Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

son till Varvara och Vladimir Mjatlev

Källor

Inga källor
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9 januari 1882
Hvad skall jag göra till torsdagen? Att gå till Manzeys duger ej (flickan är förresten mycket bättre nu) och de ha tagit hem Schura.) Madame Miatleffs pojke har nyligen haft scharlakansfeber han också, – hvad skall jag göra – – Det ledsamma med de Kejserliga är att då de engång säga något så är det sagdt och det går ej an att resonnera – så ock med uppskofvet till torsdag – ty jag är öfvertygad om att flickan är bra i morgon.
Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
Till fru Miatleff kan jag ju ej gå nu, då hennes pojke vid ryska nyåret var som sämst i scharlakansfeber, och nu troligen ej är bra. 6 veckor räcker ju karantän är det ej så?
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
Hennes pojke, en 9 årig, har verkligen ovanliga anlag för de sköna konsterna. Han har i dag modellerat i vax en Kristoffer Kolumbus, med en fana i ena handen och ett ägg i den andra. Den store upptäckaren, i spansk kostym, är så urkomisk, men derjemte så originell att jag haft ett speciellt nöje i att betrakta detta skulpturverk. Han pojken, pratar och ritar, och är alltid ny, alltid oväntad och oförutsedd i hvad han kommer fram med. Hans Kolumbus var en frukt af hans lektyr i går. Han svärmar för upptäckter och tillika för stora målare, och roddar och frågar oupphörligt om Vasco di Gama, Michel Angelo o.d. – Han känner taflorna derhemma på sina fem fingrar – Teniers, Correggio, Rafael m.fl. – och när han i verlden stufvas i en kår blir han naturligtvis en gardesofficer som alla de andra – adjö då med Rafael och Columbus!
Petersburg söndag. 12 nov 82. 12 november 1882
Det hela andades tråkighet och förstämning – hvarken frun eller barnen tyckas vara lifvade för detta eremitlif derute. Middagen var ganska enkel. Gubben undvek sorgfälligt att tala om sin skuld till mig, får se om jag kan ta mod på mig om måndag att tala om denna högst oangenämasak – Hvad Rafael beträffar, vågar jag ej tro ett ord på hvad han säger. Emellertid lossade jag redan på förhand allt slags ansvarighet från mina skuldror, förehöll honom svårigheten att få 250 tusen för en tafla o.s.v. – Landskapet rundtomkring är flackt och slätt som ett bord – ohyggligt i mitt tycke. Några rum äro orörda sedan byggnadens första år, och äro de mest stilfulla, dock i den der tråkiga empire stilen. – Naturligtvis finnes der allt som tyder på ståt. Musikläktare, danssal, ett kinesiskt rum, kyrka, men trefnaden enheten, renheten fattas i detta mixtum compositum.