Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Interiörbild. På en soffa till höger sitter Kirill, helfigur med huvudet vänt åt vänster betraktande Boris, som leker på en stor björnfäll. "Bibeloter, dynor bl.a. en stor spetsdyna med kejserliga kronor". Färg i grått, ljusgult och laxrött. 56 x 46. Målat på beställning av Storfurst Wladimir i dennes palats i Zarskoje Selo november–december 1881. En skisserad teckning av den färdiga målningen ingår i Edelfelts brev till Charles Baude, Sankt Petersburg 17 december 1881 (Nationalbiblioteket i Helsingfors).

Förekomster i brev

Lördag. Okt 1880 16 oktober 1880
Osäker koppling Resan till Spanien skulle knappast ha blivit möjlig; de 21 baden som Nikolaj Buistroff rekommenderat måste först tas i Biarritz och Edelfelt har räknat ut att de tagit slut först i dag; han har tänkt dra söderut i februari; det vore roligt att göra en resa där man hade tid på sig med Manzeys; han vill till Boruvna nästa sommar; han kan få resa till Alhambra med Jean-Joseph Benjamin Constant; om det inte blir någonting av porträtten i Petersburg kommer han troligen att tillbringa våren i Andalusien.

12 januari 1881. 12 januari 1881
Från Paul Etter hade jag i går ett långt bref, skrifvet i vinterpalatset under nattens stillhet, då han höll vakt. Collin tyckes ha slagit an, och han förebrår mig att ha skildrat honom såsom menniskofiendtlig och något tafatt. De tyckas ha ganska roligt, och Paul säger att jag ändtligen må komma till Petersburg, åtminstone passera nästa vinter der. Eftersom ingenting ännu blifvit sagdt åt de Kejserliga, lära väl någon resa i nu på vårvintern ej mera vara att tänka på. Får nu se om Collin verkligen gör några briljanta affärer. I bref till sin familj hade han sagt att han haft större depenser än han trodde. M. W. tyckes fortfarande hålla på med sin, efter mitt tycke, dock temmeligen matta cour. Det kan ju ej vara annat än fadaiser han säger, då han aldrig så kompromettera sig att han kan bli körd på porten. – Till fru Etter har jag skrifvit ett så artigt nyårsbref som jag kunnat. Ännu har jag ej fått veta om solfjädern kommit fram. Nu efteråt ångrar jag att jag ej tog en annan montyr; jag är så rädd att denna efter Pburgska förhållanden skall anses simpel och dock för grann.

Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1 november 1881
I går for jag temmeligen outsöfd och med derangerad mage till Zarskoïe. Storfursten kommer alltjemnt och ser huru jag målar, och detta, jemte barnen som ej en half sekund hållas stilla är icke så litet enerverande. Och nu farväl – ack om Mamma vore här! hvilken solglimt i dimman och mörkret. Mina porträtt avancera långsamt – jag ser ju ej i detta Egyptiska mörker Atte.

Lördag 19 nov. 81 19 november 1881
I morgon får jag en fridag, och det kan nog behöfvas, ty detta resande till o. från Zarskoje jemte oron för porträtterna gör mig helt enerverad. Jag har nu ebaucherat taflan, men ännu kan man ej alls se hvad det skall bli. Storfursten är nöjd. – I går kom han 4 gånger in och tittade på mig och mina modeller satte sig ned och lekte med ungdomen, och talte om allt möjligt. I dag kom han direkt från jagten, till hälften afklädd – i ullskjorta och stora jagtstöflar och talte med mig om måleri och dylikt. Berthas porträtt är nu derute och har stor succès. Storfurstinnan har jag sett bara en gång, första dagen, hon är styf, förnäm, talar franska med sin man och engelska med barnen, allt med tysk accent. Han talar bara engelska med barnen, och jag likaså, så mycket jag behöfver. De äro skämtsamma herrar, komma och kittla mig, fingrera om mina färger o.d. Ack alla barn äro ju precis desamma, höga och låga. Lille Boris öfverraskade mig idag med att peka på sin egen bild på taflan och säga: "that is his imperial highness mister Boris" – han vet således redan att han är en highness – För resten utmärkt söta barn, snälla och lydiga, och när jag ber dem sitta så sitta de – så godt barn göra det. Härnäst skall jag skicka en croquis – taflan är ung. en aln bred och 3 quarter hög – den ena sitter på soffan (Kirill) och den andre leker på en stor björnhud bredvid – Bibeloter, dynor o.d. magnifika bl.a. en stor spetsdyna med kejserliga kronor. I går voro storfurstarne Sergei och Paul i full husaruniform (det var neml. i går gardeshusarernas fest i Zarskoje) och sågo på teckningen. – de föreföllo utmärkt hyggliga – tala engelska sinsemellen – Paul liknar mycket den döde tronföljaren Nikolai. – Det är så eget att se allt detta på så nära håll.

