kvarter och ateljé på Edelfelts sida om Seinen, men inte i Montparnasse, utan vid boulevard St. Germaine eller vid trakten av Invaliderna.
Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28. maaliskuuta 1900
Faktiskt är en hel ny stad uppbyggd ut i Seinen, ett Venedig som räcker så långt ögat når. Det är isynnerhet om kvällen alldeles feeriskt, ty då ser man ej de många barbariska detaljerna. Det hela verkar som en sagostad, bizarrt och pittoreskt, men består ej för en lugn artistiskt pröfning Det är ändå bankirtidehvarfvets arkitektur. Sak samma huru det är, bara det verkar förbluffande och rikt. Usch en sådan tid vi lefva i! Längst borta på invalidhotellets facad rider Louis XIV. Han har alltid varit led för mina ögon, le roi soliel, men nu, då hans stenögon och mina råkades då vi skådade öfver all denna grannlåt med samma förakt kände jag en slags sympati för den som ändå skapat Versailles och förstod att uppskatta Molière.