Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

dansk konstnär

Paris d. 14 dec. 77 14 december 1877
Hos Thaulows var Holger Drachmann, Karl Madsen, P. S. Kroijer, Frants Henningsen, Groot, Laurits Tuxen, Olsen; alla är danska målare, som Edelfelt egentligen inte känner med undantag för Madsen, som är elev till Jean-Léon Gerôme.
Paris d. 26 Januari 1879. 26 januari 1879
De hyggliga och begåvade danskarna Christian Zacho och Peder Severin Kröyer är nästan de trevligaste av hela bunten.
Det är långt till de skandinaviska sammankomsterna på lördagkvällarna; de äger alltid rum i Wilhelm Peters eller Peder Severin Kröyers ateljé, och dessa bor vid boulevard Clichy; Wille Wallgren och Karl Wetterhoff är stamgäster på dessa klubbar.
Onsdag d. 26 februari 79 26 februari 1879
Kalle Wetterhoff tronade som Odin, vid hans sida fru Ingeborg Thaulow som Freja; Mathias Skeibrok var Brage med harpan, medan fröken Hanna Bissen var Idun; en dansk var Surtur och Christian Zacho var Loke; bäst var Peder Severin Kröyer som Heimdall och Frits Thaulow som Thor; Thaulows kosym var mycket soignerad [omsorgsfullt gjord], bronsbrynja, skinnbyxor med lindade ben och en stor hud över alxarna fästad med spännen i nordisk stil.
Edelfelt anlände sist och genast han kom in sprang Heimdall [Kröyer] upp och presenterade honom som Ansgarius; Edelfelt fördes fram till Odin, Kalle Wetterhoff, han tog mod till sig och lyckades svara på vers och publiken var nöjd.
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Medaljerna i salongen äro utdelade, och jag fröjdar mig åt att Sargent ändtligen fått en 2dra klassens medalj. Kröyer likaså.
d. 10 maj 84 10 maj 1884
Jag vill hålla 1000 frcs i ett skildt kuvert för att kunna göra en resa – kanske till London – dit Kröyer reser endera dagen eller omkr. d. 25.
Paris d 17 mai 84 17 maj 1884
Imorgon skola vi afgöra med Kröyer om och när vi skola resa till London. Vi känna likalitet till staden och språket båda – men med en god Bædeker går det väl nog. Vi ha ej heller samma intressen som alla dessa unga affärsmän af våra bekanta som alltjemnt resa ditöfver. Deras rekommendationer kunna derföre gagna oss föga.
I morgon kommer, som sagdt, Kröyer hit för att tala om Londonerturen.
Jag tror dock att jag stannar ännu en vecka här, ty K. talte om att han ville se Meissonners exposition, som börjar om 4 à 7 dagar.
Torsdag d. 23 mai, 84 23 maj 1884
Som Mamma ser är jag ännu icke i London, men reser troligen med Kroyer d 25, söndag, Annies födelsedag.
Vi åka härifrån kl. 9,40 morgonen och äro i London kl. 6 e.m. jag gläder mig mycket åt denna resa i så godt sällskap, så mycket mera som vi i Londen komma att sammanträffa med danske gravören Hendricksen, som känner till staden, varit der i två år och är lika lifvad för konst som vi.
Kroyer är den mest harmoniska menniska jag vet, afundsvärdt harmonisk. Glad, feterad, talentfull, musikalisk; – jag kan ej tänka mig honom utan neapolitanska sångar med guitarraccompagnement.
Han vill hufvudsakligast se taflor der, för resten gå och drifva på gatorna, i Hyde Park och utmed Themsen. Han vill stanna borta 14 dagar, jag kommer kanske igen om 8.
