Beskrivning

konstnär

Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
I Belgien, Tyskland och Frankrike finns det även hederligt folk som tänker raka motsatsen mot det som hederligt folk tänker därhemma; även Finland skall väl i något skede växa ur "den naiva oskuldsperiod" då man kunnat kalla Robert Wilhelm Ekman Finlands Titian och Erik Johan Löfgren Finlands Rafael, vilket det enligt Walter Runeberg har stått i Åbo Underrättelser; Edelfelt tänker också på Emil Nervanders "dumma" yttrande om att kunskap hindrar en målares inspiration; stackars Peter Paul Rubens, Michelangelo och Rafael i så fall.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
B.O.Schauman har än en gång skrivit till Berndt Lindholm och beklagat att Edelfelt är i ”detta förskräckliga Paris”, under Jean-Léon Gérômes "fördärvliga" ledning och riskerar gå förlorad för konsten; även fransmännens värsta fiende tyskarna erkänner att den franska konsten är överlägsen; Schauman har en snedvriden bild, där Italien är idealet, man skall åka till Tiberns strand och sällskapa med alla världens skandinaver i Rom; Thomas Couture har aldrig varit i Italien och kan ändå mäta sig med Robert Wilhelm Ekman och Erik Johan Löfgren i europeisk ryktbarhet; Italien är renässansens vagga, men Grekland är antikens, Egypten, Persien och Assyrien den äldsta konstens, borde han därför även resa till Nineves ruiner?
Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1 januari 1875
Edelfelt, Rafael Hertzberg, Karl Eneberg och Karl Alfred Caveen hade bjudit Berndt Lindholm, Adolf von Becker, Anders Ramsay och övriga finländare till Edelfelts ateljé, så länge Julian Alden Weir var borta: Hertzberg och Edelfelt författade ett illustrerat festkväde där alla stora män som bott i quartier latin passerade revue och gav en välkomsthälsning till männen från Seinens andra strand; man beundrade mycket Edelfelts teckningar av Yrjö Sakari Koskinen, Erik Johan Löfgren m.fl; doktor Herman Frithiof Antell var också på plats.
Rom, onsdag d. 24 maj 1876. 24 maj 1876
*Bra att Erik Johan Löfgren fernissar Edelfelts tavlor, han är vanare än Adolf von Becker.