Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

I en rokokolänstol sitter en äldre, kraftigt byggd man i svart långrock läsande en tidning; knäfigur i halv fas åt vänster; helskägg, mustascher och hög panna. I bakgrunden en mörk gobeläng. 120 x 100. Signerad: A. Edelfelt 1880. Målat i Paris januari – mars 1880. Beställt januari – februari 1879 av dåvarande mairen i VIII arrondisementet i Paris Koechlin-Schwartz.

Redaktionens kommentarer

Idén till porträttet kom från Koechlin-Schwartz hustru i januari 1879. Hon önskade att Edelfelt skulle måla makens porträtt som pendant till Léon Bonnats porträtt av henne själv.

Förekomster i brev

Paris d 22 Jan. 1879 22 januari 1879
Edelfelt var på visit hos Alfred Koechlin, som sade att porträttet av Gustaf Philip Armfelt haft stor succé; Madame Emma Koechlin vill att Edelfelt målar ett porträtt av hennes man, som en pendant [ett par] till Léon Bonnats porträtt av frun; Koechlin hade redan skrivit en skriftlig beställning men tyckte de skulle återkomma till saken i april, om Edelfelt för tillfället var upptagen med en tavla till Salongen.

Paris måndag 24 mars 79 24 mars 1879
Edelfelt ser fram emot att i lugn och ro måla några småsaker tills det Koechlinska porträttet kommer.

D. 3 april 79 3 april 1879
Då Edelfelt går till Alfred Koechelin får han besked om porträttet, förutsatt att han är hemma.

Annandag påsk 79. 14 april 1879
Om Alfred Koechlin inte gör allvar av porträtt är Edelfelt i knipa; Koechlin är förskräckligt upptaget och Edelfelt har inte mycket hopp om att denne skall kunna ägna många och långa seanser åt porträttet.

Paris d. 17 maj 1879 17 maj 1879
Edelfelt skall gå till Alfred Koechlin för att höra vad denne tänker göra med porträttet.

Paris d. 23 23 maj 1879
Edelfelt har träffat Alfred Koechlin, som inte har tid att sitta för porträttet förrän i höst; han har varit strängt upptagen sedan han blev maire [borgmästare] i åttonde arrondissementet; i juni far han på affärsresa till Ryssland; han och frun tyckte om Edelfelts tavlor på Salongen, det enda som saknades var effekten; för Salongen fordras "petarder" [smällare], fyrverkerier som slår folk med häpnad; finess och karaktär är inte det främsta villkoret för att någonting skall ta sig ut i detta "konstens Babylon".

Paris d. 27 maj 79. 27 maj 1879
Det blev tal om Monsieur Alfred Koechlins porträtt, som Edelfelt skall göra följande år. Då Alfred Koechlins porträtt inte kommer att uppehålla Edelfelt, skall han så fort som möjligt göra undan la Citoyenne [Medborgarinnan], huvudet åt Fredric Rettig och tavlan som han börjat på för konsthandlarens räkning.

Paris d. 15 juni 1879 15 juni 1879
Alla Edelfelts beräkningar i vår har slagit fel, Salongstavlan, Alfred Koechlins porträtt, den Mulhousiska tavlan är osåld och den amerikanska konsthandlaren som inte kommer.

Stockholm d. 9 november 1879 9 november 1879
Baron Axel Sparre var påstridig med att Edelfelt skulle bo med honom i Paris, eller åtminstone ta hans ateljé och våning då han målar Alfred Koechlins porträtt; Sparre är fortfarande på andra gardet men målar sedan tre år; hans friherrinna målar också och är dessutom vacker; hon kommer inte till Paris i år; Sparre hade ställt ut en tavla på Idun och fick en officiell skål, som han besvarade på ett innerligen platt sätt.

Paris d 5 december 79 5 december 1879
Edelfelt har inte velat gå till Alfred Koechlin innan hans ateljé är i sådant skick att han kan ta emot denne där.

Paris d. 15 dec 1879 15 december 1879
Edelfelt har besökt Alfred Koechlin, som inte var hemma. Om Edelfelt inte kan börja med porträttet tar han itu med Heimbürgers tavla.

Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30 december 1879
Edelfet börjar på Alfred Koechlins porträtt om några dagar; Koechlin har låtit inreda ett rum till ateljé hemma hos sig då han inte har tid att komma till Edelfelts ateljé i Montparnasse; han har tid att sitta modell fram till klockan 11 på förmiddagarna, därefter ska han till mairiet [rådhuset]. Edelfelt vet inte om han kommer att göra porträttet i likhet med Léon Bonnats; frun vill hellre ha det i halvfigur; då Edelfelt sade åt Alfred Koechlin att det kommer att bli svårt att tävla med Bonnat fick han till svar att hans porträtt av Gustaf Philip Armfelt ses som ett riktigt mästerverk.

Paris d. 8 januari 1880 8 januari 1880
Följande dag ska Edelfelt till Alfred Koechlin och börja på porträttet; herr och fru Koechlin vill inte ha en pendant [ett par] till Léon Bonnats porträtt; Edelfelt ska vara där halv 9 på morgnarna; det blir svårt att komma igång så tidigt, först stiga upp, dricka kaffe i ateljén, ta tramway'en som behöver 20 minuter för att komma till Arc de triomphe. Det blir svårt att hinna med allt: Alfred Koechlin, reproduktionen av tavlan, och efter den 20 mars kommer Heimbürger, ifall Edelfelt inte får telegram efter sig till Petersburg. Amerikanens kommissionär ville att Edelfelt, då Alfred Koechlins porträtt hade framskridit, skulle göra en replik av tavlan, men 1/4 så stor och utan likkista.

d. 14 Jan. 1880 14 januari 1880
Alfred Koechlin sitter modell på morgonen; seanserna på 1 till 1 1/2 timme är för korta, Edelfelt vill inte göra något trivialt; på eftermiddagarna sitter en gammal italienska modell för Axel Gadolins tavla. Alfred Koechlin är mycket förekommande, likaså frun och fröken; de diskuterar ofta porträttet, som blir stort, det vill säga med båda händerna; Edelfelt försökte göra det nere i det orientaliska galleriet, men fonden blev för brokig och skrikande.

Paris d. 18 Januari 1880 18 januari 1880
Edelfelt har haft händerna fulla med Alfred Koechlins porträtt och den Gadolinska tavlan. Alfred Koechlins porträtt arbetar i Edelfelts hjärna dag och natt. Alfred Koechlin har fått för sig att han ska resa till Alger på några veckor, för att han är utled på kölden; han vill resa om en månad och skyndar därför på med seanserna. Edelfelt hade till en början ett bråk [besvär] med ställningen; de rådfrågade fru Emma Koechlin, Mademoiselle Florence och sonen, som bland 10 skisser valde en där Alfred Koechlin sitter i sin arbetsstol med morgontidningen i handen. Mademoiselle Florence Koechlin sitter ofta och håller fadern sällskap; hon talar om konst, sin fästman och det förestående giftermålet; hon är mycket hygglig, men Edelfelt skulle inte kunna bli kär i henne; han har inte sett hennes "utkorade" ännu; de vill hyra kvarter och ateljé på Edelfelts sida om Seinen, men inte i Montparnasse, utan vid boulevard St. Germaine eller vid trakten av Invaliderna. Edelfelt tänkte att Alfred Koechlin ville sova ut i dag och kom först till klockan 10; Kochelin var inte nöjd eftersom han med flit inte lagt sig sedan han kommit hem klockan 7 på morgonen; i allmänhet sitter Koechlin bra, han läser tidningar eller har sällskap av sin fru eller dotter. Edelfelt har gjort flera utkast till Herman Frithiof Antells fruntimmershuvud, men han kan inte på allvar tänka på det förrän Alfred Koechlins porträtt har avancerat.

Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24 januari 1880
Léon Bonnat har lovat Alfred Koechlin att snart komma upp och se på porträttet. Gustaf Philip Armfelt har påstått att Alfred Koechlin betalat 15 000 francs för fruns porträtt; Koechlin har emellertid inte betalat mer än 6 000 francs; det var ett prix d'ami [vänskapspris] och innan Léon Bonnat stigit så högt på ärones trappa; Edelfelt hoppas kunna göra ett porträtt värt åtminstone 4 000 francs. För att få rätt färgstyrka har Edelfelt ett par porträtt av Jean-Jaques Henner bredvid då han målar; Fru Koechlin och Mademoiselle Hortense [Florence?] är där varje dag; de tror att porträttet blir en riktig succé på Salongen; Alfred Koechlin muttrar ibland över att hans korrespondens och små göromål som han vanlgitvis gjorde undan på morgonen nu kommit i oordning; Edelfelt har lovat honom ledigt några dagar nästa vecka. Edelfelt ska "gno på som en tätting" för att få Alfred Koechlins porträtt bra och på så sätt få en passabel Salong. Edelfelt är mycket upptagen med Alfred Koechlins porträtt; porträttet går framåt och familjen är nöjd, beträffande likheten har Koechlin ett huvud som inte är svårt att träffa; på söndag får han en längre seans, det är olidligt med 2 timmars sittningarna. Edelfelt har haft en förfärlig snuva åtföljd av katarr, men han har lyckats övervinna den med talg, drogande medel och varmt om fötterna; i dag var det Alfreds Koechelins tur att vara illa däran; Edelfelt bad honom inte bli sjuk innan porträttet var färdigt; Koechlin är sent ute varje kväll, föregående kväll hos presidenten, men är ändå regelbundet uppe klockan halv 7.

Paris d. 26 Januari 1880 26 januari 1880
Alfred Koechlins porträtt inkräktar fortfarande på allt Edelfelt gör; Koechlin har meddelat att han om 14 dagar tänker vända Paris ryggen för att komma till ett varmare klimat; de två saker som kunde fördröja hans avresa är Mademoiselle Florences bröllop och porträttet; Edelfelt måste göra porträttet färdigt under denna tid eller vänta i två månader, men då hinner det inte med till Salongen; ansiktet är nästan färdigt, resten borde gå att få färdigt på två veckor, men det är förargligt att måla på kommando; Koechlin och familjen är mycket nöjd med arbetet; Edelfelts största bekymmer är att få den nödvändiga effekten i tavlan; Florence och hennes fästman säger granna saker om hans skicklighet och snabbhet; ingen verkligt kompetent person har ännu sett porträttet.

Paris d. 8 februari 1880. 8 februari 1880
Edelfelt har några dagar lov från Alfred Koechlin, som rest till Mulhouse; bröllopet blir den 18 februari och strax efter reser Koechlin till Alger; den 11 februari har Edelfelt nästa seans med honom. Edelfelt hade tänkt ta italienaren Colarossi som modell för kläderna, men han var upptagen; Edelfelt vet inte vem han ska få tag i som skulle ha Alfred Koechlins statur. Edelfelt kan inte numera säga om Alfred Koechlins porträtt är bra eller dåligt; han slipper nu för några dagar att ha det för ögonen och hoppas då han återkommer kunna bedöma det bättre.

Paris d. 15 febr. 1880 15 februari 1880
Alfred Koechlins porträtt är färdigt, med undantag av fonden; Léon Bonnat sade att färgen var utmärkt, likheten slående, men klandrade en del saker i teckningen; efter att själv ha mätt och gått igenom det hela fann Bonnat konstruktionen inte vara så galen som han först trodde och tog tillbaka det som han sagt om teckningen; Koechlins är mycket nöjda och porträttet ser bra ut då det hänger i salongen mellan Bonnats och Jean-Jacques Henners arbeten. Edelfelt har fullt med arbete: porträttet, tavlan, Alex Gadolins, en längesedan lovad illustration till Scribner's Monthly och en illustration till l'Illustration.

Paris d. 17 febr. 1880 17 februari 1880
Carl Gustaf Sanmark har skickat pengar; då Edelfelt får betalt av Alfred Koechlin har han mer än han behöver och ska genast skicka 500 till verandan. Alfred Koechlins porträtt är nästan färdigt; på torsdagen har han en sista seans; då ska han rätta till de fel som Léon Bonnat anmärkte på. I morgon är det bröllop, i övermorgon seans hos Alfred Koechlin; på fredag har Edelfelt lovat vara färdig med en teckningen till Scribner's Monthly.

