Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Kartong till föregående utan övre delen av komp. Längst till höger sitter Maria med Jesusbarnet i famnen. Från barnet utstrålar ett starkt ljus mot Maria och över herdarna, av vilka två längst i förgrunden knäböja, den tredje står bugande, medan av den fjärde endast ansiktet är synligt. Över krubbans avbalkning synes en skissaktigt antydd natthimmel. Akvarell och pastell på papper. 336 x 164 cm. Tecknad i Paris våren 1893 samt målad på Haiko sommaren samma år. (Katalogen över Konstsamlingarna i Ateneum, 1938, uppger felaktigt 1891—92).

Förekomster i brev

Paris fredag. 1 januari 1893
Jag har återigen börjat arbeta och finnes mig ypperligt deraf efter dessa dagars rörliga lif.

Paris, måndag 20 mars 93 20 mars 1893
Nu har jag modeller till hela nästa vecka för altartaflan och kan således säga att jag är i arbetet igen

Söndag 26 mars 1893 26 mars 1893
Jag arbetar mycket, har modell alla dagar, och har en invasion af italienare här i ateliern – en mor med ett 2 månader gammalt barn, en 6 års flicka och en 7 års pojke (englar). Den stora taflan förskräcker mig litet genom sina dimensioner – när skall jag få hela denna hvita dukyta fyld med färg. Jag har köpt stora penslar och enorma färgtuber, och börjar i slutet af nästan vecka att måla på den defintiva duken. –

Paris 20 april 93 20 april 1893
Tack för det moraliserande brefvet. Naturligtvis har Mamma rätt – Jag tog saken så ytterligt emedan jag sjelf varit litet influensig hela denna sista vecka. Att jag af denna ryggvärk och detta misshumör blir hindrad att måla plågar mig synnerligen, och ensamheten förefaller mig dubbelt så svår då jag om förmiddagarna sitter och stirrar på min stora hvita duk som ej går framåt det minsta.

Paris 25 april 1893 25 april 1893
Min stora duk står här hvit med några kritstreck på, och hotar att icke bli påmålad, än mindre afslutad här i Paris. Jag kan ej försöker jag att teckna allvarsamt kommer jag genast i en ångest och ett svettbad som gör mig alldeles galen. Måtte det bli bättre – ty annars är hela min Paris vistelse förfelad. Jag har visserligen den magra trösten att ej vara ensam i olyckan, ty halfva Paris är influenzigt. Jag hoppas bli menniska snart nog igen – om jag bara finge tillbaka min energi och arbetslust! – Jag kan ej ens svara på de många bref och bjudningar jag får. –

fredag 28. april. 28 april 1893
– Jag är ännu temmeligen stukad af influenzan, Doktorn som just gick härifrån tröstade mig med att jag icke hade något annat fel än just sviter af influenzan. Han undersökte mycket noggrant hjerta, lungor, mage. Emellertid är det odrägligt att ingenting kunna göra. Jag långleds och grämer mig öfver min mer eller mindre misslyckade resa till Paris.

Måndag 1sta maj 1 maj 1893
Jag börjar nu bli alldeles bra och har återigen begynt arbeta.

d 5 maj 1893 5 maj 1893
Jag börjar nu ändtligen bli bra; benen äro ännu som bly och arbetslusten är ingen – jag undrar om det icke är latmasken som plågar mig.

Paris lördag 20 maj 1893 20 maj 1893
Och icke röra en pensel, det har ej varit fråga, derom.

Paris 29 maj 93 29 maj 1893
Osäker koppling Nu har jag språng med Antells betjent och med Mechelins gravyrer man kan verkligen bli tassig af allt detta. Men jag målar i förheten och löper om qvällarne.

Paris 5 juni 1893 5 juni 1893
Osäker koppling Nu vet jag rakt intet hur jag skall göra igen. Ellan skrifver att Homén ordinerat henne en kur i norska fjällen, att hon ligger i Brunnsparken till den 8de. Men att hon derefter med pojken reser till Stockholm der hon skall möta mig och så fara vi alla till Norge. hon på en månad. Det är godt och väl men jag kan ej fara härifrån före den 8de, d. v. s. torsdag. Jag har först i dag fått anvisning på mina pengar från staden och Jag har tusen bestyr för mina taflor, München utställningen och inpackning af den stora duken till altartaflan, allt saker som jag ej kunnat göra förut.

Det finns inga bilder för det här konstverket.