Petersburg tisdag 21 nov – 81 21 november 1881
Storfursten och hans gemål tyckas nöjda, åtminstone säga de det alltjemnt, ehuru taflan ännu är ytterst litet framskriden, och i mitt tycke ej rigtigt bra. De finna t.ex. Kirill mycket lik, fastän ännu mycket återstår att göra. Hans hufvud är det enda som är färdigt. Bästa beviset är att de beställt den yngsta gossens porträtt i samma genre. Storfursten kommer sjelf 4 à 5 gånger och ser på målningen under de 3 timmar jag är der dagligen, Storfurstinnan 1 gång. Pojkarne sitta otroligt illa modell, värre än lilla Estlander, och komma och stöka i min färglåda, kittla mig, vilja att jag skall lyfta dem, klänga på stolar och bord – och jag är olycklig öfver att under allt detta kunna göra så litet.

Petersburg d. 26 nov. 1881 26 november 1881
I dag arbetade jag ostördt i Zarskoïe. Det är Kejsarinnans namns eller födelsedag och Storf. o. Storfurstinnan voro i Gatshina. Ack hvad det är svårt med dessa små bytingar som aldrig hållas stilla. Fotografierna äro ej tillräckligt lika för att jag skulle kunna kopiera dem. Miss Mill förde mig in i Storfurstinnans rum, eftersom hon ej var der nu. Boudoiren är charmant, magnifik – så när som på taflorna hvilka utan undantag äro dåliga. Ett stort porträtt af Kirill af någon rysk målare – så olikt att det lika gerna kunde vara hvad för en unge som helst – ej ett drag – detta tröstade mig litet.

Petersburg söndag 28 nov. 1881 28 november 1881
Wladimir Alexandrovitsch kom in flere gånger, såg preoccuperad ut – intet under i dessa dystra tider, men uttryckte igen sin förnöjelse med taflan. Mais ce sera très-très bien. De finna det och då är ju allt bra. Jag bad om att få fortsätta efter ½ 1, och han anvisade mig ett rum der jag kunde vara ostörd. Strax efteråt kom hofmästaren och sade att jag hade att befalla hvad som helst i mat- och dryckväg: nur sagen, nur sagen. Kl. 12 serverade man frukost – Jag alldeles ensam i audiensrummet. – Köttbullar med spenat, kyckling beignet de pomme temmeligen vanligt – vinet utmärkt – derefter kaffe, cigarrer o.d. hvarpå jag gick och fortsatte målningen – Det är så många detaljer som jag kan göra hvar som helst. Storfurstinnan sade att jag ej skulle få börja den lille innan detta vore färdigt, ty hon var så nyfiken att se taflan rigtigt afslutad. Den äldre gossen Kirill är alldeles utmärkt fin. Han fick nya kläder i dag och afkläddes helt simpelt ända till pajtan midt i vinterträdgården – En sådan liten makalös kropp! – Då den engelska sköterskan läste en saga för dem om en liten flicka som förvillade sig i London, tillspordes de unga om hvad de i liknande fall skulle svara en "främmande herre" "We are the Grand Duke Wladimirs little boys" – Hvart ögonblick frågas jag om någonting och min åsigt måste höras. It's not Mr painter? – Kirill härmar mig när jag grinar och gör grimaser under målningen:Now you make grimaces again! säger han och hotar med pekfingret. – Söta barn äro de, snälla och glada, men hålles ej stilla en minut. Jag tror jag inskränker min vistelse hos Ellis till morgondagens afton, ty nu då jag arbetar till 2 à 3 och dejeunerar på slottet, går nog arbetet raskt undan. Hittills ha seancerna varit löjligt korta.

Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
I morgse kl. ½ 10 var jag här, på slottet. Storfursten var återigen inne. Naturligtvis är det mest porträttet som intresserar honom, men han inlägger så mycken vänlighet och bonhomie i sitt tal med mig, att jag måste tro att hans sinnestämning gentemot mig är särdeles fördelaktig. Till min glädje märker jag att arbetet lider framåt – den yngre pojken kan jag ej få lik – åtminstone ej ännu. Han är blond blek, med obeskrifligt behag i uttrycket, men alls inga drag – ögonen ha en kastning ibland utan att skefva. Munnen vexlar uttryck alltjemnt. Ett nervöst barn som rodnar och bleknar, darrar af förskräckelse när barnsköterskan läser något sorgligt o.s.v. Under det jag satt och målade kom en af Ws adjutanter, en ung furst Obolensky och frågade om jag ännu ville åta mig ett barnporträtt sedan de små storfurstarne voro färdiga. Jag svarade att som jag ännu ej på 1 à 2 veckor finge dessa porträtt färdiga jag ej ville bestämma mig ännu. – Han lemnade adressen och bad mig ej säga nej innan jag sett flickan: Elle est ravissante, – et la mère donc! Det är en Mme Miatleff som går och gäller för att vara mycket vacker, rik o. elegant, och hvars lilla flicka skall vara ovanligt söt. Får se när jag gör det!

Onsdag 30 november 1881
I dag i Zarskoïe stor succès. Den yngre, Boris, har nu också blifvit temmeligen lik. Till frukosten voro bjudna: Grefvinnan Schüvalow, furstinnan Bariatinski (båda unga, sågo tappra och ogenerade ut) en grefve Orloff och en do Peroffski (kusin, för resten till kejsarmörderskan). Alla beundrade porträtten, isynnerhet efter frukosten, då de alla voro uppspelta. Storfursten sade: Ça sera ad-mi-rable! På detta sätt ser det ut som om jag blefve här länge. I alla fall komma de storfustliga porträtten ej att bli färdiga förrän i slutet af nästa vecka. Den lilla taflan blir, till min glädje, särdeles vacker i tonen – grått, silfvergrått, rosenrödt och hvitt, och om nu likheten dertill blir frappant, så får man ursäkta teckningen, helt "de chic", ty mina små modeller realisera drömmen om perpetuum mobile.

Söndag 4 december 1881
Nu har jag verkligen samvetsqval – Tänk, sedan onsdagen har jag ej kommit mig att skrifva. Bref och tidningar har jag fått ordentligt. Den sista försändningen af Dagbladet kom i morgse, och jag har hela dagen gått och väntat på bref, men ej fått något annat än från Baude, som säger att han och alla mina vänner derborta glädjas åt min framgång här och mina högförnäma beställningar. I alla fall har jag ju unge Andrej Wladimirowitsch att göra först, och detta kommer nog att ta sina 8 dagar. Storfursten med gemål äro ytterst nöjda med de två äldre. Jag sjelf anser dem lika, färgen mycket fin och vacker, men teckningen af armar och ben skral, hvilket ju ej är underligt, då ungherrarna ej sitta en minut.

Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
Taflan är nu färdig, och såväl han som hon äro mycket nöjda. "C'est excessivement bien, joli de ton, agréablement composé, et parfait comme ressemblance. Surtout Kiki, il est admirable". Mamma ser att Hans K. H. icke sparat på loford. I morgon skall jag göra skizzer till André Jag tror nästan att han kommer att sitta (eller stå) bättre än de andra. Storfurstinnan har talt om mig och mina porträtt för Kejsarinnan, som skall vara mycket intresserad deraf. Maria Paulowna prisar taflan åt alla som komma. I dag var Storfurstinnan Maria Maximilianovna der, och de två damerna slogo sig ned i serrén och pratade, samt bad mig ej låta mig störa. – Storfurstinnan sade att om jag ville stanna här öfver vintern, Jag skulle vara säker på att få fullt opp med arbete. Hon tycker att detta är det bästa porträtt som existerar af barnen Om Makovskys sade hon att det var "une horreur sans nom". Hon anmärkte bara om Boris' hufvudform och lofvade för att jag skulle kunna måla den, sjelf komma och hålla i honom en af dagarna. Det är skada att hon nu är i så avanceradt tillstånd att porträtt ej kan komma i fråga, jag tror säkert att jag skulle fått måla det. Den lilla engelska bonnen som alls ej är dum, sade att jag nog skulle få måla Kejsarinnan också, om icke nu så i nästa år. I går var jag hos Bruuns på soirée. Lustig, alls ej homogen societet. Några finska genraler o. senatorer, estländska baroner, en och annan borttappad, enkel finska, madame Linder, Costi Tobiesen och fröknarna Hocken-Paul, tre belgiska koketter, belgiska ministern – högst märkvärdig societet – sans possibilité de fusion. Bruun sjelf den enklaste, allvarligaste, hyggligaste gubbe man kan tänka, liten, mager, artig. Frun anspråkslös, tyska-ryska, rödbrusig. – Ack hvad den fru Linder är för ett våp. platt – snobbig, kryddar hon sitt tal med en och annan plumphet. Jag har sällan sett en så flack menniska. Hon slår efter mig, och inbillar sig att jag är mycket intagen i henne. Så det der dumma skrytet att ständigt tala om huru hon flänger ute i stora verlden, då alla menniskor veta att hon ej har annorstädes att gå än hos Demidoff och Bruun. – Bruun sjelf talte timtal med mig – Georges Ramsay – likaså – de der storfurstliga porträtterna ha gjort susen. Jag blef presenterad till höger o. venster, men det var ej roligare för det, och satt vid supén mellan en estländsk sjåpig friherrinna och fru Linder – på andra sidan baron Liegnitz preussiska militärattachén en rigtig äppeltysk. Fru Ehrstöm, som ej talar franska såg borttappad ut. Musik gjordes hela aftonen, en belgisk violoncellist, en tysk pianist och 3 ryska sångerskor. Taflan är verkligen fin i färgen, i det afseendet bland det bästa jag gjort. Botkin trodde att storfursten ej skulle ha något emot att skicka den till utställningen i Moskva – Det vore bättre än annat.

Petersburg fedag 9 december 1881
Om Mamma kan komma så vet Mamma ju hur innerligt glad jag blefve. – För att Mamma ej skall vara tveksam för kassans skull medföljer 300 mk. Ännu har jag nat. ej fått något för Storfurstarne men jag blir snart rik och då behöfver Mamma ej sörja

Petersburg söndag afton d. 22 Dec. 1881 22 december 1881
Storfursten som jag träffade, sade att kejsarinnan och kejsaren varit der i Zarskoïe på middag tisdag afton, inga andra än de. Kejsarinnan hade då så mycket tyckt om porträtterna att hon genast tänkt på att beställa sina barn. – Tänk hur det passade! Emellertid lofvade han ge mig ytterligare besked. Jag bad att få visa mina taflor åt Hennes Mt och tillsades då att genom Gregarowitsh afsända mina opera omnia först till Zarskoïe, derifrån de genom Storfurstens försorg skola afgå till Gatschina. Inte ett ord om betalning – han tog mig i handen, tackade mig och sade att han var mycket nöjd samt att jag hade gjort Storfurstinnan och honom ett stort nöje och en stor tjenst. Jag hoppas emellertid på att snart få pengar, för många orsakers skull.

