Redaktionens kommentarer

Figurer ur teaterstycket "La fille de Roland"; brev till Alexandra Edelfelt 3.5.1875.

Förekomster i brev

Paris, Måndag d. 3 Maj 1875 kl. 12 på natten 3 maj 1875
Alexandra Edelfelt skulle se den patriotiska hänförelsen; Charlemagne [Karl den store] slutar en monolog med orden: "...de sorte qu'un jour tout homme puisse dire qu'il a deux patries, La France et la sienne..." [av ett sådant slag att en dag skall varje man kunna säga att han har två fosterländer, Frankrike och sitt eget], Edelfelt kunde inte låta bli att för sig själv säga att det ögonblicket nu hade kommit och applådera "som en ursinnig"; en gripande scen var kampen mellan Gerald och den Sarrareniske hövdingen, då det gällde att återta Rolands berömda svärd Durandal ur hedningarnas våld; en utmärkt medeltidsstämning fanns i scenen om gästabudet hos greve d'Amaury, Gerald sjunger legenden om de två goda och berömda klingorna [svärden] Joyeuse [glädje] och Durandal, vilken slutar med att Durandal, till Frankrikes sorg ännu är i hedningars hand, medan Joyeuse strålar i tronens prakt; slutet är vackert: Gérald får på sin bröllopsdag veta att hans far, som kallade sig comte d'Amaury, var Ganelon som förrådde Roland i Roncevaux; Gérald avstår från sin kärlek till Berthe och lider straffet för sin olyckliga fars dåd genom att dra ut i världen och utan rast och ro kämpa för de värnlösa, skydda kristendomen och oskulden och lindra sorg och smärta.

Det finns inga bilder för det här konstverket.