Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Björkskogsinteriör. I förgrunden till höger sitter konstnärens 16-åriga syster Annie i vit klänning med en bok i famnen läsande för sin yngre syster Berta, som ligger på rygg i gräset till vänster. Mellan stammarna synes i bakgrunden den solglittrande Haikofjärden. Stort breddformat. Signerad A. Edelfelt 1882. Målad på Haiko i augusti–september 1882. (fullbordad i Paris i november–december samma år) på beställning av kejsarinnan Dagmar för 10 000 francs. Teckningar: Två studier av flickorna (den ena i Ateneum) reproducerad i "Resor och Intryck" vid s. 208 och 216; en pennteckning i tusch av den liggande flickan reproducerad i katalogen över utställningen hos Georges Petit 1882 (gjord efter målningen i Paris november 1882. Stor kompositionsstudie, A III 2028:312 i Ateneum. Målningen upphängdes först i Anitschkoff-palatset i S:t Petersburg men torde enligt uppgift av konstnärens systrar senare ha förts till ett slott i Polen.

Förekomster i brev

Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Det ser verkligen ut som om det Romanoffska husets örn svajade öfver mig, såsom Mamma engång skref. Jag fick neml. i går en officiel skrifvelse från Wladimir, deri säges att Kejsaren ”vill köpa de af mina taflor som vore till salu, eftersom de i Gatchina exponerade tillhörde enskilda personer.” Nu är det något missförstånd. Endera ha de ljugit för honom att den stora taflan redan är såld, eller också tror Han att jag har ett helt lager af småtaflor här. Jag for i går afton till Iseeff, som rådde att i morgon gå till Worontzoff (här i Winterpalatset). Iseeff trodde att Kejsarn ville beställa något af mig, hvilket ju skulle bevisa att han är mycket nöjd med taflan.

Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
Worontzoff kunde ej ge närmare besked om Kejsarens mening än att han velat ha en tafla till af mig, och hört sägas att jag hade andra här i Pburg än dem han sett. W. förklarade derföre att jag kunde fatta detta som en beställning. Jag bör skicka en skizz från Paris – hvad mått och ämne beträffar, får jag välja – icke alltför stort och icke sorgligt.

Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
Hvad skall jag ta i med i Paris. Mitt hufvud är tomt, tomt. Kanske asfalten på Boulevarden kan inspirera mig. Hvad skall jag måla åt Kejsarn? Fru Miatleffs porträtt, blir om också ej det mästerverk jag drömde om, åtminstone en ganska stilig tafla. – Tror Mamma verkligen att jag kan ta igen hvad jag förlorat under denna vinter i konstnärligt afseende? Och så ha de glömt mig totalt – nej sen först måste det rätta arbetet begynna. Jag skall försöka ånyo.

Paris d. 7 april 1882 7 april 1882
I morgon går jag ännu på visiter och sedan börjar jag på med ett hufvud i samma storlek som les Cerises, för att komma in i takten. Undertiden skall jag tänka på kejsarns beställning – Månne det ej vore mera patriotiskt att måla något finskt åt honom

Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Jag har funderat på att ändå måla något finskt åt Kejsaren – men hvad, hvad – Jag måste tillstå att jag går och söker utan att finna och känner mig särdeles fattig på idéer.

Paris d. 1 Juni 1882 1 juni 1882
Skulle jag kunna räkna på att mina systrar ville posera för mig då jag kommer hem, skulle jag beställa dem vackra kostymer – men jag vill göra det vilkoret – egoist som jag är.

Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14 juli 1882
Jag måste neml. ha många saker att exponera nästa vinter. Se här hvad det gäller. Jag börjar tro jag håller lyckan i min hand och galen vore jag om jag släppte mitt tag. – "Les jeunes" ämna anställa en fin-fin utställning i nästa januari. 20 stycken skulle hyra Petits lokal – hvar och en betala 1000 frcs (hvilket dock snart fås igen medelst inträdesafgiften). Jag har haft äran bli vald till en af dessa 20. Rika Stewart står i spetsen. På listan funnos nu redan Boldini, Courtois, Dagnan, Sargent, Gervex, Jan van Beers, Egusquiza (spanjor) Jean Beraud, Jacquet, Bastien Lepage. Hvar och en har rättighet till 4 meter på cimaisen. Jag blir den enda från Norden, tycks det. – Men nu gäller det att få något rigtigt godt

Paris d. 21 Juli 1882 21 juli 1882
Huru skall jag till slutet af December kunna måla 4 meter god konst? Jag får lof att vid hvarje penseldrag tänka på att jag kommer att uthärda en svår strid – icke fullt på lif och död, men ändå af den största vigt för min framtid. Jag håller lyckan i min hand, och bör ej släppa henne. Gud hjelpe mig att göra något dugligt. Det trefliga med den blifvande utställningen är att man kan utställa hvad som helst, skizzer, pasteller, aqvareller, att man sjelf väljer platsen och arrangerar utställningen.

