Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk konstnär, professor vid Ryska konstakademien

Källor

Petersburg. tisdag. 17 mars 1896 17 mars 1896
Förtviflad öfver att under tusen svårigheter måla på hotellet, hörsammade jag Kusnetsoffs inbjudning och flyttade hit Och den långa adressen har ofvan är nu min. Måtte jag icke få ångra detta steg, taget endast i måleriets intresse. Måtte jag icke få ångra detta steg, taget endast i måleriets intresse. Jag märker att jag är en ohjelplig vesterländning, och icke, trots allt hvad jag hört, ändå kunnat göra mig någon rigtig föreställning om österländskt lif.
Då jag kom i går, var K. ej hemma. Hans tjensteande, Tatjana, frågade mig då, mycket naturligt, hvar jag hade mina dynor och lakan, täcken och madrasser. Jag tillstod skamsen att jag ej hade några sådana – ryssarna resa ju alltid med hela sångbestyret och med egen samovar. (samovar har jag ej heller, jag fattiga stackare). – Jag glömde dessutom att många förnäma ryssar ligga på soffor och bänkar med skinnpelsar öfver sig – den der furstinnan i Moskva, som sedan 20 år sofver i samma säck af björnhud med håren inåt hade jag också för tillfället glömt. Jag skickade derför Tatjana, det beskedligaste får på jorden, att jemte sin man Grigori, modell (naturschik), skynda sig att köpa lakan och paduschkor. – Min pels fick tjenstgöra som täcke – Illa sof jag på en för kort divan.
I morgse fick jag bud efter mig till polisen att mitt pass ej var bra – det samma passet som gällt en månad på hôtel de l'Europe och der blifvit viseradt. Lyckligtvis var Kuznetsoff hemma – kallade karlen durak och sade att jag målade kejsarns porträtt – hvarefter hejduken aflägsnade sig.
Måndag 23. 23 mars 1896
Au revoir, älskade Mamma! Jag hinner ej mera nu. Jag tänker jag, med Guds hjelp, om en vecka kan resa hem öfver den hel. Veckan. Kusnetsoff far då till Odessa och en annan Kosack Kuindji, tar ateliern. Det blir således att bo på hotellet igen då jag kommer tillbaka.
Farväl – i morgon har jag bjudit Benois Kuznetsoff och den belgiska ingeniören Acker på middag – för att tacka dem för deras många bjudningar
Petersburg lördag 28 mars. 28 mars 1896
Jag är ensam nu – Kuznetjoff reste i går till Odessa 50 timmars väg! Tatjana är englalik, Gregori också mycket bra som tjensteande.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Mina språng till Akademin ha tagit en betydlig tid. Der har varit de rysligaste tumult med eleverna, uppviglade af Kuindji emot Tolstoy – alla ha berättat mig ordrikt och råddigt som ryssarne kunna – utan att jag fått annan "der langen Rede kuzer Sinn" än att motparten var "des cochons". Jag tror dock att Tolstoy har mera rätt än de andra. De ta det verkligen för legert. Så min vän Kusnetzoff som varit borta i Odessa månadtal, t.ex. De flesta äro emot Tolstoj – men gubben Sokoloff är för honom; Kuindji har fått afsked och storfursten Wl. är "furieux". Inga principfrågor i verlden – konstens intressen äro alldeles främmande för denna underliga strid – endast indisciplin som Tolstoy fogligt velat motarbeta.