Beskrivning

finländsk konstnär, intendent vid Göteborgs konstförening och konstavdelningen vid Göteborgs museum, föreståndare för ritskolan vid Göteborgs museum

Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
Det beror på concoursen [tävlingen] vart han reser; han vill också brevledes fråga Adolf von Becker om råd; han kunde fara både till Paris och München, och väljer hellre Paris då Becker och Berndt Lindholm är där; kamraterna uppmanar honom att stanna i Antwerpen över sommaren.
Antwerpen d. 6 December. – 6 december 1873
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt genom Mille (Emil) Cedercreutz fråga studenten John Lindholm om hans bror Berndt Lindholms adress; han vill skriva till denne och Adolf von Becker i Paris.
Dagen derpå, (julaftonsdagen) 24 december 1873
Edelfelt kan inte begripa att Berndt Lindholms adress varierar; en fransman Monsieur Huberts har sagt att Bantignolle inte är det samma som Rue des Carrières Montmartre.
Antwerpen d. 8 Januari. 74. 8 januari 1874
Alexandra Edelfelt får riva sönder brevet till Bernhard Reinhold om det inte är tillräckligt artigt; till Berndt Lindholm i Paris har Edelfelt ännu inte hunnit skriva.
Antwerpen d. 14 Januari 1874 14 januari 1874
Edelfelt har ännu inte skrivit till Berndt Lindholm och Adolf von Becker; han väntar på att få höra domen i Finska konstföreningen innan han skriver.
Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
Edelfelt har skrivit till Adolf von Becker och Berndt Lindholm; han är glad att Bernhard Reinhold glatt sig åt brevet.
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
Edelfelt har ännu inte fått något svar från Adolf von Becker och Berndt Lindholm; Lindholms brev adresserade han Batignolles eller Montmartre; han tänker skriva till Carl Gustaf Estlander, men hinner inte nästa vecka då de har anatomi på tävlingsprogrammet.
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8 mars 1874
Edelfelt ser sig tvungen att skriva till Carl Gustaf Estlander i Paris för att få höra något om Adolf von Becker och Berndt Lindholm.
Antwerpen d. 16 Mars 74. – 16 mars 1874
Edelfelt har fått brev från Adolf von Becker och Berndt Lindholm; han behöver därför inte skriva till Carl Gustaf Estlander, som det visade sig inte bemödat sig om att känna till de bådas adresser; B.O.Schauman har skrivit och varnat Lindholm för att "locka" Edelfelt till Paris; Lindholm anser att det vore "utmärkt bra" om han kom till Paris i maj under Salongen, som "är den besta exposition i verlden"; Lindholm lovar också att hjälpa honom till rätta och ordna det så billigt som möjligt; Becker och Lindholm verkar umgås mycket med familjen Antell; Lindholm har resonerat med senator Samuel Antell om att förstora konstnärsstipendierna och om att Edelfelt borde få förlängning; Lindholm uppmanar Edelfelt att arbeta flitigt och påminner om Thomas Coutures ord: "för att blifva en god konstnär, måste man först vara en god arbetare.
Antwerpen d. 9 April 74 9 april 1874
Alexandra Edelfelt kan ännu ett par veckor skriva till Edelfelt i Antwerpen, men om hon vill adressera breven till Paris kan hon använda Berndt Lindholms adress på Rue fontaine St Georges 40.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
Det är ledsamt att Berndt Lindholm inte är i Paris, vilket förklarar varför han inte svarat på Edelfelts två brev; tråkigt blir det att ensam komma till "le petit village" [den lilla byn], som fransmännen säger.
Torsten Wænerberg och Filip Forsten är i Paris, men de kan inte ersätta Berndt Lindholm; den första saknar schwung, den senare allvar; Edelfelt tänker hålla sig till Adolf von Becker och Sidney Adams; Morbror Gustaf Brandt har rätt i att man har nog av landsmän därhemma; i Antwerpen har han inte saknat sådana; gemensamma idéer, sympatier och strävan förenar mer än språk och står över nationaliteterna.
Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Regnet hällde ner när tåget anlände till Paris; Edelfelt åkte till Berndt Lindholms ateljé och fick veta att Thorsten Waenerberg bodde på rue de la Rockefoucauld; Waenerberg var inte hemma.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Filip Forstén har ännu inte anlänt, inte heller Bernt Lindholm har återkommit.
Severin Nilsson, som hyr Berndt Lindholms gamla ateljé på Rue des Carrières, reser hem; han vill att Edelfelt skall ta ateljén så länge han är borta; Edelfelt betalar hälften av hyran för tre månader; han ber om Alexandra Edelfelt åsikt, samtidigt som han ber henne hälsa alla och fortfarande adressera sina brev till Adolf von Beckers adress.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Berndt Lindholms och Adolf von Beckers tavlor ta sig bra ut på salongen, även om de inte väcker någon uppmärksamhet bland de 3 000 målningarna; Léon Bonnats "Le Premier pas" [det första steget] är ett mästerverk; Alphonse de Neuvilles bataljmålning är målad så att man själv tror sig höra de "pipande" kulorna och dela fransmännens förtvivlade mod; Héctor Le Roux har målat Prometheus och Herkules i ett Elsass-Lothringen tema; sedan kommer Marie-François Fermin-Gerards bröllopståg från 1600-talet, Jehan Georges Viberts "après déjeuner", porträttet av Paris största skönhet, aktrisen Mademoiselle Anna Judic; Édouard Detailles kyrassiärer, Alexandre Cabanels porträtt och Lawrence Alma Tademas tavlor, varav den ena försätter åskådaren i egyptiernas Isisdyrkan; det finns så många tavlor han ville att Alexandra Edelfelt skulle se; flamländarna anses vara de bästa marinmålarna; Charles Verlat, Emile Wauters och Louis Gallait har inte exponerat, ställt ut.