Paris d 20 febr. 1880 fortsatt d. 24 do 20 februari 1880
Solen skiner och värmer; Edelfelt är nästan färdig med Alfred Koechlins porträtt och han har läst Alexandra Edelfelts brev. Alfred Koechlin presenterade Edelfelt för Jean-Joseph Benjamin Constant och andra målare, samt för Etienne Arago direktör för Luxembourgmuseet; de gick för att titta på porträttet av Koechlin, som lovordades; Constant rådde Edelfelt att göra fonden lite mörkare; Arago beklagade att han sett det, då han inte längre kunde vara opartisk i Salongsjuryn. Alfred Koechlin reser i dagarna; Edelfelt arbetar på fonden. Edelfelt har rådgjort med Gustave Courtois, Pascal Dagnan och Raphaël Collin om vilket pris han ska begära för Alfred Koechlins porträtt: de rådde honom att begära 3 000 francs, vilket Koechlin tyckte var för blygsamt; Koechlin menade att de skulle vänta och se om porträttet väckte uppseende på Salongen; om så skedde borde Edelfelt begära mera, vilket han gick med på; Courtois och Collin är medaljerade på Salongen men brukar inte få mera än 3 000 francs för sina porträtt.

d. 29 Februari 1880. 29 februari 1880
Alfred Koechlin har rest; han gav Edelfelt 3 000 francs, men sade att de ännu hade skulder att reglera efter Salongen, vilket tydde på att han skulle öka priset. Porträttet är nu hemma hos Edelfelt; Hugo Salmson tyckte om det; Edelfelts grannar menar att det är bättre målat än tavlan; Edelfelt är nöjd med huvudet och händerna, men totalintrycket är ännu lite såsigt och obestämt, fonden går inte tillräckligt tillbaka. Edelfelts tavlor är så gott som färdiga.

Paris d. 4 mars 1880. 4 mars 1880
Jules Bastien tyckte bättre om porträttet än om tavlan; Edelfelt har sällan sett honom mera gynnsamt, eller mindre kritiskt stämd. Edelfelt ska på nytt föra Alfred Koechlins porträtt till Champs Elysees för att göra några små förändringar på fonden.

Paris d. 10 mars 1880. 10 mars 1880
Vädret är förtjusande, men Edelfelts humör är inte sprittande glatt; dels på grund av att han har ont i magen; dels på grund av att Jean-Léon Gérôme inte tyckte om Haikotavlan, men däremot tyckte porträttet var bra; Gérôme medgav att tavlan var gjord efter naturen, men tyckte att Edelfelt i scenen kunnat hitta något mera pittoreskt och vackrare i linjerna; Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig för att Edelfelt tappat kuraget av kritiken; de ska först se vilken verkan tavlan gör på Salongen; han ska redan börja tänka på vad han ska göra till nästa års Salong och sedan utföra det i ateljén.

Paris d. 16 mars 1880 16 mars 1880
Edelfelt har kommit in i den vanliga salongssjukan, som gör att han ser allt i svart, mest tavlorna. Följande dag ska Edelfelt lägga sista handen vid Alfred Koechlins porträtt.

Paris d. 3 april 1880 3 april 1880
Alfred Koechlin är tillbaka; han skrev att juryn funnit Haikotavlan "något hård i färgen", men att porträttet ansetts utmärkt bra och antagits med acklamation; Koechlin avslutar brevet med att Jean-Jacques Henner talat om medalj; Koechlin tycker mycket om Haikotavlan och menar att juryn inte förstår sig på det fina i kråksången.

Paris, måndag d. 12 april 1880. 12 april 1880
Edelfelt hade rest med Alfred Nobel och Adolf Erik Nordenskiöld till en Monsieur Hecht i Magny, en rik elsassare och god vän till Léon Gambetta; Hecht hade sett Alfred Koechlins porträtt och gav Edelfelt komplimanger; Hecht har ypperliga samlingar.

Paris d 13 april 1880 13 april 1880
I måndags var Edelfelt på soaré hos Moreau Vauthiers; Edelfelt träffade Jean Paul Laurens, som sade att juryn tyckte om Haikotavlan; Laurens hade inte varit på plats då porträttet var upp i juryn.

Paris d. 21 April 1880 21 april 1880
Om 10 dagar öppnas Salongen; utifrån det nummer porträttet fått sluter sig Edelfelt till att det får en bra plats; han vet ingenting om tavlan.

