Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Grå vinterdag under 1808–09 års krig. På en snöig väg marchera i förgrunder soldater i Björneborgska regementets grå-blå uniform; i spetsen fyra trumslagar (den fjärde, längst till vänster, blott delvis synlig). I bakgrunden till vänster pågår en strid. Horisonten brandröd. gouache på papper, uppfodrat på duk. Dagmått: 125 x 94,5. signerad: A. Edelfelt 1892. Pålad på några dagar i helsingfors senhösten 1892. Förstudie i skissbok A II 1517:24 i Ateneum.

Förekomster i brev

Paris, måndag 20 mars 93 20 mars 1893
Dagnan var här i går och såg mina taflor. Han tycktes tycka om dem och menade att jag skulle få en god utställning. Paraske den stirrande tyckte han mycket om, likaså snölandskapet – Strykerskorna som färg – men annette ansåg han vara litet för mycket karrikatyr. Björneborgarne, som jag också har här anslå mycket. Dagnan tyckte rigtigt om de två Pojkarne – mindre om truppen bakom. I allmänhet har jag sällan sett honom så nöjd som nu. Får se hvad andra komma att säga. från Stockholm (Wåhlin) har jag fått bref med anhållan att så fört som möjligt skicka Björneborgarne dit. Nordenfalk hade skämtande sagt till Wåhlin. "Skrif till Edelfelt att vi gerna förlåter honom hans osynlighet bara vi få hans trumslagare

Söndag 26 mars 1893 26 mars 1893
Mina taflor slå an på alla dem som komma hit upp – några förespå mig t. o. m succès. –

Paris 14 april 1893 14 april 1893
I morgon skickar jag mina taflor. Vinterlandskapet och tvätterskorna behaga alla, af de mest olikartade trosbekännelser inom konsten –

d 5 maj 1893 5 maj 1893
Från Åbo skref Cygnæus och proponerade prisnedsättning på tavastländska byn. Jag svarade telegrafiskt och har ännu ej fått något besked. – Björneborgarne äro i Stockholm sedan den 4de

Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
Från Stockholm har jag fått ett entusiastiskt bref, från Wåhlin om Björneborgarne. han säger: "Det är en tafla som går genom märg och ben. Ett sådant allvar! Det är så mycket och så mäktig realitet deri att man ej längre i första rummet tänker på huru bra det är gjordt. Våra hyggliga, fina och skickliga konstnärer här i Sverige ha bara allt för sällan något att säga oss så der alldeles direkt ur hjertat, och din tafla blir derför likasom en plötslig uppenbarelse af ett annat slags konst än vi äro vana vid. Der finnas alla sådana förtjenster som vi lärt oss sentera hos de yngre konstnärerna här, men derjemte en underström af personlig känsla för ämnet som sätter det hela i högre dignitet" det är ju bra sagdt?

Stockholm fredag afton. 30 juni 93 30 juni 1893
I går voro vi bjudna af Snoilskys på Hasselbacken. Osbahr var utom oss, den enda gästen. Musik spelade Björneborgarnes Marsch till min ära, hette det. Jag var så trött af målandet på Djursholm, att jag ändå ej var vid mina bästa vätskor. Ellan var mycket till sin fördel.

Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Roligt är det att vara bekant ändå – Alla de här herrarne hade sett Kristus och Magdalena, Paraske, mina tvätterskor och hvad jag utställt i Paris. Sattler var mycket förtjust i Björneborgarnes marsch, hvaraf han sett litografin – i Strassburg. Är det icke märkvärdigt att denna, litografi kunnat hamna der – på hvilka vägar har den kommit?

Det finns inga bilder för det här konstverket.