Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Vid stranden av en mörk skogstjärn med näckrosor i förgrunden står till vänster en naken yngling (med ett vitt draperi kring höfterna) på knä och sträcker sig fram mot en sjöjungfru, som med näckrosor i handen och ansiktet vänt mot ynglingen simmar bort mot en i fonden framskymtande strand. 92 x 132. Signerad: A. Edelfelt. 1897. Målad i Paris mars–april 1897 efter förstudier och utkast, gjorda på Haiko sommaren 1896. Talrika, varierande kompositionsutkast och nakenstudier i skissbok A II 1517:17 och 50 i Ateneum; där även en kalkeringsteckning i slutlig storlek av den nakna ynglingen. Genom förmedling av målaren Alexander Harrison förvärvad från utställning 1897 till Pennsylvania Museum of Art, Wilstach Collection, Philadelphia.

Förekomster i brev

Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28 mars 1897
Min rosqvist-sjöjungfrutafla tycka alla om och mena att jag bör göra den färdig – likaså träskstudien och neckrosorna. Jag har målat efter modell redan för sjöjungfrun

Paris, måndag 5 April 1897. 5 april 1897
Jag har hela Rosqvist taflan med mig och alla tycka om den. Jag fortsätter den derför – Dagnan menade att jag borde göra najaden så långt borta och så försvinnande som möjligt, alldeles som Mamma i somras. – Jag har haft henne i alla möjliga ställningar, men har nu ändtligen stannat vid en, som synes mig mycket lockande. – Som jag fått 8 dagars frist kan jag lugnt göra taflan färdig och skicka den om den blir bra.

Paris 12 april 1897 (Måndag) 12 april 1897
Jag slutade med att i dag på morgonen definitivt skicka till Salongen – "Rosquist-Sjöjungfrun" träsket och näckrosorna – ingenting annat skulle jag hållit R.-sjöjungfrun ännu en vecka skulle jag ha målat om hela taflan, och förstört det lilla som var bra deri. Nu är det tjugo år sedan 1877 då jag utstälde drottning Blanca, och lika galen är jag som då. Ordentligt sjuk då utställningstiden nalkas, utan förmåga att se och tänka och bedöma sakerna lugnt. Dagnans råd att göra just som jag gjort var afgörande. annars tror jag hade jag ej skickat något. – Förkyld är jag dessutom och har snufva. I dag på morgonen foro de af med taflorna. Det är som om jag undergått en operation nu – Jag är slö både af detta och af snufvan.

Paris, andradag påsk, kl. 6 e.m. 19 april 1897
I brefvet till Ellan i går berättade jag om hela historien angående kejsarporträttet, öfvertalningarna, ommålningen af fonden o.s.v. Jag är alldeles för slö och trött att nu objektivt kunna döma om jag gjort rätt eller orätt. Dagnan menade att det kanske ändå var bäst att ställa ut det. De flesta anse det bättre än Rosquist sjöjungfrun, som förlorat mycket på Salongen. Isynnerhet den rödaktiga tonen, som var pointen i den, går tillbaka genom att väggens färg är mörkröd.

Paris lördag 24 april 1897. 24 april 1897
Det har i det hela gått bättre med min utställning än jag någonsin vågat hoppas. Visserligen har jag ej någon succès d'artiste med mitt Kejsarporträtt, men pressen är i allmänhet god och alla de som vilja se saken opartiskt, erkänna att jag gjort allt hvad jag kunnat af detta officiella porträtt. Sirenen som jag kallar Rosqvisttaftan, och neckrosstudierna har väckt många odelade erkännande – Bland publiken hörde jag en viss förvåning. tiens c'est de lui ça, il a donc changé sa manière etc.

4 Juni 97 (fredag) 4 juni 1897
Min Rosqviststafla blir såld till Museum i Philadelphia, hvad tycks? Är det ej roligt fick just nu bref derom – får pengar i slutet af månaden 5,000!

Torsdag 10 juni 1897 10 juni 1897
Går allt bra så har jag porträttet färdigt just till Jubileet, reser då till Paris för att lyfta pengar för taflan, bestyra om mina sakers inpackning, Lefflers porträtt o.d. samt Schuvaloffs.

Paris Annandag Påsk 1901 8 april 1901
Midt under det jag målade för Moltke i lördags kl. 10 f.m. fick jag ett bref från fru Thaulow som bad mig komma på afskedsfrukost för Björnson och med Drachmann. – Jag åt just ingenting – men Mamma skulle ha njutit af de 3 tal jag fick 1 af Björnson, 2 af Holger Drachmann. Björnson höll ett tal till "Nordens aand" och tre så olika representanter som undertecknad (han började med mig) – Drachmann och Fritz Thaulow. Han talte om Finland och "tragiken" som jag fått in i fänr. Stål, den största, den ädlaste tragik, ditt lands tragik" denna tragik som kompletterat mig och gjort mig djupare och bättre, sade han – Så Dachmann, lyrikern, rusets skald, ungdomen, hafvets – allt mycket vackert sagdt som endast Bj. Bj kan det och sist Värden Thaulow naturen, idyllen, bäcken som obekymrat om menniskornas öde och olyckor flyter fram under träden, och bara rinner och rinner och rinner – Vi gapskrattade, men Fr. Thaulow "riait Jaune" – Så höll Bj. ett tal om Paris och Dreyfussaken och rättvisan också så att man kunde sitta och gräma sig öfver att det ej Skrefs upp – och Så höll Dachmann att tal till mig – huru han känt mig för 23 år sedan, och då bara tänkt: hvis jeg nu var et pigebörn vilde jeg slaa damerna om den Fyr – och det var hans intryck under många år. Men nu såg han mig med streck och kors i pannan som lifvet ristat, som Finlands öde tecknat och så talade han om min tafla, Rosqvist i träsket som han sett i Filadelfia, "det bedste Billede der" som utstrålade hela Nordens poesi, och derför ville han dricka med mig som "man och digter" och ville trycka min hand för hvad jag gjort, utan att tänka på om han skulle vara "et Pigebörn" nej nu ville Holger Drachmann dricka med Albert Edelfelt. – Och så ännu ett tal till Finland som var ord och inga visor. "Det är hårdt att vänta, men man väntar aldrig för länge på seger, ty många tecken tyder på att Er sak skall segra.