Paris d. 28 Juli 1882 28 juli 1882
Strax derefter träffade jag juden Reitlinger, som talade om expositionen i Januari. (Hela Paris talar redan derom) "Je comprends Dagnan, Bastien Sargent, Boldini et vous – mais pourquoi avez vous pris Egusquiza et Gonzales, ils ne sont pas à la hautuer? Måtte detta ej bli ett fiasco för mig – Men nej det får det ej, och blir jag ej sjuk och kommer ej något rigtigt oväntadt och förargligt i vägen, så känner jag mig nu så lifvad som någonsin. Jag håller ändå allt för mycket af måleriet för att trifvas i lättja, och jag brinner nu af lust att arbeta. Jag har tänkt derhemma måla en tafla med Butti och Anni samt göra skizzen till kejsarens. Sedan i Petersburg ämnar jag presentera skizzen för H.M. ock under vintern uftöra den i Paris.

Paris d. 3 aug. 1882 3 augusti 1882
Jag får arbeta dugtigt för att få något till expositionen hos Petit. Skulle så vara att jag måste måla Kejsarinnan, så skall jag försöka få exponera porträttet hos Petit – är det godt kan det bli en succes.

Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
En tullsnok i Walkeasaari hade icke velat godkänna mina taflor, utan påstått dem böra undergå censur i Petersburg, hvilket en stund förargade mig mycket, men som sedan ändrades i Petersburg derhän, att jag fick ut dem genast. Tycker Mamma det hade varit trefligt att i flere dagar få vänta på att Kejs. Censuren slutat att rifva upp, beskåda och kanske förstöra mina arma dukar.

Petersburg söndag. 12 nov 82. 12 november 1882
Som jag i morgon skall packa in fru Miatleffs porträtt, äro mina taflor nu upprullade och beskådade. De tycka att den der gula flickan på den mindre, ännu ofärdiga taflan liknar fröken Manzey.

Petersburg onsdag 15 nov 82 15 november 1882
Alla mina taflor äro nu upphängda här hos Etters, fru Miatleff med. Jag kan ungefär se hvilken effekt de komma att göra hos Petit Först i går fick jag svar från Duperret, som ger mig rendez-vous i morgon. Jag skall då tala med honom om Gatchina. Emellertid gå de här allt på med sitt Boruvna – Paul tycker att vi skulle resa fredag afton och vara tillbaka måndag morgon – men på det sättet skulle jag ju ej kunna resa förrän om tisdag. Paul kan nämligen ej resa förr – kejsarinnan tar emot om fredagarna, och 2 dygn tar det minst att resa till Boruwna då sjelfva resan tager 2 nätter. Det är som från Helsingfors till Wiborg.

d. 17 Nov. fredag 17 november 1882
Hvilken tur på Gatchina! Jag fick genast företräde hos Kejsarinnan. Hon har embellerat ofantligt, var utmärkt välklädd i "velours frappé vieil or et feu” – och var vänligheten sjelf – Hon gratulerade mig till succèsen i Paris, talte om Moskva – Frågte hur Mamma och mina systrar mådde, samt förklarade att jag måste ha haft det "godt hjemme, for det De er bleven saa tyk" – således också hon tycker det!! Länge pratade hon, vänligt, snällt rigtigt som om hon varit glad att se mig igen, så pretentiöst det än låter. Derpå såg hon på skizzen den schjerfbeckska som hon fann "nydelig, saa rigtig naturlig og enkel" "Den gør saadan et godt Indtryk" o.s.v. – Jag explicerade att jag skulle skicka skizzer ytterligare från Paris – "Ja de kan De göre, men jeg vil ha det Billedet, saa kan De ju gøre et andet til Kejseren" – Jag talte om expositionen hos Petit, och hon gick in på allt – önskade mig lycka och gaf sin hand att kyssa hvarpå jag, med tacksamhet tog afsked af henne, den söta och snälla menniskan. Jag kom ut strålande naturligtvis Jag är nöjd – naturligtvis tänk hvad det skall se bra ut i katalogen "appartient à S.M. l'Imperatrice de Russie.”

