Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Vid ett bord med gravyrer sitter en medelålders man, halvfigur i fas åt vänster, hållande en gravyr i händerna. Han har runt huvud, mustascher och ett litet pipskägg samt pincenezer. I bakgrunden till vänster en ljus vägg med två inramade teckningar eller gravyrer. Breddbild. Signerad A. Edelfelt (årtal ?). Målat i Paris maj 1890.

Förekomster i brev

27 april 90 27 april 1890
Den senaste veckan har bestått av "möda, arbete och enervering"; trött efter arbetet med 2 porträtt under dagen, skulle Edelfelt ut med Hanna Palme om kvällarna; försökte se tröttare och likgiltigare ut, men Hanna hade ingen misskund; på torsdag antog Edelfelt en inbjudan till en bjudning för att få ledigt. Tror att porträttet av Marcel blir riktigt bra. Vallery-Radot gjort besök i ateljén tillsammans med Fabrice Carré, sett porträttet av Marcel; Vallery-Radot menar att Edelfelt är en "psykolog va rang"; till saken hör att Vallery-Radot och Marcel inte tycker om varandra och därför överdriver de båda.

Paris 3 maj 90 3 maj 1890
Porträttet av Marcel blir bra; troligen också porträttet av Madame Cohen.

Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16 maj 1890
Det ser ut som om Edelfelt bara skulle ha levt i sus och dus, men som Mechelin skulle säga och som Neiglick skulle ha ha härmat så bra: under detta finns en bred bas av idogt arbete; först porträttet av Marcel som är färdigt, sedan porträttet av Madame Cohen som är nästan färdigt, sedan illustrationer till Figaro Illustré till en novell av André Theuriet.

Fredag 13. 1 januari 1891
Dagnan tyckte mycket om fotografin af Magdalena. – Amic som jag träffade i Nizza sade att mina saker voro de bästa i rue de Sèze. –

Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16 april 1891
Madame Borget spår mig mycken succès på Salongen. Måtte hon vara Sannspådd.

Paris 6 Maj 1891 6 maj 1891
Jag ville skynda hit för att fortsätta Manzeys porträtt oläsligt Etters och Manzeys komma (om fredag tror jag) för att se om mina saker kommit rigtigt upp på Salongen o.s.v. – Jag fruktar och bäfvar för Salongen.Jag såg på mina gamla saker här i ateliern och fann i dem en massa förtjenster som jag numera saknar – skulle jag bli defintivt gammal nu? kl. 11 reste jag från det idylliska familjelifvet der till Paris mödor och besvär. Som sagdt – intrycket var kusligt – och blef ej förbättradt genom de många temmeligen kyliga kritiker öfver Petits exposition som lågo i höga staplar på mitt bord. Och så alla dödsbudskapen med svarta kanter – många som dött under detta år af mina bekanta. Beer, den enda granne jag träffat har varit sjuk i influenza och såg eländig ut. Han sade att vintern varit olidlig här.

Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Secondo erkännande på Salongen, om än några missljud blandat sig i koncerten och om än största delen af Pariser publiken gårtemmeligen lugnt förbi Magdalena, (så litet chic och så litet parisisk!) Wolff var ju mycket välvillig, och många af de andra tidningarna likaså, några idioter skrattar åt taflan, andra tycka att jag går bakut – mina vänner, målare och allvarligare bourgeoiser tycka alla att jag gjort framsteg och arbetat ärligt. – Jag var alldeles modlös på vernissagedagen, icke så mycket för att jag ej fick höra vackra saker, ty der bestås beundrande fraser som goddag och god morgon utan emedan jag såg hur idiotiskt publiken rusade till Madeleine Lemaire's five o'clock tea, en modjournals bild och till alla aktör- och aktris porträtt. Fastän Dagnan gjort ett mästerverk, djupt kändt, fastän tricoloren borde tillåta alla dessa menniskor, hade han ej mera succès infört den stora publiken än jag. – Chambure, som representerar denna stora publik i dess lyxupplaga gick igen på med sitt: faites done, l'année prochaine, le portiait d'une mondaine Cousine, très bien mise etc. etc. – Louvre och Bon Marché och Printemps – Voyez Loierces, confections rubans et articles de Paris! – Vernissagedagen var gräsligt het, likaså dagen derpå 25 grader i vanlig skugga, och i skuggan af Marsfältets blå kupoler minst 250 – Jag skickar alla mina taflor till München, der jag får medalj helt säkert, sade Kühl – de ha bara väntat på en större tafla af mig och prins regenten Luitpold skall sätta stort värde på min målning. Häromaftonen voro vi på middag hos Emile Bastien. Dagnan med fru, Muenier med fru, Courtois, Aublet och Stetten. Det var så eget att tala om gamla minnen och sedan omkring sig se illustrationer till dem i de vackra taflor, så innerligt bekanta af Batien Lepage, rundt kring väggarna. – Dessa taflor förde alltjemnt min tanke till Mussets vers "Ce livre là est toute ma jeunesse" och jag behöfde ej skämmas för min entusiasm från fordom – Alla de tyckte om min utställning – Dagnan mest. Han har ännu aldrig (utom vid Pasteur) varit så ampelt erkännande. Om den lilla "i skogen" sade han admirable, exquit, d'un vrai peintre o.s.v. – och sade det till andra, utan att jag visste veta att jag hörde på. – Om ni visste hvad Dagnans tafla är utmärkt, storartad ja om parisarne, som se den, visste det! Det är ett karlatag! Han, Dagnan, Puvis de Chavannes och några andra rättfärdiga hindra ännu himmelens ilskor att slå med på all den rysliga medelmåttan i de två konsthallarna här.