Nästa månad flyttar Edelfelt in i Severin Nilssons (tidigare Berndt Lindholms) ateljé och bostad; det var dumt att han betalade för en månad på St. Georges' hôtel då han anlände; sedan han blivit mera bekant med Paris har han blivit övertygad om att det går att leva billigare än Thorsten Waenerberg och Adolf von Becker.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
Berndt Lindholm är tillbaka i Paris, efter sin vistelse i Götheborg, där hans son ligger svårt sjuk med "tuberkler i hjernan" och hans fru varit svag och lidit av "nervattacker".
Paris, tisdagsafton. 3 Juni 1874. 3 juni 1874
Tillsammans med Berndt Lindholm och engelsmannen Monsieur Bowen vid Jean-Léon Gérômes ateljé åkte Edelfelt till Saint Cloud för att se på kapprodd i engelsk still på Seine; han har inte sett något vackrare än utsikten från Mont Valérien; i Meudon såg de porslinsfabriken och de bjöds in till Bowens vän Monsieur Roberts; på kvällen tog de tåget till Paris efter en av de allra angenämaste dagar man kan tänka sig.
Berndt Lindholms gosse har tuberkler i hjärnan.
Paris , onsdag d 17 Juni 74. 17 juni 1874
Föregående kväll åt Edelfelt middag med Berndt Lindholm, som sålt tavlor åt en engelsman för 4000 mark.
Paris d. 24 Juni 1874. 24 juni 1874
Han hade gått till Fuchs för att äta middag och träffa Adolf von Becker och Berndt Lindholm; han ville fråga om datumen för midsommar men de var inte där.
Alexandra Edelfelt har anmärkt att Berndt Lindholm är ovanligt hygglig och vänlig och Edelfelt är av samma åsikt; Lindholm verkar ha stora tankar om Edelfelts begåvning och framtid; han hade hållit ett lovtal över Edelfelt då denna drack brorsskål med Olaf Isaksen i Asnières, dit Lindholm bjudit Edelfelt på diner, middag.
Thorsten Waenerberg och Berndt Lindholm är inte riktigt goda vänner, fastän Waenerberg arbetar i Lindholms ateljé; Edelfelt kan inte heller riktigt tåla den lata och självgoda Waenerberg (detta sagt i förtroende, han vill inte att Waenerberg skall kunna anklaga honom för att sprida rykten om denne i Finland); Wilhelm von Gegerfelt har sagt till Waenerberg att han är bättre än Lindholm.
Edelfelt har tappat sin almanacka och vet inte om det är midsommardag idag eller i morgon; i ateljén eller av conciergen [portvakten] går det inte att fråga eftersom man i Frankrike inte firar Johanni [Johannes döparens dag som infaller på midsommar]; han har inte heller träffat Adolf von Becker eller Berndt Lindholm de senaste dagarna.
Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1 juli 1874
Olaf Isaksen hade sökt upp Edelfelt, sedan han som Diogenes gått runt och letat efter en människa men inte funnit någon; Adolf von Becker och Berndt Lindholm var med Alfred von Haartman; Thorsten Waenerberg var med en finsk doktor Antell; Isaksen sade sig inte kunna vara utan "finngubbar" och letade upp Edelfelt.
I Paris är forstmästare Alfred von Haartman, som gift sig till stor förmögenhet och fått en vacker fru i Stockholm; han hade bett Berndt Lindholm och Adolf von Becker komma och äta med honom, men de hade själva fått betala middagen; Edelfelt tyckte det var "eget" av en rik man som Haartman, men Alexandra Edelfelt får inte tro att han är uppblåst.
Edelfelt var med Berndt Lindholm på théâtre français för att se Sophie Croizette i sin bravurroll i le Sphinx av Octave Feuillet; Croizette och Madame Sarah Bernhardt är båda mästerliga i rollerna som Blanche och hustrun till greve Henri som de båda kvinnorna älskar; Edelfelt önskar att Alexandra Edelfelt kunde se pjäsen tillsammans med honom.
Paris d. 10 Juli 1874. 10 juli 1874
Alexandra Edelfelt har kanske läst om lagman W. [torde egentligen vara C. som i Carl] Brummers död; Edelfelt, Adolf von Becker och Berndt Lindholm fick när de var på Café de la Régance veta att lagmannen anlänt till Paris med sin bror och sina svägerskor; Brummer hade förkylt sig i Kölnerdomen i Köln, insjuknat i lunginflammation i Liège och måste bäras ur vagnen i Paris; Becker och Lindholm besökte den sjuke Brummer, som frågade efter Edelfelt; Brummer hade tänkt beställa en liten tavla av honom, sonen till en av Brummers äldsta vänner, Carl Albert Edelfelt; då Edelfelt följande dag kom hem från Louvren, väntade en biljett från brorsonen Johan Wilhelm Brummer med Brummers dödsbud och familjens önskan att Edelfelt skulle göra en teckning av dödsbädden; Edelfelt såg budet för sent, men familjen bad honom närvara på bisättningen av kroppen, som skulle begravas i Finland; de bad Edelfelt måla något annat som påminde om deras sorgliga resa; vid bisättningen var även Lindholm, Becker, aktören Axel Bosin med fru (fröken Lotten Dorsch) närvarande; sorgetåget gick till bangården Mont Parnasse, på andra sidan Seinen, och till det provisoriska vilorummet i hotellvärdens familjegrav; alla bjöds efteråt på middag, under vilken man förundrade sig över det öde som drabbat den studentklick där Carl Albert Edelfelt och Brummer ingick; av de tolv vännerna finns bara Carl Creutz, Gustaf Ehrnrooth, Isak Carström och Karl Schulman kvar,
Brummers bad Edelfelt följa med sonen Johan Wilhelm Brummer någonstans; de åkte till Bois de Boulogne och Jardin d'acclimatation och slutligen till Cirkus; Brummers hade stått för alla kostnader, till skillnad från herrskapet Haartmans som tagit Adolf von Beckers och Berndt Lindholms tid i anspråk, velat äta på de dyraste restaurangerna men väntat sig att alla betalade för sig själva; Brummers bad Edelfelt följande dag att följa med dem till Versailles och St. Cloud; han och fröken Thilda Falkman kom bort från de andra; Edelfelt föreslog att de skulle ta tåget tillbaka, men fröken Falkman insisterade på att söka genom Versaillesskogen och sedan Trianon (stora och lilla slottet); efter tre timmars lönlöst sökande gick fröken Falkman med på att ta tåget tillbaka.
