Beskrivning

italiensk konstnär, arkitekt, diktare

Källor

Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas dag, 1872 18 oktober 1873
På museet är alla målningar gamla; det är med konst som med musik: man måste höra och se många gånger för att kunna uppfatta hela skönheten; Edelfelt ser Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck med helt andra ögon nu än första gången; man måste också se en målares bästa saker för att kunna förstå honom, vad Edelfelt sett av Rubens i Stockholm och Sankt Petersburg har inte gett någon riktig bild av detta snille; enligt hans landsmän får Rafael, Michelangelo och alla andra stryka på foten för Rubens.
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14 december 1873
Antoine Wiertz skrev som han målade: fantastiskt regellöst, men genialistk; i "éloge de Rubens" bevisar han att Peter Paul Rubens var den största av alla målare och jämför denne turvis med Rafael, Michelangelo, Titian, Correggio, Rembrandt och Diego Velasquez; "I sanning var denna Wiertz en mångsidig ande. Målare, utmärkt skulptör, literatör, musiker (den första flöjtisten i Brüssel) och chemist".
Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
I Belgien, Tyskland och Frankrike finns det även hederligt folk som tänker raka motsatsen mot det som hederligt folk tänker därhemma; även Finland skall väl i något skede växa ur "den naiva oskuldsperiod" då man kunnat kalla Robert Wilhelm Ekman Finlands Titian och Erik Johan Löfgren Finlands Rafael, vilket det enligt Walter Runeberg har stått i Åbo Underrättelser; Edelfelt tänker också på Emil Nervanders "dumma" yttrande om att kunskap hindrar en målares inspiration; stackars Peter Paul Rubens, Michelangelo och Rafael i så fall.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
På söndag morgon gick Edelfelt i mässa i Notre Dame, där det finns en Maria av Michelangelo och Carl den djärves grav.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
I korrespondensen till Helsingfors Dagblad ser Alexandra Edelfelt att den Baudryska expositionen är öppnad; några av dekorationerna till Operan påminner om MichelAngelo som är Paul Baudrys ideal; de stora pendanterna [pendangerna] tragedin och komedin är vackra; komedin illustreras av en ful gubbe som med en lejonhud spelar Herkules och som störtas av skrattande genier [andar] och Thalia ner från sin tron; det förekommer även scener från musikens historia föreställande David som spelar för Saul, Salomes dans och sång för Herodias, Orpheus och Eurydice, den heliga Cecilias dröm, Jupiter och Chorybanterna; de länder som spelat en roll i den dramatiska och musikaliska konstens historia representeras av en allegori, Egypten, Rom, Grekland, Frankrike, England, Tyskland och Spanien; på tavlan le Parnasse ser man bl.a. Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach och Gioacchino Rossini, samt porträtt av operans arkitekt Charles Garnièrs och av Baudry.
Paris . 11 Sept. 1874. 11 september 1874
Om Edelfelt inte kommer in i aftonskolan funderar han på att gå i en privat skulptörskola där Julian Alden Weir arbetar; det är nyttigt för en målare att känna till skulptur; MichelAngelo, Rafael, Peter Paul Rubens, Leonardo da Vinci, och Antoine Wiertz var utmärkta skulptörer.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
Ifall Edelfelt blir refuserad i concoursen [tävlingen] har han med Julian Alden Weir och Dewey Bates tagit ut kort till aftonskolan vid Rue de l'Ecole de Médicine; inrättningen underhålls av staten så de betalar inget; han har lust att börja med lite skulptur; Rafael, Michelangelo, Peter Paul Rubens och Antoine Wiertz var duktiga skulptörer; det är lättare för en målare att ägna sig åt bildhuggeri än för en skulptör att lära sig teckna.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
De gamla mästarna bekymrade sig i allmänhet lite om ämnet; de inskränkte sig till ett givet, känt moment, deras styrka låg i att behandla det enkla ämnet kärleksfullt, ädelt och med mycket skicklighet i form och färg; vad har t.ex. Tizians tavlor för ämne, har inte Rafael hundratals gånger målat Madonnan med Kristusbarnet?; Edelfelt är övertygad om att de flesta som varit i Rom, München, Paris och Dresden och sedan talar om Rafael, Pietro Perugino, MichelAngelo och Giulio Romano har svårt att förstå att deras stora sida är det stilfulla i teckningen.
