Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Motiv ur Kanteletar. I ett solbelyst, höstligt strandlandskap med gulnande björkskog och löv på marken ligger Magdalena, framställd såsom en bondflicka, på knä framför Kristus; huvudet är upplyftat och händerna ångestfullt sammanknäppta. Hon har blont hår, nedfallande på ryggen och sammanhållet av ett mörkt band kring huvudet samt bär en karelsk folkdräkt (från Joutseno) med lång, brun jacka och enfärgad, mörkgrå kjol. Kristus, som står till höger i skepnaden av en vandringsman i vit, fotsid dräkt, näverskor och med en stav i vänstra handen, böjer sitt huvud och sträcker sin högra hand mot henne. I bakgrunden till vänster utsikt över den spegelblanka Haikofjärden. 221 x 154. Signerad A. Edelfelt. 1890. Målad – huvudsakligen i det fria – på Haiko sept.–okt. 1890 samt fullbordad i Helsingfors oktober samma år, varvid Magnus Enckell stod modell för Kristushuvudet. Tavlan omarbetades i Cannes i mars 1891 på inrådan av Dagnan-Bouveret, varvid Kristus’ dräkt förlängdes, Magdalenas ursprungligen klarröda hårband målades svart samt hennes randigt mönstrade kjol gjordes enfärgad. Talrika tecknade kompositionsutkast och detaljstudier i handteckningssamlingen i Ateneum, bl. a. i skissboken A II 1517: 55 en komposition i breddformat med Magdalena vänd mot bakgrunden, där Kristus kommer vandrande ut ur skogen, samt i A II 1517: 5 o. 14 och A III 1782. Inköpt 1892 för 5000 mk till Konstsamlingarna i Ateneum, Helsingfors.

Förekomster i brev

Saaris onsdag afton. [1889] 1 januari 1889
Hur få Kanteletar? Kan Alexandra Edelfelt skicka den med det nämnda mjölkbudet, ifall den finns att få i bokhandeln i Borgå.

Paris 5 Maj 1889 5 maj 1889
Vill måla något "dugtigt" i sommar; från Nya Testamentet, men behandlat på ett nordiskt sätt, som "Julmorgon"; funderar på legenden ur Kanteletar om Kristus och Magdalena; skulle vilja måla bergspredikan, men den har Uhde redan målat utmärkt.

Lördag afton 1 januari 1890
Har inte saknat modern eller systrarna denna dag; har målat i härligt väder ”så mycket tygena hållit”. Beskriver dagens arbete, verket ”Kristus och Magdalena”; förändring i landskapet och terrängen, harmonin mellan mannens och kvinnans färg; målat näverskor på Ekmans fötter. Funderar på tänkta förändringar på ”min tavla”, avser eventuellt ”Kristus och Magdalena”.

Söndag kl. 6 1 januari 1890
Ville Vallgren som hade fått beställningar i Helsingfors var på gott humör; han förklarade att ”tavlan” [Kristus och Magdalena] var ”ypperlig, originell”.

Måndag afton kl 11 1 januari 1890
Det har varit rysligt väder, men Edelfelt har målat mycket och är nöjd [”Kristus och Magdalena”]. Edelfelt kan inte resa [till Helsingfors] på fredag, kanske lördag, söndag, måndag; vill inte avbryta arbetet med ”tavlan”.

Onsdag afton 1 januari 1890
Edelfelt arbetar ”som en träl”; kan inte komma till Helsingfors; sänder möjligen Ida på lördag; tänker på hur modern och systrarna klarar sig utan jungfrur, vill inte lämna ”en så viktig tafla” ofärdig. ”Taflan” kan Edelfelt skicka med Eklöfs komet eller tåget. Lindh och Hortling var rörda öfver tavlan. Edelfelt har målat hela dagen, ”tavlan” nästan färdig; kommenterar Idas kjolfåll och ben och Ekmans ansikte; tror ”taflan” blir bra.

Haiko lördag afton. 1 januari 1890
Sänder "några ord" med Ida; Edelfelt hoppas få ”taflan” [”Kristus och Magdalena”] färdig på måndag; sänder den med ”Eklöfs komet”; Janne Salenius packar in tavlan. Edelfelt är nöjd med sitt arbete med ”Kristus och Magdalena”; glad att det inte varit bråttom, ”någon hätä” [på finska]; Ellan Edelfelt har tyckt om tavlan. Ida berättade att [ångbåten] Runeberg inte går på söndag; Nykopp hade hävdat att den gör det; om ångbåten går på måndag gör Edelfelt allt för att få med ”Kristus och Magdalena” med båten.

