Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Interiör från en tvättstuga med vita bykkläder upphängda till torkning. Från en icke synlig eldstad till höger faller varmt eldsken, från ett fönster till vänster kallt, blåaktigt solljus, reflekterat av vit snö utanför fönstret. Vid en gul pärtkorg med tvättkläder står i förgrunden längst till vänster en gumma i blårutig blus och blå kjol med vitt förkläde samtalande med en ung kvinna i vitt och gråbrunt, som står i fullt solsken och stryker vid ett vitt bord vid fönstret till vänster. Längst till höger en stol med linnekläder och vid den bruna fondväggen en mangel i ljusa, gulbruna toner. 97 c 129. Signerad: A. Edelfelt 1893. Påbörjad på Gumtäkt gård invid Helsingfors invid Helsingfors januari–mars 1889, fullbordad i Helsingfors vårvintern 1893. En kopia av främmande hand, 85 x 116, signerad: A. Edelfelt (utan årtal) utbjöds 1937–39 i Helsingfors såsom original.

Förekomster i brev

Paris fredag. 1 januari 1893
fortfarande får jag mycket berömmande tidningsartiklar, och också några förfrågningar om priser på Strykerskorna – utan att det derför ännu ledt till något resultat. –

Paris, måndag 20 mars 93 20 mars 1893
Dagnan var här i går och såg mina taflor. Han tycktes tycka om dem och menade att jag skulle få en god utställning. Paraske den stirrande tyckte han mycket om, likaså snölandskapet – Strykerskorna som färg – men annette ansåg han vara litet för mycket karrikatyr. Björneborgarne, som jag också har här anslå mycket. Dagnan tyckte rigtigt om de två Pojkarne – mindre om truppen bakom. I allmänhet har jag sällan sett honom så nöjd som nu. Får se hvad andra komma att säga.

Paris 14 april 1893 14 april 1893
I morgon skickar jag mina taflor. Vinterlandskapet och tvätterskorna behaga alla, af de mest olikartade trosbekännelser inom konsten –

d 5 maj 1893 5 maj 1893
På Salongen i Ch. de Mars var jag i går – olofvandes – ty först om söndag få exponenterna rätt att se utställningen der. Denna utställning är bra mycket bättre än den andra. Mina pessimistiska utgjutelser i brefvet till Bertha angående konsten i Paris gäller således bara gamla Salongen. – Mina taflor föreföllo mig otroligt små och "obitydand" som alltid då man ser dem i en kolossal utställningssal och ibland stora saker. –

Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
Jo, jag har fått både bref och brefkort, och vet sannerligen inte om jag ordentligt besvarade det förra – Det har varit vernissagedagar nu och jag har varit i en qvarn. Med stor tillfredställelse kan jag omtala att jag verkligen tycks ha succès i år – åtminstone har jag ej erfarit ett så enstämmigt bifall från konstnärernas sida allt sedan Pasteur. Märkvärdigt nog är det det lilla snölandskapet mot Blekholmen som slår mest an. Så olika målare som Dagnan, Roll, Boldini, Raffaëlli Richard Bergh, Carolus Duran ha kommit och sagt mig en hel hop vackra saker och – samma dag presidenten var der d. v. s i förrgår bad le directeur des Beaux Arts att få köpa den för Luxembourgmuseet för 2000 frcs. – Priset fick jag först veta genom bref i går qväll. Nu hade jag, unter uns, tänkt begära 2000 och möjligen pruta till 1500 – det är således en tur att jag ej gick och talade om något pris. – Det är mycket roligt, är det inte? Jag tycker hvad Ellan skall bli glad när hon får höra det och då ser att vårt Brunnsparks boende haft en så der direkt fördel med sig. Hon sade alltid att jag skulle begära 1500, hyran, för taflan – Jag måste säga att jag sjelf är alldeles "oläsligt" af hvad jag får höra om taflan: une perle, d'un art exquis, d'une poesie rare o. s. v. – att alla med en mun säga att taflan och min konst i allmänhet utmärker sig för delikatess och finhet gör mig stor glädje och skulle göra det ändå mera om jag ej visste att nästa steg ifrån finhet för till faddhet – men det skall jag försöka akta mig för. Blanch oläsligt också succès – likaså oläsligt en face. De förra skola publicera i Gazette des Beaux Arts. – Det käns mycket roligt och uppmuntrande det här och jag känner mig obeskrifligt ungdomlig och spänstig igen. –

Paris lördag 20 maj 1893 20 maj 1893
Min succès fortfar. Det är mycket roligt. Jag har från M. Gonse, redaktör för Gazette des BA fått ett mycket smickrade bref. "C'est tout simplement exquis" säger han bl. a. – än lefva de gamla gudar!

Paris 29 maj 93 29 maj 1893
Ha våra tidningar talt om en superb artikel om mig i Novoïe Vremïa? Den gjorde det största intryck på Volkoffs, midt i deras bedröfvelse och den och jag firades med champagne den dagen försök att få den öfverallt

Torsdag d. 15 juni 15 juni 1893
Hos Pasteur blef jag emmottagen med öppna armar och lifliga gratulationer till min Succés i Paris.

Stockholm den 28 juni 1893 28 juni 1893
I går reste jag ut med mitt bagage till Djursholm och måste använda hela min energi på att ta ihop med detta från början så föga intressanta arbete. Men jag sade mig: du har gjort Pasteur, du har haft succès i år i Paris, och du kan måla – du är dessutom frisk och sund – det måste bli bra". Jag målade om det hela på 2 timmar – det blef mycket bättre i färgen, och effekten mycket mera koncentrerad, om också vid ommålningen något af det öfversinliga, som fans der förut, gick bort. Nu tränar jag mig för att måla bra i morgon – jag lägger mig tidigt och ber Gud gifva mig det lugnt jag behöfver, den "serenité" och glädje som äro absolut nödvändiga. Fru Susens klappande, en ung baron Klinckowströms jams och hela den onaturligt tonen af "snälla, rara, lilla" der i huset gjorde mig litet nervös – men oläsligt tar jag det som en hederssak att icke bli arg och att bara måla lugnt, och så gick det. När denna Klinkowström med den mest käringaktiga sopran föredrog ett poem af honom sjelf om Valhalla gudar och sköld mör och dylikt, och här V. P. förklarade att denna tomma färglösa smörja var af en stor skald, utan ironi, då jäste det i mig igen. Svår meter rim kors och tvärs, form utan hjertligt innehåll, utan blod i ådrorna o hvad det plågar mig. Jag kommer från Paris der det fins lif, man må säga hvad man vill, och jag hörde för några dagar sedan Björnson som också lefver lifvet, sitt eget, norskt och besynnerligt ibland, men lif är det ändå – och så komma in i denna oppstoppade-fogel-atmosfer sedan jag sett konstens och diktens fjäderfä i granna båglinjer draga förbi under Guds fria himmel – nej det var inte roligt.

Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Roligt är det att vara bekant ändå – Alla de här herrarne hade sett Kristus och Magdalena, Paraske, mina tvätterskor och hvad jag utställt i Paris. Sattler var mycket förtjust i Björneborgarnes marsch, hvaraf han sett litografin – i Strassburg. Är det icke märkvärdigt att denna, litografi kunnat hamna der – på hvilka vägar har den kommit?

Det finns inga bilder för det här konstverket.