Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

I en stallsinteriör i gula, gröna, rosafärgade och blå toner mot gulbrunt träverk sitter till höger Maria med Jesusbarnet i famnen. Från barnet utstrålar ett gulvitt, fosforescerande ljus, som faller på fyra tillbedjande herdar längst till vänster. Över krubbans avbalkning synes till vänster ett bergslandskap under mörkblå himmel med starkt stjärnljus. Upptill tre svävande änglar i vitt, hållande ett textband med inskriptionen: GLORIA IN EXCELSIS DEO PAX IN TERRA IN HOMINIBUS BONAE VOLUNTATIS. Olja på duk. Ca 500 x 227 (upptil avslutning i spetsbågsform). Signerad: A. Edelfelt 1894. Målad i Paris våren 1893 samt i Helsingfors från hösten 1893 till mars 1894. Beställd 1892 av Änkerådmanskan Amanda Revell i Vasa. Ramven utförd enligt ritning gjord av Edelfelt med biträde av arkitekterna Jac. Ahrenberg och A. Lindegren, Stockholm. Jämför H606. Uppställd i juni 1894 såsom altartavla i Vasa stads kyrka.

Förekomster i brev

Paris fredag. 1 januari 1893
Jag har återigen börjat arbeta och finnes mig ypperligt deraf efter dessa dagars rörliga lif.

Paris, måndag 20 mars 93 20 mars 1893
Nu har jag modeller till hela nästa vecka för altartaflan och kan således säga att jag är i arbetet igen – termometern stiger – det är 10 grader i skuggan nu, sol och mycket gladt lif derute – folk som fara ut till Boulogner skogen, spårvagnar och lass. Jag njuter obeskrifligt af min goda atelier – så ljus, så vacker utsigt – allt vore idealt om jag bara intet vore så långt från Er – men jag hoppas att Gud håller sin hand öfver Er – jag sjelf är mycket förnöjd och vaggar in mig i illusionen att jag numera skall måla bara mästerverk – det är roligt att se att de inte tycka att jag är förlegad eller gör skräp –

Söndag 26 mars 1893 26 mars 1893
Jag arbetar mycket, har modell alla dagar, och har en invasion af italienare här i ateliern – en mor med ett 2 månader gammalt barn, en 6 års flicka och en 7 års pojke (englar). Den stora taflan förskräcker mig litet genom sina dimensioner – när skall jag få hela denna hvita dukyta fyld med färg. Jag har köpt stora penslar och enorma färgtuber, och börjar i slutet af nästan vecka att måla på den defintiva duken. –

Paris 20 april 93 20 april 1893
Tack för det moraliserande brefvet. Naturligtvis har Mamma rätt – Jag tog saken så ytterligt emedan jag sjelf varit litet influensig hela denna sista vecka. Att jag af denna ryggvärk och detta misshumör blir hindrad att måla plågar mig synnerligen, och ensamheten förefaller mig dubbelt så svår då jag om förmiddagarna sitter och stirrar på min stora hvita duk som ej går framåt det minsta.

Paris 25 april 1893 25 april 1893
Min stora duk står här hvit med några kritstreck på, och hotar att icke bli påmålad, än mindre afslutad här i Paris. Jag kan ej försöker jag att teckna allvarsamt kommer jag genast i en ångest och ett svettbad som gör mig alldeles galen. Måtte det bli bättre – ty annars är hela min Paris vistelse förfelad. Jag har visserligen den magra trösten att ej vara ensam i olyckan, ty halfva Paris är influenzigt. Jag hoppas bli menniska snart nog igen – om jag bara finge tillbaka min energi och arbetslust! – Jag kan ej ens svara på de många bref och bjudningar jag får. –

fredag 28. april. 28 april 1893
– Jag är ännu temmeligen stukad af influenzan, Doktorn som just gick härifrån tröstade mig med att jag icke hade något annat fel än just sviter af influenzan. Han undersökte mycket noggrant hjerta, lungor, mage. Emellertid är det odrägligt att ingenting kunna göra. Jag långleds och grämer mig öfver min mer eller mindre misslyckade resa till Paris.

