Beskrivning

president och marskalk av Frankrike, hertig av Magenta

Källor

Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Edelfelt märker att han är i Paris av att han inte vetat om att stora delar av Faubourg St Antoine brunnit ner innan han läste om det i tidningarna; Marskalk Patrice de Mac-Mahon besökte olycksplatsen, hans fru har börjat en stor insamling för de "husvilla".
Paris d. 11 Augusti 74. 11 augusti 1874
Alexandra Edelfelt frågar om Edelfelt sett någon av dagens storheter; då han tillsammans med Adolf von Becker var på öppningen av konstindustriella och kostymhistorisk expositionen i Industripalatset såg han Frankrikes president Patrice de Mac Mahon med sin "fetlagda" fru; markisinnan "la Maréchale" är ett intelligent "fruntimmer" som sägs vara den som egentligen styr Frankrike; hon är populär efter sina storartade välgörenhetsprojekt; presidentparet stannade vid firman Christofle & Cs utställning och gjorde några inköp.
Det måste har varit annat att se tidigare presidenten Adolphe Thiers; denna "fosterlandets ädlaste son" som med karlatag tagit Frankrike ur pariskommunen och fransk-tyska kriget; Patrice Mac Mahon har inte på långt när lika "kinkigt", vilket är lika bra eftersom han inte har det som hans företrädare Thiers hade; på expositionen såg Edelfelt även Thiers' minister greve Charles de Rémusat, liksom "gubben" Louis-Antoine Garnier-Pagès, medlemmen av provisoriska regeringarna 1848 och 1870.
Den stora nyheten om att François Bazaine har rymt från fängelset på Sainte Marguerite borde ha nått Finland; i Paris talar man inte om något annat och man är säker på att det är en bonapartistisk konspiration; då Edelfelt åt med Payrot på restaurang hörde han en herre hoppas att var helst Bazaine må vara, i Belgien, Amerika eller England, skall det finnas en ärlig fransman som skjuter en kula i pannan på honom; en annan ansåg att Bazaine kunde fara till Chislehurst för att bilda trio med Madame Bonapart och "le petit crétin de Woolvich" [det lilla dumhuvudet från Woolwich, tronpretendenten Louis-Napoléon som var stationerad vid Royal Woolwich Military Acadamy]; Bazaines fru, en ung och vacker mexikanska hjälpte till vid rymningen till det italienska fartyg som tog dem till Livorno; Patrice de Mac Mahon har meddelat att han tänker straffa dem bland fängelsepersonalen som genom vårdslöshet och medhjälp har deltagit i exmarskalkens flykt.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
Balen hos madame O’Connor var på fastlagstisdagen; Madame O'Conner är änka, av rik gammal irländsk familj, och bor i det engelsk-amerikanska kvartert i Champs-Elysées; hennes två döttrar är inte vackra men behagliga flickor; Edelfelt kom med Robert Arthur och kände sig som i en annan värld bland all den rika glansen; den vackraste var Madmoiselle Da Costa från Nizza, vars far skall ha gjort sig en förmögenhet i Ostindien; toiletterna [klänningarna] var extravaganta och Alexandra Edelfelt vet kanske att kvinnorna nu åter snörar sig mycket och liven går i ett med klänningen; en annan "reine du bal" [balens drottning] var en ung amerikanska från New-Orleans; Edelfelt dansade med en "rätt ful och gammal" fransk aristokratisk fröken som "jämrade" sig över revolutionerna och frågad om Edelfelt varit på bal i l'Elysée hos president Mac-Mahon, där hon nyligen varit; Edelfelt dansade också med Madmoiselle da Costa.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
Edelfelt såg den storartade militärrevyn på Longchamp med doktor Herman Frithiof Antell; 60 000 man av alla vapen var där, likaså president Patrice de Mac Mahon; Edelfelt fäste sig särskilt vid hussarerna, chasseurs [jägare] d’Afrique och artilleriets mitraljöser [snabbeldsskyttar]; efter paraden gick de som de flesta andra till St Cloud och överraskades av ett åskregn; efter att de lyckats få middag på ett litet värdshus åkte de med ångbåt tillbaka till Paris.
Paris d. 22 Juli 1875. 22 juli 1875
Alexandra Edelfelt har antagligen läst om översvämningen i Toulouse; det är storartat att se hur fransmännen hastigt har samlat in pengar till de ca 100 000 utblottade; i Ecole des Beaux Arts hade de en insamling och ett lotteri; Paris artister har på skulptören Alexandre Falguières uppmaning ställt till en tavelauktion; en aktör på Vaudeville, Jean-François Berthelier gav hela sin recett [inkomst], 7 000 francs åt de översvämmade och Patrice Mac Mahon tackade honom varmt.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
Det var den första genomvakade natt Edelfelt haft i Paris; klockan 5 bjöd Jules Bastien-Lepage på frukost; Charles Baude och Bastien-Lepage skämtade med kyparen och presenterade sig som son till Patrice de Mac-Mahon; kl. 7 kom Edelfelt i säng, kl. 9 väcktes han och kl. 11 träffades alla på nytt och tog ett bad i Seinen; därefter åt de frukost på "Chez-Anne" på Rue St Bénoit; alla habituéer [stamgäster] har lämnat skisser på restaurangen, där de fyller upp väggarna; man hade krönt Léon-François Comerres skiss med lager; Julian Alden Weir gick och köpte lager och band den kring Bastien-Lepages tavla för att hylla den verkliga lagersegraren.
