Beskrivning

kejsare av Frankrike

Källor

Granbäck d. 27 Aug. 72. 27 augusti 1872
Janne Höckerts mor och syster, kaptenskan Fredrika Wahlbeck, tog emot dem; Edelfelt fick bläddra igenom Höckerts alla skisser och biblioteket; skisserna och karikatyrerna är mästerliga, bl.a. en teckning från Marstrand "La beauté de la ville" [stadens skönhet] med Laura Frenckell och beundrare, bl.a. greve Georg Rosen och Höckert själv; de fick se Höckerts grande medaille d’honneur av kejsar Napoleons instiftade hederslegion, samt alla skisser till den världsberömda tavla [Drottning Kristina och Monaldeschi] som öppnat vägen för Höckerts triumftåg på konstens bana; fru Wahlgren har som minne gett Edelfelt en litografi (gjord hos Lémercier i Paris) av Höckerts lappkapell.
Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1 november 1873
Redan på vägen, tvärs genom Brüssel, beskrev Jules Dubois tavlorna i Musee Wiertz; Antoine Wiertz är en idealist i vår materialistiska tid och Edelfelt fick ett egendomligt blandat intryck av denne; Wiertz tavla "Kristi triumf" med den korsfäste frälsaren och Lucifer, samt "Kristus, Eva och Satan" är vackra och utmärkta; "Une scéne de l'enfer" med Napoléon den store och "en barnamörderska" är förfärliga; all effekt av Dubois glöd reducerades till intet då Edelfelt hörde Emile Claus imitera hans svada för några bekanta de träffade då de återvände till Antwerpen.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
Efter mässan tog de en lång promenad i stadens omgivningar; Edelfelt hade läst ”Chatiments terribles des revolutionnaires et des ennemies de la Sainte église” som Léon de Pape fann förträfflig; Edelfelt tyckte inte om hur författaren gav negativa epitet åt Martin Luther, Voltaire och Jean-Jaques Rousseau; bokens syfte var att få Henri V till kung; Louis Philippe skall på dödsbädden ha yttrat att Henri V måste regera över Frankrike; "uslingarna" Ludvig XVIII och Carl X görs till hjältar, Louis Philippe och Napoléon till de eländigaste syndare; ymnigt förekommer underverk, jungfru Maria i Lourdes och profetior; Edelfelt försökte tala så sansat som möjligt fastän harmen brände i bröstet; vad Frankrike vore lyckligt om det vore protestantiskt; i maj firas en stor kyrklig fest i Brügge, dit pilgrimmer från Frankrike och Belgien kommer för att be för påven och för att denne skall återfå sin världsliga makt.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
I Antwerpen skulle Edelfelt inte ha kunnat tänka sig att låta en vecka gå utan att "göra strå i kors"; så har det emellertid gått nu, i en vecka har han bara sett och sett, och ändå långt ifrån sett allt; han har besöket Salongen, Luxembourg, Louvren med Rafaël och Peter Paul Rubens, expositionen i Corps Legislatif för Elsass-Lothringarna;den sistnämnda utställningen är arrangerad av baron Taylor, till förmån för de Elsassare som tänker flytta till Algier hellre än stannar under Preussen; Frankrikes rikare familjer har bidragit, så Alexandra Edelfelt kan tänka sig att det är imponerande; det finns utställningsobjekt från Nathaniel Rotschilds samlingar; bland porträtten finns alster av Marie Antoinette, Napoleon och Robespierres; där finns också Ernest Meissoniers Napoleons återtåg från Ryssland.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Med Adolf von Becker har Edelfelt träffat elever till Léon Bonnat; det var ett aristokratiskt sällskap bestående av bland andra greve de Tiremois, Monsieur de Pray och Monsieur de la Boulaye; Edelfelts kommentar om Adolph Thiers och andra republikaner orsakade livlig debatt bland det ultraroyalistiska sällskapet, som ville se Henri V eller Henri D'Aumale som kung; de konservativa idéerna sträckte sig också till folkbildningen, som de ansåg att Frankrike klarat sig utmärkt utan före den senaste revolutionen under de Bourbonska kungarna; lika lite tyckte de att andra än aristokrater passade för diplomati och det politiska livet i allmänhet; Napolen I och III, liksom Louis Philippe betraktades som usurpatörer som genom att störa den naturliga tronföljden hade dragit himmelens straff över Frankrike; de Tiremois liknade till sin stil Gustaf Philip Armfelt och hade rest i Amerika och Västindien, samt deltagit i fälttåget 1870-1871 och flera gånger varit nära att skjutas av kommunarderna.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Edelfelt har läst böcker från lånebiblioteket: Alfred de Musset, Erkmann-Chatriens "L’histoire d’un conscrit de 1813" och "Waterloo", han skall börja med Adolphe Thiers' Nap[oleons] historia.
Paris d. 26 april 1875 26 april 1875