Måndag 1sta maj 1 maj 1893
Jag börjar nu bli alldeles bra och har återigen begynt arbeta.

d 5 maj 1893 5 maj 1893
Jag börjar nu ändtligen bli bra; benen äro ännu som bly och arbetslusten är ingen – jag undrar om det icke är latmasken som plågar mig.

Paris lördag 20 maj 1893 20 maj 1893
Och icke röra en pensel, det har ej varit fråga, derom.

Paris 29 maj 93 29 maj 1893
Osäker koppling Nu har jag språng med Antells betjent och med Mechelins gravyrer man kan verkligen bli tassig af allt detta. Men jag målar i förheten och löper om qvällarne.

Paris 5 juni 1893 5 juni 1893
Nu vet jag rakt intet hur jag skall göra igen. Ellan skrifver att Homén ordinerat henne en kur i norska fjällen, att hon ligger i Brunnsparken till den 8de. Men att hon derefter med pojken reser till Stockholm der hon skall möta mig och så fara vi alla till Norge. hon på en månad. Det är godt och väl men jag kan ej fara härifrån före den 8de, d. v. s. torsdag. Jag har först i dag fått anvisning på mina pengar från staden och Jag har tusen bestyr för mina taflor, München utställningen och inpackning af den stora duken till altartaflan, allt saker som jag ej kunnat göra förut.

Pingstdag 1 januari 1894
Intet har jag fått veta om ramen till altar taflan. Är den halffärdig redan? – det borde den ju vara. –

Stockholm söndag 1sta april 94 1 april 1894
I går var jag på en konstnärsfest med damer. Stämningen var entusiastiskt indignerad t. f. af riksdagens nedriga beslut att tvärt emot alla arkitekters vilja brygga riksdagshuset på Helgeandsholmen bakom butikerna på norrbro. Gunnar Wennerberg var der, rasande också han. Jag talade mycket med honom – han var trefligare än sist, under den goda stunden med brodren. Han talte om Magdalena om Mammas Pasteurs och Kurténs porträtt och sade mig saker som voro granna och som Mamma skulle ha hört med stolthet. Han, Nordenfalk, Björck m. fl. vilja nödvändigt ha min altartafla hit.

Kjøbenhavn 9 april 94 9 april 1894
Telefonera också till Tilgmann och bed honom vara god och skicka några exmplar af altartaflan jemte Paraske (heliogravuren) till Krohns adress. Osäker koppling Huru, huru skall jag göra med Åboutställningen. Ack om någon annan kunde besluta för mig. Jag har aldrig lofvat dem taflan fastän jag fått lof att exponera den af fru R.

Kjøbenhavn 18 april 1894 18 april 1894
Jag är mycket tveksam om Stockholms utställningen af altartaflan. Här ställer jag ej ut den – i brist på lokal. Till Åbo bryr jag mig ej heller om att skicka den – det är ju bara risk. Huru kan Ahrenberg påstå att ek blefve lika billigt som furu? Men må gå. Eken skall i alla fall gnidas in med någon färg. Mamma skulle ha tagit emot allt hvad Ahrenberg bjöd – det skulle nog ha kunnat användas på Haiko.

Kjøbenhavn 26/4 94 26 april 1894
Jag antar att Tante Leuhusen har skrifvit om vårt oförmodade möte i går afton. Jag hade kommit hem alldeles utröttat af den forcerade målningen hos Moltkes, Krohns hade dragit sig tillbaka till privatlifvet, och jag satt sjelf i salen i en länstol bläddrande i en gammal årgång af Punch då Tante Leuhusen träder in, följd af en mera tjock än lång svensk herre, som jag antog vara sonen Edvard. Hon är sig bra lik, och tycktes glad att ha lyckats träffa mig efter åtskilliga vandringar fram och tillbaka omkring Österbro och i Rosenvænget. Hon hade varit i Malmö och helsat på den stackars Pauline och hade nu fått underrättelsen om att Edvard var i antågande – hade derför kommit hit på en dag. Sedan de gjort bekantskap med Krohns, frågat mycket om Er alla och om Mamma mest, följder jag med dem till hotellet och bjöd dem så på thé och ett glas Champagne i d'Angleterre, der vi sutto och pratade till kl. 1/2 11. Jag gaf Tante Leuhusen litografin af min altartafla, och var ledsen öfver att icke kunna visa henne Mammas porträtt som var uppe hos Moltkes i galleriet, der jag ha de ställt upp det bredvid de gamla holländarne. mig sjelf till näpst och varnagel – I det hela är jag rätt nöjd med att altartaflan ej blir utstäld i Stockholm – emedan jag skulle ha suttit i dödlig oro. Publiken der är ändå ej så förståndig att jag skulle ha någonslags nytta af dess dom. Det vore således bara en artighet mot National-Museum – men med kostnader och med risk.

