Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

chevaliergardist

Källor

Inga källor
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
Hon har ett sådant medhåll i Manzeys och Buistroff, att hon kan tillåta sig hvad som helst – allt är Armfelts fel. Nu ha de fått i sitt hufvud att Armfelt skall pina ihjäl henne – en af Buistroffs assistenter (alla kopierade efter den store Nikolai Ivanitsh) har låtit påskina att den grymma misshandlingen kan sluta med lungsot eller galenskap för henne!?! Hon är dugtigt bortskämd, hon också. Fru Etter står på förnuftets sida – men som sagdt hennes ord och mening betyda ingenting här. Fröken Manzey får stundligen höra att alla män utom Nikolai Nikolaevitsh äro likadana, isynnerhet äro finnarne det värsta pack på jorden. För resten ha de en rysligt pessimistisk och pretentiös uppfattning af äktenskapet. Mannen bör helt och hållet uppoffra sig, helst öfvergå till hustruns familj och bo alldeles nära. – Och ändå är det bara elände, barnsängar, sjukdom död – och det der pränta de i flickan från morgon till qväll. Att hon blir alldeles trist och hopplös på detta sätt är ju klart. Fru Manzey har nu fått i sig att en chevalier garde, Levaschoff gör henne sin kur, och alla upptänkliga brott pådiktas nu denne syndare. Min finskhet, lägger nu, sedan man är säker på att alla finnar äro fähundar och småaktiga, oöfverstigliga hinder i vägen. Blir flickan ej vriden med detta modrens tribulerande, så har hon stor motståndskraft.
Petersburg annandag jul 1881 26 december 1881
I går voro vi på den der omtalade konserten hos Sembrick – Makalöst sjöng hon några af Rubinsteins saker, han sjelf accompagneradt, det gick verkligen bra. R. spelade med Auer och ensam – och den berömda tyskan Barkany deklamerade först en lång tragisk dikt om en målare – ett dumt tyskeri, öfverdrifvet framsagdt – men sedan några små naiva poem, hvilka hon tolkade alldeles förtjusande väl. Det hela var arrangeradt som en privat-soirée, Sembrick tog emot alla, uppmanade att gå till buffetten, som var mycket välförsedd och hon betedde sig som "la maîtresse de la maison. Förskräckligt mycket judar voro der – hennes egen man f.d. organist i Synagogan – en otäck israelit. Fröken Manzey hade sin nya klädning som satt ypperligt – var litet uppfiffad i hufvudet, af Lucien, l'artiste en cheveux", och var med ett ord en bland de vackraste flickorna. Kitty D. åt och drack och mådde godt, Lize O. krånglig och kokett. Brummer, Levaschoff m.fl. chevaliergardister, många genraler, furstinnor o.d. – En liten furst Urusoff, högst obetydlig, slog för fröken Sophie, men utan synnerlig framgång. Jublet var allmänt – också var konserten lyckad. Masini och Sembrick sjöngo den makalösa duetten från Gounods Rom. et Jultta, ovanligt bra.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Vi skola börja med den Durassoffska dansen. Den var ytterst animerad, der var rigtigt roligt. Gumman var så pigg och vänlig så att det gjorde godt i själen. Chevaliergardet var starkt representeradt kanske en 15 officerare. Levaschoff anförde dansen. Sofi M. var utmärkt väl klädd och såg fin och lady like ut, samt tycktes roa sig bra. Bland andra unga flickor var der en 18 årig furstinna Galitzin, mycket vacker, men litet fåraktig. Hon är förlofvad med en stormrik tchinovnik i Molanders stil 60 år, ful. Det är synd och skam. En mycket vacker men litet stel Mme Trepoff var der vidare en samling gamla spektakel med dekolleterade klädningar och diamanter hejdlöst, hvilket ej hjälpte upp deras utseende. Bland herrarne många generaler och en turkisk pascha. Vi dansade till kl. 5.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
Ja der är kostymbal, och gubben M. som har sina kapriser, låter ej sin dotter gå dit, ehuru hon har en förskräcklig lust. – Han hatar chevaliergardisterna och tycker ej om den Durassoffska genren säger han. Paul och jag gå okostymerade – dels emedan man är säker på att sålunda alltid vara convenabel och ej sämre än andra, dels emedan flere civila herrar, Wolkoffarne m.fl. ej kostymera sig. – Visserligen kunde jag få flera vackra kostymer af Jacoby – kanske jag också besluter annorlunda i morgon. – Kitty skall ha en vacker polsk kostym, – gumman D. skall vara kostymerad, friherrinnan Maydel en marquise Louis XV, Lize Odinzoff empire o.s.v. – Levaschoff sotare i svart sammet. Gubben M. är jaloux på sin dotter – han kan ej tåla dessa dumhufvuden säger han, och lider af att se dem slå för Sonjutschka, men han går för långt då han bråkar emot ett tillfälle att roa sig för henne.
Gatschina fredag 17 februari 1882
