Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Vid ett skrivbord sitter en gammal dam i svart klänning och vitkantad, svart mössa. Knäfigur i halv fas åt vänster. Vänstra handen vilar på länstolens karm. I bakgrunden till vänster ett fönster med nedfällda persienner och vita gardiner. 107 x 90. Signerad och daterad 1899. Målat i Pasteurinstitutet i Paris maj–juni 1899. Ursprungligen hade Edelfelt målat en liten byst av Pasteur på bordet.

Förekomster i brev

Paris, måndag 5 April 1897. 5 april 1897
Vallery Radots vilja att jag skall måla gumman Pasteur – det skulle jag gerna göra men hon är absolut emot det af en slags blyghet och anspråkslöshet.

Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
*I afton hos Mme Pasteur på middag, på institutet. Jag skall gå och tacka Roux för allt!

Paris 4 maj 99 4 maj 1899
Hos Pasteurs vilja de alla att jag skall måla att porträtt att Mme Pasteur, modren, nu. Jag har svårt att säga nej – emellertid besluter jag mig först efter den 15 maj.

Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21 maj 1899
I nästa vecka skall jag börja Mme Pasteur – Jag tänker att det skall gå ganska fort, så att jag ändå omkr. d. 10 juni är resfärdig.

Paris, lördag 27 maj 1899. 27 maj 1899
Af många anledningar har jag ej börjat Mme Pasteur ännu, och är litet rädd att binda mig genom detta porträtt. Jag har lust att säga dem att jag målar under 14 dagar och är det då icke bra får det vara till en annan gång.

Paris 1 Juni 99 1 juni 1899
Olyckligtvis har jag nu återigen bara några minuter på mig: Jag skall om ett ögonblick resa till Institut Pasteur der jag börjat på med porträttet. jag trifs så bra der i Institut Pasteur. De äro så utmärkt Vänliga mot mig och behandla mig alldeles som en medlem af familjen. – Ännu vet jag ej rigtigt huru jag skall måla gumman. Hon är långtifrån vacker men mycket pigg och vänlig: Kanske jag kan göra något intressant af henne. men jag måste måla gumman P., tycker jag – och skall försöka ha det färdigt till den 15.

6 juni 99 Café de la Règence 6 juni 1899
Jag målar Mme Pasteur der jag är som barn i huset, icke allenasts familjens, men Institutets barn. Alla, Duclaux, Roux m.fl. är så makalöst vänliga mot mig. Jag har mycket att göra, hvarom mera muntligt. Så snart Mme P. porträtt är färdigt reser Jag, det blir väl omkr. d. 18. Porträttet lofvar godt

Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
Det är utomordentligt roligt att ännu få bref från Eder derhemma, då jag som mitt dumma fixerande af resdagar alltid tros vara rest veckotal förrän jag kan ge mig i väg. Så också nu. Jag har talt om den 10 hela våren, och nu, den 12, ser jag att Mme Pasteur tar minst en vecka till, och så skulle jag ju också rita några hästar för fänr. St. Sägner i en bildhuggares stall – det är redan öfverenskommet derom. Det ser derför ut som om jag midsommaraftonen ej skulle vara hemma ännu utan troligen i Kbhvn Madame Pasteurs porträtt blir ett af mina bästa. Alla tycka om det och tycka att det är likt, Samt att jag sagt så mycket i det. Vacker är hon icke i vanlig mening – liknar Tajta till dragen men har ej Tajtas vackra hvita hår. Men hon är en genompigg vänlig och liflig gumma, och så har hon i 45 år varit Pasteurs sekreterare och har reda på sig inom vetenskaperna. Jag är som barn i huset der och de ha verkligen mycken vänskap för mig, det känner jag i luften. Att Pasteur höll af mig gör att de liksom fått mig i arf. Kl. 9 på morgonen börja vi måla. – Kl. 12 frukost, så litet påtande på porträttet till kl. 3 och så försvinner jag och solen kommer in i rummet i stället. Så här ungefär är porträttet hon sitter vid sitt skrifbord på hvilket står en liten byst af Pasteur bakom ett fönster med nedfällda persienner och hvita gardiner framför. hon sjelf i svart naturligtvis med en slags sorgmössa à la Medicis, som ger en viss stil. – Det är något af Mammas första porträtt i anordningen. Då jag varit rätt väl disponerad har utförandet blifvit kraftigt och friskt – om jag bara kan låta bli att gå och förstöra det. Att der i rummet bredvid finnas taflor af Bonnat, Henner, Paul Dubois o.d. Som jag alltjemnt går och ser på gör väl också att jag försöka göra så bra som möjligt.