P.burg måndag d. 20 november 1882 20 november 1882
Kejsarinnan såg endast den Schjerfbeckska skizzen, taflan såg hon ej. Något pris var ej fråga om. Är det värdt att tala om detta i tidningarna, förrän expositionen hos Petit går af stapeln. Troligen är detta dock redan gjordt, om Bos fått tag i saken.

Petersburg, tisdag d. 22 nov 82 22 november 1882
I dag har jag packat in taflorna och mina saker,

Söndag 23 november 1882
Jag märkar, till min stora förargelse att teckningen, föreställande Anni läsande, hvaraf jag skall begagna mig för retoucherandet af taflan, ej är med. Sök reda på den och skicka den på ett eller annat sätt – helst med någon resande hit. Ifall jag är bortrest, kunna de ju skicka den efter mig. Reser ingen menniska direkt till Paris. Kanske det är bättre att skicka den dit, men först då jag är rest. – Atte.

Paris, söndag 82 27 november 1882
Berthas figur, behagade mycket Dagnan. I går bestälde jag ramar till alla taflorna. Jag är ej så mycket försinkad hvad detta angår, ty Duez, Jacquet m.fl. ha ej heller bestält ramar förrän i dissa dagar. Dagnan tyckte mycket om taflan, Mammas och Lilys porträtt – mindre om Mietleffs och Tajta. Emellertid ansåg han mig vara säker om succes med dessa taflor. Då jag kom, hade jag ett bref från utställningens grundare emot mig, med underrättelse om att teckningen till katalogen sist borde inlemnas d. 25 d.v.s i går. Jag telegraferade att jag ej haft tid att göra kroquisen samt utbad mig uppskof tills i afton. Nu har jag tecknat i timtal, men slutade med att fälla en plump på Berthas ansigte, så att jag får börja om.

Paris d 6 december 1882
I allmänhet tycker man mycket om min tafla – får se hvilken effekt den kommer att göra deruppe. Jag ställer ännu ut några småsaker: Portalis porträtt, den der studien från i fjol som Anni satt för, och som af Mr Norbert Vuy blifvit såld åt Alice Regnault, aktrisen, och den gamla interiören från Schiffershaus i Lübeck. Huru jag skall få plats för alt detta vet jag ännu ej. Isynnerhet som vi numera få blott 3 meter 50 på cimaisen – Några af sakerna skola komma i höjden, men hvilka som sålunda skola uppoffras, vet jag ännu ej. Konsthandlare löpa här i massa. Det är roligt att kunna vara stolt på sig. En, gubben Bulla, som skall ha min reproduktion af taflan, säger att jag ej skall begära mindre än 5000 för Tajta. Hvad tycks? Nu har jag ändtligen fått det trefligt i mitt sofrum. Jag har retouchuerat taflan, porträttet af fru Meatleff fonden endast) och väntar nu på ramarna.

Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
Han såg länge på alla mina taflor, studier o.d. – Mest kritiserade han fru Miatleff, rådde mig att göra några små ändringar i fonden, förenkla den och ta bort några "tous faux” i sammeten. Han tyckte att Mamma liknade mig – det tycka alla för resten. Lily var "très-bien" och taflan sade han mycket godt om. Då jag anmärkte att Annies figur ej var utförd (jag har emellertid ändrat fötterna) sade han: mais n'y touches donc plus, malheureux, c’est tres bien comme ça. Tajta såg han länge på – teg först och sade sedan: "Vous avez du talent" i det han vände sig till mig och såg mig i ögonen. Då han gick sade han: Je ne vous souhaite qu'une chose, c'est de continuer. – venez donc me voir un peu plus souvent! Det är märkvärdigt hvad den karlen ser intelligent ut. Strax efteråt kom gamla gubben Goupil, 75 år – som frågade om jag ej ville sälja min tafla – men den är ju väl placerad redan. Tajta såg han på, men sade att hon ej var för "le public qui achète” – "Mais nous ferons des affaires ensemble n'est-ce pas? Får jag nu goda idéer under vintern, och tid och frid och lugn och rigtig arbetslust, så kommer det nog att gå

