Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Utsikt i högt perspektiv över en spegelblank insjö i solnedgång. I förgrunden några unga tallar och en halft upprotad stubbe, i mittplanet en fjärd med skogsbevuxna holmar; till vänster går en ås snett över bildytan. Grönblå himmel. I fonden en skogskontur bakom en fjärd, över vilken solen går ned i lätta moln. 75 x 58. Signerad A. Edelfelt. Målad på Saaris juni–juli 1889; förgrunden något förändrad i Paris hösten samma år eller vårvintern 1890. Två detaljerade teckningar med minutiösa färgannotationer i Ateneum.

Förekomster i brev

Saaris onsdag afton. [1889] 1 januari 1889
Målat 3 akvareller; är betagen av naturens skönhet. Ska försöka göra en solnedgång från Kaukola ås; skisserna är färdiga, tvekar om det ska vara en figur i förgrunden eller inte. Skicka för säkerhets skull parasollet och staffliet, stol finns här. Reser med Ellan till Forssa imorgon, för att beställa ett stadigare staffli och kilram.

Fredag – [1889] 1 januari 1889
Tack för breven och paketen, duken, käderna; allt utom stolen har kommit fram. Duken och kläderna var ytterst nödvändiga, ifall det ska bli målat; hittills bedrövligt med resultaten trots att den goda viljan har funnits. Olycklig vid tanken på världsutställningsjuryn; har ännu inte börjat det mästerverk som skulle kunna fösvara hemresan; har gjort skräp hittills, möjligen därför att bristen på goda arbetsredskap och kilram tagit bort en del av arbetslusten. Osäker koppling Dåligt disponerad för att måla idag; allt har blivit bara skräp; strukit ut allting. Blir roligt att träffa Alexandra, Annie och Berta Edelfelt; hoppas komma till Haiko om några veckor, med några tavlor. Ellan lider för att Edelfelt inte fåt fatt i ett bra motiv att måla; hon lider av Edelfelts håglöshet och lojhet, försöker göra allt för att hans arbete ska gå lättare; Edelfelt menar att ingenting hjälper då han tidtals är slö: varken kalla bad, motion eller vila. Måtte Ellan kunna hålla ut med Edelfelts humör då han inte målar och då målandet inte går; Edelfelt menar att han måste vara tråkig då. Kanske åka till Gallén i Wirdois?

Söndag afton 1 januari 1889
Varit på Saaris i 2 veckor utan att ha gjort något "särdeles"; "Kaukola ås i solnedgång" är halvfärdig och liknar Munsterhjelms solnedgångar. Sommaren går fort; olycklig vid tanken på att bli tvungen att börja porträttet av Haartman den 8 augusti; då måste sommarens verk vara färdiga. Trött på att göra akvareller och skisser, har gjort massor av dem redan; borde måla goda tavlor istället. Svårt att vänja sig vid att vara så långt borta från all samfärdsel och potsgång; måste telegrafera till Holmgren om vit färg. Varit utan kilramar; den enda slöjdkunniga mannen på Saaris hade missförstått idén, trots att han fått en som modell; Edelfelt har fått måla sina studier på lösa dukbitar uppspikade på en gammal portfölj; sådant tar bort arbetsiver, men det blir väl bättre med litet tålamod. Dagarna går fort: sover och latas mycket; det är en ansträngning att komma igång.

måndag 1 januari 1889
Hoppas sluta "Portas by" och "Kaukola ås i solnedgång" om 10 dagar och komma till Haiko. Osäker koppling Hedersmedaljen en stor framgång som ger dubbelt med mod och dubbelt med lusta att gripa tag i arbetet; darrar samtidigt inför ansvaret: nu blir fordringarna 10 gånger högre.

Saaris midsommardagen kl. 11 om aftonen 24 juni 1889
Tack för försändelsen av målningstillbehören; hoppas Alexandra Edelfelt fått brevet om ytterligare försändelser; förlåt besväret med duken: har endast mindre dukstycken med sig och kan således bara måla mindre verk; skulle gärna försöka sig på ett större landskap. Gjort många skisser och en akvarell med 2 pojkar under veckan; också ritat Erik. Naturen är vacker, idyllsik grönska; är rädd att det kommer att se för putsat ut på duken.

fredag – det är den femte juli nu. 5 juli 1889
Osäker koppling Berätta hur det är i Haiko; kommer dit i alla fall på några dagar så snart tavlan blir färdig.

