Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Champ de Mars

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Champ de Mars kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Champ de Mars kronologisessa järjestyksessä

Köpenhamn måndag 16 maj 1892 16. toukokuuta 1892
Jag träffade i går Zacko, en dansk målare, som kom begejstrad från Paris och talte om utställningen i Champ de Mars såsom mycket god. Prins Carls porträtt lär ta sig bra ut. Ingen talar om anarkisterna sade han, och koleran är en myt, uppfunnen af tyska tidningar.
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22. toukokuuta 1892
Vi åkte med Mouradien och fröken Törnebladh i Ms oläsligt hyrda victoria först till champ de mars, der fru Etter just ej tyckte om någonting annat än prins Carl och Dagnans porträtt af Mme Pereire. De många dekorativa oläsligt med mer och mindre nakna fruntimmer behagade henne alldeles icke. Om fru Granchers porträtt tyckte hon ej – "il ne fast pas faire de vieiller personnes" – sade hon kategoriskt. Det är nu alls ej min åsigt. Mme Grancher hade jag för resten kunnat låta bli att ställa ut – porträttet tar sig ej bra ut, men ej derför att modellen ej är 20 år utan för att formatet en gång för alla är olyckligt (det var Grancher som var oförsonlig i denna punkt) och för att måleriet är osammanhängande och icke "d'une belle venue". –
från Champ de Mars reste vi, (Murawiev med de två unga damerna i den eleganta victorian och fru Etter och jag anspråkslöst efter i en särdeles ruskigt fiaker) till le Bois, som var elegantare än någonsin. Fina hästar och vagnar, kuskar och betjenter i hvita silkesstrumpor och ljusa livréer gamla damer med tiré bouchon lockar och hertigliga kronor på vagnsdörren, och öfver allt detta en doft af blommande kastanjer och solen som gulröd stod bakom Mont Valerièn och insvepte landskap och menniskor i en gyllne slöja. Vi foro till Cascaden, till sjöarne, och derefter tillbaka till Madame Artôt der Signe T bor – för att utvecka tillåtelse för henne att äta middag med oss – jag såg Mme Artôt i fönstret. Etters hade varit der dagen förut och hört Signe sjunga hon lär ha gjort enorma framsteg och Mme A. har de bästa förhoppningar om henne. De hade hört henne sjunga mycket till Mme As accompagnement. M. och jag hade bjudit damerna på middag hos Ledoyen.
Galléns tafla tar sig bra ut på Champ de mars. Dagnan karakteriserade den med: on dirait qu'il a beaucaup regardé ta peinture pour le paysage et celle du Zorn pour les personnages, – hvilket är mycket smickrande för mig. –
Chambure var med mig på Champ de Mars och jag har ätit middag och frukost hos honom. T. o. m. han som alltid klagar, af görlöshet och ensamhet, förefaller mig pojkaktigt glad. Paris har aldrig förefallit mig så jublande och segervisst som nu. Det är ändå städernas stad. Och hvilket ljus hvilken luft! När jag om morgonen öppnar mitt atelier fönster strömma tusental kubikmeter herrlig doftande sammarluft in. –
Söndag 29 maj 92 29. toukokuuta 1892
I går tog jag afsked af Champ de Mars utställningen – det var drygt att gå der i 3, 4 timmar i den gräsliga hettan, men då herrskapet Fürstenberg kunde gå der och svettas så kunde jag det också, tyckte jag
Paris långfredag 93 31. maaliskuuta 1893
I allmänhet ser det ut som om konsten skulle stå still för ögonblicket. Ingenting nytt och verkligen godt vid horisonten. Symbolisterna, såsom de ta sig ut på Rose & Croix äro alls icke nya – gamla formler tillampade på föga nya idéer. På rose & Croix har Sigurd Asp första rummet som galning – der finns en mycket underligt Aino relief bronserad i olika nyanser af honom och under står med stora bokstäfer Sigurd Wetterhoff-Asp Poéte, Litterateur, artiste peintre, sculpteur et ceramique (sic) Ville Vallgrens saker ta sig rätt bra ut, dock ej så som jag tänkt – på Champ de Mars tror jag han blir complettare representerad. – Löjligt är deras fäktande efter medeltidsmysticism – härolder med underliga, kabbalistiska tecken på bröstet, draperier i rosa och svart. Olyckligtvis fick jag ej se le Sâr Peladan. – Mycket folk, och en massa ungherrar klädda efter sista modet, helt o. hållet 1830 d. v. s. rakade, med långt hår och veckade redingoter. De voro mest alla små till växten och sågo högst finurliga ut – såsom ungdomsporträtt af Louis Blanc. Damerna också mycket 1830 – så när som på hattarna som äro alldeles försvinnande små och alls ej likna de rigtigt romantiska det är lusligt att se detta eviga kretslopp. Som en slags skyddspatron hängde i Rose & Croix utställning Theophile Gautiers porträtt i den besynnerliga kostym han har 1830 vid första represenstationen af Hernani.
Måndag 1sta maj 1. toukokuuta 1893
Salongen vid Champs Elysées är öppnad och jag var der i går en stund. Det ser verkligen ut som om måleriet stod still allt sedan verldsutställningen – inga nya uppslag – tvärtom en reaktion mot det nya också på detta område får se om vår salong vid Ch. de Mars blir bättre.
Kjøbenhavn 26/4 94 26. huhtikuuta 1894
Salongen på Champ de mars öppnades i förrgår, 24 april, således 14 dagar tidigare än annars. Jag är bra ledsen att ej ha fått vara med. (Sedan 17 år har jag utställt i Paris och sett alla salonger) men både Pasteur och Krohn ha sagt att jag icke bör låta tillfället att måla prinsessan Marie gå mig ur händerna, – båda försäkrar att jag får både heder och nöje af det. – Hon ligger så briljant för dig, netop, säger Krohn. – Hon vill också se Mammas porträtt och jag skall ta det med mig ditupp i öfver morgon.
Paris 20 Juni 1895 20. kesäkuuta 1895
 Sedan var jag på en bankett för Ch. de Mars – jag har redan talt om den genom att skicka Gaulois till Mamma. – Furstinnan Eristoff hade utbett sig "för oläsligt" att sitta bredvid mig och jag var hennes cavalier under aftonen. Som en steppens dotter hade hon glömt betala sin åkare, hvadan denna taxerade mig, som galant förbjöd henne betala, för 6 timmar! – Hon var olycklig naturligtvis. I går var jag och såg på en porträtt af en furstinna Wolkonsky, med son som hon håller på med. Hon, pr. E. är äkta rysk, fanatisk, allvarlig, – något af martyr och nihilst – småler aldrig har mycket vackra ögon – och smärt växt. Hennes underliga man är i Tiflis. – Alla Wolkonskys voro der i går, far mor och lille sonen och en kirgisisk barnsflicka. De åto jordgubbar ur ett tidningspapper men voro för resten mycket eleganta. Han såg bra ut lång, mörk med krokig näsasom skulle hos Morbror Gustaf uppväckt tanke på den grymme turken.