Kroyer stannar här för att se Meissoniers expositon som börja i morgon.
d. 23 maj 84 23 maj 1884
Reuterskiölds tycka att det är ett brott af mig att resa bort till den 30de. Bland "damespatronesses" kommer der att vara 5 hertiginnor, 2 prinsessor, 4 markisinnor och på grefvinnorna är intet tal. Bl. Mesdames Metternich, Pourtales, Gallifet Rochefoucauld. – De hade tänkt be mig att komma och hjelpa till vid anordningarne, upphängning af taflor o.d. Men Krøyer? och Londonresan? Nej jag tror ändå jag får, ty annars blir det aldrig något af. Om söndag ha vi tänkt resa.
London d. 27 mai 84 27 maj 1884
Vår resa ämnad att företagas om söndag sköts upp af det skäl att Kröyer samma dag fick 2dra kl. medalj på Salongen – det blef derför ett sus och dus hela den dagen och först på måndagsmorgon kommo vi rödögda och helt litet karpulantiska till bangården.
Kroyer skall skaffa sig adresser på privatgallerier.
Det är fullständig lust-tur. Frukost i Amiens, så den makalösa färden öfver kanalen i strålande solsken och varm blåst (så att största delen af passagerarne voro mycket illa deran) och så kusterna på båda sidor som så bestämdt afteckna sig. – Jag har alltjemt tänkt på Morbror Gustafs berättelser – också de der tvättfaten som genast sättas framför passagerarna påminte mig derom. Det var grymt. – Sjön gick ganska svår. Kröyer och jag gingo på trots ned i kajutan för att dricka pale ale och äta pie, jag åt och drack, men var ändå rätt glad när jag kom upp på däck igen.
London d. 30 maj 84. 30 maj 1884
I går voro vi i Kristallpalatset med en norsk radikal och vegetarian en tråkig figur som är juryman der – Hela Kristallpalatset med dess utställning föreföll mig som ett rysligt sammelsurium – Kröyers och Bastien Lepages taflor och utställning af Blanksmörja, zulukaffrer i vax och viborgska kringlor – ja der var ett stånd för Viborgska kringlor "Lopponen, furnischer to the Russian Court and the Finland nobility. och en lefvande viborgsbo som sålde, och med hvilken jag talade svenska och finska. Aldrig i verlden far jag dit ut mera, om jag än kommer ofta till london. Det är riktigt något för att förvåna resande knoddar. Dessutom hatar jag industriutställningar, man blir så dödtrött af dem och lär sig ingenting.
London 30 maj på aftonen 1884. 30 maj 1884
Denna dag ha vi användt mycket ändamålsenligt. D.v.s. vi ha sett en hel hop saker. Hendriksen var ute på affärer så att Blache, Kroyer och jag, alla alldeles, obekanta i London, togo oss ut på egen hand så godt vi kunde.
Paris d. 6 Juni 1884 6 juni 1884
Jag har många vackra fotografier från London och Windsor, som jag skall skicka till eder om någon tid i London hela den milslånga vägen utmed Thames. Glad är jag att resan blef af – att jag gjorde den i så godt sällskap och under i så gynsamma förthållanden.
Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24 mars 1885
En liknande tavla som "Lekande pojkar på stranden" av Krøyer har köpts till Nationalmuseum, men museet vågar inte ställa ut verket eftersom det anses för impressionistiskt; en annan tavla av Krøyer har blivit refuserad; Edelfelt: stockholmarna är "brackor".
Upmark och Looström har sablat ned Krøyer.
Krøyers verk var som "en artistisk väckelse" för Edelfelt; "Lekande pojkar på stranden" såg gul och kall ut i jämförelse med den.
Glad att ha sett Krøyers tavla; vill resa ut och lära sig.
Paris 16 april 1885 16 april 1885
Krøyer är i Paris; Edelfelt har varit med honom på teater och utställningar.
Har sett Hamlet tillsammans med Krøyer; Lasalle sjunger mästerligt; "Näckens polska" som Ofelia sjunger är det bästa.
