Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Vy från stranden av östra Brunnsparken mot Blekholmens båtvarv; tidig vinter med snöhöljd mark och öppet vatten. På stranden i förgrunden till höger en villa i blek orange bredvid rönnar med lysande röda bär; till vänster en villa i beigegrått. I mittplanet en klippig holme med röda båtskjul och grågulvita hus. Vattnet skiftande från blekgult till gulgrått och rosagrått. Längst i bakgrunden en blågrå, skogsbevuxen strand med röda hus länst till vänster. Från den molnbetäckta himmeln faller i mitten av bakgrunden en solreflex i blek gulrosa. 55 x 80. Signerad: A. Edelfelt. Målad i Helsingfors december 1892. Inköpt i maj 1893 för 2 000 francs till Luxembourg-museet.

Förekomster i brev

Paris fredag. 1 januari 1893
fortfarande får jag mycket berömmande tidningsartiklar, och också några förfrågningar om priser på Strykerskorna – utan att det derför ännu ledt till något resultat. –

Paris, måndag 20 mars 93 20 mars 1893
Osäker koppling Dagnan var här i går och såg mina taflor. Han tycktes tycka om dem och menade att jag skulle få en god utställning. Paraske den stirrande tyckte han mycket om, likaså snölandskapet – Strykerskorna som färg – men annette ansåg han vara litet för mycket karrikatyr. Björneborgarne, som jag också har här anslå mycket. Dagnan tyckte rigtigt om de två Pojkarne – mindre om truppen bakom. I allmänhet har jag sällan sett honom så nöjd som nu. Får se hvad andra komma att säga.

Söndag 26 mars 1893 26 mars 1893
Mina taflor slå an på alla dem som komma hit upp – några förespå mig t. o. m succès. –

Paris 14 april 1893 14 april 1893
I morgon skickar jag mina taflor. Vinterlandskapet och tvätterskorna behaga alla, af de mest olikartade trosbekännelser inom konsten –

d 5 maj 1893 5 maj 1893
På Salongen i Ch. de Mars var jag i går – olofvandes – ty först om söndag få exponenterna rätt att se utställningen der. Denna utställning är bra mycket bättre än den andra. Mina pessimistiska utgjutelser i brefvet till Bertha angående konsten i Paris gäller således bara gamla Salongen. – Mina taflor föreföllo mig otroligt små och "obitydand" som alltid då man ser dem i en kolossal utställningssal och ibland stora saker. –

Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
Jo, jag har fått både bref och brefkort, och vet sannerligen inte om jag ordentligt besvarade det förra – Det har varit vernissagedagar nu och jag har varit i en qvarn. Med stor tillfredställelse kan jag omtala att jag verkligen tycks ha succès i år – åtminstone har jag ej erfarit ett så enstämmigt bifall från konstnärernas sida allt sedan Pasteur. Märkvärdigt nog är det det lilla snölandskapet mot Blekholmen som slår mest an. Så olika målare som Dagnan, Roll, Boldini, Raffaëlli Richard Bergh, Carolus Duran ha kommit och sagt mig en hel hop vackra saker och – samma dag presidenten var der d. v. s i förrgår bad le directeur des Beaux Arts att få köpa den för Luxembourgmuseet för 2000 frcs. – Priset fick jag först veta genom bref i går qväll. Nu hade jag, unter uns, tänkt begära 2000 och möjligen pruta till 1500 – det är således en tur att jag ej gick och talade om något pris. – Det är mycket roligt, är det inte? Jag tycker hvad Ellan skall bli glad när hon får höra det och då ser att vårt Brunnsparks boende haft en så der direkt fördel med sig. Hon sade alltid att jag skulle begära 1500, hyran, för taflan – Jag måste säga att jag sjelf är alldeles "oläsligt" af hvad jag får höra om taflan: une perle, d'un art exquis, d'une poesie rare o. s. v. – att alla med en mun säga att taflan och min konst i allmänhet utmärker sig för delikatess och finhet gör mig stor glädje och skulle göra det ändå mera om jag ej visste att nästa steg ifrån finhet för till faddhet – men det skall jag försöka akta mig för. Blanch oläsligt också succès – likaså oläsligt en face. De förra skola publicera i Gazette des Beaux Arts. – Det käns mycket roligt och uppmuntrande det här och jag känner mig obeskrifligt ungdomlig och spänstig igen. –

Paris lördag 20 maj 1893 20 maj 1893
Min succès fortfar. Det är mycket roligt. Jag har från M. Gonse, redaktör för Gazette des BA fått ett mycket smickrade bref. "C'est tout simplement exquis" säger han bl. a. – än lefva de gamla gudar!

Paris 29 maj 93 29 maj 1893
Ha våra tidningar talt om en superb artikel om mig i Novoïe Vremïa? Den gjorde det största intryck på Volkoffs, midt i deras bedröfvelse och den och jag firades med champagne den dagen försök att få den öfverallt

Torsdag d. 15 juni 15 juni 1893
Hos Pasteur blef jag emmottagen med öppna armar och lifliga gratulationer till min Succés i Paris.

Stockholm den 28 juni 1893 28 juni 1893
I går reste jag ut med mitt bagage till Djursholm och måste använda hela min energi på att ta ihop med detta från början så föga intressanta arbete. Men jag sade mig: du har gjort Pasteur, du har haft succès i år i Paris, och du kan måla – du är dessutom frisk och sund – det måste bli bra". Jag målade om det hela på 2 timmar – det blef mycket bättre i färgen, och effekten mycket mera koncentrerad, om också vid ommålningen något af det öfversinliga, som fans der förut, gick bort. Nu tränar jag mig för att måla bra i morgon – jag lägger mig tidigt och ber Gud gifva mig det lugnt jag behöfver, den "serenité" och glädje som äro absolut nödvändiga. Fru Susens klappande, en ung baron Klinckowströms jams och hela den onaturligt tonen af "snälla, rara, lilla" der i huset gjorde mig litet nervös – men oläsligt tar jag det som en hederssak att icke bli arg och att bara måla lugnt, och så gick det. När denna Klinkowström med den mest käringaktiga sopran föredrog ett poem af honom sjelf om Valhalla gudar och sköld mör och dylikt, och här V. P. förklarade att denna tomma färglösa smörja var af en stor skald, utan ironi, då jäste det i mig igen. Svår meter rim kors och tvärs, form utan hjertligt innehåll, utan blod i ådrorna o hvad det plågar mig. Jag kommer från Paris der det fins lif, man må säga hvad man vill, och jag hörde för några dagar sedan Björnson som också lefver lifvet, sitt eget, norskt och besynnerligt ibland, men lif är det ändå – och så komma in i denna oppstoppade-fogel-atmosfer sedan jag sett konstens och diktens fjäderfä i granna båglinjer draga förbi under Guds fria himmel – nej det var inte roligt. I måndags voro vi hos Lewenhaupts – grefve och grefvinnan vilja absolut att vi skola bo der, men jag vill ej – ty det vore ändå ett alltför stort band, och jag hoppas vi ej behöfva bli här så länge mera. Sedan voro vi hos Millets och han betalade min tafla, på franska statens vägnar.

Paris torsdag 9 maj 1895 9 maj 1895
Madonnan håller jag på att sälja – icke dyrt, ty tiderna äro ej goda – jag har haft en massa anbud, hade begärt 3000, men går af för 2000 – det är i alla fall lika mycket som jag fick för snötaflan på Luxembourg, – som fortfarande har sådan succès.

Det finns inga bilder för det här konstverket.