Bertel Hintzes beskrivning

På en gräsbevuxen, solbelyst backe med en grå kyrkmur i bakgrunden sitta tre bondkvinnor i ljusa, karelska folkdräkter i vitt, gråblått, grått och rött samt en fjärde i grå jacka, rutig, röd kjol och röd huvudduk och med ett vitt knyte i famnen. De två äldsta kvinnorna längst till vänster äro inbegripna i ett livligt samtal, till vilket de två övriga lyssna, den ena med ett försmädligt uttryck, den andra halft frånvarande. I bakgrunden till höger allmogekvinnor och flickor i vita hucklen. Kolorit i vitt, ljusgrått ljusgrönt och rött. 131 x 159. Signerad: Edelfelt 87. Målad på Haiko sensommaren 1887 efter studier från Ruokolaks utförda juli samma år. Kvinnorna i förgrunden äro målade efter modeller från Haiko. Överlämnad åt Finska Staten för 4,000 mk enligt en beställning i samband med Finska konstutställningen i Helsingfors sommaren 1885. Förstudier i skissboken A II 1517: 16 samt A III 2028: 295.

Redaktionens kommentarer

Edelfelt skriver den 24 mars 1887 till Alexandra Edelfelt att Harper's Magazine har beställt teckningar och text för en illustrerad skildring av en resa i Finland. För femton teckningar skulle tidningen betala konstnären 3500 franc. Resan genomfördes sommaren 1887. Det här verket har kommit till som ett resultat av den resan. Under sin resa och vistelsen i Immola by i Ruokolaks socken i juli 1887 lade Edelfelt också grunden till andra verk med Ruokolaksmotiv: "Hannonhaudon emäntä" (Karelsk bondvärdinna), Hintze nr 420; Elli Jäppinen vid spiseln, Hintze nr 421; Vid Ruokolaks kyrkstrand, Hintze nr 422 Edelfelt kommenterar i brev till Alexandra Edelfelt den 8 februari 1888 att Walter och Lina Runeberg inte kommenterade verket då de såg det, och att deras nationalkänsla troligen sårades av "den där gumman med händerna", av de slitna och av arbete märkta händerna. Av kommentaren att döma hade frågan diskuterats redan tidigare.

Förekomster i brev

Paris, tisdag d 18 maj 86 18 maj 1886
Finska statens beställning för 4000.

Neitsytniemi torsdag afton 1 januari 1887
Edelfelt åker med folket till Ruokolaks kyrka om söndag, med kyrkbåten som rymmer sextio personer.

Paris d. 27 april 1887 27 april 1887
Han ska måla något "riktigt dugligt" i Haiko, efter resan i Finland.

Paris d. 5 juni 87 5 juni 1887
"I Luxembourgträdgården", som är hos Petit, är dålig; Edelfelt känner sig nedslagen och blir inte glad förrän han har målat något "manligt och duktigt" igen; han hoppas kunna göra det under sommaren. Edelfelt vill se "finngubbar" i Peräseinäjoki [i södra Österbotten] och måla dem; han ska samla dokument under resan för att fortsätta måla i Haiko; man får väl tag i finska typer där också, menar Edelfelt, t.ex. Klangens och några tiggargubbar på Borgå fattighus; Edelfelt måste kanske åka till det finskspråkiga Nyland för att söka modeller.

Paris 8 februari 88. 8 februari 1888
Flera fransmän har sett "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka"; de tycker om kvinnorna, men inte om fonden; Edelfelt tycker detsamma själv. Gallén var entusiastisk över "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", men paret Runeberg teg, Edelfelt antar att deras nationalkänsla ["national fåfänga"] sårades av den ena kvinnans händer.

Paris 14 april 88 sent på aftonen 14 april 1888
Bulla har berättat att Laurens och Benjamin Constant, som är medlemmar av juryn [för Salongen], har tyckt om "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka".

Paris 1sta Maj 1888. 1 maj 1888
Wolff i le Figaro kallar "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" ofärdig, "incomplet", men skriver gott om Edelfelt för övrigt. Tidningen le Gaulois har en vacker recension av "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka"; också andra tidningar skriver positivt om verket. Ellan skrattade hjärtligt åt Edelfelts ynklighet över Wolffs kritik. Alla Edelfelts tavlor – porträttet av grevinnan Lewenhaupt, porträttet av Madame Weissgerber och "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" – är väl placerade. Edelfelt har alltid en obehaglig känsla med Salongen; han ser verken på ett annat sätt än i ateljén. Folk gett komplimanger för verken på Salongen; Edelfelt menar själv att det är en medelmåttig succé; något sådant som porträttet av Pasteur kommer aldrig mera. Salmson, Larsson, Björck m.fl. tycker om "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka". Ellan menar att det är onödigt att bry sig om Wolff, då "en karl som Dagnan" tycker att "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" är bra; Ellan påminner om att Wolff skulle höja Edelfel till skyarna för en tavla eller för 2000 franc.

Paris, söndag 13 maj 88 13 maj 1888
Edelfelt träffade den gamle konstnären Meissonier på spårvagnshållplatsen då han var på väg till Madeleine[platsen]; Meissonier komplimenterade Edelfelt för "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" som han fann mycket bra; Edelfelt är glad över att Meissonier sett noga på "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", men konstaterar att situationen på spårvagnshållplatsen tedde sig komisk, Edelfelt med hatten i handen stod mellan en sömmerska och en försäljerska från hallarna och tackade för komplimangerna; Meissonier satte sig bredvid Edelfelt i spårvagnen och talade hela vägen till Madeleine.

Paris 31 maj 1888 31 maj 1888
Hulda von Born har skrivit från Köpenhamn; hon menar att den finländska avdelningen på utställningen är usel, att Edelfelts verk är dåligt placerade och att den finländska avdelningen är för liten.

Paris 13 juni 1888 13 juni 1888
Skulle vilja måla något riktigt bra i Finland; något bättre än "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka"; vill möjligen resa tillbaka till Ruokolaks och ber Annie Edelfelt följa med för att fotografera; hon kan öva sin finska på lediga stunder.

Paris 20 juni 1888 20 juni 1888
Inget svar från Ahrenberg; frågat honom om det fortfarande går att skicka "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", "Paris i snö" och en studie till utställningen i Köpenhamn; telegraferat till Krohn om saken. "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" har fått mycket beröm, men ingen vill köpa den; ifall den kommer till utställningen i Köpenhamn, blir transporten till Finland betald; planerar att erbjuda den till staten för beställningen på 4000 mk från 1885.