Paris d 17 Juli 1874. 17 juli 1874
Thorsten Wænerberg, Berndt Lindholm och doktor Herman Antell har rest bort, likaså Brummers och Gustaf Sohlström; Lindholm som förtjänat pengar på en beställning återvänder med fru och svägerska till hösten.
Adolf von Becker hyr Berndt Lindholms ateljé och Edelfelt har bjudits in att måla Calla Holms tavla där, eftersom den är ljusare än hans egen ateljé; på Kiala är man orolig för att han inte så fort som möjligt skall måla tavlan; Edelfelt meddelar att han nästa vecka när vacansen [lovet] börjar skall ta itu med saken; idén är densamma, med undantag för att den "vackra flickan" är klädd i 1780-talsdräkt; dräkten hyr han av en "kostymier" på Rue de Béranger, modellen har poserat i Jean-Léon Gérômes ateljé; i Paris är alla utgifterna "rysligt" dyra.
Doktor Herman Antell är glad och hygglig; han har 85 000 mark i årligar räntor; han har spenderat mycket och köpt tavlor av Thorsten Wænerberg och Berndt Lindholm.
Eleverna vid ateljén reser bort från Paris under ferierna; amerikanen Julian Alden Weir vill ha med Edelfelt till Bretagne, men Edelfelt har varken tid, lust eller pengar; hans och Berndt Lindholms (d.v.s. nu Adolf von Beckers) ateljéer är drägligt svala att arbeta i under sommarhettan.
Lilla Johan Wilhelm Brummer är beskedlig men har förutsättningar att bli en riktig Helsingforssnobb, som Anders Ramsay kommer att sätta stort värde på; Brummer ser också upp till fina, snygga och eleganta män som Waldemar von Frenckell, Lennart von Knorring och Carl Armfelt; Edelfelt ger inte mycket för tal om den "nordiska kraften" eller Finlands "söners dygd"; det är bekvämt att tala om ”det förderfvade Frankrike” och det genomkorrumperade Paris, men Edelfelt tror att det i Helsingfors proportionsvis finns lika mycket eller mer "maskstucken" livsåskådning och idéer som här vid Seinens strand; Alexandra Edelfelt får inte tro att han säger detta med anledning av Brummer, det var snarare ett resonemang han hade med Berndt Lindholm härom kvällen.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Adolf von Becker har det tråkigt sedan Berndt Lindholm, Hugo Salmson, Alfred Wahlberg och Olaf Isaksen rest.
Paris d. 28 Juli 1874. 28 juli 1874
Berndt Lindholm tyckte att Edelfelt tog på sig för mycket arbete med Calle Holms tavla.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4 augusti 1874
Edelfelt har hela veckan arbetat flitigt på Calle Holms tavla; klänningen är färdig och han skall nu börja med ansiktet; judinnan som han använde till studiehuvudet som han målade i Adolf von Beckers (egentligen Berndt Lindholms ateljé) kan han inte använda till 1700-talsdräkten som kräver ett mera blont, omarkerat och graciöst utseende; hans nuvarande modell har två dagar varit borta p.g.a. sjukdom.
Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
B.O.Schauman har i all välmening men i enfald föreslagit att Edelfelt åker till Florens för att studera; Edelfelt blev indignerad då Berndt Lindholm visade ett brev från BOS, där denne beklagade att Edelfelt lämnat Antwerpen och att han sökt sig till Jean-Léon Gérôme.
Paris . 11 Sept. 1874. 11 september 1874
Edelfelt har börjat på en kartong föreställande en tirailleur [jägar] fäktning 1808; han funderar på att måla den tillsammans med Berndt Lindholm och halvera vinsten om Lindholm får den såld.
Edelfelt vet ännu inte om han skall stanna kvar med Severin Nilsson, den långa vägen mellan Batignolles och Quartier Latin avskräcker; man kan få rum för 25 francs i månaden i närheten av École des Beaux Arts; nästa gång Edelfelt återvänder till Paris, då han inte längre kommer för att studera utan för att måla, kommer han att hyra ateljé i trakten av Batignolles där priset är ungefär 500 francs, medan de stora ateljéerna vid Notre dame de Lorette, rue Fontaine St Geoges och Place vingt mille kostar 1400 francs; så mycket kostar Berndt Lindholms ateljé, medan Adolf von Becker betalar 900 francs.
Paris d. 24 September 1874 24 september 1874
Flytten och de nya möblerna kommer att kosta pengar och Edelfelt ber Alexandra Edelfelt skicka pengar; om det är omöjligt, kan han låna av Berndt Lindholm eller Adolf von Becker.
Berndt Lindholm går troligen med på att måla ett bataljstycke tillsammans med Edelfelt, vilket borde gå att sälja.
