Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

I en mörk interiör med ljus från vänster ligger Schwerin på bår med ansiktet starkt belyst; vid båren en officer på knä med ryggen vänd mot förgrunden. Rummet är uppfyllt av officerare bakom båren. En dörröppning i fonden till vänster synes silhuetten av en officer som inträder och blottar sitt huvud. Gouache i grisaille (mörkgrått till vitt). Dagmått 38 x 29,7. Signerad: Edelfelt. Målad i Helsingfors hösten 1893 för "Finland i 19:de seklet". En replik för "Fänrik Ståls sägner", utförd i Paris juli 1900, dagmått 37,5 x 30,2, gouache i blått, grågrönt, gulbrunt och vitt, tillhörande Konstsamlingarna i Ateneum. Kompositionsstudie i Ateneum, A III 2028: 247. Inköpt på Finska Konstnärers utställning 1893 av Bergsrådet Rudolf Elving.

Förekomster i brev

Paris den 6 juni, Gustafsdagen 1894. 6 juni 1894
Osäker koppling Chambure var mycket förvånad öfver allt det jag gjort under vintern – det frapperar honom så mycket mera som han sjelf ingenting gör – det enda jag egentligen har emot honom.

Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
Makovski höll talet för mig (på ryska) lyckligtvis förstod jag det ganska bra – mycket hjertligt, så att jag kom i stämning. Han prisade det nationella i den finska konsten – det icke akademiska. – Jag steg upp utan att så noga veta hvad jag skulle säga – men det gick bra. på talte på franska naturligtvis om den alltför stora ära som bevisades mig – att jag ej kunde fatta den som personlig, utan såsom en gärd af aktning för vår unga konst i Finland, och såsom ett bevis på den nya, generösa ande som besjälade den nya akademin – jag talte om den ryska litteraturen, om den djupa mensklighet och det medlidande, hvaraf den genomandades – derefter, vände jag mig till Rjepin och Makovski som i färger sagt verlden detsamma som Tolstoi och Dostojvski sagt den i ord och drack för den nya Akademin, och för detta illustra sällskap som var den säkraste borgen för att den ryska konsten nu slagit in på sin rigtiga, naturliga bana, – en konst som under den realistiska ytan dolde ett behof af, en längtar till det som är "au délà", till det eviga, till den stora kärleken. – Så kom det tal på tal. Rjepin talte så vackert till Finland, om detta poesirika land som nu höll på att skapa en ädel och nationel konst, och drack för Finland. – Grefve Tolstoi talte om kärleken till konsten och broderade på ett ryskt ordspråk "gde ljubof. tam Boch" – der kärlek finnes, der finnes och Gud – och så följde tal på tal. Gubben Semenoff talte på en alldeles ypperlig franska för den nya akademin. – Mycket vänligt sades om Finland – till slut utbrast någon: Nu fattas det bara att Suvorin (Novoje Vremjas redaktör) vore här – det skulle göra honom godt att höra hvad vi säga om Finland och finnarne. – Finland i 19 seklet har gjort susen: – de kallade den la plus belle manifistation nationale qu'on ait jamais vue. – Rjepin behagade mig oändligt. Han liknar alls ej porträttet i Harper. Han ser melankolisk ut – mager och mild. Jag talade åtminstone 10 gånger slutade med en slags improvisation öfver geniet – gudomligt till sitt ursprung – gudomligt till sina verkningar – och rigtade talet till Rjepin, tackade honom så hjertligt jag kunde. Och så började omfamningarna och det ryska pussandet – utan ända.

Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Hos Bodenhausen voro bl.a. en grefve v. Schwerin, sönderhuggen i ansigtet af studentdueller, mycket korrekt och mycket hygglig för resten. Han hade visserligen reda på att det fans Schweriner i Sverige, men Wilh. von Schwerin var honom obekant.

Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Vi ha i litterärt och konstnärligt afseende en prestige som vi ej rigtigt förtjena. Hur skall det gå oss vid utställningen i nästa år? Jag bäfvar litet här jag tänker på allt Ahlstedteri. Björck, som är öfverkommissarie menar att vi skola vara obarmhertigt stränga i urvalet.

Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!

Lördag 12 juni 97 12 juni 1897
Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.