Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

På en delvis solbelyst, stenig skogsbacke i förgrunden nalkas två bondflickor; den yngre är barhuvad och bär en näverriva med smultron i händerna, den äldre, som går bakom, har duk på huvudet och knyten i händerna. Längre i mittplanet en gärdesgård med en grind längst till vänster. Bakom gärdesgården en björkskog med utsikt över den solbelysta Haikofjärden. Stark kolorit i rött, grönt, gult och blått. 60 x 80. Signerad A. Edelfelt 90. Målad utanför konstnärens villa på Haiko juli–augusti 1890.

Förekomster i brev

Fredag 13. 1 januari 1891
Dagnan tyckte mycket om fotografin af Magdalena. – Amic som jag träffade i Nizza sade att mina saker voro de bästa i rue de Sèze. –

Söndag morgon – Berlin. 1 januari 1891
Osäker koppling Vi taga de många sakerna (utom tafvelrullen) med till frankfurt – derifrån skicka vi det mesta förut och jag tror det blir bäst så. Måtte vi få en enskild kupé i dag! Kl. 12 fara vi, och 9 äro vi framme.

Berlin, den 16 Januari 1891 16 januari 1891
Osäker koppling Jag gick först ut och spatserade, bestyrde om mina taflors afsändande till Paris, var på en resebyrå för att få underrättelsen om olika vägar och tågenas afgångstider – lät raka mig

Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16 april 1891
Madame Borget spår mig mycken succès på Salongen. Måtte hon vara Sannspådd.

Ospedaletti 19 april 91 19 april 1891
Under dessa sista dagar har jag målat några goda landskap och är ledsen att ej ha kunnat måla något från San Remo. Men vi måste ge oss af innan pengarna äro alldeles slut – det är nog minsann knappt redan 2 taflor "Smultron" och I skogen, har jag sålt för underpris i Paris bara för att få pengar strax, och nu har det redan gått 14 dagar sedan det förtorflade beslutet, och ändå har jag ej fått någonting. Ledsamt blir det att lemna detta herrliga land, nu då vädret efter all Sannolikhet igen blir vackert. De 3 sista dagarna ha vi haft en grym blåst igen. –

Paris 6 Maj 1891 6 maj 1891
Jag ville skynda hit för att fortsätta Manzeys porträtt oläsligt Etters och Manzeys komma (om fredag tror jag) för att se om mina saker kommit rigtigt upp på Salongen o.s.v. – Jag fruktar och bäfvar för Salongen.Jag såg på mina gamla saker här i ateliern och fann i dem en massa förtjenster som jag numera saknar – skulle jag bli defintivt gammal nu? kl. 11 reste jag från det idylliska familjelifvet der till Paris mödor och besvär. Som sagdt – intrycket var kusligt – och blef ej förbättradt genom de många temmeligen kyliga kritiker öfver Petits exposition som lågo i höga staplar på mitt bord. Och så alla dödsbudskapen med svarta kanter – många som dött under detta år af mina bekanta. Beer, den enda granne jag träffat har varit sjuk i influenza och såg eländig ut. Han sade att vintern varit olidlig här.

Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Secondo erkännande på Salongen, om än några missljud blandat sig i koncerten och om än största delen af Pariser publiken gårtemmeligen lugnt förbi Magdalena, (så litet chic och så litet parisisk!) Wolff var ju mycket välvillig, och många af de andra tidningarna likaså, några idioter skrattar åt taflan, andra tycka att jag går bakut – mina vänner, målare och allvarligare bourgeoiser tycka alla att jag gjort framsteg och arbetat ärligt. – Jag var alldeles modlös på vernissagedagen, icke så mycket för att jag ej fick höra vackra saker, ty der bestås beundrande fraser som goddag och god morgon utan emedan jag såg hur idiotiskt publiken rusade till Madeleine Lemaire's five o'clock tea, en modjournals bild och till alla aktör- och aktris porträtt. Fastän Dagnan gjort ett mästerverk, djupt kändt, fastän tricoloren borde tillåta alla dessa menniskor, hade han ej mera succès infört den stora publiken än jag. – Chambure, som representerar denna stora publik i dess lyxupplaga gick igen på med sitt: faites done, l'année prochaine, le portiait d'une mondaine Cousine, très bien mise etc. etc. – Louvre och Bon Marché och Printemps – Voyez Loierces, confections rubans et articles de Paris! – Vernissagedagen var gräsligt het, likaså dagen derpå 25 grader i vanlig skugga, och i skuggan af Marsfältets blå kupoler minst 250 – Jag skickar alla mina taflor till München, der jag får medalj helt säkert, sade Kühl – de ha bara väntat på en större tafla af mig och prins regenten Luitpold skall sätta stort värde på min målning. Albert Wolff ville köpa mina två röda flickor i skogen, likaså Proust. Jag var hos den förre i dag och sade att taflan var såld till Leborgy vid Com. française – Oh l'animal, l'animal!! sade Wolff om Leborgý naturligtvis – qail beau tableau, comme j'aurais voulu l'avoir – jag bjöd landskap men det ville han ej ha, Magdalena var ej just något stafflistycke och han bad mig visa honom härnäst mina mindre figurtaflor. – Han sade att han tyckte min utställning vara "très bien", och jag var den bästa af skandinaverna. Kröyer är icke bra i år, snarare dålig, – jag hade ej kunnat tänka mig att den taflan var af honom och fick lof att två gånger läsa signaturen. Zorn slarfvar för mycket. Wolff sade att det var i "degoutant att så vanvårda en stor talent. C'est Sargent qui l'a perdre voyez vous, pep han. Hvad han är gräsligt ful, Wolff. Men vackra taflor har han. – Häromaftonen voro vi på middag hos Emile Bastien. Dagnan med fru, Muenier med fru, Courtois, Aublet och Stetten. Det var så eget att tala om gamla minnen och sedan omkring sig se illustrationer till dem i de vackra taflor, så innerligt bekanta af Batien Lepage, rundt kring väggarna. – Dessa taflor förde alltjemnt min tanke till Mussets vers "Ce livre là est toute ma jeunesse" och jag behöfde ej skämmas för min entusiasm från fordom – Alla de tyckte om min utställning – Dagnan mest. Han har ännu aldrig (utom vid Pasteur) varit så ampelt erkännande. Om den lilla "i skogen" sade han admirable, exquit, d'un vrai peintre o.s.v. – och sade det till andra, utan att jag visste veta att jag hörde på. – Om ni visste hvad Dagnans tafla är utmärkt, storartad ja om parisarne, som se den, visste det! Det är ett karlatag! Han, Dagnan, Puvis de Chavannes och några andra rättfärdiga hindra ännu himmelens ilskor att slå med på all den rysliga medelmåttan i de två konsthallarna här.

Paris, lördag 30 maj 1891 30 maj 1891
Jag är att ännu i samma vefva som sist och ber derför Mamma förlåta mig mitt envisa tigande, så mycket mera som jag igen har 2 bref från Mamma att tacka för Tack för trösten det är ändå ej så helt på tok med mitt humör som Mamma tror jag konstaterar tom med en viss stolthet att jag sätter mig öfver den dumma kritiken med mera filosofiskt lugn än förr. De bästa tidningarna bl. a. Journal des Debats häromdagen tyckas förstå min tafla (jag skall skicka denna verkligen smickrande kritik). Hvad en hop struntblad och struntkritiker säga är mig derför temmeligen likgiltigt. I allmänhet har min aktning för pariserpubliken sjunkit år från år. Nu har jag godt samvete och vet att jag arbetat ärligt och efter mitt bästa förstånd, och det har tyvärr ej alltid varit fallet – jag vet derför att det är jag som har sätt i princip och att de ha orätt som Mamma säger, då man gör de bästa i lag, så är det nog hopen ja, om den säger jag som Horatius Odi profanum vulgus et arceo – jag hatar den profana hopen och håller den långt ifrån mig

Paris söndag 5 Juli 91 fortsatt söndag 12 Juli 91 5 juli 1891
Ack, de der små röda flickorna – den taflan skulle jag ha sålt 20 gånger! Sist, Mme Menard-Dorian (Victor Hugos bekanta, politiker och mycket rika) hos hvilken jag var i går, – hon var mycket ledsen att taflan var Såld. Skulle jag ej alltid vara så i behof af pengar så skulle jag kunna vänta och slippa att sälja mina saker till underpris – –

Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
Nu när Salongen är slut, kan jag konstatera att mina taflor öfverhufvud taget haft succès, ock att de klokaste och de känsligaste af publiken förstått min Magdalena. Jag skickar den och de andra till München – aqvarellerna hem, till Willmanstrand, Jag tror sig skulle kunna bli en bra målare ännu om jag finge arbeta litet mera i fred, litet mindre beroende af pengar för ögonblicket. Jag går bestämdt framåt nu som bäst, och jag är glad deröfver ty det bevisar att jag icke är och förblir "un jeune homme d'un bien beau passé" som Heine sade om Musset. Tvärtom tror jag att jag är ett sant outveckladt barn och jag är alldeles häpen öfver den gränslösa dumheten i min smak och mitt omdöme för 15 och 10 år Sedan. –

20 Juli 91 20 juli 1891
Jag har skickat alla mina taflor till München utom ett landskap från södern – det skickar jag jemte aqvarellerna till Finland eller tar dem med mig om jag har utsigt att komma dit innan kejsar besöket i Willmanstrand. Nog är det, den 8de icke sant Skrif genast och svara på detta, söta Mamma.

Stockholm tisdag 20 Okt 91 20 oktober 1891
Nej, ingen tafla fick jag såld i München, men Mamma skall ej tappa kuraget – det vore ändå för galet om ej lyckan, också den ekonomiska lyckan skulle börja le emot mig nu då hon så länge visat mig sura miner. – Af Geber får jag pengar och snart får jag för också från Paris, Bulla, Så snart jag skickar honom taflorna.

Petersburg 5 mars 5 mars 1900
Bertha var mig till en stor hjelp och godt stöd i går. Hon rådde mig ifrigt att stanna öfver denna dag och få klarhet angående taflornas öde. Under de två Senaste dagarna har det varit omöjligt att få tag i någon – det har ju varit maslinitza och "guljanie" fulla menniskor öfverallt och stor glädje. Jag är glad att sjelf ha träffat Forostoffsky och af honom fått veta att våra taflor som legat 8 dagar i den finska lastvagnen, ändtligen, den 1sta mars afrest och först omkring den 20 äro i Paris. Vi ha således god tid till allsköns guljanie".

5 mars kl. ½ 9 på aftonen. 5 mars 1900
Just nu fick jag telegram från Eydtkuhnen att våra taflor i dag lyckligen passerat gränsen. Bertha är utmärkt snäll och modig och förnuftig. Bra roligt var den att läsa Mammas och Annies bref och se att ni voro så raska. Helsa nu alla rigtigt hjertligt säg att vi resa med godt samvete sedan Jag fått besked om taflorna och må rigtigt bra allesamman. Gud vara med Er. – Mammas Atte.

Salzburg 10 mars 1900 10 mars 1900
Någon synnerlig brådska till Paris har jag ej då jag ju vet att taflorna icke kunna vara der förrän i slutat af nästan vecka.

Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28 mars 1900
Våra finska taflor äro alla här i god ordning intet fel på dem. De stå uppställda i lådorna i källaren. Värre är det med panneauerna till paviljongen – de äro borta. Sanmark är afsändare och Runeberg adressat. Jag är så lycklig att jag ej har någon slarfva i det byket.

Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
Det har varit en dag rik på politiska emotioner. Först hade vi fått höra att Tenischeff, bakom vår rygg gått och telegraferat till Petersburg för att få vår finska särställning i konstafdelningen omintetgjord. Jag sade då till Loboykoff, som tillsvidare representera Tolstoy, att Tenischeff icke hade något med saken att skaffa, att jag fått storfurst Wladimirs tillåtelse och löfte, och att jag, om Tenisckeff tänkte göra annorlunda, jag skulle ta bort alla mina taflor och afgå med största möjliga buller och skandal. Loboykoff bad mig lugna mig, öfvertygad som han var att jag skulle få rätt i telegrammet som skall komma som svar.

Samma onsdag 31 okt. 1900 Samma Paris. 31 oktober 1900
Igår var jag som sagdt, hela dagen på utställningen med Ernst Nordström. Jag fick se en massa saker som jag ej sett förut. Min olyckliga tveksamhet tog ut sin rätt då det gällde att bestämma sig för inköp – också uppskjöt jag alla sådana tills Krohn kommer. Från Sèvres utställningen, som verkligen är ypperlig tar jag emellertid flera saker, det är jag säker på. Våra finska taflor, höllo sig utmärkt bra – det är något genomärligt i dem som skiljer dem från mängden af utstäld, oljemålad duk.

Det finns inga bilder för det här konstverket.