Paris d. 27 april 1880. 27 april 1880
På fredag är le vernissage; Edelfelt sparar raseriet för den händelse han är dåligt placerad; porträttet borde åtminstone ha fått en bra plats; Alfred Koechlin säger att han skryter med porträttet åt alla.

Paris d. 1 Maj 1880. 1 maj 1880
Salongen öppnades föregående dag; Edelfelts tavlor är väl placerade; porträttet ser lite färglöst ut; tavlan tar sig nästan bättre ut än där hemma; han har fått många komplimanger, och han gladde sig över att Albert Wolff i Figaro skriver bra om tavlan; Edelfelt har sänt numret till Alexandra Edelfelt. Alfred Koechlin med familj och vänner stod beundrande framför porträttet.

Paris d 5 maj 1880. 5 maj 1880
Häromdagen var Edelfelt på Cercle de la Presse; Albert Wolff satt vid middagsbordet; Edelfelt gick fram och tackade honom; inför hela cercle-sällskapet sade Wolff att recensionen var rättvis och att Edelfelt hade mycket talang; Émile Blavet tillade att han är en snäll pojke; alla närvarande gentils hommes [gentlemän] och journalister gav honom komplimanger.

Paris d. 11 maj 1880 11 maj 1880
Tavlan gör bättre verkan än porträttet på Salongen; Alfred Koechlins konterfej [porträtt] ser bra ut, men liknar alla andra porträtt av "Melanders mellansort" [uttr. ~medelmåttig]; Edelfelt får varje dag komplimanger för tavlan; då han ser hur bra den tar sig ut ångrar han att inte gav sig mera tid vid den första kompositionen och vid utförandet av landskapet; alla tycker att han tagit ett stort steg framåt, och att han tidigare inte gjort något så bra.

Paris d 4 juni 1880. 4 juni 1880
Edelfelt är glad att hans tavlor väckt uppseende; han vet att de inte är några mästerverk.

Paris d. 11 Juni 1880 11 juni 1880
Edelfelt hoppas Alexandra Edelfelt fått tidningarna; de är enstämmiga i sina lovord; Voltaire, la France och Liberté anser att han varit förtjänt av en 2 klassens medalj; Jean-Léon Gérôme ska ha sagt det samma om Alfred Koechlins porträtt; tavlan var Gérôme inte förtjust i. Edelfelt har främst tack vare les Cerises och årets tavlor blivit känd; han behöver i en konstbutik eller bokhandel bara lämna sitt namn och adress för att få höra "Tous mes compliments, monsieur" [Mina gratulationer, herrn].

d. 2 Juli 1880 2 juli 1880
Har Alexandra Edelfelt hört att Jean-Léon Gérôme sagt att Edelfelt borde ha fått 2 klassens medalj för Alfred Koechlins porträtt?

24 nov 80 24 november 1880
Direktören för l’Art har beställt en akvarell, som Edelfelt ska ha färdig om en vecka; i l’Art planerar man arrangera en liten exposition; inbjudna är: Jules Bastien, Pascal Dagnan, Henri Gervex, några landskapsmålare och Edelfelt; möjligen skickas utställningen sedan vidare till London; Edelfelt har inga tavlor att ställa ut; direktören föreslog att Edelfelt ställer ut de två tavlor som finns hos Alfred Koechlin, samt skisser och teckningar.

Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
I går på förmiddagen hade jag en intresant séance. Jag tecknade nemligen Alphonse Daudet, som med mycken artighet ställt sig till min disposition. Han hade reda på hvad jag gjort och gjorde mig komplimenter öfver mina taflor i fjol och i år. Det är en liten mycket lurfvig herre med den allra vackraste profil, bruna ögon som genom den mest förryckta närsynthet (à la tajta – hans pincenez är No 2) se något blinda ut. Jag var hemma hos honom. Han bor borta vid Luxembourg, ganska enkelt. En massa skizzer och taflor af hans vänner bland målarne pryda salongen och arbetsrummet. Han är särdeles sympathisk, enkel och kamratslig, talar mycket men sakta och med en liten provencealsk accent.

Paris d 6 december 1882
En gammal Mr de Marillon, påminnande om Gustaf Philip, förvånade mig genom att han hade reda på allting – från Sveriges och Rysslands historia – till alla mina salongstavlor – och han lefver ändå hela året om ute på sitt gods.

Det finns inga bilder för det här konstverket.