Bertel Hintzes beskrivning

Förändrad replik av föregående. På en blott delvis synlig divan sitter en ung brunett – modellen Virginie – lutad mot en rödbrun kudde. Knäfigur i fas åt vänster, iklädd rosafärgad sidenklänning med vit spetskrage och vita manschetter. I händerna en uppslagen bok. På väggen bakom divanen är ett ljusgult, japanskt sidendraperi med broderade blommor och blad i grönt, blått och rosa. Längst till höger några stora, mörkgröna, flikformade blad. 80 x 99. Signerad A. Edelfelt 1880. Målad i Paris hösten 1880 – möjligen påbörjad där redan juni–juli samma år – på beställning av Tooths Gallery, London, men given i Paris hösten 1880 åt Med. dr. F. Antell för en beställning från december 1874. Tooths Gallery erhöll sannolikt den föregående varianten av samma komposition. Testamenterad 1893 av Dr. F. Antell till Finska Staten.

Redaktionens kommentarer

Målad för H. F. Antell i Paris i januari–april 1880. Hintze har förväxlat "Läsande parisiska" I och II. Det verk som Hintze benämner med nummer II är i verkligheten det första, målat i Paris i januari–april 1880 för H. F. Antell. Hintze nämner att denna version är målad samtidigt som Gunnar Berndtsons "Parisiska". Berndtson anlände till Paris först 17.3.1880 (brev till Alexandra Edelfelt 16.3.1880) och fanns inte på plats under största delen av den tid då Edelfelt målade den första versionen av "Läsande parisiska". Det verk som Hintze benämner nummer I är målat från och med andra hälften av juni 1880 på beställning av Tooth i London. Edelfelts och Berndtsons "Parisiska", som torde vara identisk med "Ja – nej, vilostund i ateljén", har många likheter, främst fonden och modellens dräkt, vilket gör att de ska dateras till samma tidpunkt, som enligt Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt är sommaren 1880. Enligt detta är dateringen 1879 för Berndtsons "Ja - nej, vilostund i ateljén" i utställningspublikationen "Gunnar Berndtson - salongsmålare" (Åbo Konstmuseum, 1998) felaktig.

Förekomster i brev

Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1 januari 1875
Doktor Herman Frithiof Antell har bara träffat Edelfelt en gång tidigare men hört mycket om honom av Maximus af Schultén, Axel Freudenthal och Axel Lille; Antell gör en beställning på 1000 francs för något i stil med Diego Velasquez eller Bartolomé Murillo; Edelfelt har 4 år på sig, och får hälften av betalningen redan nu; följande morgon träffade han Antell på grand hôtel, åt frukost på en av Paris finaste restauranger, gick sedan till Adolf von Becker och sist på operan Faust; dagen blev dyr, men han har 500 francs på fickan. Edelfelt har fått en beställning.

Barbizon (vid Fontainebleauskogen) d. 23 April 1875 23 april 1875
Edelfelt har inte fått några pengar från Calle Holm eller Herman Frithiof Antell; det vore bra om Alexandra Edelfelt kunde skicka pengar till hyra och kläder.

Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
Herman Frithiof Antell erbjöd andra hälften av de 1000 marken; Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt om råd och ber henne sända vad hon har kvar av hans pengar.

Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Edelfelt är åter rik som Kresus efter att Herman Frithiof Antell gett honom 500 mk för sin beställning; de träffades på Salongen där Antell köpt en medelmåttig genremålning av Frédéric Lix för 2 800 francs, och ett bra landskap av Pierre-Emmanuel Damoye för 2 000 franc; Antell skall snart fortsätta till Tyskland och tyckte det var bästa att Edelfelt tog pengarna nu.

Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Edelfelt visade Carl Mannerheim sin tavla, som nu finns hos färghandlare Chabod; strax efter då de åkte i Champs Elysées föreslog Mannerheim att Edelfelt skulle måla honom en större skiss för 1 000 francs; Edelfelt avslog först med hänvisning till hur det varit med August Eklöfs beställning, samt till Alexander Wilhelm Brummers och Herman Frithiof Antells väntande beställningar; Edelfelt gick sedan med på att ta emot beställningen och pengarna, som han genast lovade sätta in på Föreningsbanken då han kom hem; Mannerheim ville ha en skiss till någon större tavla, men undanbad sig Carl IX och Klas Fleming.