Paris lördag 18 april 85 18 april 1885
Krøyer reste tillbaka till Köpenhamn i går för att fullborda ett porträtt av Emil Poulsen med fru; kommer tillbaka om tre veckor; Köpenhamn ligger så mycket närmare Europa.
d. 16 maj kl. ½ 5 e.m. 16 maj 1885
Wolff har skrivit berömmande om Edelfelt i Le Figaro; han har inte alls nämnt Krøyer eller Wyllie.
Krøyer är litet "tung och svart i färgen" hos Petit; på Salongen väcker hans pastell uppmärksamhet.
Paris d. 14 maj 1886 14 maj 1886
Edelfelt har gjort visit hos Léon Bonnat med Jean Baptiste Pasteur på Louis Pasteurs uppmaning; Bonnat var "utmärkt hygglig"; han menar att Edelfelt och Krøyer är det bästa skandinaverna som ställer ut i Paris just nu.
Paris d. 27 april 1887 27 april 1887
Fransmännen anser Krøyers tavla [på Salongen] vara sämre än hans tidigare tavlor.
Paris d. 12 maj 87 12 maj 1887
Edelfelt har lärt sig mycket av Krøyers utmärkta tavla på utställningen hos Petit.
Paris d. 19 / II 88 19 februari 1888
Krøyer bjöd på frukost igår.
Edelfelt och Ellan tog med Krøyer till Gallén; Krøyer ger inga komplimanger och gick också denna gång rakt på sak; han läxade upp Gallén och kritiserade färg och annat; Gallén som är bortskämd med bara komplimanger av Neoviuses och kamraterna har aldrig hört sådana omdömen; först blev Gallén tyst och nedstämd, sedan bad han Krøyer komma tillbaka nästa år, då han ska visa att han har lyssnat till råden.
måndag 1 januari 1889
Citerar brev från Krohn om hedersmedaljerna: Frankrike: Dagnan med 35 röster Delaunay fick 33 röster, Jules Dupré 31, Aimé Morot 30, Lhermitte 28, Gigoux som är 86 år och ställde ut tavla från 1830 fick 26 röster, gamla Hébert 26 röster, gamla Bernier 25, Cormon 24, Detaille 23, Jules Lefebvre 22, Raphael Collin som är Etters bekanta 22 Tyskland: Liebermann, Uhde England: Alma-Tadema, Moore Österrike-Ungern: Munkaczy Belgien: Stevens, Courtens, Wauters Spanien: Jimenez Förenta Staterna: Sargent, Melchers, Holland: gamla Israëls Italien: Boldini Danmark: Kröyer Norge: Werenskiöld Sverige: Richard Bergh Finland: Edelfelt Ryssland: Chelmonsky Krohn skriver att medaljbesluten är definitiva.
Paris 20 maj – kl. 4 på morgonen 20 maj 1889
De andra skandinaverna har ingen nöd: Kröyer reser, men lämnar Tuxen i sitt ställe; Bergh vet att Salmson kommer att rösta som han själv; men hur ska det gå för "fattiga lappmän"?
Lördag 6 Juli 89 6 juli 1889
Såg nu svart på vitt: fått hedersmedalj; dumt av pressen att anmäla att medaljerna ska sanktioneras av överkontroll, det stämmer inte; de andra skandinaverna som fått hedersmedalj är Bergh, Kröyer, Werenskiöld; Edelfelt känner att han befinner sig i ”det allra bästa sällskap”; hade gett själv medalj åt samma konstnärer.
Roligt att alla som redan för en månad sedan ställde sig i spetsen för de blivande skandinaviska elitutställningarna nu fick hedersmedalj.
Köbenhavn 18 sept. 89 18 september 1889
Krohn berättat om Paris: Edelfelts hedersmedalj inte alls kritiserad av konstnärerna; Krohn är frapperad av att en yngre generation växt Edelfelt, Kröyer, Sargent litet över huvudet.