Köpenhamn Måndag (vet ej datum, sent, alltför sent i maj redan) 1894 1 maj 1894
– Måtte nu den Ahrenbergska ramen bli bra – Det var ju klart att han skulle gå åt den svenska arkitektens ritning.

Kjøbenhavn 4 maj 1894 4 maj 1894
Naturligtvis skall Mamma säga till Ellan hvad som fattas i ram pengarna. Jag tycker ramen blir dyr, det kan jag ej neka, men då jag ju icke hittat på någon bättre kombination, så måste det få gå. Det vigtigaste är att den blir färdig i tid och att Wuorio verkligen åtar sig uppställningen i Vasa kyrka Då Mamma ändå telefonerar till Vuorio så säg honom att i fall ekens naturliga färg ej stämmer rigtigt bra med taflan, han gerna må gnida in den med någon färg – det har jag sett gjordt här och det gör ypperlig verkan. I Stockholm har de laserat furu i olika färger, utmärkt vackert, men det är då också ett snickar arbete som de goda Helsingforsmästarne ej ha ett begrepp om.

torsdag 10 maj 10 maj 1894
Hur går det med ramen till altartaflan – Är förgyllningen inberäknad? – Jag tycker denna ram blir gräsligt dyr!

Kjöbenhavn 14 maj 1894 14 maj 1894
Helsa alla, tag reda på hur det går med ramen, och förlåt detta ynkliga bref –

Paris den 6 juni, Gustafsdagen 1894. 6 juni 1894
om jag kommer hem de 15 fruktar jag att jag får resa till Vasa d. 18 för att se att allt är på rätt med taflan. jag hoppas att de komma att vara nöjda – måtte de också till fullt uppfatta vidden af min hygglighet att ej reklamera rätten att exponera taflan hvarken här eller i Stockholm. Osäker koppling Chambure var mycket förvånad öfver allt det jag gjort under vintern – det frapperar honom så mycket mera som han sjelf ingenting gör – det enda jag egentligen har emot honom.

1sta April 1895 1 april 1895
Min lilla Madonna är helt annorlunda än den på Vasa tafla. Hon sitter mycket mera böjd – tar mera kärleksfullt i barnet – ser det i ögonen – med tårfyld och blick och leende mun (det är rysligt svårt att få fram detta) bakom henne går vägger horisontelt och i fonden synes Betlehem i månsken med tindrande stjernor. – Jag är intresserad af detta och förfärligt rädd att få det banalt och dumt – det kunde göras så vackert. Jag ville ha det hela så som Rydbergs "Barnen och herdarne följa dig gerna, strålande stjerna" men med något mera till: Jungfru Maria som ser i andanom törnekronan omkring Jesu hufvud. – Men jag vill ha in något rytmiskt i det hela – Något af Rydbergs verkligen sköna verser. Ack jag ville så mycket – och så är man ett söt som ingenting kan! – Jungfrun är helt hvitklädd hvitt dok också och ljuset från barnet mycket starkare än allt hvad jag hittils målat Det hela ser ut som en syn, icke som verklighet. Gud låte det blifva bra!

Juldagen café de la Regence 25 december 1900
Nu kommer jag från Vallery Radots, der jag till dottern lemnade min gravyr af herdarnes tillbedjan – stor tacksamhet.