Fredag 13. 1 januari 1891
Dagnan tyckte mycket om fotografin af Magdalena. – Amic som jag träffade i Nizza sade att mina saker voro de bästa i rue de Sèze. –

Påskdagen kl. 12 middag 1 januari 1891
Vädret är vackert, pojken är bättre, min tafla har kommit till Cannes och jag reser dit på två dagar i morgon – allting är således så bra och lyckligt som möjligt.

Ospedaletti 17 mars 91 17 mars 1891
Var inte rädd att jag skall ändra Magdalena taflan – jag vill bara visa den åt Dagnan.

Ospedaletti 21 mars 1891. 21 mars 1891
Vår resa till Cannes är naturligtvis uppskjuten på obestämd tid – Jag far väl dit i nästan vecka en dag för att ta emot min tafla som jag låtit skicka dit.

Ospedaletti måndag 23/3 1891 23 mars 1891
Alla våra planer äro naturligtvis modifierade genom detta – när och hvart vi resa veta vi ej. Jag far väl, i slutet af veckan till Cannes på två dagar, emedan jag låtit skicka taflan dit.

Skärtorsdag 1891 26 mars 1891
Jag har ej hört ett ord om min tafla som jag låtit skicka till Cannes. skall det nu bli svårigheter, med det också?

Cannes 31 mars 1891 Hôtel du Paradis 31 mars 1891
Träffade Amic och dejeunerade vid Golfe Juan hos Dagnans. Han kommer i morgon hit för att se mina taflor. Vi äta frukost hos Mme Borget Amics mor i hennes herrliga, palatslika ville vid la Croizette. – Allt detta gjordes upp i Golfe Juan der jag såg Dagnans nya taflor – högst intressanta och med ett förakt för "les moyens" och "la factuo" som jag hade godt af att se. – Dagnan blir allt större konstnär och höjer sig småningon upp till en ädel och storslagen stil som gör godt i själen i denna tid. Amic lär ha förhindrat honom att förstöra två af de bästa sakerna – Mamma ser att andra, och bättre karlar än jag kunna vara förtviflade. Jag är ytterst nyfiken öfver hvad han skall säga Om Magdalena – då jag fick den uppspänd i dag gjorde den ett godt intryck på mig, och jag återfann något af den känsla som så beherrskade mig då jag målade taflan – Detaljer voro ju bristfälliga, det medges, men det fins dock något i den taflan, något högre som jag är glad åt. Osäker koppling Rysligt ledsamt, är det med fotografierna från Nyblin – isynnerhet för att jag så stormodigt lofvade Baude att bestyra om saken – får se om han ids gravera taflan nu, och om kan hinner göra det mera.

Cannes 1sta april 91 1 april 1891
och så kommo D. och Amic hit och sågo på mina taflor. Magdalena – som Jag endast kunde var i trädgården, ty inne var det gräsliga tapeter – tyckte han mycket om som helhet – han bad mig ej röra hufvudena men förlänga Kristi kjortel och ta bort de röda banden från Magdalenas hufvud – båda förändringarna gjordes genast och taflan vann obeskrifligt. Stämningen tyckte både Amic och han mycket om – och de förstodo båda allt det jag velat säga. De prisade landskapet mycket – jag var nöjd naturligtvis – ehuru jag vid närmare efterseende och med minnet af Dagnans måleri fann teckningen så utsusel. – Men D. tröstade mig med den gamla satsen i "un chef.d'oeuvre n'est pas une ouevre sans defauts – och sade notre art ne consiste pas à faire du trompe-l'oeuil, mais à evoquer une émotion. – Mamma ser att det ej just är några ultra realistiska principer han har. –

Cannes 4 april 1891 4 april 1891
Ännu är jag här, och i dag kl. 4 målade jag ännu på min tafla, som något vunnit på mina retoucher. Egentligen hade jag tänkt resa i dag, men hann ej bli färdig – det får således bli till i morgon. – Nu på aftonen har jag bestyrt om mina taflors sändande till Salongen och åt middag hos Mme Borget – i hennes idealiska Villa les bambous. Natur, konst, smak, rikedom allt af prima qualité – men naturen med det herrligaste panorama öfver Cannes är ändå no 1. – Gumman är en mycket tuschúr, tjock matrona – en slags Mamma för hela det artistiska och litterära Paris och för Sverige med, allt Sedan prins Eugen bodde hos henne i månadtal. Hon lofvade sörja för att jag skulle ha fullt upp att göra om jag kommer hit ett år – I dag hon fru M., Lily, ett ryskt Geheimeråd med familj hit för att se på mina taflor. –

Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16 april 1891
Madame Borget spår mig mycken succès på Salongen. Måtte hon vara Sannspådd.

