Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

I en förgylld gustaviansk länstol sitter en ung, brunhårig dam i baltoalett av ljusgrönt siden med mörkare ränder och ljus, skär tyllkrage; knäfigur i halv fas åt vänster. I händerna, som vilar i famnen, håller hon några Maréchal Niel-rosor. Mörk blågrön fondvägg. Pastell. Dagmått: 106 x 73. signerad: A. Edelfelt 1896. Målat i Stockholm november–december 1896. Kompositionsstudie i skissbok A II 1517:27 i Ateneum.

Förekomster i brev

Stockholm onsdag afton 11 november 1896
Här börjar det att reda sig galant. Alla äro utomordentligt vänliga, jag får måla på konstakademin, har börjat Leffler der, varit hos Rosen och Nordenfalk, skall i morgon till Cedeschiöld och Hofstallmästaren Sager, hvars fru jag sedan 4 år lofvat måla.

Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Fru Sager, född Fock, tecknade jag upp i dag och det blef genast mycket likt De vilja att jag skall göra det i pastell, ty hon ser mycket Louis XV ut, med sin långa hals och lilla fogelansigte. Så fördes jag upp i dag till hans mor, gamla fru Sager, 82 år, med bön att åtminstone göra några croquis'er efter Gumman och sedan utföra det i stort. Hon var en mycket artig och vänlig gumma – Jag skall någon stund försöka göra det begärda. De äro ytterst förekommande och artiga, alla der, och det att de fått vänta i 4 år gör dem ännu mera pickhågade att få sina porträtter. Om jag också gjort många dumheter i praktisk mening, så har å andra sidan allt ändå länkat sig skäligen bra för mig. Så har jag t.ex. ingenting förlorat med att skjuta upp det här. Sagers, (Jönköpingslandstickorna) se ut att vara mycket rika. De ha en lyx i möbler och betjening som man sällan ser här – för resten särdeles vänliga – litet engelskt snobbig lawntennis, ridt, drawing Room hos drottningen Victoria, personalkännedom i England).

Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Fru Sagers porträtt är långt framskridet (i pastell) – Leffler har fått torka denna vecka.

Stockholm sönd. d. 6 dec. 96 6 december 1896
Mina taflor framskrida – Leffler måste bli färdig denna vecka, ty de resa till Paris om lördag. Fru Sager skall väl också bli färdig nu – som jag gerna ville resa i dag om 14 dagar söndagen d. 20 dec. vet jag ej huru det går med fru Cederschiöld – I hvarje fall kan jag ju börja henne. Af Gamla fru Sager, som är en mycket vänlig och prudentlig gumma, (82 år) har jag gjort på 2 seancer en mycket lik pastellskizz, så stor som den af fröken Selin. Gumman, som ritat sjelf, är mycket intresserad. Som ledning, har jag bl.a. en teckning som Egron Lundgren gjort af hennes 1836. Farväl det här brefvet är lika så incohérent som jag sjelf. Jag skulle behöfva hålla munnen i 24 timmar och sedan sofva i 48. Med Leffler, fru Sager, gamla fru Sager alltid blir det konversation, och det gör mig nästan galen. Porträttmålarens, isynnerhet den kringresande porträttmålarens yrke är ändå ett föraktligt yrke.

Stockholm, lördag 12 dec 96 12 december 1896
För ögonblicket ser det mörkt ut, ty Leffler är icke färdig tack vare det stukmörker, som varat hela denna vecka. Att ens på allvar börja fru Cederschiöld är ej att tänka på. Jag är glad om jag finge Leffler och fru Sager färdiga. Som de äro ungefär på samma point, kan jag ej lemna någotdera af dessa porträtt. Lyckas det, så kan jag resa om söndag – lyckas det ej, får jag snufva eller hufvudvärk eller är det för kolsvart, så ha jag mig till min evinnerliga grämelse, tvungen att stanna här en vecka till. Det blir otäckt att tillbringa juldagarna här – då kommer jag, trots allt, att känna mig rysligt ensam. Men jag har ej kunnat skynda mig mera – det har ju varit rätt bra i alla fall att på 6 veckor under denna mörkaste tid ha kommit så pass långt. Nå, det kan hända att jag om tisdag kommit öfver det värsta med Leffler och då tänker helt annorlunda än i detta dystra ögonblick.

Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19 december 1896
Ja, nu är tärningen kastad och jag kan icke annat än stanna här en vecka till, hur surt det än kännes. Jag har verkligen försökt dessa sista tider, men hela sista veckan var det så mörkt att jag målade bara dumheter med svidande ögon – och nu har jag, sedan vi fått mycket snö och litet ljusare väder, ett fasligt göra med att få allt detta mörkrens arbete bra igen; – gröna, gula och rödaktiga fläckar just der de ej skola vara! Måtte Ni nu ej vara ledsen på mig! – om jag kan smickra mig med att ni saknar mig nu då jag sju jular å rad fått vara med Eder, så tänk på att jag, med Guds hjelp, om en vecka ändå kommer och vi kunna då börja julen om igen. Jag har nog haft samvetsqval öfver att jag kanske i början var mycket för lat här – men jag vet å andra sidan, att det alltid åtgår två veckor minst för att acclimatisera sig – hvart jag än kommit under min vagn

Det finns inga bilder för det här konstverket.