1sta Maj 77. 1 maj 1877
Det var fullt med konstnärer och bemärkta män på alla restauranger i Champs Elysees, Patrice de Mac Mahon, Léon Gambetta, celebriteter och de vackraste aktriserna.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Det var en stor politisk händelse då Patrice de Mac Mahon, under inflytande av sin fru och prästerna, föregående dag tvingade ministrarna Jules Simon och Louis Martel att avgå; som ersättare talas det om Oscar Bardi de Fourtou (en av Albert de Broglies vänner); den som uppträtt gentilast [värdigast] är Léon Gambetta, som acclamerats [bejublats] av folket på boulevarden de två senaste dagarna; de klerikala är galna nu; Alexandra Edelfelt har kanske läst om biskopen av Nevers som vill dra Frankrike i krig med Italien för att rädda påven; i allmänhet har pressen varit sansad; le Radical hade en lustig artikel; Henri Rocheforts "Lanterne", som på nytt utkommer, var lugn.
Paris d 21 maj 1877 21 maj 1877
Som Edelfelt skrev till Anni Edelfelt var han föregående dag till Enjolras på middag; frun och de tre abbéerna [abbotarna], som är stamgäster, överöste honom med komplimanger om hans vackra talang; Madame Enjolras och abbé Curmer, som är fruns biktfar, är falska som hin, lismande och salvelsefulla; abbé Curmer är anhängare av Sacre Cœur-partiet; den hederligaste är abbé Dumas, som är släkt med Alexandre Dumas; detta sällskap jublade över det politiska läget sedan Patrice de Mac Mahon störtat ministären och i stället fått de mest impopulära ministrar, de klerikala Albert de Broglie och Oscar Bardi de Fourtou och bonapartisten Alfred de Meaux.
Som Alexandra Edelfelt ser är parlamentet upplöst på 5 månader; Patrice de Mac Mahons agerande visar att korpralen sitter kvar i honom, och att han låter sig styras av sin bigotta och aristokratiska fru, samt av Albert de Broglie & co.
Republikanerna uppmanar folket att hålla sig lugna; Patrice de Mac Mahon har varit rädd för uppror och vakterna har inte varit så förstärkta sedan efter kommunen; allt hyggligt, intelligent och fosterländskt folk är häpen över denna "coup-d'état" [statskupp]; Madame Enjolras och hennes präster jublade åt att kaftanen åter kommit till heders, att Mac Mahon inte straffat de upproriska biskoparna och att den heliga fadern [påven] glatt sig åt ministärens avsked; om det blir krig med Tysklad är det de klerikalas fel; Gud bevare Frankrike från en sådan olycka.
Paris d. 29 maj 1877 29 maj 1877
"Gubben" Frans von Frenckell var vänlig och utmålade ryssar som vildar på basen av vad han haft att göra med deras tjinovnik [lägre statstjänsteman, byråkrat] vid världsexpositionerna; det förvånade Edelfelt som trodde att Frenckell var helt "peterburgskij"; Edelfelt föredrar parisergenren framför petersburgergenren; Paris är lättsinnigt, fördärvat och epikureiskt, men på bottnen finns stora och ädla passioner och mycket aktning för poesi, vetenskap och konst, samt ädel historia; det vore ett syndastraff att bo i Petersburg eller Berlin, med militären, tjinovnikan, kejsares gunst och nåd, förtryck; Patrice de Mac Mahon med sin reaktionära ministär är då mindre besvärande.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Kan Alexandra Edelfelt tänka sig att Edelfelt i den rysliga hettan begav sig till kapplöpningen "le grand prix de Paris"?; varken Pierre Petit Gerard eller Max Faivre ville följa med; han fick sällskap av John Macallan Swan och Richard Gay Somerset; de såg Albert de Broglie och Patrice de Mac Mahons fru; de vackraste toaletterna bars av några aktriser; baron Frédéric de Lagranges franska häst St Christoffe med den berömde engelska jockeyen Carwer [egentligen James Hudson] vann, till stort jubel; "O menskliga dumhet att sätta patriotism äfven i ett par hästben!"
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Som Alexandra Edelfelt sett i tidningarna har senaten i enlighet med Patrice Mac Mahon röstat för att upplösa deputeradekammaren; man hoppas att höstens val sänder flera republikaner till Versailles; för närvarande är ändå Mac Mahon och hans klerikalt-monarkiska kabinett ensamma herrar på täppan, detta medan Tyskland är hotande och krig rasar i Europa; en del tror Mac Mahon siktar på att genom en statskupp bli president på livstid; säkert är att han är bulvan och landet styrs av ärkebiskop Félix Dupanloup, Albert de Broglie och Madame Élisabeth Mac Mahon; Edelfelt tyckte att Victor Hugos tal i senaten var utmärkt bra, även om Hogbergsgubben sitter i honom; Hugo omfamnades av Jules Simon då han steg ner från tribunen; Léon Gambetta "är en karl och talar som en karl"; högermännen uppträder simpelt, Eugène Rouher har sagt att Paul de Cassagnac är en skam för partiet; av monarkisterna är legitimisterna de mest aktningsvärda, även om de lever 500 år efter sin tid.
Paris, Kristihimmelsfärdsdag. 86. 3 juni 3 juni 1886
Kergorlays släkt är en "aristokratisk samling": vicomte de Sarray, en svägerska är född hertiginna de Vicence; en kusin är systerson till Mac Mahon.