Ospedaletti 19 april 91 19 april 1891
Mina taflor äro nu, med Guds hjelp i Paris. Jag har arbetat som en galning denna sista vecka på Elisabettas figur – och vet just ej om den blifvit så mycket bättre. Karlarna äro bra, men taflans färg har blifvit tung och subbig till följd af detta eviga öfvermålande. Måtte jag få goda underrättlser om mina taflor i Paris – så här i ensamheten bli man så misströstande och jag föreställer mig icke allenast att de äro dåliga, men också att de kommo fram för sent eller med stora skråmor och rispor,

Paris 6 Maj 1891 6 maj 1891
Jag ville skynda hit för att fortsätta Manzeys porträtt oläsligt Etters och Manzeys komma (om fredag tror jag) för att se om mina saker kommit rigtigt upp på Salongen o.s.v. – Jag fruktar och bäfvar för Salongen.Jag såg på mina gamla saker här i ateliern och fann i dem en massa förtjenster som jag numera saknar – skulle jag bli defintivt gammal nu?

Paris 12 maj 91 12 maj 1891
Jag borde tala om mina taflor på salongen, men jag orkar ej, jag orkar ej tänka, än mindre skrifva. – De ta sig bra ut i allmänhet och mest slår "i skogen" än – Magdalena tar sig ljus och klar ut – jag tyckte dock att uttrycket ej var så bra nu.

Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Secondo erkännande på Salongen, om än några missljud blandat sig i koncerten och om än största delen af Pariser publiken gårtemmeligen lugnt förbi Magdalena, (så litet chic och så litet parisisk!) Wolff var ju mycket välvillig, och många af de andra tidningarna likaså, några idioter skrattar åt taflan, andra tycka att jag går bakut – mina vänner, målare och allvarligare bourgeoiser tycka alla att jag gjort framsteg och arbetat ärligt. – Jag var alldeles modlös på vernissagedagen, icke så mycket för att jag ej fick höra vackra saker, ty der bestås beundrande fraser som goddag och god morgon utan emedan jag såg hur idiotiskt publiken rusade till Madeleine Lemaire's five o'clock tea, en modjournals bild och till alla aktör- och aktris porträtt. Fastän Dagnan gjort ett mästerverk, djupt kändt, fastän tricoloren borde tillåta alla dessa menniskor, hade han ej mera succès infört den stora publiken än jag. – Chambure, som representerar denna stora publik i dess lyxupplaga gick igen på med sitt: faites done, l'année prochaine, le portiait d'une mondaine Cousine, très bien mise etc. etc. – Louvre och Bon Marché och Printemps – Voyez Loierces, confections rubans et articles de Paris! – Vernissagedagen var gräsligt het, likaså dagen derpå 25 grader i vanlig skugga, och i skuggan af Marsfältets blå kupoler minst 250 – Jag skickar alla mina taflor till München, der jag får medalj helt säkert, sade Kühl – de ha bara väntat på en större tafla af mig och prins regenten Luitpold skall sätta stort värde på min målning. Albert Wolff ville köpa mina två röda flickor i skogen, likaså Proust. Jag var hos den förre i dag och sade att taflan var såld till Leborgy vid Com. française – Oh l'animal, l'animal!! sade Wolff om Leborgý naturligtvis – qail beau tableau, comme j'aurais voulu l'avoir – jag bjöd landskap men det ville han ej ha, Magdalena var ej just något stafflistycke och han bad mig visa honom härnäst mina mindre figurtaflor. – Han sade att han tyckte min utställning vara "très bien", och jag var den bästa af skandinaverna. Kröyer är icke bra i år, snarare dålig, – jag hade ej kunnat tänka mig att den taflan var af honom och fick lof att två gånger läsa signaturen. Zorn slarfvar för mycket. Wolff sade att det var i "degoutant att så vanvårda en stor talent. C'est Sargent qui l'a perdre voyez vous, pep han. Hvad han är gräsligt ful, Wolff. Men vackra taflor har han. – Häromaftonen voro vi på middag hos Emile Bastien. Dagnan med fru, Muenier med fru, Courtois, Aublet och Stetten. Det var så eget att tala om gamla minnen och sedan omkring sig se illustrationer till dem i de vackra taflor, så innerligt bekanta af Batien Lepage, rundt kring väggarna. – Dessa taflor förde alltjemnt min tanke till Mussets vers "Ce livre là est toute ma jeunesse" och jag behöfde ej skämmas för min entusiasm från fordom – Alla de tyckte om min utställning – Dagnan mest. Han har ännu aldrig (utom vid Pasteur) varit så ampelt erkännande. Om den lilla "i skogen" sade han admirable, exquit, d'un vrai peintre o.s.v. – och sade det till andra, utan att jag visste veta att jag hörde på. – Om ni visste hvad Dagnans tafla är utmärkt, storartad ja om parisarne, som se den, visste det! Det är ett karlatag! Han, Dagnan, Puvis de Chavannes och några andra rättfärdiga hindra ännu himmelens ilskor att slå med på all den rysliga medelmåttan i de två konsthallarna här.

