Beskrivning

svensk opera- och konstsångerska, grevinnan de Casa Miranda, g.m. 1) franske bankiren Auguste Rouzaud, 2) spanske adelsmannen don Angel Ramon Maria Vallejo y Miranda, greve Casa de Miranda

Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1 november 1873
Efter mässan blev de bjudna till Mister Sidney Adams som är talentfull [talangfull] och bor i ett präktigt rum vid Place de Mer; Adams satt nästan hela kvällen vid pianot och spelade utantill flera stycken som Edelfelt kände igen från Helsingfors; Edelfelt lät sig övertalas att sjunga några svenska visor, bl.a. Bellman; Monsieur Arthure hade hört Christina Nilsson i Amerika.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Det finns ypperliga aktriser, som är vackra och spelar bra; Edelfelt har inte sett dem, det får vänta till vintern; Anna Judic skall vara oemotståndlig och påminner lite om Hulda Berndtson; Filip Forsten och Adolf von Becker har sett Louise Théo, som är förtjusande och påminner om fröken Thunberg i Helsingfors; en annan är Paola-Marié i Fille de Madame Angot; i varje bodfönster hänger porträtt av Sophie Croizette, Sarah Bernard, Adelina Patti och Christina Nilsson; Edelfelt tycker om det parisiska enkla och okonstlade sättet att spela teater; herrskapet Bosin sade att det ser ut som om de inte hade någon teatervana, skådespelarna står och går precis som andra människor, fastän de är på scenen.
Paris d. 12 Maj 1875 12 maj 1875
Jean-Baptiste Faure är både en utmärkt aktör och världens främsta sångare; till sin figur och sina gester påminner han om Raa; utmärkt är också Pedro Gailhard (som Christina Nilsson inte vill sjunga med); Pierre-François Villaret har en charmant tenor, men ser ut som alla tenorer, rund, uppnäst och tjock.
Paris d. 7 maj 85 7 maj 1885
Edelfelt har varit på en "concert intime" på Hotel Continental; en repetition inför Christina Nilssons konsert följande dag; kommentarer om kulturutbudet i Paris; skickar utklipp ur Figaro med närmare detaljer.
Tänk att höra Gounod accompangnera Christina Nilsson och Gounods syster.
Edelfelt har hört Christina Nilsson för första gången och hon motsvarade förväntningarna; hon är konstnär.
Adelina Patti är en "speldosa" jämfört med Christina Nilsson, som "sjunger från hjärtat"; Edelfelt, som är kräsen då det gäller sång, är förtjust.
Christina Nilsson går in i sin roll när hon sjunger; Mannerheim menar att hon är den bästa skådespelaren han sett, bättre än [Farale?].
Christina Nilsson sjungit "Ave Maria" storartat; "gubben Gounod" var förtjust.
Christina Nilsson sjöng också svenska folkvisor och "trallade trovärdigt", utan koketteri, till skillnad från de flesta andra sångerskor.
Edelfelt ser fram emot konserten följande dag: Gounod spelar orgel och dirigerar körerna, Christina Nilsson sjunger, Judic uppträder.
Edelfelt har uppfattat ett stycke ur "Faust" helt annorlunda än tidigare då Christina Nilsson sjöng det.
Paris d 10 maj 85 10 maj 1885
Christina Nilssons konsert var "utmärkt"; hon sjöng "Inflammatus" av Rossini, Brages serenad.
Christina Nilsson fick 20 blomsterbuketter; Gounod kysste hennes hand.
Edelfelt mötte sångerskan i artistrummet, fick "en nick och en skakehands av divan".
Christina Nilsson har enligt Edelfelt något "vulgärt och rått", nästan fräckt i sin blick, men det gör ingenting eftersom hon har "kraft och glöd som ingen annan".
Konserten med Christina Nilsson och Gounod inbringade 60000 franc för de blinda, den stora salen i Palais de Trocadéro var fullsatt.
Paris fredag d. 11 mars 87 11 mars 1887
Edelfelt är bjuden på middag i kväll hos Lewenhaupts tillsammans med prins Eugen, två engelska ladies, och Christina Nilsson, som kommer att sjunga.
Paris d. 13 mars 87 13 mars 1887
Christina Nilsson var på middagen hos Lewenhaupts utan sin man, trots att hon blivit borgerligt vigd samma dag med Mirànda; han åtnjuter inte sina medmänniskors respekt.
Det talades inte ett ord om Christina Nilssons man; Edelfelt satt bredvid "tant Christine", som lilla Björksten kallar Christina Nilsson.
Christina Nilsson talar hellre och bättre franska än svenska; svenska talar hon nämligen som en småländsk bondpiga; Christina Nilsson är en "teatermänniska"; hon talade om Wagner, Grieg, Svendsen, fransk musik och teater, ypperligt om konst.
Man märker att Christina Nilsson är skådespelerska eftersom hon är "simpel"; hon liknar porträtten av henne själv: "duktig, vältecknad, kraftig, karlavulen", påminner om fröken Grönberg i Helsingfors.
Greve Miranda ger Christina Nilsson frihet; hon konstaterade själv "le comte Miranda me laissera absolument libre".
Christina Nilssons fraser om Sverige och patriotism verkade inlärda.
Mannerheim har sagt att Christina Nilsson är den bästa skådespelerska han sett.
Det är löjligt att en person som Christina Nilsson vill gifta sig till titeln grevinna, särskilt som Miranda lär vara "ett nöt".
Christina Nilsson sjöng inte hos Lewenhaupts; hon slog takten med solfjäder när Mademoiselle Noguéras sjöng och en ung norska sjöng Grieg och Kjerulf; Christina Nilsson uppmuntrade fröknarna med banala fraser.
Christina Nilsson är en gåtfull varelse.
Paris d. 15 mars 87 15 mars 1887
Edelfelt jämför Jeanne Samary och Christina Nilsson utanför scenen till Jeanne Samarys fördel.