Edelfelt hoppas någon gång komma till Spanien och Italien för att se "El Prado", som lär vara det bästa muséet i världen, samt Rafael och Michelangelo i Vatikanen.
Paris d. 14 December 1874 14 december 1874
De såg också de ofantligt många salarna i École des Beaux Arts; i arkitekternas sal finns akvareller från Athen och Rom; i kopiesamlingen finns den bästa kopian av MichelAngelos Yttersta dom och Rafaels skolan i Athen, samt en reproduktion av Rembrandts anatomiska föreläsning gjord av Léon Bonnat; mest intressant var salen för Romarprisen, där pristagarnas skisser och tavlor sedan början av 1700-talet fanns uppradade; bland skolans prisbelönta elever fanns Jaques-Louis David, Jean-Baptiste Paulin Guérin, Anne-Louis Girodet, Hippolyte Flandrin, Alexandre Cabanel, Ernest Hébert och Henri Regnault.
Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16 december 1874
Som julklapp sänder Edelfelt en teckning av deras logi på Rue du Pont de Lodi med honom och Julian Alden Weir som huvudfigurer; Weir ber att få påpeka att grannlåten på bröstet är banden i hans "schlafrock" och inte hederslegionen, som man kunde tro; familjen skall föreställa sig att på alla fyra väggar hänger fotografier och gravyrer efter Anthonis Van Dyck, Rembrandt, Frans Hals, MichelAngelo, Rafael, Diego Velasques och Hans Holbein och original av mästarna Weir och Edelfelt; ute är förfärligt yrväder och tjockt med snö på Paris gator; bland böckerna på hyllan finns Victor Hugo, Alfred de Musset, Madame de Staël, Henry Murger, Walter Scott och lord Byron.
Rom d. 18 mars 1876. 18 mars 1876
I Palazzo Pitti baxnar man över rikedomen i dess samlingar: bara kända tavlor som Madonna della Sedia, Michelangelos Pariar [?], Tizians Venus (i Tribuna i Palazzo dei Uffizi); kopiorna kan inte ge en rättvis bild av finheten i originalen.
I gravyrsamlingen fastnade Edelfelt för Rembrandt och MichelAngelos "Sancta Familia"; då man går i Palazzo Pitti skäms man för att ha vågat ta i en pensel då sådana jättar förr i tiden skött samma yrke och odlat samma konst.
Rom, onsdag 22 mars 1876
I palazzo Barbirini finns Guido Renis Beatrice Cenci och Rafaels Fornarina; Rafaels, Michelangelos och Tizians tavlor vinner på närmare bekantskap; Edelfelt har sett Peterskyrkan, Pantheon, Colosseum, Forum romanum och Constantins basilika.
Rom d. 25 Mars 1876. 25 mars 1876
Edelfelt besökte tillsammans med Runebergs häromdagen Vatikanen; Edelfelt kände till alla de viktigaste konstverken; Capella Sistina [Sixtinska kapellet] gör ett överväldigande men oroligt intryck; Yttersta domen har Edelfelt aldrig förstått sig på; MichelAngelo som konstnär är ändå den mäktigaste ande som levat; det gudomliga, övernaturliga, har denne aldrig vunnit eller eftersträvat, men den mänskliga andens kamp, trots och förödmjukelse har han skildrat som ingen annan; tack vare Vatikanens samlingar på École des Beaux Arts hade Edelfelt en god föreställning om det gigantiska konstverket i taket på Sixtinska kapellet; av profeterna tycker han mest om Daniel och Jonas, av pannåerna Adams skapelse och Syndafallet.
Rafaels Stanzer [rum] överträffade allt vad Edelfelt sett i dekorativt måleri; det är en skada att Rafael låtit sina elever utföra så mycket av arbetena, skillnaden är iögonenfallande; Rafaels måleri är lättare att förstå än MichelAngelos; man kan inte annat än avundas dessa engelsmän som så lätt verkar komma underfund med ett så stort snille som MichelAngelo och står och suckar sitt splendid och beautiful inför taket i Capella Sistina; det är synd att Loggian [pelargång] är så illa medfaren; man märker hur genomartistisk Rafael är då man kommer in i den andra loggian som kallas di Berberini, Berberini har gjort allt för att kopiera Rafael men har misslyckats fatalt; den bästa kopian av Rafael hittas i den nyaste loggian som pryddes under Pio IX; Edelfelt planerar snart återkomma till Vatikanen; permesso [inträde] lär man kunna skaffa genom danske konsuln.