Berndt Lindholm är tillbaka; både Edelfelt och Adolf von Becker är således utan hem; Severin Nilsson och Gerle kommer att bo tillsammans; Edelfelt behöver inte genast betala sommarens hyra åt Nilsson.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt förlåta brevet, som delvis är ett tiggarbrev; följande brev kan hon skicka till Berndt Lindholm eller till hans nya adress Rue Cassette 23; gatan är bigata till Rue de Rennes, som går från St Germain de Près till Montparnassebangården, nära Luxembourg; Edelfelt har således nära till École des Beaux Art; *han hälsar hjärtligt till alla bekanta.
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Eftersom Edelfelt måste flytta i en hast har hans utgifter blivit så stora att han är totalt pank och har behövt låna 60 francs av Berndt Lindholm; han var tillsammans med Adolf von Becker och köpte en järnsäng och tillbehör till ett förmånligt pris om man jämför med Helsingfors; Becker har också sålt honom lakan och dynvar; bord, tvättfat och kanna har han "fått på krita" av Severin Nilsson.
Gerle har blivit "en visa" bland Edelfelts bekanta; Peyrot och Bassan har kommit och sett på honom som en "menniska från Eldslandet"; Berndt Lindholm med fru och Adolf von Becker anser att han är ytterst komisk; Filip Forsten och Oscar Kleineh tycker att han är högst originell.
Edelfelt besökte tillsammans med Filip Forsten Berndt Lindholm; fru Carolina Lindholm bjöd på surt bröd, Fjällbacka ansjovis och mjölk, som Edelfelt inte ätit på ett år.
Berndt Lindholms pojke är nu frisk, vilket föräldrarna tackar Gud för.
Edelfelts kragar börjar bli utslitna och han funderar på att köpa ett halvt dussin nya; han behöver också ett paraply; under sommaren har han använt Berndt Lindholms paraply, men Lindholm har återvänt och tagit tillbaka sin egendom; nya utgifter väntar således.
Paris, måndagen d. 5 Oktober 1874. 5 oktober 1874
Adolf von Becker och Berndt Lindholm vill ordna så att Edelfelt får Nyländska avdelningens Kiseleffska stipendium; Edelfelt är inte lika övertygad i och med att han har statsanslag, hoppas kunna sälja någonting för 200 francs under vinter, och om det riktigt kniper kan ta itu med den Hackmanska beställningen; är inte Alexandra Edelfelt av samma åsikt?
Med pengarna från växeln skall Edelfelt betala sina skulder till Berndt Lindholm och Severin Nilsson och sedan köpa möbler och senare kläder; vädret har de senaste dagarna blivit höstlikt.
Edelfelt kan inte klaga att han lidit brist på goda vänner; häromdagen fick han ett brev av Karel Scriba; han ber Alexandra Edelfelt inte säga något om Berndt Lindholms och Adolf von Beckers förslag till kamraterna på nyländska avdelningen; det är bäst om man låter saken ha sin "jämna gång".
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
De 300 francs som Edelfelt fick "knappade betydligt ihop" efter att han betalat av skulderna till Berndt Lindholm, Severin Nilsson/Ernst Josefsson och andra utgifter; Adolf von Beckers lakan får han betala när han behagar.
B.O.Schauman har än en gång skrivit till Berndt Lindholm och beklagat att Edelfelt är i ”detta förskräckliga Paris”, under Jean-Léon Gérômes "fördärvliga" ledning och riskerar gå förlorad för konsten; även fransmännens värsta fiende tyskarna erkänner att den franska konsten är överlägsen; Schauman har en snedvriden bild, där Italien är idealet, man skall åka till Tiberns strand och sällskapa med alla världens skandinaver i Rom; Thomas Couture har aldrig varit i Italien och kan ändå mäta sig med Robert Wilhelm Ekman och Erik Johan Löfgren i europeisk ryktbarhet; Italien är renässansens vagga, men Grekland är antikens, Egypten, Persien och Assyrien den äldsta konstens, borde han därför även resa till Nineves ruiner?
Gustaf Sohlströms historia om deras fångenskap är överdriven; Fredrik Svanljung har hört en ännu mer utsmyckad version i Österbotten; den nakna sanningen är att Adolf von Becker, Berndt Lindholm, Thorsten Waenerberg, Johan Pentzin, Oscar Kleineh, Bahier, Sohlström och Edelfelt i juni promenerade på boulevard St. Michel; Waenerberg letade efter en "kiosk" [avträde] men hittade ingen och uträttade sitt naturliga behov på trottoaren; sällskapet fick hämta honom på polisstationen; Sohlström och Bahier skällde ut poliserna, vilket ledde till att de fick tillbringa natten i kurran [häktet]; de skulle ha sluppit ut tidigare men Sohlström visade sig stursk och vägrade lämna häktet mitt i natten; Sohlström har flera gånger prövat det franska rättssystemet, han har processat mot sin lärare i violspel, startat gräl på restauranger och en teater; Sohlström är inte den enda utlänningen som varit "på kurran"; greve Horn och två engelska lordar hamnade dit när de en morgon trängde sig in i ett bageri för att se hur det gick till att baka bröd; samma öde mötte en hop medicinestuderande som dansat quadrille [kadrilj] på Rue Bonaparte.
Fröken Hilda Granstedt träffade Edelfelt igår och han fick Alexandra Edelfelts paket med strumpor, brev och pengar, samt många hälsningar hemifrån; han har visat fröken Granstedt runt i staden, frukost på Palais Royal, ett kort besök på Louvren och sedan sökte de upp Berndt Lindholm som inte var hemma; medan de väntade på att Lindholm skulle komma tillbaka från promenaden med fru och pojke på Champs Elysées talade de om konst i Batignolles och Montmartre; fröken Granstedt har några omsorgsfulla teckningar och ganska bra målningar med sig, hon blir en av Charles Chaplins bästa elever.