Lördag 6 Juli 89 6 juli 1889
Ellan reste efter posten igår; upptäckte att tidningarna inte kommit eftersom någon glömt att prenumerera; Ellan lånade tidningarna av Zitting och hämtade dem till Edelfelt, som målade på åsen. "Kaukola ås i solnedgång" är svår att måla; arbetar som en häst, men det blir ändå inte bra; var alldeles förtvivlad igår; effekten räcker en kvart: vattnet glittrar och holmarna är mörka; svårt att återge så att perspektivet blir rätt.

Saaris fredag 12 Juli 89 12 juli 1889
Svårt att måla igår och idag p.g.a. vädret; kämpat med blåsten i Portas by redan en vecka: sitter och målar i draget mellan två bodar; funderat på at komma till Haiko på en tid eller för att stanna, ifall vädret fortfar så här; skulle kunna återvända till Saaris senar i sommar för att måla färdigt "Kaukola ås i solnedgång" och "Portas by".

Måndag 15 juli 89 15 juli 1889
Osäker koppling Det är vackert väder; målar flitigt: skulle vilja börja om sin tavla från början; "Portas by" blir färdig i dag; Alexandra Edelfelt kommer att tycka att bonden är förfärligt ful; bonden liknar Borenius i Borgå.

Paris 16. okt 89 16 oktober 1889
Osäker koppling Edelfelt tycker att hans konstverk från i år är bättre än de från förra året; alla som sett dem tycker lika.

Paris 10 dec. sent på qvällen 10 december 1889
Dagnan tycker om "Kaukola ås"; Larsson och Zorn tycker mera om studien.

Thorsdag 1 januari 1890
Blir lugn och glad igen efter den 19, oberoende av beslutet: ställa ut porträttet av Moltke eller inte; kommer att ställa ut porträtt av Erik, "Portas by", "Kaukola ås i solnedgång", samt två skisser: "Ätande bondgubbe (Klangen)" och "vintertorgstycket" från [35?]; kommer således att var väl representerad på utställningen.

Lördag d. 19 april kl. 2 e.m 19 april 1890
Sitter, som Ehrensvärd, omgiven av sina verk, 6 st; om en timme kommer karlarna efter porträttet av Moltke, porträttet av Erik, "Kaukola ås i solnedgång", "Portas by", "Salutorget" och "Ätande bondgubbe" och för dem till Champs de Mars; har en förskräcklig "examensfeber", känns som att "spela högt spel" att ställa ut alla dessa verk efter världsutställningens grand prix. Haft besök i ateljén av personer som sagt artigheter om konstverken: Boit, Courtois, Hanna Palme, M. Marcel, Reinhardt m.fl. Dagnan varit i ateljén på morgonen; lämnat ett skrivet utlåtande om Edelfelts verk: i det stora hela fördelaktigt. Hoppas verken inte är för dåliga.

Paris 20 april 1890. 20 april 1890
Har äntligen sluppit tavlorna och kan andas ut. Träffade Dagnan, Friant m.fl. på Champ de Mars; de såg tavlorna i utställningsbelysningen och ansåg att porträttet av Moltke är bra, också "Kaukola ås i solnedgång" och "Portas by"; porträttet av Erik såg inte lika bra ut på utställningen som i atlején. Kom hem från utställningen förbi av nervositet; promenerade hem med Dagnan, som menar att Edelfelts verk inte är så dåliga som han själv tycker, men att man visserligen kan se på de båda porträtten att Edelfelt inte varit frisk; Edelfelt: var det dumt att ställa ut i år?

27 april 90 27 april 1890
I förrgår på Champ de Mars; återsåg tavlorna; retoucherade fonden på porträttet av Moltke, lovade återkomma idag; Ellan hindrade och det var bra, eftersom Edelfelt inte kan hejda sig då han väl börjar ändra och han hade kunnat förstöra hela porträttet; Moltkes kropp är "illa tecknad", men huvudet är bra och likt.

