Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

En ung flicka med bruna ögon och lockigt, mörbrunt hår; mörkbrun kappa samt mössa och muff av sealbisam. Sittande halvfigur. Mörkbrun bakgrund. 70 x 58. Signerad: A. Edelfelt 1881. Målat hos familjen Manzey i Sankt Petersburg oktober–november 1881 på beställning av Godsägaren N. Manzey.

Förekomster i brev

Måndag, allhelgonadag 1 november 1880
Edelfelts resa till Boruvna följande sommar är så gott som säker (ifall inte Sophie Manzey gifter sig med Mischa Wolkoff); fadern Nikolaj Manzey har i brev talat om att han gärna vill att Edelfelt målar även Schura Manzeys porträtt.

Onsdag 2 november 1881
I det hela taget var det rätt lyckligt att jag ej skref till Mamma i förrgår, ty brefvet skulle då ovillkorligen ha blifvit bara Jeremiader. Vädret och alla mina intryck från Petersburg och ryssarna voro då så ruskiga att jag bestämdt skulle ha uttömt mig i smädelser och kraftuttryck. Nu skiner solen, jag har börjat Schuras porträtt och humöret är godt. – Så att Mamma verkligen haft så ledsamt! Ja, jag å min sida har också bra mycket saknat er alla, men ändå mest mamma, och de två brefven ha varit stora anledningar till glädje för mig. I dag har jag tecknat Schura Manzey, och jag tror det blir bra. I hatt, kutskinnspels o. muff som tar sig ypperligt ut mot hennes vackra hår. De voro alla förtjusta i teckningen. Jag gör porträttet så stort som Lilys. Schura satt som en bild i dag, men huruvida denna trankila sinnesförfattning i morgon fortfar är svårt att säga. Jag dejeunerade i dag hos Manzeys. Det är bra hyggligt folk och då jag var der taltes bara franska hvilket låter helt ljufligt efter alla dessa familjesamtal på det stora fäderneslandets språk. Jag tror mig kunna göra ett godt och vackert porträtt af lilla Schura, som en face, och då hon ej gör grimacer är rigtigt nätt.

Tisdag 8 nov. 1881 8 november 1881
Manzeys äro förtjusta i Schuras porträtt – och vilja nödvändigt utställa det – det blir också ganska bra och mycket likt.

St. Petersburg d. 9 nov 1881 9 november 1881
Nu skall jag gå till Manzeys för att om möjligt göra Schuras porträtt så bra att jag kan visa det åt storfursten. Jag tror att det skulle fröjda Gubben Manzey, som är den trefligaste (näst fru Etter) i familjen, och med hvilken jag kommer förträffligt öfverens.

Petersburg d. 9 nov. 1881 9 november 1881
Ledsamt är att jag ej fått Schuras porträtt färdigt. Det har varit så ohyggligt mörkt, att man ej kunnat måla mer än en halftimme om dagen, isynnerhet som den ljusaste tiden sammanfallit med frukosttimmen hos Manzeys.

Petersburg d. 12 nov. 1881 söndag 12 november 1881
Det ledsamma är att jag märker att jag alls ej kan lita på Jacoby. I allmänhet är det sådana intriger och ett sådant ljugande här då det gäller att sjelf komma fram och stöta tillbaka andra, att den, som kommer hit utan att vilja skada sin nästa, känner sig helt beklämd. Jacoby har narrat mig att ej utställa Schuras porträtt förr än den 4 november vid Akademiens högtidsdag – då Storfursten åter kommer, och nu erfar jag att Storfursten alls ej kommer att se på taflorna då. Fröken M. var mycket ämabel i går afton efter att på dagen ha haft en nervös attack, Gud vet hvarföre. Hon är så utmärkt söt om morgnarne då jag målar Schura – men i sällskap om aftnarna får hon något styft och otillgängligt för allt utom Polja. Dock tyckes alla allvarliga planer vara totalt borta

Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Gubben Manzey gaf mig 1000 frcs för Schura som för fröken Sophie. Han skickade mig dem häromdagen i ett konvolut.