Petersburg annandag jul 1881 26 december 1881
Från Storfursten har ännu ingenting hörts. Jag börjar tro att han väntar att jag en af dessa dagar skall återkomma för att fernissa taflorna. I alla fall är det tråkigt att ej veta när man får pengar och huru mycket.

Onsdag afton 4 dag jul 1881 28 december 1881
*Storf. W. har ännu ej skickat något. Kanske vänta han på ramarna Jag steg in och Dagmar stod der och såg ytterst fin och behaglig om också alls ej Kejsarinnelik ut. hennes enkla väsen och snälla, goda blick hennes lilla växt och något blyga uppträdande kontrasterade med ståten och ceremonierna förut. Hon var klädd i svart atlas. – Tilltalade mig genast på franska – om att hon var förtjust i mina porträtt, taflorna hade ännu ej kommit från Zarskoje, samt önskade att jag skulle göra hennes barn – I morgon skall jag börja och installera mig. Hon frågade om jag talade svenska, hvarpå jag svarade att det var naturligt eftersom det var mitt modersmål; men hon fortsatte icke destomindre på franska. – Det var litet krångligt för mig att passa in Votre Majesté – veut-Elle o.s.v. Hon sade sig ha ett alldeles utmärkt minne från Helsingfors – j'aime tant la Finlande, et je serais très heureuse de voir votre tableau – Derpå sade hon att ännu ingenting kunde bestämmas om porträtternas storlek och hvilka af barnen skulle målas – i morgon får jag se dem. Kejsarinnan har något i sin blick som påminner om fru Leuhusen. Detta egendomligt fixerande och drömmande på engång – en utmärkt vacker blick. Hon står hela tiden – det gjorde hon med de andra med såg jag. Slutligen sade hon att hon var "charmée d'avoir fait min bekantskap.

Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
Jag bads nu stiga in ett litet sidorum, dit hennes Majestät strax skulle komma. – Hon kom och tilltalte mig genast på danska sade att hon ville att jag först skulle börja de två yngsta storfnan Xenia 6 år och Michaïl 3 år i grupp som Wladimirs barn. – Jag kunde i den våning som upplåtits (Nikolais gemåls) rumstera om hur jag ville för att göra fonden.

Gatschina 3 januari 1882 3 januari 1882
Mina kontanter komma ej från Storfursten – troligen betalar han mig då ramarna komma.

Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9 januari 1882
Wladimir tycks ej betala innan ramarne komma. Nog reder jag mig. – Jag tror jag dock vänder mig till Gubben Manzey; detta är ju ej något lön att tala om – 200 rubel är jag skyldig Etters och de lida mot slutet. – Dessa resor, till Gatschina drickspengar o.d. bli pengar äfven

Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Wladimir tyckes ej tänka på betalning förr än ramarne komma. Han skall emellertid vara mycket nöjd med porträtterna och har talt om dem för många menniskor, och visar dem med stolthet. – Jag är nu mycket villrådig – skall jag våga dra fram med anhållan om lån af gubben Manzey. Det blir väl det sista, men litet obehagligt är det. Jag känner mig så stukad när jag är pank.

Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
Var nu lugn för mig och mina pengar, jag har ej en minut varit nedstämd häraf. Nej icke är det pengar som får bugt på mig. Dessutom kan det ju vara bra att jag får allt på en gång

Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31 januari 1882
Osäker koppling Om söndag var jag hos Grigorovitsch – mina taflor ofantligt illa exponerade, och så råka de komma samtidigt som några af Kuindji, dessa utbasunerade i hela Petersburg. Jag var arg, arg, arg, så mycket mera som Grigarowitsch ej visat den minsta goda vilja då det gällt att låta mig komma till min fulla rätt. De äro ej vänligt stämda mot mig. Det qvittar mig lika, och jag betalar dem med samma mynt. Om ryssarne genom sin falska patriotism tro sig vinna mera sympathier så misstaga de sig högeligen. Fru Etter var mankerad å mina vägnar. Vänta, vänta bara i Paris, ifall de ej helt och hållet ha glömt mig der nu redan. – Grigarowitsch en bland de värsta blagueurer jag träffat på – ljuger allt hvad han säger – lofvade emellertid skaffa mig bättre platser till i morgon – De foderfäna ha placerat Bertha högt upp, så att det är rakt omöjligt att se henne – och så ha de ännu aplomben att säga: Mais ce sont des places que vous avez choisies vous même….– Quand, où comment, moi, ?!!!!

St Petersburg d. 8 februari 82 Hos Manzeys 8 februari 1882
Hvad Wladimir beträffar, så har han det hett om öronen – Maria Paulowna ligger i svår barnsängsfeber, och är mycket dålig enligt de sista bulletinerna. Dör hon, så tänker han väl föga på mig – i alla fall äro ramarne ej heller anlända ännu – Maria Ps syster, en Mecklenburgs prinsessa 17 år, har, enligt i går anländt telegram dött i lunginflammation, och underrättelsen om hennes sjukdom lär det ha varit som först gjorde henne så sjuk, ty hon redan mycket bättre. På Gatchina ser man allvarsam ut, och kejsarinnan, som man sade brouillerad med Wladimirs (det lär dock ej vara sant) har varit flere gånger i Zarskoïe.

Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
För att från dessa stora sorger återkomma till mina små förtreter (som dock ej ta på mig särdeles, ty jag blir allt mera ferré à glace) så har jag icke slutat på Gatchina, icke fått något af Wladimir, och icke kunnat börja fru Miatleff. Osäker koppling Till Ehrnrooths gick jag på lördag morgon. Casimir mötte mig med underrättelsen att betjenten insjuknat i tyfus, och såg högst bekymrad ut – hvilket också haft följder – hvarom mera längre fram. – Damerna hade just gått in för att klä sig, och som jag ej ätit frukost, höll Casimir mig sällskap vid en biffstek med lök, smörgåsbord o.d. – Och så kom skön Annna och Mamma Mimmi. Skön Anna såg betydligt medfaren ut, följder af nattvak och oregelbundet lif i den stora staden. Det är då en märkvärdig flicka att ej säga just annat än ”aj, jess” eller ”aj, så herrligt” eller ”att han int litet skäms”. För resten hade de hört Sembrich i Romeo och Julia – Casimir tyckte att Gounods R o. J. ej var så bra som Rossinis (sic) – musikaliskt folk. De ville nu först gå till Isakskyrkan sedan till Utställningen vid Stora Morskoi, men jag bad dem först komma till Ermitaget, efter de ändå skulle dit, samt ställde mig till deras disposition. Jag var artig och språksam. Först gingo vi till Isaaksk. ”Aj jess ändå” hvad den sången var vacker” och så till Ermitaget. Casimir var en ypperlig guide, kände allt och förklarade, ofta med tydlig mening att genom sin lärdom förbluffa mig. – Men också i det fallet är jag nog mycket verserad nu redan för att låta förbluffa mig så lätt. C. var galant, men icke annat. Då och då tog han Mimmi à part för att berätta någon pikant anekdot ”Voj, voj den Cassimir”. Som jag uppsnappade några ord af hvarje, och olyckligtvis känner till de flesta i den stilen, kan jag påstå att de lutade åt allt det grofva som luktar rofva. – Härefter gingo vi till Gregarovitshs utställning der mina taflor togo sig rätt bra ut. – I allmänhet är det rätt svårt att visa målningar åt menniskor som ej det ringaste begripa sig derpå, men i bland blir det verkligen mycket mödosamt. Hos G. var det endast några ohyggliga crôuter som frunt. fäste sig vid. – Anna var förvånad öfver rikedomen i Eremitaget – de magnifika rummen, borden, smyckena allt det der som ju verkligen är magnifikt. Helene hade bedt dem se på Aiwasoffsky – (Verldens skapelse) och vi sågo och beundrade – Jag vågar ej säga hvad jag tycker – att Aivasoffkys måleri är en grym smörja, utan går på och himlar mig också.

