Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Stående knäfigur i fas åt vänster i Livgardets till häst ryttmästareuniform: blå vapenrock med flätade axelklaffar och kartuscher av silver; över axlarna en mörkblå slängkappa. Han bär Serafimerordens plaque samt riddartecken av Svärdsorden, Nordstjärneorden, St. Olafsorden och ytterligare en orden. Svart hår och små mustascher. Vänstra handen vilar på sabelfästet vid midjan. I bakgrunden en interiör från Arvfurstens palats i vitt och guld med speglar. Kolorit i klarblått, svartblått, vitt och gulbrunt. 135 x 85. Sign: A. Edelfelt 1891. Målat i oktober 1891 i Arvfurstens palats i Stockholm. Enligt Berta Edelfelt i Middagshöjd, sid. 85, målades porträttet på beställning av Oscar I, enligt Edelfelts egen uppgift i brev till Pietro Krohn, Stockholm 18 okt. 1891, skulle det »skänkas åt kungen till jul». Två kompositionsstudier i oljefärg samt flera figurstudier i skissboken A II1517: 5 i Ateneum.

Förekomster i brev

Stockholm fredag 16 Okt 91 16 oktober 1891
Ni ha väl fått mitt telegram och det bref till Ellan der jag talte Om det prinsliga porträttet. Jag har redan haft 2 Seancer – det går som en dans, tror jag, ty han är mycket tyst och stilla (t.f. af döfheten som verkligen är mycket stor) förändrar ej uttryck, har ett markeradt ansigte Och sitter 3 à 4 timmar med 2 10 minuters raster. – Jag hoppas få porträttet färdigt till d. 27. I dag har jag bytt om rum att måla i – och befinner mig mycket bättre i en ljus, öfvergifven och förfallen mellan våning der dagern kommer från alla sidor. – Svårt är att konversera under seancerne då han är så döf, men han villej ha något sällskap säger han "för det skulle bara distrahera herr Edelfelt" säger han. Jag gör honom nästan i helprofil, så tar han tar han sig bäst ut, en mycket vacker och kraftig profil, har han.

Stockholm tisdag 20 Okt 91 20 oktober 1891
Porträttet blir bra – men hvad betalningen beträffar, så hos ingenting blifvit bestämdt aftaladt – Celsing frågade mig för längesedan mina priser och jag sade 2000 fr. för ett bröststycke nu är ju detta litet större och jag hoppas att jag kan få mera för det. Med prinsen sjelf har det ej varit fråga om något pris. – – Jag är rätt trött af att ha målat stående hela dagen. Dessutom har jag sofvit illa nu en längre tid. Jag känner mig emellertid lifvad för att måla – Jag är hela dagen i arffurstens palats der jag eldar i de gamla Gustavianska kaminerna så att panelningarna skrika (der har ej varit eldadt i den våningen på 20 år. Kl. ½ 9 börjar jag kl. 10 äter jag frukost med två prinsar af blodet och ryttmästar Nyblæus och kl. 12 går prins Carl –

Stockholm tisdag 28 okt 91 28 oktober 1891
Berndtssons resa i qväll – Ack den som kunde få följa med! Jag tror knappt Jag blir färdig till fredagen – Jag har nämligen litet förtagit mig på prinsens porträtt så att det icke går med samma lust som förr. Och måtte jag sedan få resa ju förr dess hellre, träffa Eder, träffa Ellan och Pojken och hvila ut mig. Berndtson har lofvat komma upp till Mamma och tala om mig och porträttet som han sett. Gud låte mig om en vecka sist få resa öfver till Finland igen efter välförrättadt värv här. Helsa alla – Jag telegraferar en dag och vore bra lycklig om jag finge svaret bara två ord "alla friska". Gud vare med Eder alla – porträttet blir bra – jag får nog heder af det

Köpenhamn 7 maj 92 7 maj 1892
Ledsamt var det att jag misstagit mig på vernissagedagen, som är i dag d. 7de – det hade varit så roligt att vara der om mina taflor se skapliga ut, hvilket jag allt starkare betviflar. –

Köpenhamn måndag 16 maj 1892 16 maj 1892
Jag träffade i går Zacko, en dansk målare, som kom begejstrad från Paris och talte om utställningen i Champ de Mars såsom mycket god. Prins Carls porträtt lär ta sig bra ut. Ingen talar om anarkisterna sade han, och koleran är en myt, uppfunnen af tyska tidningar.

Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22 maj 1892
Vi åkte med Mouradien och fröken Törnebladh i Ms oläsligt hyrda victoria först till champ de mars, der fru Etter just ej tyckte om någonting annat än prins Carl och Dagnans porträtt af Mme Pereire. De många dekorativa oläsligt med mer och mindre nakna fruntimmer behagade henne alldeles icke. Om fru Granchers porträtt tyckte hon ej – "il ne fast pas faire de vieiller personnes" – sade hon kategoriskt. Det är nu alls ej min åsigt. Mme Grancher hade jag för resten kunnat låta bli att ställa ut – porträttet tar sig ej bra ut, men ej derför att modellen ej är 20 år utan för att formatet en gång för alla är olyckligt (det var Grancher som var oförsonlig i denna punkt) och för att måleriet är osammanhängande och icke "d'une belle venue". –