Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

president, marskalk av Finland, riksföreståndare

St P.burg onsdag morgon 1 januari 1893
så foro vi till Etters – de voro djupt nedslagna öfver Sofi Wolkoffs pojkes sjukdom han tyckes nästan öfvergifven af läkare. Schura Nu också dålig. Någon middagsbjudning kom ej i fråga under sådana omständigheter – i dag skola vi gå till Gossarne på aftonen. Koki är i Rom, och fru Etter är orolig för honom ty koleran lär grassera i Italien. Alla frågade de de mycket om Mammas sjukdom och skrattade hjertligt åt friherrinnan Borns uppmuntrande tal. Lily skulle på aftonen sjunga hos de andra Heydens. De frågade Sparre mycket om Mannerheim naturligtvis –
Middagen hos G. Mannerheim var mycket fin – inga andra än vi två i frackar och jag med hederslegion. Betjenter i vackert livrée, våningen med idel gamla möbler i 1600 talet stil – mest äkta. Han har en skild selkammare, något ypperligt i sitt slag, der han lär ge officersfrukostar. Dessutom en vapensamling, der jag kunde briljera och fick mycken prestige med min kunskap då jag på årtiondet kunde bestämma värjor och rustningar – Allt detta kommer från fruns styffader en prins – två nysningar och ett gutturalt ljud placerade emellan, så uppfattade jag namnet. Sparre var mycket till sin fördel, och det tycktes slå mycket än på frun att vi båda talade så bra franska. –
Nordensköld är här för affärer och reser med oss i morgon till Berlin sedan vi ätit frukost hos G. Mannenheim. –
Hvad som saknas hos det fina herrskapet är taflor – måtte de låta Sparre måla något i stället för de två horrörer som de ha och som jag ej ville hänga i mitt kök.
Vi äta frukost med G. Mannerheim i dag hos Cubat – det var han som icke gaf oss någon lefvande tro innan vi gingo in derpå.
Petersburg tisdag. 27 april 1896
I går var den stora vårparaden. Jag hade köpt 2 biljetter, men dessa pengar 8r.50 voro bortkastade, då jag ändå genom mina officersbekanta fick stå vid kejserliga tältet ibland generalerna – Grefve Schuvaloff Kræmer m.fl. – Jag såg nu kejsaren alldeles nära till häst, visserligen litet från ryggen, men kunde teckna af honom flere gånger. Det kejserliga tältet – invändigt rikt guldbroderadt vaktadt af kammarherrar i stor uniform, lifkosacker, lakejer i rödt och guld, tcherkesser i rödt och silfver grannt, grannt, grannt! Och så defilén: chevaliergadet med Gustaf Mannerheim (bland de ståtligaste officerare) lifhusarer (med Meyendorff), konnogardet, gula kyrassierer, blå kyrassierer och alla sorters kosacker, röda, blå, ljusblå, hallonfärgade – det var en prakt utan like – Infanteriet var långtrådigt. Kejsarn såg mera likgiltig ut än hemma hos sig – också måste det ju vara tröttsamt att sitta och se och ropa "spassiba, ulani" och "spassiba hussari" o.d. och så ropa de i takt "rádi staratsa – vásche – imperatorskoe velitschestvo" och detta i två timmar. Vädret var herrligt – I logen bakom sutto Manzeys-Volkoffs med Paul Etter, hvilken som kassör vid brigaden var befriad från att paradera.
Moskva 14/26 Maj kl. 3. e.m. 1896 26 maj 1896
Svenska kronprinsen gick der i procession – han liknar porträtterna, lång, mager – icke så sympathisk som prins Carl och Eugen. – Några ungerska magnater voro kanske de vackraste af allesamman. – Greker i fustaneller, montenegriner rumänier – Scots quards med bara knän – Tänk hvad Kicki skulle ha njutit. De franska officerarne som äro här äro alla långa, resliga karlar – se mycket bra ut – många chasseurs d'Afrique i ljusblått och röda byxor – Gustaf Mannerheim gick framför kejsarns baldakin med dragen sabel och såg mycket schangtil ut – verkligen ståtlig.