Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

son till Olga (f. Jacobson) och Herman Lerche

Källor

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 455.

Petersburg söndag 30 okt 81 30 oktober 1881
De bo i bel étagen vid Stora Morskaïa. Vacker entrée och stora rum. Alla voro församlade i salen d.v.s. alla Manzeys Armfelts Mima och Hermuschka, för att försöka en flygel som de nyss fört hem, och jag blef så vänligt emottagen som möjligt. Vid första anblicken af fröken tänkte jag: Tante Gadd hade rätt, hon kan ej jemföras med Anna Ehrnrooth, hon är verkligen ett strå hvassare. – 5 minuter efteråt voro Armfelt och tjotje Nadja inne i en diskussion om koketteri, hvari Armfelt med sin gälla röst uttalade sina åsigter fram och tillbaka, till föga fromma för menskligheten. Många frågor gjordes om alla derhemma. Anni Butti och Mamma, Mamma främst. Jag tror ej att Mamma ett ögonblick skulle känna sig generad här. 1o äro de verkligen mycket fästade vid Mamma 2o är det alls ej så farligt med deras lyx att t.ex. Ahrenbergs och Mamma i Hfors skulle ha det lika trefligt i deras salong och 3o äro de bra hyggliga och enkla menniskor.
Gatschina 3 januari 1882 3 januari 1882
Följande morgon hade Koki litet ondt i halsen, och Buistroff påkallades. – Han förklarade att K. hade början till difteri. Stor förskräckelse så mycket mera som sjukdomen är gängse och Hermuschka ligger för döden. Lilli och Jag, som följande dag skulle vara här afsändes genast. Jag hade ej sett K. den morgonen men desinfekterade mig icke desto mindre på allt sätt. Mamma kan tänka sig bestörtningen, sorgen och villervallan. Detta skedde kl. 1, och fru Etter hade tänkt resa kl. 3 – telegram, inrättande af lasarett med karantän o.s.v. – Stackars fru Etter. Buistroffs högtidliga min då han kom ut och förklarade hvad sjukdomen var styrkte mig ännu i den åsigten att B. öfverdrifver sjukdomens farlighet för att sjelf ha större ära af räddningen.
Tisdag – 5 januari 1882
Hermuschka har haft recidiv men är nu bättre igen. Koki är alldeles bra, men går ännu ej ut.
Nyårsnatten 1882-1883 31 december 1882
I dag hade jag bref af Paul Etter. De tyckas vara lika förvånade som jag öfver Saschas återkomst. Det är dock såsom ett tungt moln af ledsnad som kommer öfver mig genom deras bref. Schuras sjukdom – Saschas galenskaper – Lerchar, att det der är icke roligt. Jag säger ej detta af egoism, såsom den der ej vill höra talas om andras sorger då han sjelf är lycklig. men det är eller ej sorgen, det är det gråkalla underligt döda petersburgska, "le lent ennui” som kommer öfver mig. Och der finnas ju dock unga menniskor! I ytter måtta ha ju miljoner varit olyckligare än dessa Jacobsöner, och dock har andra, åtminstone någon gång i sin ungdom känt sig spänstiga, raska, unga, modiga. – Det är ingenting som jag fruktar så mycket som att blifva en "raté" halftalent och olycklig. Är man dum och förfelar sitt lif kapitalt, så inser man det naturligtvis icke – detta är fallet t.ex med Sascha Jacobson, den söte pojken, – är man klok, men genom lättja, svaghet och synd kommer ur gängorna så att man ej har någon samvetsfrid, då blir man en långt mera olycklig menniska, en kritisk, missnöjd, egoistisk Heine och Mussetfigur. Men Haiko skall bevara mig – hemma skall jag dricka arbetslust och friskhet i djupa drag – noch ist Polen nicht verloren!