Berlin, den 7 Oktober 1889 7 oktober 1889
Tuxen berättat om juryn i Paris: Beckers intriger; Edelfelt fått sin hedersmedalj med över 30 röster, Dagnan 36, Kröyer och Sargent 35, de flesta andra fick 25 röster; Munkaczy 21; de äldre över hela världen är rasande över medaljerna: i Danmark, Sverige, Finland; man talar om den radikala juryn, men man beskyller inte juryn för oärlighet, som C. G. Estlander gör.
Paris 4 nov. 89 4 november 1889
Edelfelt är den enda "finnen" som fått så en så hög belöning vid världutställningenp; det kommer att väcka avund; varken Dagnan eller Sargent fått hederslegionens officersgrad; om inte Kröyer har fått den, är det "för galet"; det är bättre att man frågar varför någon inte fått en belöing, än om man frågar varför någon fått en en belöning; har inte ännu träffat någpn och vet inte vad som pratas, men är inte hhelt glad: tycker att han fått för mycket.
Verldsutställningen 7 nov. 89. 7 november 1889
Dagnan tröstat Edelfelt, som varit orolig över utmärkelsen; känner sig flat över att vara den enda som fått hedersmedalj och hederslegionens officersgrad; varken Dagnan, Sargent eller Kröyer fått det; en officersgrad skulle gå till Ryssland och ett till Finland.
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Albert Wolff ville köpa mina två röda flickor i skogen, likaså Proust. Jag var hos den förre i dag och sade att taflan var såld till Leborgy vid Com. française – Oh l'animal, l'animal!! sade Wolff om Leborgý naturligtvis – qail beau tableau, comme j'aurais voulu l'avoir – jag bjöd landskap men det ville han ej ha, Magdalena var ej just något stafflistycke och han bad mig visa honom härnäst mina mindre figurtaflor. – Han sade att han tyckte min utställning vara "très bien", och jag var den bästa af skandinaverna. Kröyer är icke bra i år, snarare dålig, – jag hade ej kunnat tänka mig att den taflan var af honom och fick lof att två gånger läsa signaturen. Zorn slarfvar för mycket. Wolff sade att det var i "degoutant att så vanvårda en stor talent. C'est Sargent qui l'a perdre voyez vous, pep han. Hvad han är gräsligt ful, Wolff. Men vackra taflor har han. –
Köpenhamn 2 maj 92 2 maj 1892
Senaste torsdag var det middag hos Otto Benzon likaledes för meine Weinigheit. Alldeles annorlunda hvad sammansättningen beträffar. Der var Krohns Block, Alfred Benzon med hans fru Hanna Bissen, Schous, Kröyers och jag – jo Madame Gogain, en ytterst egendomlig företeelse en kobenhavnska gift med en fransk halftokig impressionist som nu, trött på Europa reste på någon tid till otakeiti och lemnat frun här med 5 barn – en märkvärdig, originel typ som jag någon annan gång närmare skall tala om.
Snart kommer Coquelin – jag fick helsningar från honom genom Carl Larsson, som med Fürstenbergs kom hit ned i går. Coquelin räknar bestämdt på att jag skall måla honom här, och det gör jag också – Jag hade tänkt resa till Paris som om måndag eller tisdag. Koleran lär vara uppfunnen af tyska blad, sade kronprinsens läkare till mig i går – och anarkisterna lära väl ej vilja mig som, desvärre ej är någon kapitalist, något ondt. Kröyers resa samtidigt likaså den dråpliga Madame Goguine.