Paris d. 17 Dec 1882 17 december 1882
Mina taflor äro väl placerade isynnerhet "Under björkarne, som har den bästa platsen i hela salen – midt på fondväggen så att den synas genas då man kommer in. Denna jemte Lily, några studier, Portalis och Lübeckska schifferhaus äro på cimaisen. Fru Miatleff Tajta, Gustaf Philip högre upp – men alla platser äro goda i Petits sal, och som endast små taflor äro undertill gör det ej något till saken. Jag ville sjef ha Mme Miatleff på denna plats emedan porträttet då är bättre ekläreradt om aftonen. "Under björkarne" och Lily Etter slå mest an, likasom Portalis porträtt Expositionen ser ganska intressant ut. Petit sjelf menar att vi i nästa år böra göra om detta, med uteslutandet af Egusquiza Tofano och Rossano som verkligen skämma ut den för oss – Egusquiza är ännu ej nöjd med platserna – och begriper ej att hans smörja ej skulle vinna på att sitta midt på som t.ex min tafla.

Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19 december 1882
Min dag var dock icke onödigt bortkastad, ty jag belönades under densamna med ett erkännande, som på det högsta gladde mig. – Gubben Meissonier kom näml upp på utställningen, och fäste sig specielt vid Cazins och mina taflor. Han vinkade åt Petit som kom fram och presenterade mig. Gubben hade totalt glömt att jag förut varit hos honom. Han gjorde mig stora komplimenter öfver mina taflor, och isynnerhet öfver Berthas figur, som han fann i allo lyckad. Hvad som isynnerhet gladde mig var att han, innan han lemnade expositionen, kom och tog mig i armen och återigen förde mig fram först till Butti och sedan till Marinen, Mamma vet, den der vyn af Gråhara som jag i tiden svängde till på en timme, och som har stor succès.

onsdag 20 Xbre 82 20 december 1882
Taflan, Lilly, Portalis och Tajta ha största succèsen – Mme Miatleff mindre. Meissonnier sade att Bertha var utmärkt väl tecknad och ställningen ypperlig.

Julafton kl. 4 e.m. 24 december 1882
Han är förtjust i min tafla, men ännu mera i Portalis' porträtt, som han aser så godt i karakteristiken.

Paris lördag. 30 december 1882
Jag förskonar Mamma från alla tidningarnas dumheter. Några anse landskapet utmärkt figurerna svaga i "Under björkarna" andra prisa figurerna och tala om "un horizon banal" o.s.v. – dumheter som man gör afseende på då man debuterar, men som numera ej röra mig mycket. Jag skickar en arg artikel från XIX Siècle. – Tidningskrifvarne äro arga öfver att målarne (som det påstås) rulla sig i guldhögar, och deraf kommer allt deras prat om "peinture d'exportation" "commerce" etc. man ser afunden i hvarje rad.

Paris d 9 februari 83. 9 januari 1883
Här medföljer bl.a en kritik af Paul Mantz, som är ytterst smickrande, fastän ni komma att skrattar åt att han tar Anni för "une jeune élégante dont le fils (d.v.s. Butti) o.s.v. – samt talar om Lily Etter som "un adolescent.

Paris d 29. Jan 29 januari 1883
Rike Stewart ville köpa Under björkarna; hans vän vill ha annan tavla, men har ännu ej bestämt sig för vilken. Alla säga att jag skall taga 10 à 12 tusen af kejsarinnan. Får se när jag får de pengarna troligen först i Augusti.

Söndag d. 4 februari 1883. 4 februari 1883
I morgon skickar jag af Under björkarne direkt till Kejsarinnan Lilys och fru Miatleffs porträtt måste skickas skildt, ty lådan adresseras till Anitshoffpalatset.

fastlagstidag 83 6 februari 1883
För taflan ämnar jag begära 5000 rubel. Då det är förmodligt att jag får vänta en evighet på pengarne, har jag ingen misskund med dem. I går afsände jag taflan till Kejsarinnan och skall i dag eller morgon skrifva till Duperret och Geheimerådet Oom, som är chef i kejsarinnans kansli. Jag skref med stora bokstäfver adressen: à S.M.l'Imperatrice de Russie – måtte de der otäcka tullsnokarne nu åtminstone fara varligt fram.

Paris lördag d. 10 febr. 83 10 februari 1883
Jag har skrifvit till Duperret och bedt honom genom Mme Flotow underrätta Kejsarinnan om att taflan är på väg.

