Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Fem av plåtraden delvis avskurna huvuden av äldre allmogemän, två i övre raden, tre nedtill. Etsning. 106 x 87. I plåten: Edelfelt, April 1899. Plåten (zink) i Ateneum. Ej sällsynt. Utförd 1902 efter teckning från 1899.

Redaktionens kommentarer

Teckningar av medlemmarna i den stora deputationen, med representanter från alla Finlands kommuner, som i mars 1899 åkte till Sankt Petersburg för att räcka över massadressen, som en protest mot kejsarens februarimanifest från samma vår.

Förekomster i brev

Onsdag morgon, Altona. 1 januari 1899
Allt var i allmänhet bättre än jag trodde. Roligt var att se allas vänlighet, sympati och deltagande.

Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
Vidare har jag träffat många af mina vänner, vänliga kloka och innerligt deltagande i vårt öde, men icke pessimistiskt ynkligt utan hoppfulla – sägande om Mosk. Väds parti att det då lyckligtvis icke är evigt. Att vi i allra högsta grad har Europas sympathier är säkert. Det är en slags äretitel att vara finne nu – det har det för resten alltid varit! Mamma skulle ha hört hur ryssar, som t.ex furstinnan Eristoff talade om oss för fransmän – det var entusiasm och indignation, och samma tankegång som tolstojs, att Ryssland gjorde bättre i att följa och imitera Finland. Yves Goyot (f.d. ministern) Max Nordau, Pasteur allesamnan feu et flammes af indignation En klerikal författare Ponsonailhe likaså. Han har skrifvit en mycket vacker artikel (alldeles spontant) i en revy. för resten äro alla dreyfusarder för oss. Vallgren sade att Madame Menard Dorian ordentligt sörjer öfver Finland och dess öde. Hundratal menniskor kommo på de två vernissagerna och talade med mig om detta. t.o.m. alliancens vänner anse denna politik ytterst oklok och sörja deröfver.

Paris 4 maj 99 4 maj 1899
Här talas ganska allmänt om Finland. D.v.s. alla s.k. "intellectuels" alla som äro för revisionen, äro lifligt intresserade för vår sak. Jag är förvånad öfver att alla som jag talat med så utan förbehåll sagt sin mening – de flesta ha börjat tala om saken med mig.