Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk konstnär

Källor

Inga källor
Cannes 4 april 1891 4 april 1891
Kl. 4 komma Madame Borget och hennes hon Amic efter mig för att gå på målarinnan Mlle Ruth Merciers raout – den mest eftersökta i Cannes. Jag känner denna Mlle Mercier sedan Paris der hon utställer – Hon är en egen menniska alls icke dum. – Vid 16 års ålder (hon är nu 35) hade hon blifvit fader och moderlös här i Cannes utan en sou, och så krånglade hon sig igenom med handarbets målning flere år och lärde sig måla rätt bra blommor i aqvarell. – Nu bor hon tillsammans med en polska, en klok och intrigant menniska – den ena målar och den andra gör reklam – inte nog med att Mlle Mercier säljer mycket dyrt sina aqvareller, utom allt hvad Cannes har finast träffas äfven på lördags five o'clock'en i hennes atelier. Mamma kan ej tro en sådan massa vagnar der var med kejserliga, kungliga furstliga och hertigliga kronor på – och i den ganska enkla ateliern var det alldeles pin propp fullt af eleganta damer af alla nationaliteter och af herrar likaså. Mlle Mercier stod vid dörren och tog emot och smickrade mig gräsligt då jag kom in –
så tog hon mig under armen och förde mig strax till ex Kejsarn af Brasilien som var mycket vänlig. Han steg upp, gubben, för mig och började genast att tala om Finland – ce pays que a pris un dévèloppement intellectuel si colossal depuis cinquante ans, dont la litteratur et les arts etc. – han har ju varit i Finland och vi talte om Imatra, Åbo domkyrka,folkskolor o. d. – Gubben har mycket illagjorda löständer som går upp och ned radvis, kolonnadvis oberoende af munnens rörelser – det ser för galet ut. Alla bemöta honom här som en suverän – då han gick bildade alla haie och damerna gjorde knixar och nigningar ändå till jorden.
Så var der 2 ryska storfurstinnor Peter Oldenburgs Gemål och Anastasia Michalowna gift med Schwerin – på prinsessorne och grefvinnorna var intet tal. Som synes, Mlle Merciers raoutier äro chic. –
Jag kunde med godt samvete göra henne några rigtigt bombastiska komplimenter, ty hon hade gjort några utmärkta aqvareller från l'ile St Honorst –
En baron Yxkull började berätta Mlle Merciers historia men blef afbruten – det var ledsamt Icke allenast att hon gjort sin lycka och sin ställning sjelf, men hon har sjelf målat och dekorerat det hus hon bygt sig – mycket sinnrikt och med en slags fräck enkelhet som gjorde godt i detta bibelot-galenskapens tidehvarf. –
Sedan jag var fullkomligt ny i Cannes och en bekant från Paris till värdinnan var jag en slags hjelte och fruarna vore mycket nådiga mot mig gumman Borget var stolt på mina vägnar – nådiga mot mig – En princessa Czartonska såg ut som Larssons det högförnäma o.s.v.
Mlle Mercier menade att om jag ville komma till Cannes en vinter skulle hon laga så att jag skulle få porträtt huru många som helst – hon hade proponerat Dagnan detsamma, men han ville ej måla porträtt denna vinter.
Allt sådant der, att se och tala med alla oläsligt skulle roa fru Etter mycket – men Mischa vill inte att de skola göra några bekantskaper, och så har sjukdomen kommit till
Toiletterna voro mycket olika hos Mlle Mercier. Kejsarn fatti' skulle nog ha behöft nya kläder, så sliten var hans surtut Nog är det ändå synd om gubben*) nog har han tillräckligt till kläder och föda och kammarherrar och annat tjenstefolk ännu – Han refuserade ju 2 miljoner som republiken bjöd honom.
Valescure 1 maj 1891 1 maj 1891
I morgon kl. 11 fara vi med omnibuslag till Marseille, dit vi komma kl. 4. Vi gå sedan (pojken lemnas på hotellet) och äta boullabaisse på en restaurant vid Rue St Ferréol, till Mammas ära. Och då dricka vi en skål, en afskedsskål för södern. Det blir rigtigt en hjertesorg för mig att lemna denna älskade jord. Jag gick i dag, kl. 6 med till St Raphael för att ta ett ömt farväl af Medelhafvet och dess röda klippor, och tyckte vågorna sågo muntra och förkroslansfulla ut och sade:"vi se hvarandra åter". Hela Cannes propositionen med badsocietetsmålar värdigheten är numera ur mitt sinne och mina tankar, sedan Mlle Ruth ville klä mig så oförsvarligt – men ändå tror jag att jag kommer igen. Nu först börjar jag få färgen, den rigtiga Medelhafsfärgen i penslarna, nu först börjar jag förstå det här landet.