Gatschina fredag 17 februari 1882
Maria Pawlovna är ytterst skral – hvar minut berättas i Petersburg att hon dött – dock sade Mme Flotow i dag att hon var bättre. Dör hon nu, så är det ej att tänka på pengar för än om lång tid.

Petersburg söndag 19 febr 1882 19 februari 1882
Maria Pawlowna lär vara bättre. Eget är att ramarne ännu ej kommit från Paris. Ingenting enerverar såsom väntan och ovisshet, och jag tyckes vara dömd till en evig ovisshet, likasom jag bestämdt aldrig får en varaktig stad. Detta kappsäckslif är odrägligt, och jag har det ännu för mig i långt perspektiv om jag skall komma hit i nästa höst igen. Ack hur mycket roligare vore det ej att ha dessa beställningar i Paris. – Après-tout, skulle jag i ekonomiskt hänseende haft det lika bra i Paris, skulle der ha gjort mig bemärkt, ihogkommen, under det jag nu blir totalt glömd derborta.

Gatschina torsdag d. 23 febr. 23 februari 1882
Mitt största bekymmer är att få taflan till Paris till den 20 mars. – Jag vågar ej skicka den ens med grande vitesse, ty Wladimirs ramar som sålunda afsändes från Paris d. 18 Januari äro ännu ej här. Jag skall derföre hos den stora franska bokhandlaren Mellier här i Pburg höra åt om ingen säker person reser till Paris och mot betalning åtar sig att ta taflan med som passagerargods. Det kan ju hända att jag blir färdig med fru Miatleff till den 15 mars – men det är ändå riskabelt att vara så der bunden af en datum. Jag tar taflan rullad, och har beställt ny ram i Paris. Den gamla skickar jag tillbaka till Mamma, den kan ju alltid tjena till ett eller annat.

Petersburg d. 26 febr. 1882 26 februari 1882
Jag har nu låtit höra åt på posten, och der antages min tafla, rullad i bleckfodral, och lofva de att på 8 dagar få den till Paris, ty med Grande Vitesse vågar jag ej skicka den efter den sorgliga erfarenheten med Wladimirs ramar. I grunden tror jag att jag är i Paris omkr. den 20 mars, ty Madame Miatleff går som en dans och Mme Miatleff går med fart. Jag tror nästan jag får taflan färdig till den 1/13 mars, då expositionen i Akademien begynner. Jag har succes der och man finner nu redan likheten stor äfvensom att jag rigtigt återgifvit hennes ställning och karaktär.

Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Nu är min tafla färdig inpackad hos Beggrow, för att i morgon afgå med posten – men nu kan jag ju ej skicka den innan jag fått besked från Kejsarn. En annan utväg finnes ännu – Om tio dagar afgår en kurir från franska ambassaden direkte, och genom fru Miatleffs förmedlande har en af de franska sekreterarna vid ambassaden tillåtit honom ta paketet eller rullen med sig. Ända till den 25 mars kunna taflor inlemnas. Tråk och bråk. Med grande vitesse skulle jag i intet fall ha kunnat skicka den, efter min sorgliga erfarenhet med Wladimirs ramar. Alla säga att detta är dagligt bröd och alls ej förvånande.

Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
Sedan sist har jag ännu en gång varit och hört efter pengarne, som ännu ej kunde fås. Det är ett slarf en långsamhet och ett elände med allting här, som förvärras af obekantskapen med språket. I öfvermorgon skall jag åter dit. Wladimir reser utomlands om en vecka, och innan dess skall jag göra mig påmint antingen genom Sebastian eller bref.

Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
Jag förgås af skam – det tredje brefvet från Mamma anlände just nu. Hvarföre jag varit så lat att skrifva vet jag ej. Jag tror dock att det varit emedan jag ständigt hoppats kunna meddela den glada underrättelsen att jag fått pengar. Men nej – det tyckes ej bli af. Jag gör hvad jag kan. Har varit uppe på kansliet och grälat, har skrifvit till Mme Flotow och talt med Duperret. Etter har lofvat tala med Worontzoff. Är det ej rakt som om jag skulle tigga och be om någon nådegåfva. Hvad jag nu förstår att det ryska folket saknar energi, sedan det gått i en sådan skola. Wladimirs två äldsta söner Kill och Bos, ha difterit, och resan till utlandet som var beramad måste derföre uppskjutas.

torsdag 16 mars 1882 16 mars 1882
Jag har nu kommit så långt att jag fått en chèque på 3200 r från kejsarn, och skall i morgon lyfta pengarne. Till Scalon (Wladimirs majordomus) har jag också skrifvit, få se med hvilken framgång. Då Etter häromdagen var der, hade någon sagt, att storfursten skulle bestämdt vara mycket förargad om han visste att jag ännu ej vore betalad.

Lördag afton kl. ½ 12 på kvällen hos Manzeys 25 mars 1882
Derefter var jag på akademin der Iseeff sade mig att storfurstinnan så pinat på sin herre och man att de oväntadt tidigt gifvit sig af – i går på morgonen. – Barnen stanna här, tänk så eget att hon ger sig af utan den lilla flickan – Hvad i all verlden må så ha kunnat såra henne att hon glömmer allt, allt. Lille Kyrill skall resa efter om en vecka med Madame Scalon. – Iseeff sade mig att storfursten ytterligare förklarat sin förnöjelse med porträtten, att han skickat dem till Akademin för att derifrån ytterligare transporteras till Moskva, samt att pengarne stodo att lyftas i palatset. (I dag har jag också lyft 2500 rubel). Buistroff har hört storfursten Wladimir säga att han ej kunde tänka sig bättre porträtt än dem jag gjort. Troligt är att Wladimir kommer till Paris på återvägen.

Petersburg d 27 mars 1882 27 mars 1882
I morgon skall jag först och fernissa mina Wladimirska taflor innan de skickas till Moskva, de äro nu på akademin. Jag får troligen alla Ettrar Manzeyar och Spetchinsky’ar med mig för att se på dem.

P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28 mars 1882
Tillstås måste, att jag i går ej förde den diet som av omständigheterna anvisats mig – På morgonen med hela familjen Manzey, Etter och Armfelt på akademin, der mina Wladimirovitschar mycket beundrades så frukost med Paul, så en exposition, derefter visiter till fru Linder, Volkoffs, Nikiforakys m.fl. så ett evinnerligt språng efter Duperret, som suttit och väntat på mig halfva e.m. och underhållit sig med fru Etter, och sist bal hos Bruuns, derifrån jag kom kl. 5 på morgonen.

Paris d. 7 april 1882 7 april 1882
Ack, menniskan lefver ej af bröd allena! Jag tror ej att man så mycket glömt mig här – Tidningarne lära ha talat om mina kejserliga beställningar, alla lyckönska mig.

Paris d. 15 maj 1882 15 maj 1882
Ahrenbreg skrifver från Moskva, att alla de taflor jag önskat få exponerade, redan äro på väg. Således skulle såväl kejsarens barn som fru Miatleff komma med. Hvarföre de utan att fråga mig skickat ”la Citoyenne” som dock är medelmåttig vet jag ej.

d. 28 juni 1882 28 juni 1882
Talte jag om att Botkin skrifvit och komplimenterat mig öfver min utställning i Moskva. Han regretterar att jag icke har något till salu, och säger att han säkert kan påstå att jag skall bli dekorerad vid utställningens slut. – Troligen Stanislavkan! La belle affaire! Emellertid tyckas mina taflor ta sig bra ut och Ahrenberg skrifver att de göra en briljant figur bredvid de ryska.