Beskrivning

fransk konstnär

Källor

Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Berndt Lindholms och Adolf von Beckers tavlor ta sig bra ut på salongen, även om de inte väcker någon uppmärksamhet bland de 3 000 målningarna; Léon Bonnats "Le Premier pas" [det första steget] är ett mästerverk; Alphonse de Neuvilles bataljmålning är målad så att man själv tror sig höra de "pipande" kulorna och dela fransmännens förtvivlade mod; Héctor Le Roux har målat Prometheus och Herkules i ett Elsass-Lothringen tema; sedan kommer Marie-François Fermin-Gerards bröllopståg från 1600-talet, Jehan Georges Viberts "après déjeuner", porträttet av Paris största skönhet, aktrisen Mademoiselle Anna Judic; Édouard Detailles kyrassiärer, Alexandre Cabanels porträtt och Lawrence Alma Tademas tavlor, varav den ena försätter åskådaren i egyptiernas Isisdyrkan; det finns så många tavlor han ville att Alexandra Edelfelt skulle se; flamländarna anses vara de bästa marinmålarna; Charles Verlat, Emile Wauters och Louis Gallait har inte exponerat, ställt ut.
Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris d. 5 Maj 1875 5 maj 1875
Edelfelt skickar ett nummer av le monde illustré med en gravyr av bataljmästaren baron Alphonse Neuvilles tavla på fjolårets Salong; detta år har en lika bra tavla utställd; han ber Alexandra Edelfelt låta en bra bokbindare klistra upp mästerstycket på bristolpapper; han tar farväl och gratulerar Mamma och ber henne hälsa Morbror Gustaf Brandt.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Gustave Boulanger rekommenderade Edelfelt att gå till hans vän Monsieur Jules Marie Lavée, som är en av de bästa tecknarna på trä, för att fråga råd om träsnidare; Lavée har tecknat Alphonse de Neuvilles tavla på trä i den gravyr som Edelfelt skickat till Alexandra Edelfelt, samt "Cefalus och Prokris" i en av de illustrerade tidningar som han skickade till Johannisberg; Edelfelt besökte Lavées ateljé i Montmartre och fick rådet att teckna ljusare, eftersom varje litet streck blir tjockare och svartare i tryck; priset är svårt att förutse och beror på vilken kvalitet man vill ha.
Paris d. 15 Juli 1875. 15 juli 1875
Som Alexandra Edelfelt minns hade Edelfelt tecknat färdigt på trä en plansch till Julqvällen; Monsieur Jules Marie Lavée sade att teckningen var bra, men att sättet att teckna inte lämpade sig för gravyr; han visade teckningsfel i händerna och visade croquiser [skisser] av Alphonse de Neuville och genremålaren Louis Leloir; Lavée menade att det inte räckte med några rättelser, utan att Edelfelt måste börja från början för att det skulle bli bra; Edelfelt följde rådet och tog ytterligare en modell för att studera händerna och göra en ny teckning; Monsieur Robert, en av de bästa träsnidarna i världen, tittade in medan Edelfelt var där och gav honom råd.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
Jules Marie Lavée var nöjd med teckningen på gamle Pistol och översten; han gav Edelfelt rekommendationer till gravören Henri Théophile Hildibrand, som skurit Gustav Dorés och Alphonse de Neuvilles teckningar; för att utföra illustrationerna lika omsorgsfullt som i François Guizots Frankrikes historia ville han ha 400 francs för varje plansch, 250 francs var det billigaste alternativet för en någonslags artistisk tolkning av sin teckning; 80 francs som Edelfelt senast uppgav var alldeles för lite, uppskattningen kom från en av Jean-Léon Gérômes elever [Albin Meyssat] som arbetar för en dålig modejournal; Edelfelt skrev till Gustaf Wilhelm Edlund och rådde om det behövdes besparingar att i så fall minska antalet illustrationer; hos Hildibrand fick han se teckningar av Doré, Neuville och Émile Bayard som var under arbete.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Edelfelts senaste brev slutade vid expositionen [utställningen] i Cercle Mirliton; i synnerhet intresserades han av Ernest Meissoniers scen från Napoleons krig 1807, med generaler som stigit ner från hästarna för att ta en närmare titt på "lokaliteten"; han intresserades också av Jean-Léon Gérômes turkiska baderska och porträtt av Charles Garnier; samt av Alphonse de Neuvilles, Antoine Vollons och Carolus-Durans tavlor.