Paris d. 2 November 1874. 2 november 1874
Adolf von Becker och Berndt Lindholm står fast vid sitt beslut om att skriva till Nyländska studentavdelningen för att ordna stipendium åt Edelfelt; de anser att man bör smida medan järnet är varmt; de funderar på att be Alfred Wahlberg, Wilhelm von Gegerfeldt och Hugo Salmson att underteckna brevet med dem.
Paris Onsdagsafton 3 Nov. 1874 3 november 1874
*Edelfelt har inte sett Bernt Lindholm på länge; det är numera en riktig "Romresa" att ta sig till Montmartre.
Paris d. 14 Nov. 1874. 14 november 1874
Föregående dag var alla finnar bjudna till Berndt Lindholm på ett glas toddy, eller grogg som det heter här; där var en assessor Idestam från Åbo.
Paris d. 19 Nov. 1874 19 november 1874
Igår kväll var Edelfelt på middagsbjudning hos Berndt Lindholm, som sålt två tavlor.
Paris d. 23 Nov. 1874. 23 november 1874
Som Alexandra Edelfelt kommer ihåg gick Edelfelt med Karl Alfred "Caveeni" till professor Julien Guadet, som ville att Caveen skulle rita ett provarbete; fastän två veckor har gått har Caveen ännu inte börjat rita; Berndt Lindholm bad honom gå till det världsberömda Clunymuséet; där fanns "en hop gammalt skräp" var Caveens intryck, Överstyrelsen för allmänna byggnadernas stipendiat.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Berndt Lindholm mår bra; Filip Forsten och Oscar Kleineh har flyttat in i en pension; Edelfelt har inte sett Filip på två veckor, men han lär må bra och studera flitigt; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl och hälsar alla.
Fragment 1 december 1874
På julaftonen var Edelfelt även bjuden till Berndt Lindholms med Adolf von Becker, men de hade redan för 3 veckor sedan lovat vara med de andra.
Paris d. 14 December 1874 14 december 1874
Edelfelt har gjort en färdig skiss till "Den första skålen hurrah! Kamrater skall Finland ha"; både Berndt Lindholm och Julian Alden Weir tycker att den med några ändringar är tillräckligt bra för att visas för Jean-Léon Gérôme.
Edelfelt har börjat med ett porträtt av Berndt Lindholms pojke; det är svårt att teckna barn men på den ena séancen lyckades han återge likheten ganska bra.
Paris d. 18 December 1874. 18 december 1874
Det har ännu inte bestämts hur finnarna skall fira jul; Oscar Kleineh och Berndt Lindholm kommer att fira med sina familjer; sällskapet kommer således att utgöras av Rafael Hertzberg, Filip Forsten, Adolf von Becker, Karl Alfred Caveen, Arvid Liljelund och doktor Karl Eneberg som anlände igår;
Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1 januari 1875
Två gånger har Edelfelt varit hos Berndt Lindholm för att måla hans pojke, som inte är stilla ett ögonblick; där har också varit kallt, Edelfelt har promenerat på Louvren och på gatorna i Paris; enligt Alexandra Edelfelts brev är det lika kallt hemma.
Edelfelt, Rafael Hertzberg, Karl Eneberg och Karl Alfred Caveen hade bjudit Berndt Lindholm, Adolf von Becker, Anders Ramsay och övriga finländare till Edelfelts ateljé, så länge Julian Alden Weir var borta: Hertzberg och Edelfelt författade ett illustrerat festkväde där alla stora män som bott i quartier latin passerade revue och gav en välkomsthälsning till männen från Seinens andra strand; man beundrade mycket Edelfelts teckningar av Yrjö Sakari Koskinen, Erik Johan Löfgren m.fl; doktor Herman Frithiof Antell var också på plats.
Kölden har varit olidlig i Paris den senaste veckan; fastän han bränt kol i kaminen blir det inte varmare än 5°C i ateljén; de har lov från studierna så han har inte kunnat arbeta i en varmare omgivning, på Louvren är det inte varmare än 7°C; hos Berndt Lindholm har Edelfelt målat hans pojke, men han har inte kunnat hålla i penslarna i kölden; om nätterna har han varmt under lagren av kläder, täcken och filtar, han har lånat Julian Alden Weirs filt och "schlafrock" (ägaren är ännu i Holland).
Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
Porträttet av Berndt Lindholms pojke är nästan färdigt.
Edelfelt har ofta sett Berndt Lindholm då han målat dennes pojke; hos Lindholm brukar han få äta pepparrotskött och dricka oförfalskat kaffe och vin; resorna till Montmartre tar bort mycket tid och han måste åka i tid till Adolphe Yvons klass som börjar klockan 4.
Paris, Söndagen d. 17 Januari, 1875. 17 januari 1875
Pauline Ahlberg känner sig ensam och är lycklig över att ha någon som Edelfelt som förstår henne; hon klagar över att nästa vinter måsta vara i Stockholm; det är underligt att hon "det rika, bildade fruntimret", som haft allt vad hon önskat på jorden avundas Edelfelts lott, i och med att han har ett stort mål och ett yrke han älskar, har en mor som följer honom med hela sitt intresse och sin kärlek; Edelfelt har rått henne att efter all "djup, hjärtslitande och förståndsutnötande lektyr" läsa Johan Ludvig Runeberg; eftersom Pauline nästan helt och hållet glömt Runebergs episka dikter, t.o.m. fänrik Stål, har Edelfelt av Berndt Lindholm lånat henne Julqvällen, Psalmerna, Hanna, Elgskyttarne och Kungarna på Salamis.