Strax efter Edelfelts senaste brev till Alexandra Edelfelt från Barbizon, hade de gett sig av genom den vackra Fontainebleauskogen till Fontainebleau; de såg slottet från början till slut och Edelfelt tyckte att man då och då borde se någon av de mäktiga maktälskande personer som bott och rört sig där, Frans I, sköna Diane de Poitiers, Ninon de Lenclos, Henrik IV, Ludvig XIV; han såg rummet där Napoleon undertecknade sin abdikation, samt Marie Antoinettes sängkammarmöbel som flyttats dit från Trianon; Gian Rinaldo Monaldeschis rustning och värja finns uppställd på samma plats där han lönnmördades, bredvid finns en skylt som upplyser att markisen mördats på order av drottning Kristina av Sverige – ”vackra minne av Gustaf Adolfs dotter!”; alla regenters ståt är nu borta, ingen Marie di Medicis, Marie Antoinette eller Eugenie, inga präktiga jakter; de promenerade i den vackra parken och kastade bröd åt de världsberömda karparna (förfärliga bestar, som laxar); varje gång Edelfelt stöter på historiska minnen i Frankrike tänker han på Talis Qualis "Skyldra gevär för Frankrikes historia!"; på Frankrikes jord har alla mänsklighetens stora strider utkämpats, här blödde hugenotterna, här förklarades ett ädelt folk fritt för första gången genom de mänskliga rättigheterna, här föll Bourbonerna spira och Napoleon såg sitt världsvälde krossas.
Paris d. 30 Juni 1875 30 juni 1875
Efter frukosten gick Edelfelt och Ferdinand Gueldry till Montmartre för att hälsa på Max Faivre, som arbetar i Jean-Léon Gérômes privatateljé så länge denne är i Konstantinopel; Max håller på med ett porträtt av Gustave Bourguin som blir mycket bra; Edelfelt och Gueldry gick igenom Gérômes studier och såg fyra kasserade versioner av "Bonaparte i Cairo".
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Edelfelts senaste brev slutade vid expositionen [utställningen] i Cercle Mirliton; i synnerhet intresserades han av Ernest Meissoniers scen från Napoleons krig 1807, med generaler som stigit ner från hästarna för att ta en närmare titt på "lokaliteten"; han intresserades också av Jean-Léon Gérômes turkiska baderska och porträtt av Charles Garnier; samt av Alphonse de Neuvilles, Antoine Vollons och Carolus-Durans tavlor.
Paris d. 7 maj 1877 7 maj 1877
Walter Runeberg kom med sorgebudet att Johan Ludvig Runeberg är död; Finlands störste man har gått bort och lämnat efter sig småsinta pygmeer; skall de som vill följa den store skaldens patriotiska, humana, europeiska riktning stå som en försvinnande minoritet gentemot fennomanernas raseri; nu har konsten kungssorg, Finland landssorg och alla som kände Runeberg bär sorg i sitt hjärta, så också Alexandra Edelfelt; vad vore Finland om inte Runeberg funnits – ett slags Östersjöprovins med hovråd och guvernementssekreterare, utan hopp om en nationell framtid. Edelfelt kommer ihåg då han talade med Morbror Gustaf Brandt om huruvida rustade hjältar, härförare och statsmän lämnat de djupaste spåren efter sig, som exempel nämndes att Napoleons namn var viktigare för kulturhistorien än Rafael;Edelfelt opponerar sig nu, dessa män kan inte i generationer sprida glädje och ljus, aldrig locka tårar av stor och ren fröjd ur människors ögon; Runebergs sista ord till Edelfelt "gå du på, och arbeta raskt, så går det nog", känns nu som en välsignelse; Runeberg sade det för att han höll av Mamma, även i denna sak står Edelfelt för allt det goda i skuld till Gud och Mamma.
Paris d 22 mai 85. 22 maj 1885
I tidningarna behandlas Hugos 1830-tal mest; hans politiska sympatier: bonapartismen, Napoleon, Ludvig Filip.
Paris 18 juni 85 18 juni 1885
Chambure berättar anekdoter om Napoleon I, Sophie och Delphine Gay, gamle hertig Decazes, Horace Vernet.
Monte Carlo d. 29 mars 1886 29 mars 1886
Det intressantaste palatset i Genua är Palazzo Doria; beskrivning; amiral Doria, Carl V, Frans I, Napoleon och Verdi har bott där.
Paris, tisdag d. 11 maj 86 11 maj 1886
Edelfelt har gjort visit hos Madame Lurcy tillsammans med Chambure; blev överöst av komplimanger av alla närvarande: bl.a. gammal baron Larrey, son till Napoleon I:s ryktbare läkare, och d’Arcel, direktör för [Musée de] Cluny.
Mellan Leipzigs slätter och Lützens kullar måndag d. 29 nov. 1886 29 november 1886
Edelfelt har varit med Snoilsky på historiskt museum; de såg vackra vapen och dyrbarheter; Snoilsky berättade om Gustav Adolf, Karl XII, August den starke, Napoleon.
Paris d. 25/I 87 25 januari 1887
Efter middagen besökte sällskapet några artistkaféer, bl.a. Chat noir, där skuggspelet med Napoleons armé och kejsarinnan Josefina roade prins Eugen.
Paris, söndag 13 maj 88 13 maj 1888
Hur upptagen man än är av "det moderna lifvet" har Frankrikes historia en "märkvärdigt fängslande makt", konstaterar Edelfelt; de har sett drottning Marie Antoinettes smakfulla våning i Fontainebleau; Frans I, Henrik IV och Napoleon har lämnat sina spår i slottet i Fontainebleau; Napoleons abdikationsskrivelse gör ont att se.
Wilhelmshöhe d. 1 aug. 1888 1 augusti 1888
Cassel är en residensstad med statyer av lokala furstar, med inskriptioner som om de alla varit Fredrik den store eller Napoleon.