Kröyer har ej gjort framsteg sedan han blifvit gift – Hans fru som Bertha nog minnes har honom alldeles i sina klor, och det är rätt olyckligt för hans konst. Han målar nu som hon d. v. s. fruntimmersaktigt och hvittmjölkigt. Ingenting af hans gamla kraft och dugtighet. –
Köpenhamn 7 maj 92 7 maj 1892
så kom Coquelin – aldrig har jag sett en menniska så modlös som han – alls ej densamma som i Hfors. Det hade gått dåligt i Skandinavien, isynnerhet i Göteborg, men här var det under all kritik. Här har han så litet folk att hvar dag kostar honom 2000, två tusen frcs. – "Ett quand je oläsligt que je n'etais pas content – Helsingfors, et c'était admirable à coté de oläsligt!! suckade han. Jag han ej förstå huru de äroså likgiltiga för honom här. – Quelle humiliation suckade han och vred sina händer – I Wiborg hade han haft 2500 marks inkomst – här har han ej en enda dag haft 1000 kronor. Det var sorgligt att se salen – nästan tom. Jag hade som vanligt fribiljett. Nå teatern, en förstadsteater är också usel, och ingen snobbig köpenhamnarne sätter sin fot dit. Arkadia är ett himmelrike deremot. Ingen an-nan stod att fås. Fru Hartman också förtviflad, – men hvad gör det henne hon har jag sitt höga gage i alla fall. Krohn, Kröyer, Brandes skämmas för landsmännen, hvilkas tankar bara röra sig om "en eneste ting" – guldbröllopet och biljetter till de 3, 4, fester som i anledning deraf skola ges. Prinsessan Marie Coquelins landsmaninna har tröstat honom och skrifvit ett charmant bref. talat med honom, och sökt förklara saken 1º genom teaterns brist på prestige 2º genom guldbröllopet.
Kröyer företer det sorgligt skådespelet af en konstnär, som genom att gifta sig med en intrigant och hersklysten målarinna, långt ifrån att ha kunnat höja henne till sin konstnärliga nivå, sjunkit ned till hennes. Kröyer, förr så kraftigt och brutal, alltid gedigen och dugtig målare nu som en mamsell – han är blind tror jag – åtminstone har han något fel på ögonen. Ingen vågar säga honom sanningen – för resten rådfråga han endast sin gemål som han afgudar. Hon har broillerat honom med alla hans vänner – det är ett elände.
Köpenhamn 13 maj 92 13 maj 1892
Björck är här i staden på genomresa till München. Han säger att prins Eugen är i Paris och kommer att stanna der till 1sta juni Kröyer med fru resa samtidigt med mig.
Söndag 29 maj 92 29 maj 1892
I morgon måndag afton reser jag med herrskapet Kröyer tillbaka till Köbenhavn. Der gör jag fru Krags porträtt färdigt och hoppas d. 10 : 12 juni vara i Stockholm. Flickorna kunna ju komma då, icke sant – De äro ju hemma igen på 2 dagar och kunna derför vara på Haiko till midsommar.
– fortsättning måndag morgon – jo i dag reser jag med samma tåg som Kröyers och prins Eugen den sistnämnde följer bara till Köln derifrån han skall till några slägtingar i Nassau.
Stockholm midsommardagen 93 24 juni 1893
Krags porträtt beundras allmänt. Är det icke roligt i ett land der det finnes målare som Krøyer, Johannesen o.a.
Stockholm söndag 1sta april 94 1 april 1894
Kroyer har nyligen haft en utställning här, men har ej haft så mycken succes som jag, säga de. –
Kjøbenhavn 4 maj 1894 4 maj 1894
I morgon skall jag gå till Kröyer – han håller på med ett stort porträttsstycke af börsens magnater, 50 stycken, målade i börsen; naturligt storlek. Det ligger ypperligt för honom. Hans frus porträtt vid hafvet och månen som går upp skall ha mycken succès i Paris. Jag är så glad öfver att jag för 2 år sedan pinade och bad honom att måla detta stycke just så, jag var säker på att han skulle göra det briljant.
