Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Strandmotiv i kvällsbelysning och fuktigt gråväder en tidig vinterdag; vid horisonten en gulaktig ljusning. I förgrunden flyta isflak vid några snöhöljda strandstenar, till höger en röd telefonstolpe. I mittblanen till vänster Harakka, till höger ugnsholmen, i mitten ugnsmundsstundet. Marken täckt av snö. Kolorit i grått. Akvarell och gouache. dagmått: 35,5 x 55. Daterad: 11/XII 92. Reproducerad i Finland i 19:de seklet, sid 7.

Förekomster i brev

Paris fredag. 1 januari 1893
fortfarande får jag mycket berömmande tidningsartiklar, och också några förfrågningar om priser på Strykerskorna – utan att det derför ännu ledt till något resultat. –

Paris, måndag 20 mars 93 20 mars 1893
Osäker koppling Dagnan var här i går och såg mina taflor. Han tycktes tycka om dem och menade att jag skulle få en god utställning. Paraske den stirrande tyckte han mycket om, likaså snölandskapet – Strykerskorna som färg – men annette ansåg han vara litet för mycket karrikatyr. Björneborgarne, som jag också har här anslå mycket. Dagnan tyckte rigtigt om de två Pojkarne – mindre om truppen bakom. I allmänhet har jag sällan sett honom så nöjd som nu. Får se hvad andra komma att säga.

Söndag 26 mars 1893 26 mars 1893
Mina taflor slå an på alla dem som komma hit upp – några förespå mig t. o. m succès. –

Paris 14 april 1893 14 april 1893
I morgon skickar jag mina taflor. Vinterlandskapet och tvätterskorna behaga alla, af de mest olikartade trosbekännelser inom konsten –

d 5 maj 1893 5 maj 1893
På Salongen i Ch. de Mars var jag i går – olofvandes – ty först om söndag få exponenterna rätt att se utställningen der. Denna utställning är bra mycket bättre än den andra. Mina pessimistiska utgjutelser i brefvet till Bertha angående konsten i Paris gäller således bara gamla Salongen. – Mina taflor föreföllo mig otroligt små och "obitydand" som alltid då man ser dem i en kolossal utställningssal och ibland stora saker. –

Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
Jo, jag har fått både bref och brefkort, och vet sannerligen inte om jag ordentligt besvarade det förra – Det har varit vernissagedagar nu och jag har varit i en qvarn. Med stor tillfredställelse kan jag omtala att jag verkligen tycks ha succès i år – åtminstone har jag ej erfarit ett så enstämmigt bifall från konstnärernas sida allt sedan Pasteur. Märkvärdigt nog är det det lilla snölandskapet mot Blekholmen som slår mest an. Så olika målare som Dagnan, Roll, Boldini, Raffaëlli Richard Bergh, Carolus Duran ha kommit och sagt mig en hel hop vackra saker och – samma dag presidenten var der d. v. s i förrgår bad le directeur des Beaux Arts att få köpa den för Luxembourgmuseet för 2000 frcs. – Priset fick jag först veta genom bref i går qväll. Nu hade jag, unter uns, tänkt begära 2000 och möjligen pruta till 1500 – det är således en tur att jag ej gick och talade om något pris. – Det är mycket roligt, är det inte? Jag tycker hvad Ellan skall bli glad när hon får höra det och då ser att vårt Brunnsparks boende haft en så der direkt fördel med sig. Hon sade alltid att jag skulle begära 1500, hyran, för taflan – Jag måste säga att jag sjelf är alldeles "oläsligt" af hvad jag får höra om taflan: une perle, d'un art exquis, d'une poesie rare o. s. v. – att alla med en mun säga att taflan och min konst i allmänhet utmärker sig för delikatess och finhet gör mig stor glädje och skulle göra det ändå mera om jag ej visste att nästa steg ifrån finhet för till faddhet – men det skall jag försöka akta mig för. Blanch oläsligt också succès – likaså oläsligt en face. De förra skola publicera i Gazette des Beaux Arts. – Det käns mycket roligt och uppmuntrande det här och jag känner mig obeskrifligt ungdomlig och spänstig igen. –

Paris lördag 20 maj 1893 20 maj 1893
Min succès fortfar. Det är mycket roligt. Jag har från M. Gonse, redaktör för Gazette des BA fått ett mycket smickrade bref. "C'est tout simplement exquis" säger han bl. a. – än lefva de gamla gudar!

Paris 29 maj 93 29 maj 1893
Ha våra tidningar talt om en superb artikel om mig i Novoïe Vremïa? Den gjorde det största intryck på Volkoffs, midt i deras bedröfvelse och den och jag firades med champagne den dagen försök att få den öfverallt

Torsdag d. 15 juni 15 juni 1893
Hos Pasteur blef jag emmottagen med öppna armar och lifliga gratulationer till min Succés i Paris.