Paris 3 maj 90 3 maj 1890
Vet inget om tavlorna på utställningen; Courtois tycker inte om porträttet av Moltke.

Tisdag 13 maj 1890 13 maj 1890
Tavlorna tar sig bättre ut på utställningen än hemma, men de ser svaga och oenergiska ut; Edelfelt funderar över om han alltid kommer att vara "mild och kärringaktig", tvärtemot sin smak och sina sympatier.

Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16 maj 1890
Vernissagedagen föregicks av två "besiktningsdagar"; Edelfelts verk bra placerade, i rad på cimaisen; ungefär där som Dagnans var förra året, Berta Edelfelt vet. Edelfelt måste "krya upp" sig i teckningen, han lider av den "omanlighet" som är genomgående i hans verk; ändå relativt nöjd med sin utställning. Meissonier talat med Edelfelt om utställningen; Edelfelt: tycker Meissonier inte att mycket är "skräp": det gör han inte; Edelfelt: Meissonier kan teckna och kunde förakta Edelfelts teckning.

Paris 7 juni 1890 7 juni 1890
Salongen går bra, om man ser den som en affär: intäkterna hittills 120 000, utgifterna 80 000.

torsdag 15 maj 1891. 15 maj 1891
Bara ett ord – Salongen ser ut att bli en rätt hederlig succès för mig – Isynnerhet tycker man om landskapet – Jag fick höra vackra saker af Carnot, Al. Dumas m.fl. och af hundradetals menniskor i går – Mycket mera härnäst förlåt mitt korta bref – jag har så mycket mycket att berätta och tala om – Det hela går tusen gånger bättre än jag trott och förtjenat efter denna tokiga sjukdoms och slapphetsvinter. –

Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
Makovski höll talet för mig (på ryska) lyckligtvis förstod jag det ganska bra – mycket hjertligt, så att jag kom i stämning. Han prisade det nationella i den finska konsten – det icke akademiska. – Jag steg upp utan att så noga veta hvad jag skulle säga – men det gick bra. på talte på franska naturligtvis om den alltför stora ära som bevisades mig – att jag ej kunde fatta den som personlig, utan såsom en gärd af aktning för vår unga konst i Finland, och såsom ett bevis på den nya, generösa ande som besjälade den nya akademin – jag talte om den ryska litteraturen, om den djupa mensklighet och det medlidande, hvaraf den genomandades – derefter, vände jag mig till Rjepin och Makovski som i färger sagt verlden detsamma som Tolstoi och Dostojvski sagt den i ord och drack för den nya Akademin, och för detta illustra sällskap som var den säkraste borgen för att den ryska konsten nu slagit in på sin rigtiga, naturliga bana, – en konst som under den realistiska ytan dolde ett behof af, en längtar till det som är "au délà", till det eviga, till den stora kärleken. – Så kom det tal på tal. Rjepin talte så vackert till Finland, om detta poesirika land som nu höll på att skapa en ädel och nationel konst, och drack för Finland. – Grefve Tolstoi talte om kärleken till konsten och broderade på ett ryskt ordspråk "gde ljubof. tam Boch" – der kärlek finnes, der finnes och Gud – och så följde tal på tal. Gubben Semenoff talte på en alldeles ypperlig franska för den nya akademin. – Mycket vänligt sades om Finland – till slut utbrast någon: Nu fattas det bara att Suvorin (Novoje Vremjas redaktör) vore här – det skulle göra honom godt att höra hvad vi säga om Finland och finnarne. – Finland i 19 seklet har gjort susen: – de kallade den la plus belle manifistation nationale qu'on ait jamais vue. – Rjepin behagade mig oändligt. Han liknar alls ej porträttet i Harper. Han ser melankolisk ut – mager och mild. Jag talade åtminstone 10 gånger slutade med en slags improvisation öfver geniet – gudomligt till sitt ursprung – gudomligt till sina verkningar – och rigtade talet till Rjepin, tackade honom så hjertligt jag kunde. Och så började omfamningarna och det ryska pussandet – utan ända.