Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Målat med ledning av H528. Äldre man, stående halvfigur, i ministeruniform: röd frack med mörkblå sammetsuppslag, guldbroderier, kraschaner och ordnar samt plymagerad hatt, slängkappa och värja. Målat i Paris november 1900–april 1901.

Förekomster i brev

Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
I morgon skall jag på middag till unga Leon Moltke, som gift sig med en stenrik och ful amerikanska. Häromdagen var jag hos Modren, som jag ej sett sedan hans död – hon gret öfvermåttan, och jag konstaterade att mitt porträtt var ganska bra. Unge Leon vill ha en kopia af det, men i full uniform och 35 kraschaner. "Nästa år, svarade jag. – Der var bl.a. den andra sonens svärmor, en Mme Bonaparte (Paterson) som såg mycket hygglig ut. – I allmänhet voro de icke dreyfusvänliga der och jag fick hålla tungan rätt i munnen. Nolesse oblige att vara korkad nuförtiden.

Samma måndag 1 januari 1900
Sedan några minuter, då jag afsände det sista brefvet ha jag ej upplefvat mycket. Moltkes porträtt är nästan färdigt nu och jag inväntar sonens återkomst för att få det gilladt, upphängdt och betaldt.

Paris Söndag d. 4 nov. 1900 4 november 1900
Grefve L. Moltke är ännu i Danmark, kommer först den 11, då jag kan få börja fadrens porträtt.

Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
Det är bekvämt att måla henne så till vida som hon kommer (med sin sällskapsdam) tre gånger i veckan – på de andra dagarna kan jag måla Moltke – originalet står redan här.

Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2 december 1900
Ja, jag njuter obeskrifligt af att få måla igen. Då man ofta i ungdomen sagt att jag fått gåfvor och anlag för denna konstart, då jag ju dessutom tidtals sysslat med densamma, så vore det bra, bra roligt att nu få egne sig litet deråt – istället för åt packlådor, språng hos ministrar, bokföring och affärskorrespondens. Jag har derför med jubel gjort några skizzer till fr. Acktés porträtt, börjat på med Moltke och påtat på Mechelins statsmannaapparut, bord i Empirestil, lagbok, papper m.m. Jag skulle ej bättre begära än att komma hem till jul – men då måste jag komma hit igen – huru skall jag göra! – det var der ingen der visste! Otänkligt att få Moltke och fr. Ackté färdiga på tre veckor och inte ens det om man får räkna resedagar. Skall jag komma hem på ett ryck och incognito, så att jag ej genast behöfver gå på möten på Catani eller på Socis eller arrangera tablåer eller i allmänhet fylla mina små slafsysslor derhemma?

Paris 12 dec 1900. 12 december 1900
Mina taflor äro ju nu så mycket på god väg att jag kan se att de bli bra om jag ger mig tillräcklig tid och möda att utföra dem, och det är otänkbart att få dem färdiga på en vecka – Moltke är endast uppmålad med terpentin. Ni må tro att jag har det "travlt" då jag målar, vid ljus på Moltke och Aino på en gång och dessutom skrifver mig dans le monde.

Paris tisdag 18 dec 1900 18 december 1900
Mina taflor, på hvilka jag arbetar flitigt, skrida framåt.

Paris 23 dec. (da’n före julafton) söndag. 1900. 23 december 1900
Mina porträtt avancera. – I går väntade jag grefvinnan och unge Moltke som skulle komma för att se på porträttet, men som af obekant orsak uteblefvo. fr. Acktés porträtt i helfigur slår an på alla, emedan det är vackert i färgen. Hon jublar sjelf och säga sig aldrig ha haft så mycken "allure"

Paris 29.XII. 1900 29 december 1900
I går voro herrskapet Moltke – grefvinnan och hennes son samt hennes bror grefve Seebach här och sågo porträttet, samt funno det bra. Jag har nu fått hans ordnar, uniform och hatt och värja och kappa och har i dag suttit och putsat öfver några kraschaner.

Paris 7 januari 1901 – måndag. 7 januari 1901
Jag har nu flere dagar å rad målat på Moltkes uniform och ordnar, och hade först i dag en séance med fr. Ackté, som börjar bli färdig. Olyckligtvis måste hon stå och det tröttar henne, så nitisk och punktlig hon än är.

Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Farväl för denna gång, älskade Mamma – genom att Moltke som skall afsyna porträttet af fadren nu är borta och kommer att bli borta i 3 veckor blir min härvaro något förlängd. Jag börjar dessutom allt mera att tänka på att ta hemvägen öfver Florens, ty det är ju i högsta grad viktigt att jag ser frescokonst nu då jag skall till att måla universitetet.

Paris 1 febr. 1901 1 februari 1901
Ja nu får jag fortsätta mina två Alcestor med modele, sluta moltke och Mechelin, och detta allt går väl icke fulla så fort som man först tänkt.

Paris 12 febr. 1901 12 februari 1901
Jag målar på Moltke om morgnarna "om mårnarna" som Sergel skrifver men det går ej med vidare fjong.

Paris 8 mars 1901 8 mars 1901
Moltkes porträtt gör mig alldeles galen – jag ändrar och ändrar på dessa kläder dag ut och dag in, och när man då inte är riktigt rask och arg till, så blir det bara dåligt. En dag, riktigt väl disponerad och porträttet vore färdigt.

Lördag 30 mars 1901 30 mars 1901
I går kom grefvinnan Moltke och bad mig ställa ut mannens porträtt (taflorna inlemnas om tisdag) – det är ju smickrande men jag vet ej huru detta officiella porträtt skall taga sig ut bredvid Ainos som är helt artistiskt nå ja, det representerar 2 dagars arbete till – hard work för att få den grann förgyllda ramen att gå skojs med resten.

Paris 3 april 1901 3 april 1901
dels emedan jag varit offer för min vanliga sjukdom, tveksamheten. Dagnan hade näml. tyckt om det Moltkeska porträttet och rådt mig att utställa det – Jag sade det åt grefvinnan Moltke, som blef mycket glad och sade att det varit hennes hemliga önskan hela tiden. Nu ha emellertid Thaulow, Blanche, o.a. representanter af den nyare skolan förklarat att det vore att skämma ut min panneau, då detta officiella porträtt bara skulle förtaga intrycket af Ackté som alla tycka om. Jag funderade derför (med tanke på "bättre fly än illa fäkta") på att skrifva till grefvinnan M., och gick och våndades 2 dagar för konceptet – och gick slutligen dit i går. Hon satt der med den fula hertiginnan de la Trémoille, och fastän jag kom mycket varsamt fram med att detta bara var en kopia egentligen, och som sådan föll utom reglementet, märkte jag att hon tog illa vid sig – Jag proponerade derför en medelväg – jag skulle begära ett uppskof och ännu litet påta på porträttet, som skulle lemnas påskdagen. Detta obehag kunde jag ha besparat henne och mig sjelf – det är då en farlig sjukdom detta uppskjutande, tvekande ett eländigt karaktärsdrag. 2 nätter har jag sofvit mycket illa för den sakens skull. Mme Ménard och min hygglige granne de Latenay har rådt mig att skicka porträttet men ställa så till att det ej hängdes upp med de öfriga taflorna – fru Langen-Bjørnson, Paul Clemenceau Wikström tyckte som Thaulow att då man har en sådan trumf som fr. Acktés porträtt detta ej bör skämmas ut genom ett konterfej som ej är gjort efter naturen – Jag får i alla fall en svår skärtordag och långfedag för detta. Dagnan som yttermera kom hit trodde ej att effekten af dessa samtidigt utställda dukar skulle bli dålig – hvem skall jag tro? Dagnan menade att det i alla fall var "une grande difficulté vaincue" I måndags var jag bjuden på middag till grefvinnan Stackelberg men glömde af det – ja – jag ville se henne och alla andra med mina målare- och expositionshesitationer! Hon förlåter mig emellertid det vet jag så mycket men som hon inviterat mig muntligt för mer än en vecka sedan.

Paris Annandag Påsk 1901 8 april 1901
(Gräsligt har jag plågats af tvånget att ställa ut Moltke – har arbetat på detta porträtt som en galning – så att Håkanson sade att jag måste resa och komma bort från denna fixa idé – han tror att resan till London dessutom skall göra min mage godt. Jag har magrat mycket under hans behandling. Aldrig mera kommer jag att dricka alkohol, ty jag känner mig verkligen mycket bättre af denna nykter regim. Men som mitt onda är nervöst inverkar alla sorger direkt på inelfvorna, och jag har derför under dessa dagar igen haft dem "på tass".