Angående Durassoffska balen, så var den hvad kostymerna beträffar ganska misslyckad (efter mina begrepp) ehuru folk ansåg det hela vara fint. Hvar gång vi hos Manzeys kostymerat oss med Jacobys drägter, ha vi erbjudit en vida mer pittoresk och omvexlande anblick. Kostymerna voro ingenting att tala om, utan någon särdeles smak eller originalitet. Jag plågades af Lise Odingoff som stälde så till att jag dansade en française och cotillonen med henne. Trött och full af sött vin från den Ehrnrooths middagen, trodde jag rakt att jag skulle somna der jag satt med min Lisa. Hon tyckte naturligtvis att jag var tråkig, och deri hade hon rätt. Ingen enda af de unga damerna der intresserade mig. Kitty var monumental i sin polska korta kostym, med nakna armar och decolletée – des cascades de chair rose, – skulle en tredje klassens romanförfattare säga. Levaschoff bytte om kostymer och slutade som Montenegrin – der han hade vanliga, sina egna bottiner med stroppar och gummi – högst tarfligt.
Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20 februari 1882
I går afton var det en dödstråkig middag och aftonunderhållning hos Manzeys. Levaschoff var der, fröken hade insisterat på att han skulle bjudas, och koketterade för honom. – Jag är ej jaloux men kan i sunda förnuftets namn ej åse ett dylikt sjåperi med lugn. Levaschoff är typen för en fadd officer, och föreföll mig dummare än vanligt i går. ”Aimez vous la franchise Mlle? Faut-il toujours être franc? La vie n’est-elle pas une comédie? Och dylikt innerligt drafvel, som dessutom tvingade hela sällskapet att säga dumheter, ty annat kan i dylika ämnen ej sägas. Fru Etter led och var mycket rolig och lustig i sitt hat mot Levaschoff sedan vi väl voro hemma.
Frökens och Grefvinnan As passion är nu skridskoåkning i alla väder, alla dagar och 3 à 4 timmar dagligen. Levaschoff skrinner illa, deremot finnes der en östersjö tysk marinlöjtnant Klüpfel som åker utmärkt väl, och damerna svärma nu mera för Klüpfel än för Levaschoff. I går var jag, blott för att hålla mitt ord, ute på skrinnbanan, i det allra ohyggligaste väder snöstorm. Fröken M. förklarade dock att det var herrligt. Jag åkte ej ty jag har för vida stöflar som alls ej sitta åt om vristen (bottiner med gummi) och det går verkligen ej om man ej har skodon som sitta fullkomligt bra.
Levaschoff var mycket stolt öfver en charad (dock ej hans egen uppfinning): ”On est mon premier quand on fait mon dernier de mon entier” – Sophie (Sot-fi). Men som det ibland slår lock för intelligensen begrep ej damerna utan L. fick till min glädje utlägga sin charad, hvarvid den betydligt förlorade i ”qvickt geni”.
Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
Fröken Manzey är en annan mennsika, glad och hygglig. Gumman Durassoff lär ha gjort ett ordentligt giftermålsanbud för Levaschoff, – som dock lyckligtvis refuserades. Hennes sista flamma, Klüpfel, har nu från sin förra värdighet af glad naturlig och okonstlad yngling sjunkit ned till sin verkliga grad – den af komplett åsna. Sic transit o.s.v.
Petersburg lördag 28 mars. 28 mars 1896
Jo, i går qväll var jag hos en general Teiner. – de äro tre systrar, fru Teiner, Csse Rehbinder och prinsessan Orbeliany, som bo i samma hus och nu ha, bara för sitt höga nöje, utan välgörenhetshänsyn, arrangerat ett Operett spektakel hemma, med orkester, körer – allt amatörer från den högsta chic-kasten – litet gladare dock än Etters bekanta chic menniskor, och mycket mindre rysk-ryska än Etters vänner. Spektaklet 2 pjeser 4 akter, allt med sång, helt franskt – mycket talrik elegant publik, många diplomater – hela franska Ambassaden bl.a. – Tänk dessa menniskor som ha stora teatersalonger med sidenridåer i sina egna hus! – Operetterna af Audran och Adam voro skräp – men jag måste tillstå att de spelades förträffligt och på utmärkt god franska. Sonja Volkoffs gamla tillbedjare Levaschoff spelade älskarn – en ung furst Galitzin, uppfostrad i Frankrike, (bror till den olyckliga hertiginnan de Chaulnes) spelade också en vacker rôle – han spelade ypperligt som en god fransk aktör. En Mlle Scheremetieff talade också en franska som det var ett nöje att höra. Kostymerna så der. – Den der vackra amiralskan Makaroff*) (*)bekantskap från Kræmers.), som skaffat mig invitation tog min arm och var mycket stolt att presentera mig till höger och venster. Tänk att man hörde bara franska der, och ypperlig franska!
Bland de många temmeligen fula, strålade Levaschoffs fru, född grefvinnan Bludow, som en stjerna. Hon liknar frappant Venus Milo. lika stor, lika segerrikt framseglande – med guldblondt hår à la grecque, och axlar som – Venus Milo, som sagdt – armarna har hon i behåll, mycket vackra också de. Vore hon ej så vacker skulle hon vara 2 gånger för stor.