Beskrivning

tysk konstnär

Källor

Antwerpen, Lördag d. 8 November 73 8 november 1873
Föregående afton hade de tillbringat hos Frédéric Matthei, som kunnat bjuda på te och en präktig brasa; Carl Scriber, som studerat i München och egentligen är ornamentalist och litograf, berättade om Peter von Cornelius, Wilhelm von Kaulbach och konstnärslivet där; tyskarna är kamratliga och deras "burchenanda" [student(nations)anda] påminner om kamratskapet i Norden; Scriber lovade komma och titta på Edelfelts skisser.
Antwerpen d 13 Nov. 1873. – 13 november 1873
Edelfelt har tecknat färdigt kompositionen i kol med Moses som läggs ut i Nilen av sin mamma; Edelfelt skulle vilja kunna uttrycka sig bättre i sina bilder, han känner sig som en dövstum som vill tala men tungan häfter sig i munnen; Wilhelm von Kaulbach är säkert en lyckligt människa som kan återge sin idé på duken; målarkonsten är stor och ädel, men svår, det behövs tålamod och mycket arbete.
Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
Edelfelt har arbetat med vallonen Jospeh Cornet på kompositionen; han råkar ofta i dispyt med vallonerna om Antoine Wiertz, som de betraktar som århundradets största målare; Edelfelt kan inte gå med på detta med Paul de la Roche, Wilhelm von Kaulbach, Peter von Cornelius, och Louis Gallait för ögonen.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Den puerila beundran för Antoine Wiertz retar honom, likaså de avfärdande omdömena om modern konst, speciellt den franska; dessa "hyperesthetici" vid konstakademien anser att Paul de la Roche är söt och sentimental, Horace Vernet är soldat och ingen målare; tyskarna Peter von Cornelius och Wilhelm Kaulbach kan som kompositörer inte heller mäta sig med Wiertz; Edlefelt kommer vad konst anbelagar bättre överens med flamländarna än med de fransktalande vallonerna; han ironiserar över Joseph Cornets sätt att vänta på inspiration, Peter Paul Rubens och Rafael hade knappast så mycket ”bråk” då de skissade ”Decsente de croix” eller sixtinska madonnan; Jules Dubois är av "samma skrot och korn" även om han är intelligentare än Cornet, Jean Beaudouin, Blain [?] och allt vad de heter; Emile Claus har gett Cornet öknamnet "l'humanite" [mänsklighet], som denne använder "minst tre gånger" i varje mening.
Antwerpen d 11 December 11 december 1873
Nicaise de Keyser höll i söndags en "särdeles intressant" extraföreläsning om de gamla mästarna samt om Wilhelm von Kaulbach, Ary Scheffer, Paul De la Roche o.a.; de Keyser hade flera gånger sett det ofantliga arbete dessa mästare lagt ner för att uttrycka sin idé; Scheffer tecknade t.ex. 50 gånger Beatrices huvud då denne målade Dante och Beatrice och var ändå inte nöjd med uttrycket; de Keyser drog slutsatsen att om mästarna var så stränga mot sig själva lönade det sig också för nybörjarna att sätta "ett passligt värde på våra snillefoster".
Antwerpen d. 27 Januari 74 27 januari 1874
På Musée des Académiciens finns också målningar av andra berömda hedersmedlemmar av Antwerperakademin, som Peter von Cornelius, Friedrich Overbeck, Alexandre Calame och Tony Robert Fleury; Overbecks ”Kristi himmelsfärd” föreföll Edelfelt usel; de äldre tyska mästarna som Overbeck, Cornelius, Moritz von Schwindt, Wilhelm von Kaulbach verkar inte ha färgerna klara för sig; Nicaise de Keysers målningar är kanske för vackra och blir lätt karaktärslösa; Charles Verlat pressar fram det karaktäristiska på ett snillerikt sätt.
Antwerpen d. 17 April 74. 17 april 1874
Har Alexandra Edelfelt hört det sorgliga budskapet från München, att Wilhelm von Kaulbach är död; det tycks gå hett till vid Isarstranden, så Edelfelt tänker inte under några omständigheter åka till München; i Belgien, Frankrike och England har ännu inte märkts av någon epidemi; Edelfelt har inte varit sjuk en enda dag under sin vistelse.
München Midsommaraftonen 76. 23 juni 1876
Edelfelt har varit på allmänna utställningen av tysk konst och konstindustri; Pietro Krohn har sett till att han inte ansträngde sig vid vandringen i glaspalatset; där fanns ca tusen tavlor, det mest goda medelmåttor; Hans Makart, som tyskarna betraktar som en koryfé [ledande gestalt], är en skicklig målare, men jagar bara effekter; Edelfelt anslogs av Eugène Dückers makalösa landskap från Estland och Wilhelm von Kaulbachs kartong till Nero, samt Anton von Werners gigantiska tavla "Tysklands enhet"; Franz von Lenbach har målat ett "präktigt" porträtt av Ignaz von Döllinger; mest intressant var Lingelmayers teckningar till Johan Wolfgang von Göthes Faust; Faust och Mefistofeles är makalösa hela vägen igenom; Margaretha är lite för vanlig, med undantag för ett par scener där hon är mästerligt framställd; det mesta var ändå sämre än på salongen i Paris; utöver det medelmåttiga var endast Lingelbachs [?] tidigare nämnda teckningar, Fritz Kaulbach (brorson till Wilhelm von Kaulbach) och landskapen.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
I Berlin träffade de Vilhelm Svedbom; första kvällen var de hos honom och hörde mycket musik; följande dag "förirrade" de sig till Nya museet för att se Peter von Cornelius kartonger, Edelfelt kan inte förstå att man i Tyskland kallar dem för mästerverk; inte heller Wilhelm von Kaulbach tål någon närmare granskning, Hunnenschlacht [Hunnerslaget] är och förblir det bästa han gjort, "Homer och grekerna" är bland det sämst tecknade man kan se; Wilhelm I, Helmuth von Moltke och Otto von Bismarck tycks ha gett den starkaste impulsen åt den moderna preussiska konsten; på utställningen i München fanns de målade i olja och vattenfärg, huggna i sten, skurna i trä, gjutna i brons, stöpta i choklad och stearin.