15 Juni 99 15 juni 1899
Här lida mina arbeten mot slutet och jag hoppas kunna fara i dag om en vecka, så att jag midsommaraftonen är på resa och på midsommardagen kommer fram till Köpenhamn. Hos Madame Pasteur är jag alla dagar. Acku B. är ledsen på mig för att jag icke låtit den 74 åriga, hyggliga gumman vänta och utan vidare kommit med honom på patriotiska deputationsfärder som han likaväl har verkställa mig förutan. Om måndag hoppas jag få porträttet färdigt. De är mycket nöjda, men Söderström & Cie (mina maror) äro icke nöjda – Jag kan ej, jag kan ej gör allt på en gång. Mme Pasteur tröstar mig moderligt då jag talar om mina bekymmer, och mycket klokt tillika. Hon har proponerat att afbryta porträttet, för att jag skall kunna resa hem och arbeta på Fänr. Stå. S. men det ville jag ej då det ju bara beror på en vecka eller så.

20 Juni 99. 20 juni 1899
Utan denna fän. Ståls mara öfver mig vore jag nu en lycklig menniska, ty jag har slutat ett godt stycke arbete (tror jag nu åtminstone) med Mme Pasteur. Alla som sett det, d.v.s. familjen och hela Institutets läkare finna det mycket bra. Likaså deras gamla vän la baronne Le Pin, som sade: ce regard est l'histoire de toute une vie de devoûment. – Jag var der på familjemiddag i söndags och der höll på att bli Krakel i anledning af l'affaire – Gumman Le Pin var naturligtvis anti dreyfusarde. I dag, min första fridag efter porträttet i Institut Pasteur, hade jag Koki och Chambure på frukost – det var annat ljud i skällan än i går – décidément le faubourg n'est pas pour moi, och "Vive la République" tänkte jag i själen vid hvarje deras ord.

Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
Det har varit en dag rik på politiska emotioner. Först hade vi fått höra att Tenischeff, bakom vår rygg gått och telegraferat till Petersburg för att få vår finska särställning i konstafdelningen omintetgjord. Jag sade då till Loboykoff, som tillsvidare representera Tolstoy, att Tenischeff icke hade något med saken att skaffa, att jag fått storfurst Wladimirs tillåtelse och löfte, och att jag, om Tenisckeff tänkte göra annorlunda, jag skulle ta bort alla mina taflor och afgå med största möjliga buller och skandal. Loboykoff bad mig lugna mig, öfvertygad som han var att jag skulle få rätt i telegrammet som skall komma som svar.

9 maj 1900 9 maj 1900
En afton för 14 dagar sedan voro vi tillsammans med honom, Ellan och jag, och då var har utomordentligt lifvad och intresserad talte, talte om konst så entusiastiskt som förr – prisade mycket den finska paviljongen – "den bästa på utställningen". Det var rigtigt utmärkt roligt. Han sade också att mina sista saker fiskarena och Mme Pasteur voro oändligt mycket bättre än t.ex Magdalena och att jag således gick framåt. – Men dålig är han, och jag har varit mycket rädd för att det skulle gå illa här, ty han skonar sig ej det minsta och arbetar så fånigt nervöst och så intensivt att en frisk och ung menniska kunde bli sjuk deraf. – Ja Gud låte honom bli raskare så att han kan komma tillbaka. Jag vet huru olycklig han vore och huru dömd han skulle anse sig om han ej kunde komma till juryn i Juni.

Samma onsdag 31 okt. 1900 Samma Paris. 31 oktober 1900
Igår var jag som sagdt, hela dagen på utställningen med Ernst Nordström. Jag fick se en massa saker som jag ej sett förut. Min olyckliga tveksamhet tog ut sin rätt då det gällde att bestämma sig för inköp – också uppskjöt jag alla sådana tills Krohn kommer. Från Sèvres utställningen, som verkligen är ypperlig tar jag emellertid flera saker, det är jag säker på. Våra finska taflor, höllo sig utmärkt bra – det är något genomärligt i dem som skiljer dem från mängden af utstäld, oljemålad duk.

Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
En sorts tillfredsställelse erfor jag att se att mina senaste taflor Fiskarne, Leclercq, Paraske och Mme Pasteur voro betydligt bättre än Kristus och Magdalena. Alla ha vi gått framåt (vi finnar) sedan 1889 i dekorativ verkan. – Och det fins nationer, slaviska och romaniska, som absolut ingenting lärt sedan dess, och som de just ingenting kunde förut heller, så är det klent bestämdt med deras konst.

Det finns inga bilder för det här konstverket.