Paris, lördag 30 maj 1891 30 maj 1891
Jag är att ännu i samma vefva som sist och ber derför Mamma förlåta mig mitt envisa tigande, så mycket mera som jag igen har 2 bref från Mamma att tacka för Tack för trösten det är ändå ej så helt på tok med mitt humör som Mamma tror jag konstaterar tom med en viss stolthet att jag sätter mig öfver den dumma kritiken med mera filosofiskt lugn än förr. De bästa tidningarna bl. a. Journal des Debats häromdagen tyckas förstå min tafla (jag skall skicka denna verkligen smickrande kritik). Hvad en hop struntblad och struntkritiker säga är mig derför temmeligen likgiltigt. I allmänhet har min aktning för pariserpubliken sjunkit år från år. Nu har jag godt samvete och vet att jag arbetat ärligt och efter mitt bästa förstånd, och det har tyvärr ej alltid varit fallet – jag vet derför att det är jag som har sätt i princip och att de ha orätt som Mamma säger, då man gör de bästa i lag, så är det nog hopen ja, om den säger jag som Horatius Odi profanum vulgus et arceo – jag hatar den profana hopen och håller den långt ifrån mig

31 maj 1891 31 maj 1891
Som Mamma ser af de medföljande kritikerna finnas ändå många som sätta värde på min Magdalena. Kritiken i Journal des Debats är isynnerhet betydelsefull genom tidningens och kritikerns värde och prestige. – Det kunde vara skäl att få den och några andra såsom Wolffs i Figaro (ifall den ej redan varit citerad) in i våra tidningar. I så fall vore det bäst om Annie skulle vilja vara få god och öfversätta dem, annars får man några rysligheter och omeningar, det kan man vara säker på.

Paris 12 Juni 1891 12 juni 1891
Norrmännen äro de enda af nordborna, som spänna bågen rigtigt, de må sedan sitta uppe i bergen i Norge eller här de lyckas icke alltid, men de ha ångan uppe, det ser man. Häromaftonen träffade jag på gatan Jonas Lie med fru och vi gingo några timmar och spatserade tillammans. Han var då förtjust i min tafla, och jag hade gerna, velat, för Mammas skull, att han gifvit sitt uslåtande skriftligen. – "Med det billedet är du ofvenpå nu" sade han gång på gång. Han ansåg detta som en seger, men Skredsvigs som ett nederlag. – Roligt är det att alla kloka menniskor anse mig ha gått framåt och anse mig ärlig.

Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
Nu när Salongen är slut, kan jag konstatera att mina taflor öfverhufvud taget haft succès, ock att de klokaste och de känsligaste af publiken förstått min Magdalena. Jag skickar den och de andra till München – aqvarellerna hem, till Willmanstrand, Jag tror sig skulle kunna bli en bra målare ännu om jag finge arbeta litet mera i fred, litet mindre beroende af pengar för ögonblicket. Jag går bestämdt framåt nu som bäst, och jag är glad deröfver ty det bevisar att jag icke är och förblir "un jeune homme d'un bien beau passé" som Heine sade om Musset. Tvärtom tror jag att jag är ett sant outveckladt barn och jag är alldeles häpen öfver den gränslösa dumheten i min smak och mitt omdöme för 15 och 10 år Sedan. –

20 Juli 91 20 juli 1891
Jag har skickat alla mina taflor till München utom ett landskap från södern – det skickar jag jemte aqvarellerna till Finland eller tar dem med mig om jag har utsigt att komma dit innan kejsar besöket i Willmanstrand. Nog är det, den 8de icke sant Skrif genast och svara på detta, söta Mamma.

Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29 september 1891
För resten bad han mig skicka min tafla Magdalena hit till Stockholm i januari, efter Budapest, adressera den till honom, Arffurstens palats, han skulle besörja om dess exponering. Kunde jag få några saker till så vore det bra. Så hade han gjort med Dagnans Madonna också, fastän den icke slagit an. "Det fins så mycket brackor här i stan" sade han – "jag tror bestämdt Ni är mera intresserade i Finland.. I vår kommer han till Paris igen.

Stockholm tisdag 20 Okt 91 20 oktober 1891
Nej, ingen tafla fick jag såld i München, men Mamma skall ej tappa kuraget – det vore ändå för galet om ej lyckan, också den ekonomiska lyckan skulle börja le emot mig nu då hon så länge visat mig sura miner. – Af Geber får jag pengar och snart får jag för också från Paris, Bulla, Så snart jag skickar honom taflorna.

Stockholm söndag 1sta april 94 1 april 1894
I går var jag på en konstnärsfest med damer. Stämningen var entusiastiskt indignerad t. f. af riksdagens nedriga beslut att tvärt emot alla arkitekters vilja brygga riksdagshuset på Helgeandsholmen bakom butikerna på norrbro. Gunnar Wennerberg var der, rasande också han. Jag talade mycket med honom – han var trefligare än sist, under den goda stunden med brodren. Han talte om Magdalena om Mammas Pasteurs och Kurténs porträtt och sade mig saker som voro granna och som Mamma skulle ha hört med stolthet. Han, Nordenfalk, Björck m. fl. vilja nödvändigt ha min altartafla hit.

Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
Rjepin tyckte att jag borde skicka Kristus och Magdalena hit, likaså så viborgsgummorna. Kan jag få dem? – transport och assurans måste jag betala sjelf. Det tål att tänka på. Det är ej akademin som utställer, emedan ännu ingenting är bestämdt om den saken – utan den vanliga kringvandrande utställningen. Ett undantag skulle göras för mig i det att jag skulle utställa endast här i Petersburg 5 veckor.

Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Roligt är det att vara bekant ändå – Alla de här herrarne hade sett Kristus och Magdalena, Paraske, mina tvätterskor och hvad jag utställt i Paris. Sattler var mycket förtjust i Björneborgarnes marsch, hvaraf han sett litografin – i Strassburg. Är det icke märkvärdigt att denna, litografi kunnat hamna der – på hvilka vägar har den kommit?

Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Vi ha i litterärt och konstnärligt afseende en prestige som vi ej rigtigt förtjena. Hur skall det gå oss vid utställningen i nästa år? Jag bäfvar litet här jag tänker på allt Ahlstedteri. Björck, som är öfverkommissarie menar att vi skola vara obarmhertigt stränga i urvalet.

Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!

Lördag 12 juni 97 12 juni 1897
Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.

Petersburg 5 mars 5 mars 1900
Bertha var mig till en stor hjelp och godt stöd i går. Hon rådde mig ifrigt att stanna öfver denna dag och få klarhet angående taflornas öde. Under de två Senaste dagarna har det varit omöjligt att få tag i någon – det har ju varit maslinitza och "guljanie" fulla menniskor öfverallt och stor glädje. Jag är glad att sjelf ha träffat Forostoffsky och af honom fått veta att våra taflor som legat 8 dagar i den finska lastvagnen, ändtligen, den 1sta mars afrest och först omkring den 20 äro i Paris. Vi ha således god tid till allsköns guljanie".

5 mars kl. ½ 9 på aftonen. 5 mars 1900
Just nu fick jag telegram från Eydtkuhnen att våra taflor i dag lyckligen passerat gränsen. Bertha är utmärkt snäll och modig och förnuftig. Bra roligt var den att läsa Mammas och Annies bref och se att ni voro så raska. Helsa nu alla rigtigt hjertligt säg att vi resa med godt samvete sedan Jag fått besked om taflorna och må rigtigt bra allesamman. Gud vara med Er. – Mammas Atte.

Salzburg 10 mars 1900 10 mars 1900
Någon synnerlig brådska till Paris har jag ej då jag ju vet att taflorna icke kunna vara der förrän i slutat af nästan vecka.

Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28 mars 1900
Våra finska taflor äro alla här i god ordning intet fel på dem. De stå uppställda i lådorna i källaren. Värre är det med panneauerna till paviljongen – de äro borta. Sanmark är afsändare och Runeberg adressat. Jag är så lycklig att jag ej har någon slarfva i det byket.

Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
Det har varit en dag rik på politiska emotioner. Först hade vi fått höra att Tenischeff, bakom vår rygg gått och telegraferat till Petersburg för att få vår finska särställning i konstafdelningen omintetgjord. Jag sade då till Loboykoff, som tillsvidare representera Tolstoy, att Tenischeff icke hade något med saken att skaffa, att jag fått storfurst Wladimirs tillåtelse och löfte, och att jag, om Tenisckeff tänkte göra annorlunda, jag skulle ta bort alla mina taflor och afgå med största möjliga buller och skandal. Loboykoff bad mig lugna mig, öfvertygad som han var att jag skulle få rätt i telegrammet som skall komma som svar.

9 maj 1900 9 maj 1900
En afton för 14 dagar sedan voro vi tillsammans med honom, Ellan och jag, och då var har utomordentligt lifvad och intresserad talte, talte om konst så entusiastiskt som förr – prisade mycket den finska paviljongen – "den bästa på utställningen". Det var rigtigt utmärkt roligt. Han sade också att mina sista saker fiskarena och Mme Pasteur voro oändligt mycket bättre än t.ex Magdalena och att jag således gick framåt. – Men dålig är han, och jag har varit mycket rädd för att det skulle gå illa här, ty han skonar sig ej det minsta och arbetar så fånigt nervöst och så intensivt att en frisk och ung menniska kunde bli sjuk deraf. – Ja Gud låte honom bli raskare så att han kan komma tillbaka. Jag vet huru olycklig han vore och huru dömd han skulle anse sig om han ej kunde komma till juryn i Juni.

Samma onsdag 31 okt. 1900 Samma Paris. 31 oktober 1900
Igår var jag som sagdt, hela dagen på utställningen med Ernst Nordström. Jag fick se en massa saker som jag ej sett förut. Min olyckliga tveksamhet tog ut sin rätt då det gällde att bestämma sig för inköp – också uppskjöt jag alla sådana tills Krohn kommer. Från Sèvres utställningen, som verkligen är ypperlig tar jag emellertid flera saker, det är jag säker på. Våra finska taflor, höllo sig utmärkt bra – det är något genomärligt i dem som skiljer dem från mängden af utstäld, oljemålad duk.

Paris 10 november 1900 10 november 1900
Med utställningarna i Köpenhamn och Dresden tycks det gå bra så till vida att de på hvartdera stället bestyra om assurancer och transporter, och lyckligtvis ha vi ej så mycket taflor att man ej kan hålla reda på dem. Som sagdt. Nordströms härvaro är mig till stor tröst.

Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
En sorts tillfredsställelse erfor jag att se att mina senaste taflor Fiskarne, Leclercq, Paraske och Mme Pasteur voro betydligt bättre än Kristus och Magdalena. Alla ha vi gått framåt (vi finnar) sedan 1889 i dekorativ verkan. – Och det fins nationer, slaviska och romaniska, som absolut ingenting lärt sedan dess, och som de just ingenting kunde förut heller, så är det klent bestämdt med deras konst.

Paris 23 dec. (da’n före julafton) söndag. 1900. 23 december 1900
Vill Mamma ta upp Ernst Nordström i telefon och säga att han skall kungöra för vederbörande konstnärer huru urvalet för köpenhamnsutställningen försiggått – så näml. att jag helt och hållet öfverlät åt den danska kommissarien Hr Jastrau, att välja, annars skulle de flå mig hemma, alla de som icke fingo vara med. – Westerholm är Vittne på detta. Jag var icke ens der när urvalet gjordes.

Paris 23 jan. (onsdag) 1901 23 januari 1901
Krohn skrifver att vår finska utställning nu är öppnad i Khmn och att mitt porträtt af honom och Mario har mycken succès.

Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Samtidigt skref Krohn, som skall hålla ett föredrag om finsk konst i Köpenhamn i anledning af den nu öppnade finska utställningen, att han önskade upplysningar om den finska konstens utveckling, födelseår, statistiska data, anekdoter m.m. hvilket allt tillsammans blef 16 tättskrifna sidor som jag skickade till honom.