Stockholm den 28 juni 1893 28 juni 1893
I går reste jag ut med mitt bagage till Djursholm och måste använda hela min energi på att ta ihop med detta från början så föga intressanta arbete. Men jag sade mig: du har gjort Pasteur, du har haft succès i år i Paris, och du kan måla – du är dessutom frisk och sund – det måste bli bra". Jag målade om det hela på 2 timmar – det blef mycket bättre i färgen, och effekten mycket mera koncentrerad, om också vid ommålningen något af det öfversinliga, som fans der förut, gick bort. Nu tränar jag mig för att måla bra i morgon – jag lägger mig tidigt och ber Gud gifva mig det lugnt jag behöfver, den "serenité" och glädje som äro absolut nödvändiga. Fru Susens klappande, en ung baron Klinckowströms jams och hela den onaturligt tonen af "snälla, rara, lilla" der i huset gjorde mig litet nervös – men oläsligt tar jag det som en hederssak att icke bli arg och att bara måla lugnt, och så gick det. När denna Klinkowström med den mest käringaktiga sopran föredrog ett poem af honom sjelf om Valhalla gudar och sköld mör och dylikt, och här V. P. förklarade att denna tomma färglösa smörja var af en stor skald, utan ironi, då jäste det i mig igen. Svår meter rim kors och tvärs, form utan hjertligt innehåll, utan blod i ådrorna o hvad det plågar mig. Jag kommer från Paris der det fins lif, man må säga hvad man vill, och jag hörde för några dagar sedan Björnson som också lefver lifvet, sitt eget, norskt och besynnerligt ibland, men lif är det ändå – och så komma in i denna oppstoppade-fogel-atmosfer sedan jag sett konstens och diktens fjäderfä i granna båglinjer draga förbi under Guds fria himmel – nej det var inte roligt.

Bregentved, måndag 5 nov 1894 5 november 1894
Det är ju roligt att taflan, "Sorg", blifvit såld och på de veckor jag utfäste – d. v. s att jag får utställa den i Paris. Han ser ut att vara en allvarlig amatör och att ha pengar då han köpte hela 3 taflor af mig i höst.

Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
Makovski höll talet för mig (på ryska) lyckligtvis förstod jag det ganska bra – mycket hjertligt, så att jag kom i stämning. Han prisade det nationella i den finska konsten – det icke akademiska. – Jag steg upp utan att så noga veta hvad jag skulle säga – men det gick bra. på talte på franska naturligtvis om den alltför stora ära som bevisades mig – att jag ej kunde fatta den som personlig, utan såsom en gärd af aktning för vår unga konst i Finland, och såsom ett bevis på den nya, generösa ande som besjälade den nya akademin – jag talte om den ryska litteraturen, om den djupa mensklighet och det medlidande, hvaraf den genomandades – derefter, vände jag mig till Rjepin och Makovski som i färger sagt verlden detsamma som Tolstoi och Dostojvski sagt den i ord och drack för den nya Akademin, och för detta illustra sällskap som var den säkraste borgen för att den ryska konsten nu slagit in på sin rigtiga, naturliga bana, – en konst som under den realistiska ytan dolde ett behof af, en längtar till det som är "au délà", till det eviga, till den stora kärleken. – Så kom det tal på tal. Rjepin talte så vackert till Finland, om detta poesirika land som nu höll på att skapa en ädel och nationel konst, och drack för Finland. – Grefve Tolstoi talte om kärleken till konsten och broderade på ett ryskt ordspråk "gde ljubof. tam Boch" – der kärlek finnes, der finnes och Gud – och så följde tal på tal. Gubben Semenoff talte på en alldeles ypperlig franska för den nya akademin. – Mycket vänligt sades om Finland – till slut utbrast någon: Nu fattas det bara att Suvorin (Novoje Vremjas redaktör) vore här – det skulle göra honom godt att höra hvad vi säga om Finland och finnarne. – Finland i 19 seklet har gjort susen: – de kallade den la plus belle manifistation nationale qu'on ait jamais vue. – Rjepin behagade mig oändligt. Han liknar alls ej porträttet i Harper. Han ser melankolisk ut – mager och mild. Jag talade åtminstone 10 gånger slutade med en slags improvisation öfver geniet – gudomligt till sitt ursprung – gudomligt till sina verkningar – och rigtade talet till Rjepin, tackade honom så hjertligt jag kunde. Och så började omfamningarna och det ryska pussandet – utan ända.

Det finns inga bilder för det här konstverket.