Idag skall Edelfelt föra böckerna till Pauline Ahlberg; föregående kväll läste han hos Berndt Lindholm högt ur Julqvällen; Edelfelt tackar Gud av hela sitt hjärta för att ha fått ett fosterland och en älskad mor som Alexandra Edelfelt att leva för; han önskar att han kunde genomandas av samma rena ädla fläkt som Johan Ludvig Runeberg; tiden går och han måste avsluta brevet.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
De senaste dagarna har Edelfelt på eftermiddagarna arbetat på en skiss därhemma; ämnet är följande: "Det är afton, på ett af de tyska slagfältena under 30 årskriget. Drabbningen är slut, och en ung krigare har gått ut för att söka sin vapenbroder bland de fallna; han böjer sig ned över ett lik, insvept i en trasig svensk fana, som den döde ännu krampaktigt trycker till sitt bröst, han kastar upp en flik af fanan och ser sin väns bleka ansigte"; Berndt Lindholm och Adolf von Becker tyckte att det är det bästa han gjort, och Julian Alden Weir rådde honom att visa skissen åt Jean-Léon Gérôme; Gérôme ansåg att ämnet inte var dåligt, men att skissen varken hade fysionomi eller originalitet, och fullständigt saknade distinktion, "Cela n'est pas un portedrapeau mort à son poste, c'est tout bonnement un paquet [detta är inte en fanbärare död på sin post, det är helt enkelt ett paket]; Edelfelt får börja om på nytt.
*Berndt Lindholm har fått en dotter; frun Carolina var nära att dö men är på bättringsvägar; det blir avbrott i pojkens porträtt.
Paris d. 17 Februari 1875. 17 februari 1875
*Edelfelt har varit ett par gånger hos Berndt Lindholm för att måla hans pojke.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21 februari 1875
Edelfelt har målat bakgrund till en studie han målat hos Jean-Léon Gérôme: en spelande faun; han har satt träd bakom den nakna pojken, som sitter på en gammal marmorbänk, blommor och gräs i förgrunden; Berndt Lindholm som gett råd, säger att den inte alls kommer att förstås i Helsingfors; nakenheten och bristen på idé skulle få herrar konstdomare att rynka på näsan och säga att Edelfelt gått förlorad för konsten i Paris.
Adolf von Becker och Berndt Lindholm tycker att Edelfelt ska be Calle Holm om att få tävla med hans tavla; Edelfelt sänder med ett brev till Calle Holm, som han ber Alexandra Edelfelt läsa igenom; Morbror Gustaf Brandt eller Cajander kunde hjälpa till med inpackningen; eftersom Edelfelt inte har några medtävlare att frukta vore det skäl att delta i tävlingen, i synnerhet som tavlan redan vunnit ett visst erkännande i Helsingfors; allt hänger på om allt går att ordna i tid från Borgå.
Paris d. 24 Februari på aftonen 24 februari 1875
I förra brevet skrev Edelfelt att han denna dag skulle sända sina studier, men Adolf von Becker och Berndt Lindholm har övertygat honom om att de skissartade nakna studierna inte skulle tala för honom i tävlingen; de menar att Calle Holms tavla ensam gör bättre intryck; om det inte blir för dyrt med posten skall han i alla fall skicka studierna till Alexandra Edelfelt.
Berndt Lindholm och Adolf von Becker målar flitigt.
Paris d. 9 Mars 1875. 9 mars 1875
Porträttet av Berndt Lindholms pojke är nästan färdigt; det tar sig sämre ut i Edelfelts ateljé än hos Lindholm; han kommer sannolikt att exponera det i Helsingfors, då han inte vill riskera att bli refuserad på Salongen.
Adolf von Becker och Berndt Lindholm målar på tavlor för Salongen; Edelfelt längtar efter den tid då även han har något gott att sända dit.
Paris d. 13 Mars 1875 13 mars 1875
Det tar på egenkärleken att inte ha något att ställa ut på Salongen när allt flera av hans kamrater rustar för utställningen; Berndt Lindholms pojke är inte tillräckligt bra för att sändas till Salongen.
Edelfelt ser det inte som någon radikal omöjlighet att Alexandra Edelfelt och syskonen en gång skall flytta till honom i Paris; det enda som för tillfället hindrar en sådan åtgärd är kassan; han har tänkt sig att de kunde skaffa en bostad vid yttre bulevarden i Montmartre eller i trakten av Parc Monceaux; våningen skulle möjligen ligga högt upp, men man vänjer sig vid trappor (vilket fru Carolina Lindholm är ett bevis på), och även om bostaden är en bit bort från Paris centrum så finns det omnibussar; på sommaren skulle de söka sig ut till St Cloud, Fontainebleau eller till havskusten; Berndt Lindholms concierge [gårdskarl] har berättat om den unge målaren Louis Priou, som tvingade sin mor att flytta från Toulouse och efter att han fått första medaljen vid 1873 [1874] års Salong har beställningarna ramlat in och han har råd att hyra en ordentlig ateljé med våning; för Ellen skulle här finnas muséer, bibliotek och teatrar, för de yngre systrarna skolor och pensioner.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Edelfelt har de två sista dagarna arbetat mer än på länge och varit i stor "själsspänning" eftersom han målat färdig Berndt Lindholms pojke och fört den till juryn för Parissalongen; det är än så länge en hemlighet eftersom han är säker på att bli refuserad; i och med att Jean-Léon Gérôme inte är i Paris visade han tavlan för Gustave Boulanger som rådde honom att pröva lyckan; Edelfelt gick med tavlan till Industripalatset och tilldelades nummer 4235.
Juryn skall bli sträng i år; Becker är rädd att han blir refuserad; Berndt Lindholm är mera säker och har 2 bra tavlor.
Hos Berndt Lindholm har Edelfelt blivit bekant med en svensk målare, baron Olof Hermelin; de andra nordborna fruktar att Hermelins två stora tavlor får göra en tur-retur, refuseras.