Petersburg söndag afton d. 22 Dec. 1881 22 december 1881
Storfursten som jag träffade, sade att kejsarinnan och kejsaren varit der i Zarskoïe på middag tisdag afton, inga andra än de. Kejsarinnan hade då så mycket tyckt om porträtterna att hon genast tänkt på att beställa sina barn. – Tänk hur det passade! Emellertid lofvade han ge mig ytterligare besked. Jag bad att få visa mina taflor åt Hennes Mt och tillsades då att genom Gregarowitsh afsända mina opera omnia först till Zarskoïe, derifrån de genom Storfurstens försorg skola afgå till Gatschina. Inte ett ord om betalning – han tog mig i handen, tackade mig och sade att han var mycket nöjd samt att jag hade gjort Storfurstinnan och honom ett stort nöje och en stor tjenst. Jag hoppas emellertid på att snart få pengar, för många orsakers skull.

Onsdag afton 4 dag jul 1881 28 december 1881
Jag steg in och Dagmar stod der och såg ytterst fin och behaglig om också alls ej Kejsarinnelik ut. hennes enkla väsen och snälla, goda blick hennes lilla växt och något blyga uppträdande kontrasterade med ståten och ceremonierna förut. Hon var klädd i svart atlas. – Tilltalade mig genast på franska – om att hon var förtjust i mina porträtt, taflorna hade ännu ej kommit från Zarskoje, samt önskade att jag skulle göra hennes barn – I morgon skall jag börja och installera mig. Hon frågade om jag talade svenska, hvarpå jag svarade att det var naturligt eftersom det var mitt modersmål; men hon fortsatte icke destomindre på franska. – Det var litet krångligt för mig att passa in Votre Majesté – veut-Elle o.s.v. Hon sade sig ha ett alldeles utmärkt minne från Helsingfors – j'aime tant la Finlande, et je serais très heureuse de voir votre tableau – Derpå sade hon att ännu ingenting kunde bestämmas om porträtternas storlek och hvilka af barnen skulle målas – i morgon får jag se dem. Kejsarinnan har något i sin blick som påminner om fru Leuhusen. Detta egendomligt fixerande och drömmande på engång – en utmärkt vacker blick. Hon står hela tiden – det gjorde hon med de andra med såg jag. Slutligen sade hon att hon var "charmée d'avoir fait min bekantskap.

Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
A propos sade hon, Deres billeder ære nu her, jeg har allereden seet dem – De ær dejlige, jeg syns så godt om den store, de ære alle saa andægtige och der ær saadanne udmærkede typer, jeg kenner dem godt igjen. Och den lille röde pige, hvem ær det? – Det är min lilla syster, Ers Majestät, – "Saa har De en såe lille och saa blond Søster! På tal om taflorna bad jag henne säga mig hvar de funnos, och jag fördes nu ned i en sal på nedre botten, der mina taflor voro mycket illa placerade i dålig dager. Jag bad "le grand maître de la cour" grefve Narischkin, en gammal hofman med ytterst distinguerade drag, hjelpa mig. Han hoffuriren, 5 betjenter och jag höllo just på att släpa dem i en bättre dager, då jag hörde steg bakom oss – "Sa Majesté" och alla bockade; Kejsarinnan som händelsevis passerade, vände sig till Narischkin och sade: N'est pas qu'ils sont excessivement jolis les tableaux? Så såg hon åter på dem, frågade om det var en vanlig gudstjenst eller om någon fiskare drunknat och detta var likpredikan hvarpå jag svarade och gaf besked. – "Ja jag tänkte det sade hon, de äro andäktiga utan att vara sorgsna – det är just det jag tycker om. Och så frågte hon igen om Bertha, hvad hon heter, hur gammal hon är och sade att hon var söt utan att vara regelbundet vacker, och sade om Schura Manzeys ögon att de voro magnifika. – Kejsarinnan har ett sätt att se tvärs igenom en – der ligger något melankoliskt, men så genomgodt i hennes blick.

Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Det ser verkligen ut som om det Romanoffska husets örn svajade öfver mig, såsom Mamma engång skref. Jag fick neml. i går en officiel skrifvelse från Wladimir, deri säges att Kejsaren ”vill köpa de af mina taflor som vore till salu, eftersom de i Gatchina exponerade tillhörde enskilda personer.” Nu är det något missförstånd. Endera ha de ljugit för honom att den stora taflan redan är såld, eller också tror Han att jag har ett helt lager af småtaflor här. Jag for i går afton till Iseeff, som rådde att i morgon gå till Worontzoff (här i Winterpalatset). Iseeff trodde att Kejsarn ville beställa något af mig, hvilket ju skulle bevisa att han är mycket nöjd med taflan.