Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. 1. Olga Jacobson, 2. Augusta Osten-Sacken, senator, geheimeråd

Källor

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 455.

Geni

Tisdag 8 nov. 1881 8 november 1881
I går var det middag här med Jacoby, Manzeys och fru Spetschinsky. Bara ryska talades, så att jag blef alldeles alamodiger. Fru Etter öfversatte visserligen de största qvickheterna som sades, , men jag kände mig ändå så förfärligt dum. – Då Manzeys äro ensamma hemma är jag rigtigt à mon aise, men så snart någon annan kommer då blir det igen den evinnerliga ryskan, bara ryska ingenting annat än ryska. All konversation rör sig om Wolkoffs Odinzoffs, Armfelts, Sacha, Wolodja och Mitja, German Gustavovitsch etc.
St. Petersburg d. 9 nov 1881 9 november 1881
Några ord blott. I går på e.m. gingo vi till Spetschinskys, der en fin middag intogs och der aftonen passerades. Sällan har jag haft så tråkigt, och troligen hade alla i sällskapet, utom Armfelt som ständigt pratade, samma erfarenhet. Jag försökte, jag försökte verkligen att se glad ut ändå, men mot hela denna atmospher af familjekonversation på ryska, ständigt, alltid evigt om samma saker och personer, kan men ej hålla stången. Att fru Etter gjorde precis samma reflexioner som jag, det märkte jag redan der, men isynnerhet då vi kommo hem igen, och hon utgjöt hela sin galla. Naturligtvis gör sorgen efter modren och det splittrade hemmet sitt till, men isynnerhet är det deras eviga lif inom familjen ensam, som gjort dem ensidiga. Ytterst ömma för de små barnen äro de, och det är ju vackert nog. Vi lekte blindbock en stund i den stora salen med Bebe Mima, Lilli och Sirioscha, men det blef ej mycket roligare för det. – Hvad skall jag säga då de tala om Herm' Gustavitsch, Vikt' Alexandritsch, Nikolai Ivanowitsch, Iwan Nikolaiewitsch, etc. etc.
Ack nej – fru Etter är ej att likna vid hvad hon är på Haiko, åtminstone ej i sällskap. – Hennes två svenskor kommo i går och sågo ganska enkla ut, fastän fru Etter först fick en förskräckelse i sig då hon såg den enas utstofferade hatt och små lockar i pannan, dem hon, näst Herm' Gustafitsch hatar mest på jorden
Petersburg söndag 28 nov. 1881 28 november 1881
Sedan jag kom från Zarskoje var det hela tiden folk hos fru Etter. Fru Linder med döttrar, fru Sassiâtsky (en rik fru som mest bor i utlandet), en chevaliergarde Kireeff, samt den hatade Lerche med sin nya fru född Osten-Sacken, hvilken nu presenterades för fru Etter. En liten tyska som många andra, men ändå för god åt honom, om det är möjligt allt hvad som säges om honom.
Petersburg annandag jul 1881 26 december 1881
Hos Manzeys ha de ett elände med Lerche som nu i dag tog bort Mima under gråt och tandagnisslan, mycket, mycket obehagligt – jag var vittne till denna scen. Det värsta är att han lofvat hotat ta bort Bebe då hon blir 8 år – hvilken nedrighet att så här på förhand säga dem det. – Fru Armfelt och fru Manzey voro förtvifla de, greto och jemrade sig – fröken, gubben M. och jag voro lugnare.
P.burg måndag d. 20 november 1882 20 november 1882
När jag får henne så der skildt från slägten förefaller hon också mindre rysk än då hon är inne i alla de här historierna med German Gustavovitch Alexander Ivanowitch etc. etc.
Nyårsnatten 1882-1883 31 december 1882
I dag hade jag bref af Paul Etter. De tyckas vara lika förvånade som jag öfver Saschas återkomst. Det är dock såsom ett tungt moln af ledsnad som kommer öfver mig genom deras bref. Schuras sjukdom – Saschas galenskaper – Lerchar, att det der är icke roligt. Jag säger ej detta af egoism, såsom den der ej vill höra talas om andras sorger då han sjelf är lycklig. men det är eller ej sorgen, det är det gråkalla underligt döda petersburgska, "le lent ennui” som kommer öfver mig. Och der finnas ju dock unga menniskor! I ytter måtta ha ju miljoner varit olyckligare än dessa Jacobsöner, och dock har andra, åtminstone någon gång i sin ungdom känt sig spänstiga, raska, unga, modiga. – Det är ingenting som jag fruktar så mycket som att blifva en "raté" halftalent och olycklig. Är man dum och förfelar sitt lif kapitalt, så inser man det naturligtvis icke – detta är fallet t.ex med Sascha Jacobson, den söte pojken, – är man klok, men genom lättja, svaghet och synd kommer ur gängorna så att man ej har någon samvetsfrid, då blir man en långt mera olycklig menniska, en kritisk, missnöjd, egoistisk Heine och Mussetfigur. Men Haiko skall bevara mig – hemma skall jag dricka arbetslust och friskhet i djupa drag – noch ist Polen nicht verloren!
Petersburg måndag 7/1 84 7 januari 1884
Herman Gustavovitsch och hans fru Osten Sacken ha förlorat sin lilla flicka. Hon dog julaftonen i strypsjuka. Tjotje Nadja är rädd att han nu skall göra mera anspråk på bebé.