London 14 april 1901 14 april 1901
*Det var bra att jag kom bort från mitt grubbel ang. Moltkes porträtt i Paris – jag blef alldeles kollrig.

Paris Fredag 19 april 1901 kl. ½ 7 e.m 19 april 1901
Ännu har jag ej träffat någon som kunnat säga mig huru mina taflor se ut (i dag var le Vernissage des artistes) – men skall gå till Vallgrens just nu.

Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21 april 1901
Ack om Jag kunde sända Mamma litet af det herrliga sommarväder vi haft i går och i dag, litet af den stora glädje Jag erfarit då jag sett att jag begynt lefva upp igen som målare – ty jag har kännt succès'n igen, känt medhållet från konstnärerna och de bästa så starkt som jag icke gjort det sedan Pasteur, för 16 år sedan. Redan i går då jag kom upp till Grand Palais möttes jag af många lyckönskningar af folk som icke slösa sina komplimanger – i dag har det fortsatts hela dagen. Ack hvad jag är lycklig och hvad jag känner mig ha fått luft under vingarna igen! "Det är derför att Ni kommit tillbaka till Paris" säga de. Besnard, Boldini – menniskor som aldrig säga något behagligt om de ej måste säga det, ha båda kommit och sagt mig att fr. Acktés porträtt är bland det bästa jag gjort; många andra ha talt om att mitt måleri blifvit föryngradt – c'est toujours bien, ce que vous faites, mais il y à la note jeune, inquiète, chercheuse dans vos toiles de cette année qui prouve que vous avez encore beaucoup de temps devant vous – vous ne vous endormez pas sur vos lauriers etc. etc. Det käns ljufligt för en gammal hund som mig då folk säger: Votre portrait de Mlle Ackté et votre paysage (från telegrafberget) sont certaimment parmi les 4 och 5 meilleures toiles du Salon. Mitt famlande under åratal har stannat för eldögonblick uti den soliga fröjden att producera – och så har jag kännt mig fri från fänr. Stål, Söderström och verldsutställningen! Skulle nu Mamma vara rask och bli snart fullkomligt rask, vore jag den lyckligaste menniska i verlden! – Moltke skämmer ej ut sig – visserligen ser han ju litet uppstoppad ut, såsom då man gör en styf uniform på en mannequin, men färgen är ej dålig. – Alla dessa konstnärer, Thaulow, le Sidaner, Rodin, Besnard som icke sagt mig något på flere år, Cottet, Ménard, Simon m.fl. har kommit med utsträckta händer och sagt mig bravo! Och detta, att vid min kritiska ålder, då det endera bär utförbacke, såsom för de flesta, eller mest går framåt till mästerskap såsom för de bästa: Tizian, Frans Hals Rembrandt, Vellasguez Meissonier Puvis deChavannes, – att då känna att det snarare går framåt, det är en fröjd utan like och jag tackar innerligt Gud öfver att Han låtit mig upplefva denna dag. Bara jag nu kunde vara mig sjelf och lita på mig sjelf och tro på mig sjelf! – och icke hör på Dumheter och andra – detta olycksaliga att alltid känna sig vara den sämsta, den fegaste, den frasigaste och böja sig för första bästa herre som har aplomb! Förlåt, älskade Mamma, att jag talar om mig sjelf så mycket, men mitt konstnärskap är ju något som angår mig och som intresserar Mamma!

Paris 24 april 1901 24 april 1901
I går försökte jag att hvila genom att gå på Salongen – och njuta af min succès som tyckes hålla i sig. Men alla verldens taflor kunna icke uppväga vår- och sommarvädret ute, som är herrligt nu. Jag tror att jag derför går ut och spatsera i skogen nu – "om vintern går nog tabulan,. Euklides och grammatikan, blott man är flink och trogen, :/: men ack det vill ej mera gå o.s.v.

Paris 26 april 26 april 1901
*I dag var jag på Salongen och konstaterade att mina taflor sågo bra ut. folk tycka att jag arbetat mycket och gjort framsteg.

Det finns inga bilder för det här konstverket.