I concours des places [tävling om platser] blev Edelfelt 6:e av 70, senaste gång var han 15:de; senaste måndag hade de concours de composition [kompositionstävling]; Edelfelt placerade sig inte bland de tio främsta; hans vän Eugène Burnand, som rått honom att ställa ut Berndt Lindholms pojke, tog första platsen.
Paris d. 5 April 1875. 5 april 1875
Dopet hölls i protestantiska kyrkan Rue Couchat; andra faddrar var Arvid Liljelund, Adolf von Becker, baron Olof Hermelin och fröken Hilda Granstedt; Berndt Lindholms dotter döptes till Sigrid Helena av en norsk präst.
På söndagen måste Edelfelt ställa in ett möte med Pauline Ahlberg p.g.a. att han blivit ombedd att vara fadder till Berndt Lindholms lilla flicka; han kunde inte följa med Pauline till Buolognerskogen och försökte istället få tag på Philip Forsten som kavaljer åt henne.
Efter dopet var det gudstjänst, den norska prästen predikade raskt, varmt och bra; psalmerna "Gud är oss en väldig borg" och "Ack hör mig Herre Jesu Krist" gjorde djupt intryck på Edelfelt; efter gudstjänsten gjorde herrarna en lång promenad och bjöds sedan av Lindholms på middag i Weplers restaurang i Batignolles.
Paris d. 13 April 1875. (tisdagsafton 13 april 1875
Edelfelt har en ledsam nyhet; han är refuserad i Salongen; Julian Alden Weir fick det ena porträttet antaget, även Eugène Burnand är antagen; bland de refuserade i Jean-Léon Gérômes ateljé finns Gérômes gunstling Gustave Courtois, Wyatt Eaton, Léon Dehaisne, Istres Contencin och Law; Adolf von Becker och Berndt Lindholm är antagna, den senare med acklamation; Arvid Liljelund är refuserad.
Berndt Lindholm hade tröstat Edelfelt, som insåg att det var svårt att med ett skissartat barnporträtt fånga juryns uppmärksamhet då porträttgenren är så stor i Paris.
Fragment 1 maj 1875
Edelfelt får läsa tidningar hos Adolf von Becker, Berndt Lindholm eller på Café de la Régence, så Alexandra Edelfelt behöver inte besvära sig med detta mera.
Paris, Måndag d. 3 Maj 1875 kl. 12 på natten 3 maj 1875
Salongen är öppnad; Edelfelt har fäst sig vid Jean Paul Laurens "Robert den frommes exkommunikation" och "Interdikt", Jules Bretons mästerliga "Midsommarkväll i Bertagne", Charles-François Daubignys och Léon Germain Pelouses landskap; Julian Alden Weirs porträtt har en dålig plats; Berndt Lindholms ångbåt som sågas ut genom isen har väckt uppmärksamhet; hos Sargents talade man om den utan att veta vems den var, och folk står alltid och tittar på den.
Berndt Lindholm har inte gjort lika goda affärer; Lindholms flicka är mycket sjuk; doktor Quist har förberett föräldrarna på det värsta; Lindholm har skaffat en tjock, duktig bretonsk bondkvinna till amma, men flickan har knappt kraft att "dia"; fru Carolina Lindholm visade Edelfelt det lilla, magra, bleka, dåliga barnet.
Paris 31 Maj 1875. 31 maj 1875
Berndt Lindholms pojke vore det roligt att få exponerad, om också inte mer än en dag; Alexanda Edelfelt kan om hon vill också ställa ut pojken som spelar, en karl med pantherhud som Gustave Boulanger i tiden berömt, en kvinnotors med vitt draperi som Jean-Léon Gérôme tyckte var bra, därtill om Mamma anser det nödvändigt en gubbe som sitter, något huvud o.s.v.; han sänder också en studie som han målade strax han kom hit i fjol i Adolf von Beckers ateljé efter en av hans modeller, ett flickhuvud koafferat [friserat] à l'alsacienne; en karl som lutar sig mot knäet är hans senaste och säkraste studie även om han inte hade tid att slutföra den och p.g.a. Pauline Ahlberg förlorade en dag den veckan; om någon av tavlorna ställs ut vore det bra om Heimberger spänner upp duken på lösramar, Mamma kan också be honom fernissa tavlorna och hon skall skriva upp alla utgifter på Edelfelts konto.
Paris d. 30 Juni 1875 30 juni 1875
I söndags på kvällen var Edelfelt bjuden till bröderna Wolff i Meudon; på bangården träffade han häradshövding Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg, en norrman Johnsen, aktör Lindberg och doktor Axel August Hårdh som också skulle dit; det blev en stor finsk middag; efteråt spatserade de och sjöng i skogen; på bangården i Sèvres blev de på grund av det olycksaliga "ja" och "nej" tagna för tyskar; Edelfelt tyckte inte det var lönt att förklara sig; när Edelfelt har suttit och pratat med Adolf von Becker, Berndt Lindholm och Filip Forstén som inte är så högljudda, så brukar ingen ens se på dem; skandinaverna har kommit överens om att säga "oui" och "non" för att undvika obehaget med att tas för tyskar när de använder "ja" och "nej".
Paris d. 22 Juli 1875. 22 juli 1875
Edelfelt blev bjuden på avskedsmiddag av Berndt Lindholm med Adolf von Becker, ett svenskt herrskap Norstedt och Nils Forsberg hos "Wepler", en restaurang i Clichy; Edelfelt ville visa sin tacksamhet för Lindholms och beställde in två flaskor champagne; Lindholm föreslog en skål för Edelfelt och hans 21 år, Edelfelt för fru Carolina Lindholm, och Norstedt för Finland.
Alla reser bort för sommaren; Filip Forstén åker nästa vecka; Bernt Lindholm åker till Sverige, där hans familj kommer att stanna nästa år, medan han själv återvänder i oktober; Adolf von Becker reser till Écouen.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
Berndt Lindholms reste i söndags; Adolf von Becker reser följande dag till Normandiet och Philip Forstén reser till Finland i övermorgon.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
Alla finnar börjar dra bort; Berndt Lindholms, Adolf von Becker, Filip Forstén har rest.
