Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Redaktionens kommentarer

För Le Monde Illustré.

Förekomster i brev

d. 2 februari 2 februari 1881
M. Hubert, redacteur för Monde Illustré har vändt sig till Bastien och mig för att vi skulle teckna några porträtt efter naturen till hans tidning. Han begärde af mig Gounod och Croizette. Jag skall börja med den senare, som nyligen spelat titelrolen i Dumas (nästan uthvisslade) pjes Princessan af Bagdad. Spelet lär dock ha varit alldeles öfverlägset, och man hyssjade mest åt miousequenserna i stycket, som lära vara många. Emellertid skall det bli ganska intressant att göra Mlle Croizettes bekantskap likasom Gounods. Ännu har det varit fråga om Dumas; Mlle Barettas och Bartets porträtter, får se huru det går.

Paris fredag d. 4 februari 4 februari 1881
Dagnans porträtt och min tafla ("les gravures" samma storlek som Drottning Blanca, ehuru endast med en figur, sysselsätta mig hela dagen i genom. Dertill skall jag nu teckna Croizette I går afton fick jag ett mycket vänligt bud från Croizette att komma upp på théâtre français före pjesens början för att tala om porträttet. Efter att jag hade väntat en stund i artisternas foyer och der betraktat porträtterna af alla de mest lysande stjernorna i Molières hus, Talma, Rachel m.fl., kom en kammarjungfru och sade att Mlle Croizette ej blef rigtigt färdig med sin toilette och att hon derföre bad mig komma upp i sin klädloge. – Det var en hel tafla: I det ljusa rummet (4 trappor upp), tapetseradt med hvitt och rödt randigt tyg som verandan på Haiko, med speglar och pudervippor öfverallt, stod den frejdade aktrisen som egentligen sen några dagar blott blifvit en storhet, i en briljant vacker ljusblå-grå toilette, kammarjungfrun höll på att snöra klädningslifvet. hon var makalöst ståtlig så, alla de ljusa färgerna, den vackra halsen, diamanterna gjorde sig ypperligt i färgen, ljus och dock rik – det enda mörka var kammarjungfrun, en smärt gestalt helt svartklädd som stod nedhukad för att spänna till cuirasse corsagen. – "Je suis vraiment désolée, mon cher Monsieur, de vous fair grimper au ciel comme ça sade hon – derefter kommo vi öfverens om att jag om måndag afton kl. 8 skulle göra teckningen af henne. Hon, (Croizette) lär ha en svart klädning som har gjort furor i andra akten. Hon frågade mig också om hon skulle ta den på – Oui, Madame, je serais très heuruex de faire cette robe qui fait parler tout Paris. – "En effet" sade hon "cette robe la n'est pas trop mal, et mon beau-frère Carolus Duran m'en a fait des Compliments.

Måndag d. 7 Februari 81 7 februari 1881
*I afton skall jag teckna Croizette på theatre français hon har lofvat mig en timmes seance.

torsdag d. 10 febr 1881. 10 februari 1881
Jag skall upp på theatre français för att teckna Croizettes klädning. Talte jag om att jag häromaftonen tecknade Croizette i hennes klädloge. Nog kan Mamma tänka sig huru mycket det blef gjordt. 3 Aktriser sutto och pratade, och min modell stod visserligen tåligt men belysningen var alls ej den jag ville ha. Hon förefaller att vara mycket "bonne fille" alls ej bråkig och tillgjord, och erbjöd sig att ge mig en seance för hufvudet när jag skulle få tid.

Onsdag d 16. febr. 1881 16 februari 1881
Under senaste vecka har jag varit i tillfälle att bli mera bekant med Croizette, och intygar att hon vinner derpå. Om hon ej är gift (hvilket dock påstås af många) med bankiren baron Stern, jude och stenrik, en ung hygglig karl, så står åtminstone giftermålet för dörren. Stern har erkänt Croizettes pojke, hon är presenterad och umgås hos hans föräldrar o.s.v. så att mycket ger vid handen att de verkligen låtit viga sig i Tyskland. Hon talar om "mon mari" "mon beau-père" o.s.v. – Alltnog det är rätt lustigt att se Croizette på theatern, i klädlogerna, i kulisserna och hemma hos sig. På theatern, mellan sminkburkar, maskinister, habilleuser och garderobièrer, är hon mer eller mindre "fille de théâtre" utan att jag vill ge någon dålig bemärkelse åt ordet. Hon talar fort och utan att välja sina uttryck, kallas för du af de andra aktriserna o.s.v. – hemma deremot, i ett magnifikt hôtel vid Avenue du Bois du Boulogne, mottages man först i trädgården af en betjent som för in en i vestibulen, der man lemnar sitt kort åt en annan lakej i strumpor och skor, och då man, efter att ha stigit upp för den mattbeklädda marmortrappan kommer in i en magnifik salong, mottages man af en "bonne mère de famille" Mme Stern, som är ingen annan än Croizette och dock ej hon. Hon förefaller naturlig, hygglig bildad, rigtigt comme il faut och sympathisk. Hon poserade under 3 timmar och jag gjorde en teckning som så mycket behagade henne att hon bad om att få den, hvilket jag lofvade så snart jag kopierat porträttet för le Monde illustré. Huru vida Stern kommer att betala teckningen vet jag ej, jag hoppas likväl att han gör det. – Under de tre timmarnas séance talade vi om allt möjligt, om Petersburg der hon är född, om theater, konst och litteratur, och hon förklarade att vi som sysslade med konst brancher der konst närens person ej behöfde figurera för publiken, ändå vore de lyckligaste. Ce serait mon rève de faire de l'art, la peinture och la littérature, bien seule, dans ma chambre, sans être vue de personne. – En vacker dag har jag, väl M. Stern och Croizette här i ateliern. – Många aktriser ha väl suckat som hon: Vous ne savez pas ce que c'était que de jouer l'année dernière quand mon petit garçon était si malade, non, il faut avoir été au theâtre pour savoir combien on souffre. Det måste vara odrägligt att höra till en trupp, att ständigt vara bunden och ofri och, som sagdt, tvungen att frambringa, skratta, gråta på bestämda timmar och tider. – Croizette går och gäller för att vara den bäst uppfostrade vid theatre français, har god skolbildning, samt talar tyska och engelska, och har aldrig varit en sådan vagabond som Sarah Bernhardt i yngre år, ty hennes uppfostran har lemnat ofantligt mycket öfrigt att önska. Den teckning jag gjort för Monde illustrée anses bra. Jag skall, när jag får tid teckna Ch. Gounod, också en intressant bekantskap – en idealist som få, litet halftokig, oredig, känslig, men en stor talang, det får man väl erkänna. Han lär ha en väldig orgel hemma hos sig och detta är hans älsklings instrument.

Paris d. 7 april kl 5 e.m. 7 april 1881
Jag har skickat Pasteurs artikel till Mamma, Bos och Dagbladet, samt Croizettes porträtt till Paul Etter och Mamma. Måtte de nu öfversätta artikeln något så när menskligt.

Det finns inga bilder för det här konstverket.