Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Stående ung dam i balklänning av halmgul atlas med turnyr, över axlarna en tunn, vit spetsduk. Knäfigur. Brunt hår, uppsatt i en stor knut i nacken. I vänster handen en hopslagen solfjäder och ett par långa, ljusbruna handskar. I bakgrunden ett gobelängdraperi med blomstermotiv i dämpat gråbrunt med röda och gröna skiftningar. 120 x 80. Sign. A. Edelfelt. 1882. Målat i Helsingfors oktober 1882 för 3,000 mark. Kopia av A. Lindeblom (tillhör Clas och Monica Hagelstam. Studie i blyerts och tusch i Ateneum, A III 2028: 27.

Förekomster i brev

Petersburg söndag. 12 nov 82. 12 november 1882
Mitt porträtt af frun tog sig bra ut, nästan bättre än jag hade trott. Säkerligen är det tusen gånger bättre än Annas, men detta unter uns. Hvad som frapperade mig var likheten med Zarah Bernhardt, en förargelse om porträttet kommer till Paris, och det gör det, Då, frun kom hem, blef det litet roligare. Hon var mycket aimabel och biföll genast min anhållan att ta taflan med mig till Paris – Då vi ej mera hade tid att före tågets afgång ta ned och spänna af duken, beslöts jag jag i morgon, måndag, på morgonen skulle komma ditut för att sjelf öfvervaka att detta sker ordentligt. Detta är ganska tråkigt ty det är långt – först till jernvägen (baltiska) och sedan från stationen är det ännu fem verst. Då jag kom hem på aftonen hade Casimir Ehrnrooth varit här och skriftligen bjudit mig på middag i dag med herrskapet Kraemer kl. 1/2 6. Han uttrycker i de mest hänförda ord sin tacksamhet för att jag gjort mera af porträttet än jag egentligen lofvat och åtagit mig att göra. Adele måtte ha skrifvit något rigtigt grannt.

Petersburg Måndag d 19 nov 82 13 november 1882
I går var middagen hos Casimir. Bulgaren var idel solsken tacksamhet, vänlighet. Handtryckning, skålar m.m. Kraemer med barn voro der. den lille svartmuskiga pojken var högst komik, sjöng Italienska, ryska m.m allt med ett allvar som var orubbligt. Casimir drack en skål för mig, tackade, tackade, och tackade om igen. Då de andre gått talte C. om sin låga – ren, farbroderlig, storslagen och försakande. Je te connais beau masque. Naturligtvis måste jag erkänna, att om han vore ej hennes köttsliga farbror, han vore vida trefligare än Knorring. Då han vill vara rigtigt aimabel kan han det, och i går spenderade han hela sin goda vilja.

Petersburg d. 21/1 84 21 januari 1884
Om onsdag går jag på Eremitaget – allvarligt, ordentligt för att se på taflorna, om torsdag tar jag penslar och palett och går till Casimir för att retouchera fonden på Anna Knorrings porträtt, och om fredag packar jag in mina taflor. Nu skall jag naturligtvis springa på afskedsvisiter hela rullan ut.

Petersburg, måndag afton 28/1 84 28 januari 1884
I dag på morgonen retoucherade jag Anna Knorrings porträtt hos Casimir och åt en bastant frukost der. Det är ändå bra att se andra menniskor och få höra annat tal.