Roma d. 10 maj (onsdag) 1876. 10 maj 1876
Walter Runeberg hade sagt att det troligen inte fanns någon nordisk konstnär som känner och förstår den gamla italienska konsten som Pietro Krohn; Edelfelt tänkte att han i Krohn skulle få en vän som öppnade ögonen för allt skönt i den italienska konsten; Krohn har en bestämd smak och han kan inte med de konstnärer som kommer efter Rafael och Michelangelo; han tecknar bra, men är lite "mager" i färgen, åtminstone i den halvfärdiga tavla som Edelfelt sett, föreställande en tjock munk på torget i en by och barn som springer fram och andaktsfullt kysser hans händer.
Rom, fredag d. 26 maj 1876. 26 maj 1876
Edelfelt och Pietro Krohn hade kommit överens om att Edelfelt fick se en del av Krohns fotografisamling (ca 1800 st.) då han varit uppe i tre veckor; i dag har han fått se fotografier av Rafael och Michelangelos verk.
Frascati d. 10 Juni 1876 10 juni 1876
Edelfelt har haft en dispyt om MichelAngelo med fru Lina Runeberg, som i konstfrågor är ett eko av sin mans idéer; Runebergs har tydligt något emot Michelangelo, de säger t.ex. att Giovanni Lorenzo Bernini bara är en andra upplaga av MichelAngelo; Runebergs kan inte älska den "store, odödliga Buonarotti" [Michelangelo] för att de inte kan se att han inte nöjt sig med det som så många funnit tillräckligt i liv och konst, utan sökt komma längre och därmed låtit disharmonin framstå klarare.
Walter Runeberg är rädd för hela Michelangelos riktning; han är för inriden i sin klassiskt-thorvaldsenska riktning för att älska den djärva naturalism som Michelangelo briljerade med.
Det finns lite kännedom i Norden om många av Michelangelos verk, på samma sätt som om en massa antika verk; man har vant sig vid att det endast finns Apollo di Belvedere och Laokoon [två marmorstatyer från antiken].
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19 juni 1876
Då man under månader inte kunnat sysselsätta sig med det som fröjdar sinnet och ögat, slukar man med behaglighet de konstskatter man ser; Pietro Krohn har fört Edelfelt omkring på Museo Nationale; i det gamla palatset från 1300-talet finns skulpturverk av Donatello, Luca della Robbia, Benvenuto Cellini och Michelangelo.
(Andra dagen i Florens): Föregående kväll gjorde de en tur i vagn till San Miniato, och upp till Michelangelomonument; Alexandra Edelfelt vet hur Florens tar sig ut därifrån; belysningen gjorde utsikten dubbelt skön.
Det finns flera verk av Donatello; hans St Georg och hans David är makalösa; Edelfelt behagas mycket av en liten brons-David av Andrea del Verocchio, Leonardo da Vincis lärare; Benvenuto Cellinis två skisser till Perseus intresserade Edelfelt, den första vaxmodellen är bättre än den utförda bronsstatyn i Loggia dei Lanzi; där hemma känner man redan till Gian Boulognes (från Valenciennes) Mercurius; mer och mindre goda saker av MichelAngelo finns i Museo Nazionale, alla snillrika, men några märkvärdigt obegripliga.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Edelfelt tackar för växeln som kom i grevens tid; han har beställt sommarkläder, kostymen kan han också använda i höst; i sin ateljé kan han för närvarande vara klädd i den mest paradisiska dräkt [så lite kläder som möjligt] och på Hindhår består hans vardagskostym troligen av linnebyxor, den röda rocken och hans MichelAngelohatt; i staden är en gräslig hetta, Alexandra Edelfelt kan tänka hur det är hos honom då solen har baddat på plåttaken hela dagen; hos Pierre Petit Gerard är det inte mycket svalare.
Paris, d 30 Juni 77. 30 juni 1877
"Blanca" har fått kritik i le Soir, som han sänder med; kritikern säger att hon inte har "le diable au corps", inte har det "tusen djefla" som Sergell talade om; Edelfelt begriper inte hur man i ett sådant fridfullt ämne kan lägga in någon djärvhet à la Michelangelo; men kritikern uppmuntrar ju också rätt mycket.