Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk konstnär

Källor

Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
Storfurstinnan har talt om mig och mina porträtt för Kejsarinnan, som skall vara mycket intresserad deraf. Maria Paulowna prisar taflan åt alla som komma. I dag var Storfurstinnan Maria Maximilianovna der, och de två damerna slogo sig ned i serrén och pratade, samt bad mig ej låta mig störa. – Storfurstinnan sade att om jag ville stanna här öfver vintern, Jag skulle vara säker på att få fullt opp med arbete. Hon tycker att detta är det bästa porträtt som existerar af barnen Om Makovskys sade hon att det var "une horreur sans nom". Hon anmärkte bara om Boris' hufvudform och lofvade för att jag skulle kunna måla den, sjelf komma och hålla i honom en af dagarna. Det är skada att hon nu är i så avanceradt tillstånd att porträtt ej kan komma i fråga, jag tror säkert att jag skulle fått måla det. Den lilla engelska bonnen som alls ej är dum, sade att jag nog skulle få måla Kejsarinnan också, om icke nu så i nästa år.
Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
Jag börjar således med middagen som begynte kl. 7. hos Donon. Ungefär 20 herrar, alla medlemmar af den nya akademin. Jag fördes till bordet af Grefve Tolstoi, och placerades på hedersplatsen mellan honom och Rjepin – hvad sägs? Sedan sutto geheimerådet Semenoff, president för Geografiska Sällskapet, baron Klodt v. Jürgensburg (Järnefelts onkel, Lemoch, Botkin, Makovski (den från Moskva som målar sådana der Dostojevskiska saker), Bryloff, Benoit, Gravören Mathe.o.s.v.
Makovski höll talet för mig (på ryska) lyckligtvis förstod jag det ganska bra – mycket hjertligt, så att jag kom i stämning. Han prisade det nationella i den finska konsten – det icke akademiska. – Jag steg upp utan att så noga veta hvad jag skulle säga – men det gick bra. på talte på franska naturligtvis om den alltför stora ära som bevisades mig – att jag ej kunde fatta den som personlig, utan såsom en gärd af aktning för vår unga konst i Finland, och såsom ett bevis på den nya, generösa ande som besjälade den nya akademin – jag talte om den ryska litteraturen, om den djupa mensklighet och det medlidande, hvaraf den genomandades – derefter, vände jag mig till Rjepin och Makovski som i färger sagt verlden detsamma som Tolstoi och Dostojvski sagt den i ord och drack för den nya Akademin, och för detta illustra sällskap som var den säkraste borgen för att den ryska konsten nu slagit in på sin rigtiga, naturliga bana, – en konst som under den realistiska ytan dolde ett behof af, en längtar till det som är "au délà", till det eviga, till den stora kärleken. – Så kom det tal på tal. Rjepin talte så vackert till Finland, om detta poesirika land som nu höll på att skapa en ädel och nationel konst, och drack för Finland. – Grefve Tolstoi talte om kärleken till konsten och broderade på ett ryskt ordspråk "gde ljubof. tam Boch" – der kärlek finnes, der finnes och Gud – och så följde tal på tal. Gubben Semenoff talte på en alldeles ypperlig franska för den nya akademin. – Mycket vänligt sades om Finland – till slut utbrast någon: Nu fattas det bara att Suvorin (Novoje Vremjas redaktör) vore här – det skulle göra honom godt att höra hvad vi säga om Finland och finnarne. – Finland i 19 seklet har gjort susen: – de kallade den la plus belle manifistation nationale qu'on ait jamais vue. – Rjepin behagade mig oändligt. Han liknar alls ej porträttet i Harper. Han ser melankolisk ut – mager och mild. Jag talade åtminstone 10 gånger slutade med en slags improvisation öfver geniet – gudomligt till sitt ursprung – gudomligt till sina verkningar – och rigtade talet till Rjepin, tackade honom så hjertligt jag kunde. Och så började omfamningarna och det ryska pussandet – utan ända.
Måndag 23. 23 mars 1896
På aftonen var jag till middag med alla akademiherrarne hos Botkin. – Se det är då ett vackert hus, och en sympatisk familj. – Litet för mycket museum, och allt italiensk renaissance – många miljoner ligga der i gamla skulpturer och träarbeten, majolikor, Byzantinska emaljer. Fru Botkin är bland de sötaste, värdigaste fruar jag kan tänka mig. Ingen af hennes 5 döttrar (den äldsta 15 år) har ärft hennes behag och stoika. Han, Michael Petrovitsch, bror till läkaren, är en mycket medioker målare, men en utmärkt samlare och konsthistoriker och mångmiljonär. På aftonen gjordes mycket musik på två flyglar, orgel, viol och guitarr. Det måste man säga om ryssarne att de äro musikaliska – Mme Botkin och hennes döttrar spelade, Benoit, Makovsky och Brüloff togo efter hvarandra fiolen och spelade hvad som helst. Så spelades der kända melodier på alla dessa instrument plus dragharmonika. De ha i allmänhet utmärkt öra och spela rent.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15 juni 1900
Ni vet af tidningarne att Gallén och Järnefelt fått guldmedalj – med många röster. Af ryssar endast Horovin och Maliavin, två unga, under det Wasnetzoff och Wl. Makowsky föllo igenom med glans. Berta kan inse huru det måste svida i de gamla akademisternas minnen. Nu gäller det att få 2dra medaljen åt Halonen, Westerholm och Enckell, och i morgon kl. 1/2 9 skall jag igen vara beredd till kamp. Några stora orättvisor har juryn på sitt samvete – men hvad skall man göra, då det finnes så många falska gossar i juryn och röstningen sker med slutna sedlar. Gerôme är en utmärkt president, mycket bättre än engelsmannen Davis, som tar vid då G. icke orkar mera eller är förhindrad.