Paris, lördag 30 maj 1891 30 maj 1891
Jag är att ännu i samma vefva som sist och ber derför Mamma förlåta mig mitt envisa tigande, så mycket mera som jag igen har 2 bref från Mamma att tacka för Tack för trösten det är ändå ej så helt på tok med mitt humör som Mamma tror jag konstaterar tom med en viss stolthet att jag sätter mig öfver den dumma kritiken med mera filosofiskt lugn än förr. De bästa tidningarna bl. a. Journal des Debats häromdagen tyckas förstå min tafla (jag skall skicka denna verkligen smickrande kritik). Hvad en hop struntblad och struntkritiker säga är mig derför temmeligen likgiltigt. I allmänhet har min aktning för pariserpubliken sjunkit år från år. Nu har jag godt samvete och vet att jag arbetat ärligt och efter mitt bästa förstånd, och det har tyvärr ej alltid varit fallet – jag vet derför att det är jag som har sätt i princip och att de ha orätt som Mamma säger, då man gör de bästa i lag, så är det nog hopen ja, om den säger jag som Horatius Odi profanum vulgus et arceo – jag hatar den profana hopen och håller den långt ifrån mig

31 maj 1891 31 maj 1891
Nästa vecka har jag en del middagar och andra corvéer – om måndag om en vecka 8 juni äro vi hos M. Marcel, (hvars porträtt är utstäldt nu) på middag.

Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
Nu när Salongen är slut, kan jag konstatera att mina taflor öfverhufvud taget haft succès, ock att de klokaste och de känsligaste af publiken förstått min Magdalena. Jag skickar den och de andra till München – aqvarellerna hem, till Willmanstrand, Jag tror sig skulle kunna bli en bra målare ännu om jag finge arbeta litet mera i fred, litet mindre beroende af pengar för ögonblicket. Jag går bestämdt framåt nu som bäst, och jag är glad deröfver ty det bevisar att jag icke är och förblir "un jeune homme d'un bien beau passé" som Heine sade om Musset. Tvärtom tror jag att jag är ett sant outveckladt barn och jag är alldeles häpen öfver den gränslösa dumheten i min smak och mitt omdöme för 15 och 10 år Sedan. –

20 Juli 91 20 juli 1891
Jag har skickat alla mina taflor till München utom ett landskap från södern – det skickar jag jemte aqvarellerna till Finland eller tar dem med mig om jag har utsigt att komma dit innan kejsar besöket i Willmanstrand. Nog är det, den 8de icke sant Skrif genast och svara på detta, söta Mamma.

Stockholm tisdag 20 Okt 91 20 oktober 1891
Nej, ingen tafla fick jag såld i München, men Mamma skall ej tappa kuraget – det vore ändå för galet om ej lyckan, också den ekonomiska lyckan skulle börja le emot mig nu då hon så länge visat mig sura miner. – Af Geber får jag pengar och snart får jag för också från Paris, Bulla, Så snart jag skickar honom taflorna.

Det finns inga bilder för det här konstverket.