Khvn tisdag 9 okt 94. 9 oktober 1894
Pasteur är rasande på Rabens på mina vägnar. Unga Moltke Hvitfeldt likaså. Emellertid kan jag ej dölja att jag haft mycket nöje af att att åter vara i en stor stad – träffa Krohns, se en ypperlig Kröyer utställning äta frukost hos Pasteur, hela tiden känna mig bland rigtigt goda vänner som hålla af mig. Mamma skulle ha hört Pasteur! "Att behandla Edelfelt på det viset" – och så gick han med upplyftande händer genom våningen och suckade oh oh oh! Och fru Pasteur hade aldrig hört om sådant. Och Koki, högst lifvad af sin Baden resa fastän den kostat honom. Och Moltke Hvitfeldt, som sade: – det är ju ypperligt, så kommer ni till Glorup till mina föräldrar och med menniskor som uppskatta Er! – Ja – om det bara gälde nöjet. Emellertid synes Frederik Moltke bättre stämd mot porträttet medgaf att man ej kunde får fram alla miner på ett måleri. I morgon reser jag dit. –
torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18 oktober 1894
Ja, får nu se huru det går. Det kan lätt hända, i en smal vändning att jag kommer hem igen, om det icke går här med porträttet. Ingen menniska uppskattar mina sorger här annan än Pasteur. Krohn har som sagdt mycket annat att tänka på och menar bara att jag skulle måla det nya porträttet. Han som arbetar så mycket för intet, tycker att det är helt naturligt. – Jag börjar tro att jag icke duger till porträttmålare, jag är alldeles för subjektiv dertill. Kröyer, med hans "dygtighed" den fotografiska linsen i ögat som ser och ger den ytter formen lugnt, rigtigt, nyktert – han kan göra hvem det så skall vara – det blir alltid något deraf. Men om jag ej har rigtigt stort intresse för modellen, eller om det är ett hufvud som icke passar för mitt öga, om något i proportionen och uttryck plågar mig, så kan jag ej –
Paris 25 April 1895 25 april 1895
På aftonen var jag på en skandinavisk konstnärsmiddag, dit Ellan som hade värkande fötter af två dagars stående och gående, ej kom. – Det gjorde ett sorgligt intryck att de hufvudparten af utställarne utgöras af mina samtida Thaulow, Kroyer, Zorn Hagborg o.a. ingen ny ungdom. och de få nya som finnas ganska obetydliga – Det var en väldig ström framåt på 80talet, nu ser det ut som det vore slut på en tid. En massa god musik utfördes. bl.a. af en svensk harpist och en dansk violinist fröken Magnus, unge Nyblom violinist desslikes gjorde sin sak bra. – Men litet sorglig var jag öfver att vi äldre icke mera hade den jublande stämning som för 10 15 år sedan ehuru vi ju nog skulle haft anledning att fröjdas då vi icke blifvit alldeles ramollis ännu.
Paris 2 maj 1895 2 maj 1895
I förrgår var jag hela dagen på champselysees vernissage – bjuden både för och eftermiddag – det var så egendomligt gammalt och vant med frukosten hos Ledoyen och så många gamla bekanta. På aftonen åto vi med Kröyer, och med honom var jag igen i går på Champ de Mars hela dagen. Jag har sett de båda utställningarna temmeligen grundligt nu.
Kröyer talade med mig om en beställning som tills vidare är en hemlighet, men som skulle roa mig obeskrifligt. Hegel i Kbhvn (Gyldendalske Boghandelsförlag) hade bedt Kröyer fråga mig om jag för hans räkning ville måla Jonas Lie och hans fru på samma duk. Det vore ju ypperliga modeller och jag tror att jag kunde göra något rigtigt bra af dem. Nu gäller det att se om Hegel går in på det af Kröyer föreslagna priset, 5000 kronor 7000 mk, om Jonas och Thomasine kunna sitta nu eller om vi få skjuta upp det till ett annat år, om jag kanske kan följa dem till Berchtesgaden i Tyrolen der de vanligtvis tillbringa sommaren o.s.v.
Gerna ville jag ha hela min sommar på Haiko. Kröyer menade att jag på inga vilkor skulle låta mina finska saker lida af t.ex. Grefvinnan Rabens porträtt – han menade att jag skulle måla henne när jag har rigtigt god tid, annars ej. Med undantag af Pasteur, sade han, har du målat dina bästa saker hemma i Finland – det är ju en fingervisning också för framtiden.
