Beskrivning

fransk deputerad, industriman

Källor

Paris thorsdagsafton d 22 Mars 77. 22 mars 1877
På Salongen träffat Edelfelt Monsieur Alfred Koechlin, som förhörde sig om Gustaf Philip Armfelt och bjöd Edelfelt på bal; följande dag kom ett inbjudningskort; Pierre Petit Gerard är vid den tidpunkten i Strassburg, annars skulle Edelfelt åtminstone ha en bekant på balen.
Paris d. 5 April 77 5 april 1877
I kväll är balen hos Alfred Koechlin; Edelfelt har inspekterat sina svarta kläder: byxor och väst får laudatur [berömligt], fracken bara admittitur [med tvekan godkänd]; han tänker låna ett par handskar gris-perle [pärlgrå] och en chapeau claque av Rafael Hertzberg eller Julian Alden Weir.
Fredag d. 6 April 1877. 6 april 1877
Far och son Koechlin talade då och då med Edelfelt, som i övrigt mest spankulerade och tittade in till buffetten där han åt glass, drack choklad och åt en sandwich; halv två begav han sig hem; det var roligt att se en fin bal; Monsieur Alfred och Madame Emma Koechlin var artigheten själv; han blev inte presenterad för fröken Florence Koechlin, fastän han såg henne på dansgolvet.
Efter dinern [middagen] förgegående dag skaffade sig Edelfelt ett par fina handskar, lånade chapeau claque av Rafael Hertzberg och lät bränna sig i håret; han tog omnibussen till Pont de l'Alma som låg längre bort från Triumfbågen än han trodde; han fick således gå en god bit i sina trånga balskor till Avenue de la reine Hortenze där Alfred Koechlins hôtel var grannt upplyst; Madame Emma Koechlin hade ett distingerat utseende och satt i antichambren; hon är så van världsmänniska att hon genast kom i håg Edelfelt fastän hon aldrig träffat honom; hon talade, i en ofta avbruten konversation, om Gustaf Philip Armfelt; Monsieur Koechlin frågade genast om Edelfelts tavla, och gratulerade honom för att den blivit antagen; Edelfelt räknade gästerna till cirka 200.
Hôtelet är makalöst fint (tro inte att det är ett värdshus, här säger man ju hôtel de la reine Isabella, hôtel de Stuart – Alexandra Edelfelt kanske mera tycker om ordet palats); från trappan kommer man in i en antichambre i venetiansk renässansstil; därefter följer ett kabinett som kunde kallas galleri, där man hittar Léon Bonnats porträtt av Madame Emma Koechlin, tavlor av Gustave Jundt, Jean-Joseph Benjamin Constant, Charles-François Daubigny, Camille Corot, Alexandre-Gabriel Decamps, Alberto Pasini; salongen där det dansades är ljusblå med guld i Louis XVI-stil; i matsalen, där buffetten serverades, fanns en kamin som överst hade Koechlins och Schwartz (fruns) vapen; på kaminlisten stod: Fumus patriæ alieno igne lucentior est (Fosterlandets härd strålar klarare än den främmande elden), vilket syftade på att familjen övergett Elsass sedan det blev tyskt; väggarna var beklädda med blommor; från matsalen kom man in i ett orientaliskt galleri med kinesiska gudabilder.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Eftersom Edelfelt befann sig i närheten av Arc de Triomphe de l'Etoile gick han på visit till Monsieur Alfred Koechlin; de talade länge om årets Salong; Koechlin har ännu inte sett Edelfelts tavla och har därför skjutit upp att skriva till Gustaf Philip Armfelt.
Paris d. 29 maj 1877 29 maj 1877
Edelfelt träffade Monsieur Alfred Koechlin på Salongen; han tyckte att Edelfelts tavla var anmärkningsvärd, men han måste absolut vidga sin målning och vänja sig vid att se större; Edelfelt håller med, hans måleri är smått och saknar därför effekt.
Paris torsdag, en vecka efter bröllopet och vår första dag i Paris 1 januari 1888
Marguerite har tjänat hos skådespelerskan Jane Elssler [Essler] som Koechlin lämnade sin familj för; Europa är litet, åtminstone för människor som Edelfelt som reser och flackar omkring och känner alla; Ellan har fått höra detaljer om Jane Elssler, hennes nedrighet och girighet.