Paris 15 februari 83 15 februari 1883
Ryktet går – Wahlberg, som just kommit från Stockholm, berättade att man der i ett sällskap talt om att min tafla blifvit såld till Kejsarinnan för 49,000 (fyrtioniotusen) francs, och detta blef citeradt såsom bevis på de orimliga tafvelprisen i Paris. Fyrtioniotusen och ej femtio ger ett utseende af sannolikhet och prutning på tusen frcs, som icke är illa.

Paris den 20 februari 83. 20 februari 1883
I går var Alexandre Dumas här, såg på mina taflor, var särdeles förtjust i Tajta och Mammas porträtt, tyckte att taflan med modren och barnet var nog mycket japanesisk, och gjorde mig stora komplimenter öfver "sous les bouleaux".

Paris d. 23 febr 83. 23 februari 1883
Från Petersburg har jag haft bref, från Duperret. Taflan var ännu ej anländ, men han hade prevenerat fru Flotow och kejsarinnan. Duperret har haft en ögoninflammation, som gjort honom till invalid under 2 månader. I sommar kommer han han och helsar på mig i Finland säger han, på några dagar. Mamma behöfver alls ej vara orolig, det är den enklaste och minst genanta menniska, kunnig och klok, således alls ej tråkig att ha.

Paris d 20 mars 83 20 mars 1883
Ack om Ni ändå kunde komma hit i slutet af maj, Mamma och Anni – så kunde vi resa tillsammans hem. Hvad säger Mamma derom? Får jag de ryska pengarna innan dess så är det ju lätt. Det värsta skulle bli med Butti, men hon är kanske för liten att komma med nu och får ändå betala hel biljett. Tänk på detta. Skulle Mamma uthärda resan? Den är lång öfver Petersburg, men ni kunde ju hvila i Cöln, och så skulle vi, efter 14 dagar här i Paris, alla tillsammans resa hem öfver Sverige och Danmark. Jag tror det skulle pigga upp Mamma, och Anni vore bestämdt rysligt lifvad för en sådan resa. Det dyraste skulle naturligtvis bli uppköpen, som äro en alltför stor frestelse i Paris för att kunna motstå den. Jag föreställer mig att det hela kunde göra för 3000 frcs. Jag vore ändå så lycklig att få se er här engång. Med det vackra vårvädret kommer denna idé på mig med trängande kraft. Ingenting skulle ni behöfva köpa för resan – allt kan ju fås här mycket bättre, och rum o.d. skulle jag bestyra om på förhand. Ni skulle bo centralt och jag skulle hvar morgon, tidigt komma och ta er för att sedan, isynnerhet med Anni, spankulera omkring. Mamma skulle alls ej behöfva bråka, gå upp i torn och på muséer, och kan Anni ej tagas med någon afton på theatern t.ex., så lemna vi henne hos Runebergs.

Paris, lördag d. 31 Mars 83. 31 mars 1883
I går kommo pengarna från Petersburg: en vexel på tolftusen fyra hundra och några francs. I dag har jag seance med lilla Mlle Foulc och hinner således ej gå och ta ut summan, i morgon är det söndag, men om måndag skall jag lyfta beloppet och då genast skicka största delen till Mamma. Allt hvad som öfverskjuter 10,000 d.v.s. 2 400 ungefär, tillhör Mamma – det hade jag tänkt redan från början – en del ber jag Mamma lägga in på banken, icke på löpande räkning utan så att man ej får ut det på något sätt. Flickorna som med rätta böra få något slags modellarvode, skola hvardera erhålla hundra mark, som jag ber Mamma ge dem då vexeln kommer.

Petersburg fredag 13 mars. 13 mars 1896
Han gör från början till slut intryck af "bättre folks barn" och en europé. Om Rjepins porträtt sade han: Il m'a torturé tout l'hiver dernier, Rjepin, – et tout ça pour aboutir à ce portrait à l'expression hautaine et dure – que je n'ai pas, je l'espère, sade han småleende. – Han är minst af allt hautain et dur. och har modrens ögon, hvilket jag sade honom. Han kom mycket väl ihog Gatschina och min målning der samt alla de taflor hans föräldrar ega af mig. Hans yttre är mycket mera fördelaktigt på nära håll. fin, ytterst jemn hy – icke gul, men blek – ljust skägg och vackra goda ögon, med samma omärkliga kastning som tant Leuhusen och kejsarinnan – . Han är ej kort egentligen, men då han alltid är omgifven af kusiner och onklar som äro långa som Ettrarne, ser han kortare ut.