Kröyer tyckte mycket om Sorg
Paris lördag 4 maj 1895 4 maj 1895
Om fem dagar ungefär hoppas jag få något besked från Hegel i Kjöbenhavn och går då och talar med Lies. Jag vill gerna göra något lika godt som Pasteur af dem. Det är ju också en heder för mig som icke norsk eller dansk att bli vald af Hegel och Kröyer.
Paris 27 maj, (måndag) 95 27 maj 1895
Ingenting har jag hört om Lies porträtt från Köpenhamn, och Kröyer som hade att göra med det är nu på Skagen.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
*Krohn är jemförelsevis rask. Kröyer lär vara obotligt galen, är det icke förfärligt, förfärligt!!
Paris 7 juni 1900 7 juni 1900
Tisdag hade jag hela juryn i finska paviljongen och explicerade Gallén för dem. – derefter röstning. Jag blef satt att depointer le vote (såsom vid landtdagen, och höll på med detta till kl. 3, då jag fick frukost. Gallén fick en massa röster till hedersmedalj men ej tillräckligt. Nå ja. Zorn Krøyer gingo glensande igenom. Thaulow också.
I morgon skall jag försöka få 1sta medaljer åt Gallén, Järnefelt och Halonen, 2dra åt Enckell – . I allmänhet uppskattade utländingarna samt Besnard och några andra från Champ de Mars Gallén – Gérôme, Bouguereau och dylika gossar tyckte naturligtvis att det var förfärligt fast de ingenting sade. En gräslig corvée för mig att Repin, som nu kommit, ingenting vet om fransk och europeisk konst och ej just förstår någon franska alls, så att jag med min eländiga ryska måste öfversätta åt honom hvart ord som säges. Folk kommer aldrig att inse hvad jag lidit för fosterlandet och arbetat tyst. Emellertid sade många i går att de voro "émus" i går då jag förklarade Gallén och Kalevala i ett poetisk språk och tillika talte om vårt land, hvad vi vilja o.d. Fourcaud konstkritikern, som ej uppfört af främmande namn andra än Sargent, Zorn, Whistler och Kroyer sade: jag skrifver ännu Gallén, der står det, savez vous pourquoi, parceque je suis toujours avez ceux qui combattent pour la liberté et la justice par l'esprit". Kalevalas mening, kampen för ljuset, Sampo, kantele som lemnats kvar till evig glädje för Finland o.d. tyckte de vara admirabelt – men 17 röster fick han bara. Menzel fick 15 så att det är ju ingen skam ändå. De äro ena reaktionära bestar der i juryn, många af fransmännen – Bouguereau t.ex.; det är ju också mindre att undra på.
Paris 10 november 1900 10 november 1900
Krohn mår förunderligt bra – Gud låte det räcka, och är i full verksamhet. Jag träffar honom alla dagar. – Tänk att vi i går åto middag med Krøyer och hans fru – han så rask och förståndig som om han aldrig ett halft år varit rubbad. Jag var så glad när jag såg honom så, som om jag fått en stor present. Det hade ändå varit för ohyggligt om en sådan talent och ett sådant hjerta hemfallit åt den hemskaste af alla sjukdomar. Märkvärdigt nog talade han om sin sjukdom sin "kollrighet" och "melankoli" med ett lugn som var förvånande. Aldrig har jag sett hans fru så söt, så vänlig mot honom som nu – hon har också fått en skjuts, den stackarn. De skola härifrån fara till Tyrolen och så till Sicilien. Han talade om utställningen om Gallén (vårt gamla tvistefrö, till han tycker ej om Galléns konst) precis som om Vi sist i förrgår talat derom och ingenting märkvärdigt händt sedan dess. En förunderlig sjukdom ändå den der galenskapen! Att det till största delen varit öfveransträngning som vållat olyckan framgår af allt. Man kan ej, med bästa vilja i verlden, hålla ut med ett så forceradt arbete som han. Gud låte honom fortfarande få vara frisk! I morgon skola vi träffas på utställningen med Krohn.