Paris, Onsdag d. 4 Aug. 1875 4 augusti 1875
Den enda som återstår är fröken Augusta på landsvägen; Berndt Lindholm har tecknat ett vackert vinterlandskap i kol, som Edelfelt kommer att följa; det förargliga är kusken och hästen; det är lättare sagt än gjort att göra illustration till Julqvällen; han tackar för att Alexandra Edelfelt hade godheten att i tid underrätta honom.
Paris d. 14 Sept. 14 september 1875
Efter tusen olika ärenden fram och tillbaka i Paris börjar Edelfelt vara redo att resa; han har flyttat alla sina saker till Berndt Lindholms ateljé.
Götheborg måndag d. 6 nov. 1876 6 november 1876
Då Edelfelt anlände till Göteborg sov han ut och gick sedan i ett ännu förfärligare "yrväder" än i Jönköping" för att söka upp Berndt Lindholm, som blev glad och överraskad av besöket.
allt ännu Göteborg d. 7 nov. 1876. 7 november 1876
Föregående morgon gick Edelfelt med Berndt Lindholm till ångbåtskontoret, men han fick lov att återkomma upprepade gånger under dagen; Lindholm förde honom omkring i staden som ser prydlig men tråkig ut; museet går inte upp mot Konstföreningens galleri i Helsingfors; han presenterades för intendenten, kammareherre Magnus Lagerberg, som varit i Rom och hört talas om Edelfelts och Victor Hovings öden; hans fru Tekla hade kommit hem med tyfus från Italien, men var nu bra igen.
På den temporära utställningen var två tavlor av Berndt Lindholm de bästa.
Berndt Lindholm tog Edelfelt också till Göteborgs förnämsta skräddare Julius Weidig, som tillika är målare och säljer alla sina tavlor; Lindholm ger honom lektioner och får i utbyte alla sina kläder gratis; Weidig har ett mycket vackert galleri av svenska konstnärers tavlor; de gick sedan och lät raka och klippa sig hos en hår- och skäggartist som är stadens festpoet; de är slående bevis på att konsten låter förena sig med praktiskt förstånd och penningförtjänst; denna nya skola har bestämt sin vagga i Göteborg.
Föregående kväll var Edelfelt bjuden till Berndt Lindholm; där var Fredrik Wohlfart, en finsk ingenjör Bonsdorff och Lindholms svägerskor; det är egendomligt att Lindholm valt den fulaste av systrarna Bohle, den yngsta svägerskan ser riktigt bra ut; Edelfelts guddotter Sigrid Lindholm har redan börjat tala och Ragnar Lindholm talar med äkta Göteborgsdialekt.
På grund av snön och det vintriga vädret har ångbåten från Fredrikshamn fått ställa in en tur och Edelfelt har inte kommit vidare från Göteborg; han önskar att han tagit vägen via Petersburg; han hoppas att Alexandra Edelfelt fått breven från Stockholm, Jönköping och Göteborg; han litar inte längre på de svenska kommunikationerna och sänder detta brev via Tyskland; det är ledsamt att vara skild från dem där hemma utan att ha kommit fram till målet; det är en lycka att han haft Farbror Erik Edelfelt och Berndt Lindholm.
Berndt Lindholm tog Edelfelt till en konstnär Fredrik Wohlfart, som studerat i Düsseldorf och Paris och som för två år sedan slog sig ned i sin födelsestad; Wohlfart var hygglig och en stor beundrare av Jean-Léon Gérôme; hos honom såg Edelfelt det granna porträttet av Magnus Lagerberg.
Paris d. 27 nov. 1876. 27 november 1876
Edelfelt har fått tag i sina möbler, förutom stolarna som ingen vet vart "slarvern" Berndt Lindholm gjort av; istället tar han Lindholms soffa och länstol utan att betala en "sou" [tidigare fransk myntenhet].
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
Edelfelt bor fortfarande på Rue du vieux Colombier 9, eftersom han inte fått någon kamin till sin ateljé ännu; Han har redan flyttat dit sin säng, Berndt Lindholms soffa och länstol; han har köpt två stolar, två rottingtaburetter och en ridå; det som saknas är bord, kamin och matta.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Det är sådant besvär att insallera sig; Berndt Lindholms usla soffa är redan sönder och rummet ser ödsligt och tråkigt ut; pengerna går åt som på heta stenar, hyran kostar mest, snart kommer nya utgifter för modell och hans liv kostar mera än förut; han ber Alexandra Edelfelt sända mera pengar.
Julmorgonen 1876. 25 december 1876
Skiss av Edelfelts ateljé på Rue Bonaparte 24; han behöver gardiner för takfönstret, det drar därifrån; Berndt Lindholms soffa är fortfarande trasig och söndrig; då han arbetar stänger han trappluckan, då någon kommer öppnar han den; hans vänner stiger upp ur jorden som faderns skugga i Hamlet.
Lördag d. 28 mars, på jernvägen mellan Göteborg och Jönköping 28 mars 1885
Edelfelt har slitit sig lös från middagarna i Göteborg, trots Fürstenberg, farbror Erik Edelfelt och Berndt Lindholm; det känns omöjligt att i längden bli bjuden på gratis middagar av "beskedliga menniskor" och svara på tal.
Möttes på stationen i Göteborg av Fürstenberg, farbror Erik Edelfelt med söner, Berndt Lindholm.
Middag hos Fürstenberg, gäster: Berndt Lindholm, konstnären Eriksson, Karl Warburg; Edelfelt nämner vem som är kristen och vem som är jude.