Beskrivning

fröken

Källor

Inga källor
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
En finsk fröken Krogius bor hos Madame Jacquinot.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
Efter "representationen" [skådespelet] var det dans, men Edelfelt deltog inte; han satt mest och talade med Pauline Ahlberg, en fröken Krogius (som säger sig har rest med Alexandra Edelfelt till Stockholm), samt med Monsieur Davançonne; Madame Jacquinot och hennes dotter var vänliga och snälla som alltid och bad honom "utan krus" komma och hälsa på då och då.
Det är Pauline Ahlberg som orsakat Edelfelt tidsförlust med sina föreläsningar och dylikt; hon får nu sällskap av fröken Krogius på Sorbonne; fröken Krogius tänker ta baccalauréaten [studenten] där, hon går på både la faculté des lettres [humanistiska fakulteten] och des sciences [naturvetenskapliga fakulteten] och lär arbeta som en myra.
Paris d. 3 Januari 1877. 3 januari 1877
Edelfelt var på nyårsaftonen hos Madame Jacquinot; Philip Forstén och Mademoiselle Marguerite Jacquinot livade upp stämningen; där var Monsieur Alexandre Parodi, författaren till "Rome vaincue" som spelas på Théâtre français; fröken Krogius lade till allas förargelse beslag på Parodi; Edelfelt fick tala med honom lite; som Alexandra Edelfelt kanske läst i Helsingfors Dagblad är Parodi italienare och han har endast fyra år varit i Frankrike och skriver redan fransk vers; han liknar baron Axel Mellin; han var intresserad av Finland, kände till Johan Ludvig Runeberg och ville ha en översättning av Kungarna från Salamis; Parodi har läst Kalevala och kunde 10 gånger mer finsk mytologi än Edelfelt; Mademoiselles Marguerite och Lilli Jacquinot, två unga Mademoiseller Perrot, deras bror Henry Perrot, Pauline Ahlberg, Carl Gustaf Sterky och Edelfelt var ungdomarna i sällskapet och de roade sig bland annat med bouts-rimés, en rimningslek.
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31 januari 1877
Edelfelt hälsar från Pauline Ahlberg, som han träffade på soarén hos Madame Jacquinot; Walter Runeberg med fru är bekanta med fröken Krogius och var också där; de pratar inte franska, men Madame Jacquinot och Monsieur Ragio kan italienska och så fanns där också svenskar och finnar.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Edelfelt gick med blommor till Walter Runebergs på Johan Ludvig Runebergs födelsedag; han inviterades till en fest på kvällen; där var Börjesons, Lorenzo Runeberg, doktor Fredrik Daniel Wilenius med fru, Adolf von Becker, Bertha Levin, fröken Judéen, Ernst Nordström, Nils Forsberg, en svensk grosshandlare Bergman och fröken Krogius; Wilenius påminde om en av Greklands sju vise, hans fru Karolina Charlotta Wilenius spelade Carnaval de Venise, nytt och originellt; Bergman deklamerade ur "Finska toner", Edelfelt har aldrig hört en så falsk och pretentiös deklamation, hela sällskapet fruktade att brista ut i gapskratt; Edelfelt, Walter och Börjeson läste upp ur Färnik Ståls sägner.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Samma kväll är Edelfelt bjuden till Madame Jacquinot på tableaux vivants, som han själv varit med och arrangerat; den första charaden utspelar ett sjukbesök av en förnäm dam, den andra en zigenerska som spår åt två unga damer, hela ordet (bonheur [lycka]) är en scen från Alphonse de Lamartines Graziella; mademoiselle Marguerite spelar Graziella; i tablåerna spelar Mademoiselle D'avançonne Cornelia, gracchernas mor, lilla Robert Jacquinot och unge Peras graccherna, samt fröken Krogius romaninnan som visar sina smycken; sist framförs le roi d'Yvetot med alla i fantastiska medeltids-normandiska dräkter, med Henri Perrot som kung d'Yvetot.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Fröken Krogius är ett bevis på att man kan vara "spränglärd" och ändå totalt sakna självständig uppfattning och egen reflektion.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
Pauline Ahlberg är uppfylld av sina litterära bekantskaper Victor Hugo, Francisque Sarcey, François Coppée och prinsessan Mathilde; hon håller bestämt på att skriva något; hon bedömer människor humanare än för två år sedan; det fröjdar Edelfelt att hon fattat vänskap för fröknarna Krogius och Örsted; på pensionatet finns också en kokett svenska nomine [vid namn] Robertson.