Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Redaktionens kommentarer

Edelfellt utklädd till "meunier Louis XV" [mjölnare i Ludvig XV:s stil] i brev till Alexandra Edelfelt 21.4.1884.

Förekomster i brev

Paris söndag d 21 april 84. 21 april 1884
Illustration: Edelfelt utklädd. I början af veckan var jag på ett egendomligt äfventyr. Courtois, Stetten o. jag voro bjudna på bal costumé till en madame Mackay, icke den rika, men också amerikanska. Jag känner henne mycket litet och hade tänkt gå upp på ett ögonblick i frack bara för att tacka för bjudningen. – Emellertid träffade jag på aftonen, då Courtois klädde sig, Alice Regnault som var i Cs atelier för att se på deras kostymer. – "Och ni kostymerar er ej ?" Det är skam för en målare att föredra den fula fracken framför en kostym" – Ja men jag har ingen – Vill ni att jag skall kostymera er på en halftimme och lofvar ni att då gå. Jag vill hålla vad med er att jag skall hitta på något på en halftimme? Vi höllo vad, och så reste vi alla af till hennes Det blef ett sökande i alla hennes gömmor. Betjent och kammarjungfru storskrattade då de hörde hvarom fråga var, jag skrattade och tviflade – men så kom hon fram med en silkesskjorta, knäbandsbyxor af siden, hennes – en sidentröja med vida arma släpptes ut i ryggen röda chelstrumpor, en hvit peruk, en stor hvit hatt – skor hade jag sjelf; så gjordes jag hvit i synen och kunde ännu ej förstå hvad allt detta skulle bli – tills hon förklarade allt under mycket skratt och glam att jag var en mycket stilig "meunier Louis XV". en säck på ryggen och en käpp i hand. Jag såg mig i hennes många stora speglar och fann mig alls ej illa – jag liknade verkligen en teckning af Watteau. – Hela scenen var mycket lustig. Courtois i sin japanska kostum – Stetten som Romeo, jag halfklädd, Alice Regnault som sprang fram och tillbaka stack fast rosetter, sökte i enorma kistor fulla af kostymer, siden stycken, blommor och band, och kammarjungfrun som sydde och sprättade. Hon hade vunnit vadet och jag gick upp på balen der bl.a. Baude mycket beundrade min kostym, som jag nogsamt aktade mig att förklara var Alice Regnaults – Ingen skulle dessutom ha trott det.

Det finns inga bilder för det här konstverket.